zyanyasarah

Söndagen den 1 februari 2009

Dadans födelsedag!

Jag har precis hjälpt Léa med hennes engelska läxa. Vi översatte lite meningar från franska till engelska och tvärt om och det är värsta lärorikt för mig med att göra för de går igenom saker som är lite luriga med grammatiken och jag inte har helt koll på på franska än, så vi får träning båda två. :)

Innan dess var jag ute och sprang och sen och simmade med Lola och Christophe (yngsta värdsyster och värdpappa). Innan har jag och mamman tränat varje söndag.. Förutom när det regnat, blåst, vi haft för mycket att göra, vart för trötta, vart förkylda eller helt enkelt inte haft lust. Haha, trots alla "förutom" har vi tränat 4 söndagar sen jag kom hit, om jag inte minns fel. Men nu har Lola och Christophe bestämt sig för att alltid träna på söndagar, och de är ganska envisa, så tror det kommer bli lite mer struktur på det hela nu när de vill träna. Mamman följde inte med för hon hade annat att göra; hihi. Vi får väl se hur det går..

Det var ganska trevligt iaf.

I måndags när jag kom till internatet efter stormen i helgen, så fick jag höra att de flesta var strömlösa. Inne i Périgueux och i byarna i närheten har vi haft ström, men ute på landet är det visst dåligt med det och de flesta internatborna bor några mil bort ute på landet.

Delphine berättade med lysande ögon att hon inte haft någon ström på hela helgen och att de hade fått tända gasollampor i huset och att hon hade suttit halva nätterna och läst riddarromaner. Hon konstaterade sen att hon älskar strömavbrott, bara det inte var det för ofta, för det var väldigt jobbigt att inte ha varmvatten... Det lät hur mysigt som helst när hon satt och pratade om det och jag kom på mig själv med att sitta och önska att jag också haft strömavbrott, innan jag kom på vad det var jag satt och önskade.

Jag tycker om tisdagar för vi har intressanta lektioner då; två timmars filosofi, sen privatlektion franska med M. Augrass, lunch, 2 timmars matte och sen en timme franska med tvåorna. Jag satt i skolcaféet en stund medan de andra pluggade och helt plötsligt kom Antoine och en annan från L och slog sig ner. Jag har inte pratat så mycket med dem innan, men de är i L gänget som jag var med lite grann innan jul, men sen dess har jag inte vart med dem direkt. Innan satt de alltid på en speciell plats i korridoren och jag brukade gå och sätta mig hos dem eftersom jag kände Nick. Men nu när inte han är här (han har ju åkt tillbaka till Nya Zeeland) så har det liksom inte riktigt blivit så att jag har vart med dem de veckorna nu efter jul. De har inte heller vart där hela gänget riktigt som innan så det känns inte lika naturligt att bara komma och slå sig ner. Jaja, de två kom iaf och satte sig och vi pratade en del vilket kändes jättekul, typ "vi kan fortfarande vara med varandra om du vill även fast Nick inte är här". Tror jag iaf, det var så  jag tolkade det..:P

Ondsagen var en superbra dag. Jag slutade klockan 10, eftersom jag inte längre har biologilabb till klockan 12. Vi lyckades än en gång bra med vår labb och efter att jag slutat begav jag mig in till Périgueux för att kolla bioprogrammet för veckan. Australia gick fortfarande bara på eftermiddagen vid fem tiden så det kunde inte bli den onsdagen heller och jag vandrade tillbaka framåt lunchdags till skolan där jag träffade Georgia och Stephanie i bamba.

   Innan hade jag nästan alltid något jag kunde göra på onsdagseftermiddagar eftersom Delphine ofta ville hitta på något och Nick stannade kvar till kl 18 innan han hade sin tennis på kvällen, så jag hade alltid någon att vara med, men på senaste tiden har Delphine haft en massa andra saker att göra, som den här veckan när hon åkte till Paris på filmfestival med sin pappa och bror (hon frågade om jag ville följa med någon dag innan hon skulle åka, men hon skulle bo hos någon tant hon aldrig träffat innan, så jag kunde inte bo med henne. Sen det var ju den lilla detaljen att hon skulle åka dagen efteråt och lite kort varsel att försöka fixa saker. Men jag blev jätteglad att hon frågade!) Nu har jag kommit av mig... Vad jag ville säga var att hon brukar vara upptagen på onsdagar nu för tiden och Nick befinner sig på andra sidan jorden, och det är lite långt att ta sig en eftermiddag, så jag kan inte längre räkna med att alltid ha några jag kan vara med.

   Hittade iaf Georgia och Stephanie i bamba (Stephanie är utbytesstudenten från Tyskland) och Stephanie skulle visst inte ha handbollsträning den eftermiddagen så vi bestämde oss för att hitta på någonting. Hon behövde köpa lite saker så jag slog följa med henne innan vi gick hem till hennes värdfamilj, som bor ca 10 minuters gångväg från skolan, och tittade på film.

   Vi började med att titta på "Aubergine Espagnol", tror jag den hette, och sen började vi att titta på "save the last dance" vilken vi inte hann se klart eftersom klockan tickade iväg mot 18 och jag var tvungen att gå tillbaka till skolan.

Hon följde mig tillbaka, trots att jag övertygade henne om att jag helt säkert skulle hitta vägen och annars kunde fråga någon (hon bor i en del av stan jag inte har vart innan, men det är inte svårt alls att hitta dit). Regnet hade börjat ösa ner och vi lånade ett stort paraply av hennes värdmamma och traskade tillbaka. Jättemysigt!

   Det skulle vara strejk än en gång på torsdagen så internatet skulle stänga och de flesta som bodde långt bort åkte hem redan på onsdagskvällen, så det var nästan inget folk alls på internatet när jag kom dit. Thaïs och Severine var iaf där och jag satt och pratade med Thaïs efter middagen. Den dagen var en sån dag som franskan flöt på. Det går verkligen upp och ner från dag till dag så man får passa på att prata de dagar man kan få ur sig något! :p

Torsdagen var också en bra dag. Jag började inte förens kl 10 och fann Stephanie i skolcaféet vid 8 tiden. Hon skulle tydligen inte ha några lektioner på hela dagen förutom tyska kl 14, så vi gick hem till henne än en gång och såg klart på "save the last dance", en underbar film, jag har sett den innan men den var mycket bättre än jag kommer ihåg den och jag snyftade till ett antal gånger. Om ni inte har sett den så se den och om nu har det så se den igen!

   Bamba var stängt pga strejken men de skulle servera lite kallmat till de interna eleverna hade de satt upp lappar om, så jag begav mig till bamba kl 12. De andra i min klass skulle iväg till monoprix och köpa baguetter, men Thaïs och de andra internatmänniskorna sa att det brukade vara jättegott med "kallmat" i bamba och att det brukade finnas lite allt möjligt att välja på.

Den här gången fanns det inte det. Jag fick en joghurt och lite bröd utan något pålägg. Hungrig hann jag springa till det lilla konditoriet bredvid skolan och köpa mig en chokladbit innan lektionerna började igen.

   Vi hade sen ingen sport sen, lycka!
Jag hatar Acro gym, som jag har nu; och det är tråkigt för det skulle kunna vara så roligt. Tur nog är det bara 3 ggr som max kvar innan vi byter till volleyboll. Lektionerna består i princip av  uppvärmning en stund då vi går omkring på stället och böjer på benen i takt till musiken och hoppar lite grann. Vår lärare, som är över 60 år, hävdar att vi inte gör rätt om vi inte är varma efter den uppvärmningen eftersom han svettas och är jättetrött. Kan bero på att vi är över 40 år yngre, men man kan ju aldrig vara säker.. :P  Sen efter det får vi turas om att göra klumpiga försök till julningar och olika rörelser medan folk tittar och efter det har vi ca 40 minuter på oss att göra ett program med rörelser och pyramider, ca 6 st olika, som ska vara väl genomtänkta och blä. Efter de 40 minuterna ska vi visa upp vad vi har åstadkommit inför alla andra.
Jag är i en grupp på 5 personer och vi kan lugnt säga att vi är den sämsta gruppen. Vi hinner aldrig öva igenom programmet och sen befinner man sig plötsligt på mattan i mitten av salen med alla som tittar och ska en än gång göra rörelser och pyramider och inte veta vart man ska ta vägen och... Jag har försökt föreslå att vi ska träffas hemma hos någon och öva någon dag, så att vi åt minståne får koll på vad vi ska göra och befinner oss på rätt platser, men vet ej om det kommer att bli av. Jag har dessutom råkat få vara med dubbelt för jag fattade inte vad som menades med att vara "joker" i början och när de frågade mig om det var ok att jag inte var det så nickade jag ivrigt och sa att visst, visst, det gick bra. Joker var tydligen de som tittar på och hjälper till i det programmet de inte deltar, så på det viset ska jag vara med i båda programmen med 3 personer eftersom vi bara är 5 och har därför dubbelt så mycket att memorera och är alltid den som inte har en aning om vart jag ska ta vägen och får lösa det med kullerbyttor hit och dit. Blä, jag hatar det! Snart ska vi ha uppvisning och det kommer att gå åt skogen, men men sen är det iaf över... Fast det är roligt att titta på alla andra som faktiskt är organiserade och duktiga...

   Jag slapp iaf acrosporten på torsdagen och det var riktigt underbart. Jag stannade i skolan till lite efter 17 då jag träffade Léa och Nathalie och åkte hem till familjen.

På fredagen hade jag bara lektioner fram till 12 för en lärare är bortrest, så efter bamba gick jag med de i min klass till skolbiblioteket där de satte sig och pluggade. Jag försökte ta itu med matteläxan och Margaux var en ängel och förklarade lite saker jag har gjort fel så at jag fattade och kunde lösa helgens matteläxa. Det gick upp små ljus för mig och, jag fattar inte varför, men varje gång det gjorde det så gav jag ifrån mig konstiga ljud utan att tänka på det. Ungefär "woooh! Stört coolt" som någon säger i någon film jag inte vet vilken, fast jag bara använde mig av den första delen. Det var inte förens Geoffroy (en kille i klassen) började härma mig och göra lika dana ljud som jag kom på mig själv med att låta mycket underligt. Det var ganska kul, för även när jag blev medveten om det så tänkte jag aldrig på vad jag gett ifrån mig för något ljud innan det tredan var ute ur munnen och det slutade med att det bara blev fler och fler konstiga ljud runt bordet när de andra började stämma in och alla skrattade tills hon som jobbar där kom och var mycket ilsk och sa till oss att vara tysta.
   Jag skulle ta bussen sen kl 15.30 för jag hade fått låna Léas nycklar, eftersom jag slutade så tidigt, så jag kunde åka hem tidigare till familjen. Bussen råkade visst vara kl 15.24 så den åkte förbi på gatan precis när jag skulle korsa parkeringen. Nästa skulle dock gå 20 min senare och det var underbart väder ute, ca 15 grader och sol, så det var lika bra att missa bussen.

Igår fick vi äntligen sett Australia. :P

Georgia, Stephanie och jag bestämde i onsdags att vi skulle se den i helgen, så jag åkte med Christophe till stan vid 15 och träffade dem och såg på bio vid 17. Vi satt utanför bion och åt upp allt godis de köpt på ett stort mat köpcentrum någon timmes vandring bort, dit de hade gåt innan jag kom dit eftersom Georgias buss kom till Périgueux redan vid 12 tiden.

Tjaa... Det var väl allt för denna gången. Jag vill inte att helgen ska vara slut redan... Fast klockan är iofs bara 17 så det är en stund kvar iaf...

Ha det super!

Kraaaaaaaaaaaam

Lördagen den 24/1 2009

Jag sitter inne på mitt rum hos familjen medans det regnar och blåser så att det knakar i träden. Min lampa har blinkat och slocknat några gånger när strömmen har försvunnit något ögonblick, men nu har den lyst ett tag.

Det har inte hänt så mycket den här veckan och förra helgen var jag väldigt förkyld och kände inte riktigt för att skriva.

I måndags var jag hemma från skolan på dagen medan jag hade fullt sjå med att övertyga min värdfamilj om att jag bara var lite förkyld och att det inte fanns någon anledning för att gå till doktorn. De är typ galna med att gå till doktorn och få tabletter här och går dit för allt möjligt medan piller knapras flitigt. För att få vara hemma från skolan behövde man tydligen ett läkarintyg, vilket min värdmamma berättade för mig på måndagsmorgonen och jag bestämde mig då för att det nog var säkrast att befinna sig i skolan istället och sprida mina bakterier där som alla andra, så jag åkte dit och sov på internatet på måndagskvällen. Nathalie jobbar inte på måndagar så hon släppte av mig i skolan när hon hämtade Léa på eftermiddagen. Det var ganska skumt att vara hemma med bara Nathalie, hon åkte iväg en sväng på morgonen och jag spenderade i stort sätt hela dagen på mitt rum, men det var så tomt och tyst i huset på något sätt utan systrarna.

När jag kom till internatet hade Pauline var det Pauline som var surveillante och hon var på sämre humör än vanligt på kvällen då hennes ilskna röst ekar "SILENCE!" genom korridorerna. Hon hade ett alvarligt prat med oss innan lät oss gå ner till middagen och sa saker som att vi måste ta av oss skorna i trappuppgången och inte får gå genom korridoren till våra rum med dem på, att vi inte fick prata i telefon förutom i "föreningsrummet" om det är tomt på folk och då måste vi fråga henne först och få ett godkännande, att vi inte fick duscha en minut senare än utsatt tid etc etc. Alla som bröt mot reglerna skulle få 2 timmars straffgörning på onsdagseftermiddagar eller bli skickade till skolsyster för påläsning av internatets regler och senare få förhör på dem. Haha, jag kan tänka mig att ni där hemma sitter och är halvt chockade när ni läser det här och undrar vad jag är för en sjuk människa som bor på franskt internat frivilligt och till och med trivs, men det är inte alls så farligt som det låter! Internatet är egentligen avslappnat och hon kan omöjligen hålla sån koll på oss som hon vill.

I onsdags hade jag, Delphine, Justine, Georgia och Mariah bestämt oss för att gå på bio och se Australia. Jag var på jättebra humör på morgonen (har bara 2 h kemi/fysik lab och den gick faktiskt jättebra den här gången, nog dels för att vi lyckades tappa bort oss helt och hållet förra gången och fick göra om alltihop typ 4 ggr och stanna över på rasten, så den här gången när det var en liknande uppgift kunde vi det utantill) och när jag slutat så vandrade jag bort mot bion för att checka programmet för veckan, men SÅKLART hade filmen slutat gå kl 14 som den har gjort nu i tre veckor och flyttats till kl 17 istället när jag och Delphine måste vara tillbaka på internatet kl 18.

Det är jätte dumt att de ändrar biotiderna på onsdagar, men väldigt smart idé av dem, för det är på onsdagar som de flesta vill gå på bio, då vi alla som går i skolan slutar efter lunch. Bioprogrammet släpps inte förens på morgonen, eller sent på kvällen på tisdagen, så man har inte en chans att få reda på vilka tider allt ska gå innan man är där på ondsagen. Troligen har de då bytt tid på filmen och man har inte möjlighet att se den filmen man tänkt och ser något annat istället, eftersom man ändå är där allihop och inställda på att se en film. Men så återstår det ju att man fortfarande vill se den filmen man från början planerat, så man kommer dit veckan efter och hoppas att man har bättre lycka då och på så sätt har de fått sålt dubbelt så många biljetter. Fusk...

Men ingen av oss hade lust att se något annat så det sket sig och det slutade med att jag återvände till skolan och satt och läste några timmar innan internatet öppnade på kvällen. Jaja... Får la se om det kan bli nästa onsdag men jag tvivlar på det...

Det största som hände förra veckan var väl att larmet gick i rummet hos Jessica, den andra Surveillanten. (Ett larm som går av om en av nödutgångarna öppnas.) Hon kommer ut i korridoren och ser en man i mörk jacka som vänder på klacken och springer iväg ut igen och det var ett himla liv om denna "inbrottstjuv" några dagar efter. Folk ville inte sova själva och madrasser las fram i rummet hos surveillanten så att hon skulle slippa sova själv.

Nu den här veckan har det kommit fram att det var någon tjejs pojkvän som hon försökt smuggla in utan att ha en tanke på att det kunde finnas ett larm.

Nödutgångarna går btw bara att öppna inifrån, så vem folk kan inte bara gå in hur som helst, vilket jag trodde först när jag fick höra om det.

Den onsdagen hade vi ett extra inlagt matteprov i två timmar, så vi slutade kl 15, sen följde jag med Delphine och Carmen till ett möte där de skulle beslutas om det fortfarande skulle demonstreras och blockeras skolor i veckorna framöver.

Vi kom dit när mötet vart igång i någon timme redan och stämningen började bli lite rastlös. Jag trodde först när jag hörde om det att det skulle vara värsta seriösa politiska mötet och det såg ganska seriöst ut, om än inte lika, när vi gläntade på dörren till en stor sal och det var ett femtiotal ungdomar som satt på framdragna stolar i en ring. Vi gick och satte oss och det var tre killar som såg ut att vara lite äldre än oss som höll i det mötet, varav en, som såg ut som Harry Potter i runda glasögon och mörkt rufsigt hår, var ordförande.

Alla där verkade fortfarande vilja protestera mot det nya skolsystemet, men tyckte att det verkade lite hopplöst nu när alla andra lagt av och de i princip är själva på sin skola. De övervägde saker som att blockera en bro i närheten, försöka prata med folk för att få fler anhängare, men de flesta idéer hade redan prövats och till och med de mest optimistiska verkade tycka att det var dags att lägga ner det hela.

Ordförandet lät ordet passera runt i cirkeln av människor som satt och diskuterade helt andra saker medan tiden gick utan att mötet avslutades och när ordet gått runt 2 ggr och folk fortfarande bara sa att de inte hade några nya idéer de inte redan prövat, ordförandet hade visat rumpan och clementiner börjat bollas runt så avslutades äntligen mötet och kanske 5 människor gick ut och protesterade för fred i Palestina. Jag och Delphine begav oss till Taraval där vi satt en stund medan vi väntade på att internatet skulle öppna.

Jag blev sen väldigt förkyld på fredagen och helgen. På lördagen hade familjen gäster på kvällen och jag hade nästan helt tappat min röst så jag bara kunde knappt få fram någonting när jag försökte prata med gästerna.

För övrigt har jag lyckats rymma från internatet. :P

Det var i onsdags när jag var själv på rummet för Delphine var tvungen att åka hem med sin mamma på kvällen och Morgane är nästan aldrig på internatet på onsdagar. Jag kom till rummet som vanligt klockan 18 och la mig ner på min säng och lyssnade på musik. Helt plötsligt slår jag upp ögonen och inser att jag nog somnat en stund. I min förvirring inser jag att jag är ensam i rummet och drar som slutsats att Delphine och Morgane redan har gått iväg för att äta, (som att Delphine bara skulle sticka sin väg och äta utan mig om jag somnat, men jag var trött som sagt var). Korridoren var ganska folktom så jag bara vandrade ut genom den stora dörren till trappuppgången och ner de 4 trapporna till utanför matsalen. Dörren var olåst så jag trodde att allt var precis i sin ordning och när jag kom ner möttes jag av Tamara som stod och väntade i mörkret och såg ytterst förvånad ut över att se mig medan hon började gräva efter sin klocka. "Men vart är alla andra?" frågar hon mig när hon fått fram den och jag, också förvånad över att hitta henne där nere alldeles själv, frågar henne om de inte är i bamba redan. Vi blir båda ännu mer förvånade och jag får tagit mig en ordentlig titt på klockan och inser att den bara är 18.40 och att de andra inte skulle bli utsläppta från internatet förens om 5 minuter som tidigast. Vi skrattade gott åt min förvirring och åt hennes förvirring för hon trodde att det var hon som var helt borta och snurrat till allt ordentligt när hon var iväg för att rida, och inte jag när jag kom vandrande. Vi fick vackert stå och vänta en stund till de andra kom ner också de förvånade över att hitta mig där nere. Så det kan gå...

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta för mig den här helgen. Jag ska kanske träffa Amélie imorgon men det är inte säkert för hon har jättemycket att göra nu, som alla andra som ska ta baccen, plus att hon har börjat på någon form av universitetsutbildning redan som hon läser parallellt med skolan och ska fortsätta med hela sommaren innan hon kommer att ha två månaders ledigt i oktober/november. Vet inte riktigt hur hon fixar det.

Det är för övrigt super i värdfamiljen och jag börjar trivas bättre här än på internatet!

Léa och jag övar engelska tillsammans nån timme på helgen, Lola verkar börja tycka om mig med nu på sistone och mina värdföräldrar är jättesnälla. Det är härligt att bara kunna vara, jag är fortfarande mest på mitt rum, men spenderar tiden med att läsa, skriva etc. Underbart med egen dator, även fast internet inte funkar än, men jag känner inte att jag direkt har jättemycket behov av det, iaf inte nu för tillfället...

Kraamis

Lördagen den 10 januari 2009

Jag har precis varit ute och vandrat en sväng och det var helt underbart. Solen skiner från en helt molnfri himmel, eller hm den håller på att gå ner nu, men den gjorde det iaf, och det var varmt och vårigt ute. Det kändes verkligen som att våren hade kommit och jag tycker att det är vår nu. Jag tror jag började tänka vår efter nyårsafton redan. Vadå det är ju vårtermin! :P                                                                                                                                                                                                    Våren passade inte riktigt precis när jag kom ner dock för då låg det lite snö här! Haha, typ mer än vad vi hade hemma och folk är jätte chockade när jag säger att vi inte hade någon snö på julafton och pyttelite efteråt. De flesta tror fortfarande att det snöar året runt i Sverige.

Jag vill bara säga att det var helt fantastiskt underbart att komma hem och vara hemma ett tag under jullovet. Så tack till alla människor och djur som gjorde det underbart!!

Jag hade gärna stannat hemma ett tag till, men hann i princip med det jag tänkte hinna med, så jag antar att jag får vara nöjd. Det var faktiskt underbart att komma tillbaka till Frankrike också. Jag funderade på hur det skulle kännas och om jag bara skulle vilja stanna kvar hemma när jag kom hem, men det känns jättebra, iaf för tillfället. Jag är glad att jag har ett tag kvar här nere…

Tisdagen den 6e var det dags igen. Hejdå Sverige för andra gången, och den här gången kändes det på något sätt både svårare och enklare att säga hejdå till människor. Förra gången fattade jag i princip inte vad jag sysslade med över huvud taget och allt kändes så overkligt. Den här gången var det svårare för nu vet jag ju hur det känns att vara borta och det var mer verkligt. Jag kunde liksom fatta att jag inte ska träffa er alla därhemma på ett halvår. Samtidigt var det enklare för att jag vet vad som väntar mig nere i Frankrike och slapp vara nervös över det. Sista kvällen var jag förväntansfull och samtidigt som sorgsen lad att åka tillbaka.

Mina båda föräldrar skjutsade mig till flygplatsen under lustiga diskusioner som att min pappa tycker att konflikter är ”ett konstruktivt sätt att lösa ett problem” och att han nästan aldrig har haft en konflikt med någon, det är bara folk runt omkring som har konflikter med honom ibland. Det tyckte jag och mamma var väldigt lustigt och roligt sagt.

Jag hann sen knappt bli sorgsen när planet skulle lyfta för en kvinna från Kalifornien började att prata med mig och undrade om jag ville kolla på film med henne på hennes bärbara dator. Jag blev svarade glatt ja och hon sen bad hon mig välja film efter att hon letat ett tag efter filmerna hon lagt i någon mapp hon inte kunde hitta. Efter att ha försäkrat mig om att hon hade sett alla filmerna innan och att det inte spelade någon som helst roll för henne började vi att titta på The Duchess, men hann inte riktigt färdigt innan vi landade i Amsterdam och hon lite snurrigt skulle leta efter sina biljetter och sen rätt terminal och vi sa hejdå. Hon var jätte trevlig! Hon var tydligen författare och gav mig sin e-mail adress och bad mig kontakta henne om jag kommer till Kalifornien någon gång eller ger ut en bok!

I Amsterdam var det väntetid i ca 1,5 h och jag satte mig då ner och läste fram tills en gammal dam kom och frågade mig varifrån hennes flyg skulle gå på knagglig engelska. Jag märkte att hon var fransk och läste på hennes biljett och förklarade. Hon skulle tydligen också vänta en timme innan hon skulle ta flyget till Toulouse. Hon började där efter att prata och prata.

Hon var tydligen jude och uppväxt i Frankrike under andra världskriget och hela hennes släkt på 28 personer hade blivit ihjälgasade. Hon fortsatte att berätta om att hon flyttade till Israel och om politiken där och alla självmordsbombare och judendomen vs kristendomen, hur de skriver med endast konsonanter på hebreiska och så vidare och så vidare.

Efter hon slutat prata och skulle gå på sitt flyg, en timme senare, gav hon mig en bok av Amos Os (Soudain dans la forêt profonde) som hon tyckte att jag skulle läsa. Jag blev jätteglad!

När jag landade i Bordeaux lite efter 17 så stod min värdpappa, Christophe, och väntade på mig i avgångshallen och vi åkte sen hem till Périgueux.

Dagen därpå var det skola igen. De andra började på måndagen och hade därför gått i skolan redan i 2 dagar när jag kom. De hade bara trott att jag skulle missa en dag i skolan när jag hade sagt att jag skulle komma tillbaka från Sverige på tisdagen, så när jag inte kom til skolan på tisdagen så blev de oroliga och trodde att jag kanske inte skulle komma tillbaka. Jag fick ett jätteglatt mottagande när jag kom av alla underbart goa människor i klassen och på internatet.

Och som glasyr på tårtan, eller topping på tårtan… Eller köttbullar…? Äsch hur som helst, så har de ÄNTLIGEN satt på värmen i skolan!! Ni kan inte fatta hur lyckliga vi är för det! Nu slipper man sitta och frysa på lektionerna när man inte får ha på sig sina jackor och lägger dem över benen istället för att inte frysa ihjäl. Jag kan gå runt i tröja inomhus!

Det har vart mellan några plusgrader till minus ca 10 grader ett tag nu, så ni kan själva tänka er hur kallt det blir utan värmen på inne! (Fast på internatet har vi haft värme hela tiden!)

På internatet hade föresten någon tagit ner alla mina brev och foton från väggarna och lagt allt i en hög på min säng! Det var ett lite tråkigt första välkomnande av rummet på internatet, men men… Jag tror att det är någon av surveillanterna eller städmänniskorna som har tagit ner dem för att jag har satt upp dem med häftmassa som de tydligen knappt skådat innan. Suck, ska fråga dem, men orka sätta upp allt igen! Just nu ligger de i en hög på skrivbordet istället…

Jag har inte hunnit göra sådär fruktansvärt mycket dessa 4 dagar som jag har vart här. Jag har pratat mycket. Mycket mer än vad jag har gjort innan och jag blev jätte positivt överraskad över att jag kunde babbla så. Det känns som att franskan äntligen har gått från att vara as seg till att funka ganska bra! Fast jag vet inte, jag kanske bara har haft tur de 3 dagarna jag var i skolan… Man ska inte skjuta en hare innan man har hoppat över bäcken, som sagt.

Jag har sagt en del roliga saker på franska hitills som min rumskompis skriver ner och samlar, men de kräver allihop att man säger det med olika uttal så det blir inget kul att skriva ner. Men nu har jag ett som funkar utan uttal! Here it goes: Jag skulle förklara vem Astrid Lindgren var av någon anledning. Så jag säger ”C’est elle qui a fait Pippi!”

Förklaring för icke fransktalande människor. ”Faire pipi” betyder kissa. Så jag sa”det är hon som har kissat!” Pippi på franska heter Fifi. (kanske fler f…)

Jag har hittills aldrig hittat något bättre ställe att drömma mig bort till helt andra världar än kemi/fysik lektionerna här nere. Kemin på 2 h bara flög iväg i torsdags och jag blir mega inspirerad att skriva..

Jag är så glaaaaaaad att jag har med mig en dator ner nu. Jag älskar den! Nu kan jag äntligen skriva så mycket jag har lust, iaf på helgerna, på vardagarna får jag nöja mig med att skriva för hand och hoppas att kemilektionerna alltid är lika ”drömvänliga”.

Men internet funkar inte på min dator för tillfället, men det borde funka och vi skulle ringa någon snubbe som vet hur deras internet funkar… Skumt, men jag tror att det kommer att funka så småningom det med. :) Gud va mycket funka jag skrev. Jaja…

Om någon timme ska jag gå på bio med Léa, min äldsta värdsyster och hennes kusin, Marrion. Det var min värdmamma, Nathalie, som föreslog att jag skulle följa med dem och jag svarade att jag inte riktigt visste. Min värdsyster log snällt emot mig när hon frågade, men jag ville fråga henne ensam när inte hennes mamma satt där och tittade om hon ville att jag skulle följa med eller inte. Jag frågade henne en stund senare på kvällen och hon svarade bara ”du gör som du vill Sarah. Kom med om du vill.” Jag försökte att fortsätta, ”men jag vill gärna, men jag följer inte med om du inte vill att jag ska göra det”. Hon fortsatte att säga ”men du gör som du vill!” och såg surare och surare ut. Hm, jag känner mig så lagom välkommen, men nu ska jag följa med iaf, så får vi se hur det går. Det känns som att det är en chans att få prata och umgås med henne lite, kanske funkar det bättre sen och annars så gör det inte så mycket. Men det känns inte som att hon har gett mig någon chans, det kanske blir en ikväll…

Hoppas allt är super där hemma!

Puss och kram!

(och kram kram till Viktoria som nyss kommit hem, synd att jag precis missade dig!)

Haha, jag är po skolbiblioteket nu för att publicera mitt inlägg och de franska smo datorerna vill inte ha styckeindelning utan gjorde konstiga "hopp" i raderna ist, so jag tycker att det blev skumt.. Men men hinner inte fixa med det nu för ska ha engelska om 5 min och jag moste hitta till salen. Men det är nog läsligt ändo :P

Kram igen

Söndagen den 28 december

Fredagen den 19e december var det dags.
Hemresan när jag tänker att jag är ungefär halvvägs igenm mitt utbytesår.

Jag vaknade klockan 6 pigg och hungrig fast min väckarklocka inte skulle ringa förens kvart över 9.
Jag vet att min värdfamilj inte vill att man ska äta något på kvällen om man är hungrig, men det har inte sagt något om tidiga frukostar, dessutom var pappan redan uppe och åt och min yngsta värdsyster skulle vakna om ca en halvtimme, så jag gick upp och gjorde min värdpappa sällskap. Han skrattade åt mig och undrade om jag var ivrig att komma iväg, och det var jag verkligen, jag kunde knappt sluta att le.
   Jag åkte med min värdmamma in till stan vid 11 där jag skulle vänta till lite efter 14 då vi skulle ge ss av till Bordeaux flygplats. Både min värdmamma och pappa åkte med de ca 20 milen till Bordeaux och det tyckte jag var väldigt snällt. :)

Hemresan gick bra. Flyget var lite sent från Bordeaux så jag fick sitta och vänta en stund medans jag tittade på tre små bröder som lekte i rulltrappan. De sprang fram och tillbaka och klättrade i springan mellan rulltrappan ooch den vanliga trappan, ända till en av dem fasnade med sina skor och inte kunde komma loss. Hans äldre brorförsökte dra loss honom och efter en liten stund fick pappan gripa in och så stod han där och drog och drog i sin lilla unge och jag kunde inte hjälpa men att skratta tyst i min jacka. Han fick dock loss ungen så snabbt att det inte hann gå längre än att det var en komisk syn. Alla på Gaten satt och tittade på denna gratis underhålning och när han kom ner med två av sina pojkar i handen och den andra lunkandes efteråt så kom en säkerhetsvakt fram till honom och sa att han fick hålla bättra koll på sina ungar. Han tittade då ner och log för sig själv och såg minst lika busig ut som sina söner.
   Jag kom till Amsterdam där jag redan skulle befinna mig på nästa gate en kvart innan jag landade och fick skynda mig dit. Så mycker för min tidsoptimistiska planering att jag skulle hinna äta middag där. Jag frågade någon något på franska och fortsatte att envisas med att prata franska med flygvärdinnorna, innan jag kom på att jag befann mig i nederländerna och att engelska troligen skulle passa bättre.
   Jag fick sätta mig bredvid en man i 30 årsåldern som var svensk, de flesta på planet var svenskar. Vi satt och pratade hela vägen hem till Sverige där vi landade på Landvetter vid 23 tiden och konstaterade att vi skulle åka samma flyg tillbaka den 6e januari.
  
Jag möttes av mina föräldrar och Jacob på flygplatsen och blev verkligen jätteglad. Jacob har växt och blivit nästan lika lång som jag, så det första jag fick fram mellan alla kramar var "gud va Stor du har blivit!".
   Vi åkte hem till mamma och åt middag. Jag dukade för 5 och fick pappa och Jacob att knö in sig ordentligt i hörnet innan mamma förvånat undrade varför jag dukade för 5. Shit, vi är ju bara 4! Jag tänker liksom 4 i familjen, och så jag, så det var så naturligt att duka till 5 när alla var där. Läskigt, men jag får väl skylla på att jag var trött när jag kom hem..
   Efter midnattsmiddagen och en del babbel gick jag ner till pappa för att sova. Jag möttes då av en väldigt glad hund jag knappt såg för alla tårar. Jag brukar alltid tycka att Timmy är så liten när jag kommer hem efter att ha vart borta lite grann, men han var ungefär så som jag kmmer ihåg honom. Pappa säger att han har gått upp en del i vikt och det kanske var därför jag inte tyckte att han hade krympt den här gången. :P
Han surade dock lite grann efter det glada välkomnandet, "man kan ju inte vara för glad för var sjutton har du varit?!" liksom. Typiskt min hund.

Jag vaknade sent på lördagen och begav mig ut på en cykeltur med Jacob och Timpan och efter det blev det bad av vovov. Vi cyklade förbi en äldre man och jag sa glatt bonjour till honom utan att tänka vidare på det. Nästa människa jag mötte kom jag på vad jag höll på att säga och fick börja vakta tungan.
   Jag var mest hemma den dagen, pratade med lite glada människor i telefn, gick upp till mamma där min moster Katarina var.. Jag tänkte visa lite bilder från Frankrike som Georgia hade sparat på en skiva till mig, men det fanns endast en bild sparad! Så jag hoppas att mina bilder fortfarande finns kvar på henens dator och att hon inte hunnit radera dem än för det vore tråkigt..
   
På söndagen åkte jag hem till Jassie och träffade henne och Hanna S och åkte sen in till Liseberg med Hanna B, som inte var en buss.
   Väl där träffade jag tjejerna i klassen. Det regnade ganska mycket så vi gick in på ett ställe där det hängde korvar i taket men var väldigt mysigt. Vi satt och pratade ett ganska bra tag, jag tror jag stod för en en hel del babblande, innan de skulle stänga och vi gick vidare till ett annat café, men så skulle det också stänga och vi fick gå vidare till ett tredje ställe. Efter lite till babbel och en jultomte som kom och ville ge oss en toalettrensare och toapapper, stängde det också vid 23 och då var det ganska skönt att åka hem igen.
Tack för en underbar dag!

På måndagen skulle pappa och Jacob åka in till stan och fixa en del saker på olika ställen, så det tog bilen ner.
Jag tänkte att jag också skulle följa med och hitta de sista julklapparna jag behöver köpa och att det skulle vara trevligt att åka in till stan tillsammans, vilket vi nästan aldrig gör, så jag bestäde mig för att häga på.
   Bil och stan två dagar före julafton.. Det är ingen bra kombination. Vi hamnade i Nordstan efter mycket runtsnurrande och en del tjafs och där var det så mycket folk och det jag planerat att köpa fanns inte så jag begav mig buttert hemmåt igen och tänkte lite optimistiskta att det kanske skulle vara mindre folk dagen därpå. Jag vet inte om jag trodde på det själv riktigt men åkte iaf hem och tittade på film istället.

Tisdagen, dagen innan julafton, fick jag bege mig in till stan igen, den här gången i sällskap av Sandra.
Jag tänkte inte att jag skulle stanna så länge, men vi pratde så mycket och så träffade jag hennes pojkvän och vi gick för att äta lunch.. Sen satt vi där länge och en annan kompis till dem kom, som jag också vet vem det är, så när han kom fram för att skaka hand och säga vad han hette fyllde jag i det åt honom och han tittade lite på mig och verkade inte riktigt kunna placera mig. "Um, vi gick på Tuvan tillsammans!" säger jag då och då kom han på vem jag var och kom till och med ihåg mitt namn, så det var lite kul.
   Klockan började att närma sig 16 och jag skulle hem till min farmor och farfar sen och hade fortfarande inga julklappar så det blev till att springa runt lite snabbt och köpa det jag skulle, det var faktiskt inte alls lika mycket folk den dagen!
   Det var ganska kul att träffa farmor och farfar, jag fick pratat lite med min farmor, annars är min pappa väldigt pratglad.

JULAFTON!!
Mina föräldrar firade jul tillsammans det här året. Annars är det alltid julafton antingen hos den ena eller den andra föräldern och sen byte och en till jul på juldagen.
   Julen blev jättelyckad! Jag älskar när mina föräldrar gör saker tillsammans.
Vi var hemma hos pappa på dagen och åt julbord, som var det godaste julbord pappa har ätit (det brukar låta så när han har fixat med maten), sen var det dags att öppna julklapparna. Pappa hade slått in en skål med massa mörk choklad och en chokladbok till mamma och hon var jätteglatt överraskad över den fina presenten, tills hon öppnade boken och det var hälsningar från hela pappas klass i den. "Men Lars, den här får du nog behålla själv" och pappa: "Fasen också, har de skrivit i den?!" Det var väldigt roligt.. :P
  I mitt kuvert från pappa stod det: "God jul Jacob, och grattis på 18 årsdagen!", men jag antog att det ändå var till mig, du är för härlig pappa.
   Vi gick sen upp till mamma och åt middag allihop och fortsatte julen där.
Kan vi inte alltid fira jul tillsammans?

Torsdagen åkte vi för jul nummer 2 i Marstrand.

Mormor, morfar och släktingar satt där när vi kom. Det var också ett tag sen de kom på jul och de har alla har fått adressen till min blogg, så jag tänkte hälsa till er och tacka så mycket för presenterna, om ni läser det här!
   Vi åt mycket gott, som alltid hemma hos mormor och morfar och stannade över natten.
Min kanin verkade också känna igen mig, ibland förvånas man..

Fredagen bar det av hemmåt igen på eftermiddagen och jag träffade Micaela på kvällen. Vi hade tänkt att gå ut och gå "en sväng" men så plötsligt hade vi redan gått 8an och hade varken lust att säga hejdå och gå in eller fortsätta att vandra runt, så vi satte oss på lekplatsen hemma och fortsatte att prata.

Lördagen var också en väldigt mysig dag. Jag träffade Jassie och gick ut och gick, det känns konstigt att det blir mörkt så himla tidigt, man hinner ju knappt ut innan det blir mörkt! Sen vart vi hemma hos mig en sväng innan Jassie lockade hem mig till sig med 2 åriga tvillingar på kroken. De var jättesöta. :)
   Jag fick spelat Guitar Hero för första gången och det var faktiskt kul.. Jag fick dock väldigt ont i min hand för jag tror jag tryckte aldelles för hårt. Det var en jättemysig kväll och jag börjar bli nostalgisk för att lämna Sverige igen..

Innan jag åkte hem har jag inte haft skola på 2 veckor.
Jag skrev tidigare om att vi hade en veckas blocus två veckor innan jul och på måndagen veckan innan jul samlades alla för att rösta för eller emot blocus, som varje morgon veckan innan.
Det verkade som att blocusen skulle gå igenom och att skolan skulle vara blockerad hela den veckan också, men så kom plötsligt rektorn ut och tog microfonen. Han sa att han var tvungen att stänga skolan pågrund av säkerhetsskäl och att det var risk för att taket skulle ramla in. 
Jag tyckte att det var väligt roligt för visst läcker taket på en del ställen och vi har lite hinkar stående i cafeterian, men att det var risk för att det skulle rasa in en vecka före jul precis när det skulle röstas för en blocus lät lite väl suspect.
   Hur som helst stängde skolan dagen därpå och jag fick ringa till min värdfamilj och be att få vara hos dem i veckan. Min värdmamma sa att det inte var några problem och att hon skulle komma och hämta mig vid 14 tiden, så jag och Mariah gick en sväng på stan och letade julklappar. Klockan halv ett när jag stod i bamba och precis tagit min mat ringde min värdmamma och sa att hon var tidig och stod och väntade på mig utanför skolan med min värdsyster. Hon lät lite sur när jag sa att jag var i bamba och sa att hon skulle hämta mig senare på eftermiddagen då hon skulle in till stan och fixa nåt. Så jag fick vackert stanna kvar till klockan 17.
   Det kändes lite snopet för jag hade stannat på stan och inte föjlt med Hugo och alla människor hem till honom för att jag skulle vara tillbaka kl 14 och deras buss tillbaka gick kl 15. De skulle säga hejdå till Nick som skulle åka tillbaka till Nya Zeeland den dagen och umgås lite det sista. Men men..
   Vi stötte på dem på stan sen efteråt och så bar det av till tågstationen ändå där vi allihop knödde in oss i det lilla cafét som finns där och väntade på att hans tåg till Bordeaux skulle gå.
   Det var jättesorgligt.. Han var jätte ledsen och vill verkligen inte åka hem igen.. Alla människor han umgås med var där och så stod vi alla och vinkade på tågstationen när tåget rullade igång och försvann.. Yschla, jag tycker inte om hejdån..
Det kändes också lite konstigt eftersom jag själv skulle åka hem 4 dagar senare och bara ville få tiden att flyga fram för att jag var så ivrig att få komma hem och så var han så ledsen att åka. Men jag är glad att jag ska tillbaka..

Jag var hemma hos min värdfamilj i 2 dagar utan att göra mycket, vilket var jätteskönt för jag var ganska förkyld och trött.
Dagen innan jag skulle åka hem till Sverige tänkte jag att jag skulle försöka att göra något och tog det livsfarliga beslutet att åka till stan själv!  Att vara själv i Frankrike ses som något väldigt konstigt. Man gör typ ingenting själv, om man inte är helt utfrusen och inte har några kompisar vill säga. 
   Léa skulle bli hämtad av någon kompis med körkort och de skulle in till stan så min värdmamma sa till henne att de skulle släppa av mig i stan om jag ville dit. Min värdsyster såg ganska nervös ut när jag sa att jag skulle åka in utan att planerat att träffa någon, men jag lugnade ner henne med att jag inte tänkte hänga på dem, vilket hon gjorde det väldigt klart att hon inte ville.
   Périgueux är en ganska liten stad, inte jätte jätte liten, men man kan nästan alltid vara säker på att man hittar någon man känner när man går / åker dit.
   Samma sak den dagen. På första gatan träffade jag Solen, en tjej i klassen. Hon hade redan shoppat klart med sin kompis och de hade ett tag kvar som de skulle stanna så de frågade om jag ville hänga på men det slutade med att de hängde på istället. Så med trevligt sällskap, och hjälp att hitta bra affärer att köpa julklappar i, vandrade vi runt på stan ett tag. Jag såg de andra tjejerna jag brukar vara med i klassen, men de var påväg att demonstrera och skyndade iväg.

Tjaa.. 9 dagar kvar i Sverige.. 

Lördagen den 13e december

Oh, det är Lucia idag ju! Jag kan knappt fatta att det snart är jul! Det känns inte so juligt alls.. Det finns monga smo granar utsatta lite var stanns och son där typisk fransk juldekoration hängande över gatorna som tänds när det blir mörkt, en del hus som är i princip helt täckta av ljus i olika färger osv, men det äts inga pepparkakor eller lussekatter, glögg eller julmust, ingen adventskalender, inga adventsljusstakar och julstjärnor i fönstrerna.. So mycket saknas som gör julen jul.
So jag är so glad att jag ska hem snart!  Wiie.

Den här veckan har det hänt jätte mycket och jag är po skrivhumör, so bered er po ett longt inlägg. So vida inte min värdsyster kommer hem fron sin kompis tidigare än vad jag har fattat det som att hon skulle för hon är iväg nu.

Allting verkade ganska lugnt när jag kom till skolan po morgonen i mondags. Inga skrikande människor med megafoner (tack Linnea) po borden i cafeterian och det verkade som att allt skulle otergo till det normala. Jag gick till min första lektion, dubbeltimma i Hist / Geo, där de flesta i min klass var förutom nogra som var iväg och röstade för nogot jag inte viste vad det var do.
   Ca 45 min senare slogs dörren upp och 3 elever sa nogot i stil med att folk hade röstat för en "blocus" och att alla elever skulle go ut. Min lärare, en liten tant som för det mesta är jätte snäll, iaf emot mig, men har ett rysligt temprament när hon blir arg, fick dem att go och smällde igen dörren efter dem. Muttrande att det var dumheter och att vi var i terminal S och behövde vor tid för att plugga fortsatte hon sin lektion om kalla kriget.
   Nogra minuter senare kom det tvo upproriska tjejer in och försökte fo oss alla att lämna klassrummet och do blev hon riktigt irriterad. Hon sa ingenting, hon bara tog sats och knuffade ut tjejen ur klassrummet och loste dörren efter henne. Den lilla tanten, mycket mindre än tjejen, och helt knallröd i ansiktet, tjejens förvonade ansiktsuttryck över behandlingen hon fick.. Jag kunde bara inte holla mig för skratt. Jag undrar vad som skulle ha hänt om en lärare gjorde so i Sverige.
Fast hon sa hela tiden att om nogon ville lämna klassrummet so skulle hon losa upp och släppa ut oss men för de andra skulle hon fortsätta att ha lektion, so det var inte so att hon loste in oss och tvingade oss att vara kvar.

Efter den lektionen fick vi kommit ut och sett att alla korridorer var blokerade av stolar, skärmar och kortspelande elever. Jag hittade Georgia (Nya Zeeländare) och Maria (fron USA) och en del andra människor som jag spelade kort med. I 6 timmar. Som tur var fick jag lära mig nogra nya spel, de i min klass kör bara po "president" dag ut och dag in och jag tror inte att jag kommer vilja spela det spelet nogon mer gon i hela mitt liv efter jag kommer hem härifron.
  
Tisdagen efter att jag följt efter strömmen av hundratals elever som skulle rösta för blocus eller ej och beslutet att blokera skolan hade blivit taget sog jag att Maria och nogra satt och spelade kort i cafeterian och vinkade ot mig att komma och spela, men jag bestämde mig för att inte stanna och spela med dem utan hittade min klass som fakistkt övergett sitt pluggande och presidentspelande och hade tagit med sig en bärbar dator och skulle titta po Shrek. So jag slog mig ner med dem i en övergiven korridor och tittade. Sen blev det lite segt och jag bestämde mog för att go ut och go en sväng.
   Jag hittade Charlotte och nogra andra jag pratat med lite grann fron en annan naturklass som skulle traska tillbaka till skolan och gjorde dem sällskap tillbaka och Charlotte och jag vandrade runt en liten sväng nogra varv runt parken nära skolan och pratade. Hon är jätte rolig för hon är väldigt pratglad och so avbryter hon sig so fort hon tror att hon har sagt nogot komplicerat ord och börjar förklara vad det ordet betyder istället, fast väldigt ofta är de orden som hon tycker är svora precis samma po antingen svenska eller engelska so att jag fattar precis och for avbryta hennes avbrytning av sig själv och säga att det är lugnt att jag fattar vad hon menar och be henne att fortsätta. Do säger hon alltid "oh, weh" po ett väldigt roligt sätt och har ofta tappat bort vart hon var och skulle förklara fron början.
   De i min klass hade nog ockso fott myror i benen av att sitta inne när jag kom tillbaka för de fick nogon konstig idé om att hopa runt i korridorerna och skolcaféet sjungandes en song i tog. vaför inte tänkte jag och hängde po tills jag stannade i skolcaféet där jag hittade Helène som inte sog ut att ha nogot att göra. Jag pratade lite med henne och hon släppte sen in mig po internatet ca en halvtimme tidigare änd et öppnar när hon gick in. Det var jätte mysigt att fo komma in ensam po internatet men det kändes lite skumt ockso, jag kände mig typ "skyldig" för hon bor po en annan voning so jag var po min voning helt själv. Hm, jag tror jag for förklara. Hon är typ medhjälpare po internatet och ersätter Surveillanterna ibland so hon har nyckeln till hissen. Om man loser upp hissen so kan man liksom oka in po sin voning, so hon gick av och lät mig oka upp själv po 4e voningen.
   Po internatet var det bara jag och Delphine po kvällen av tjejerna, de flesta hade okt hem pga blocusen.

Onsdag morgon kände jag mig trött och förkyld. Jag hittade min klass po samma ställe som gordagen där de satt och tittade po en fransk komiker. Jag slog mig ner och tittade ett tag innan jag gjorde Maria och Georgia sällskap po Taraval där vi satt och drack te med honung fram till lunch. 
   Jag skulle sova hos Georgia den dagen för vi alla tre skulle följa med hennes värdmamma och en hel grupp med engelska människor, som hennes vädmamma undervisar i franska, till Bordeaux tidigt po torsdag morgon.
Bode Georgia och Maria är här med AFS och de har en obligatorisk sprokkurs de moste go till varje onsdag eftermiddag, so jag fick följa med dem dit efter lunch. Vi var 6 st, mig inräknat, som satt runt ett bord. Hon som undervisade var en pensionerad lärarinna po Jay de Beaufort och stälde sig framför mig och sa "Est-ce que tu comprends le Français" ungefär 10 ggr longsammare och tydligare än franskaläraren po Le Ciel som slog sig po benen och härmade en tupp.
   Men jag fattade sen varför hon pratade som hon gjorde för vissa av dem hade bara vart där nogon vecka och förstod i princip inte ett ord. Ganska dumt upplägg eftersom att bode Georgia och Maria har vart sen i slutet av augusti som jag.
  
Jag började att känna mig sämre och sämre och hade feber sen po eftermiddagen och kvällen när Marias mamma kom och hämtade oss och skjutsade hem oss till Maria där vi var en stund och började kolla po Notting Hill innan vi okte hem till Georgia jag och hon.
   Väl där ot vi middag med familjen, hennes värdsyskon är hur underbart söta som helst, sen log vi och pratade en stund innan sov sov.

Torsdag morgon.
Georgias värdfamilj bor mitt i en pytteliten jättesöt gammal by som heter Brântom (dock ej säker po stavningen).
Det är mörkt ute och julbelysningen lysen överallt och det har snöat. Pytte pyttelite, men so att det är lite vitt och knastrar lite under skona. Vi skulle till Bordeaux, till julmarknad, och allt skulle vart jätte perfekt, om man bortser fron dunkande huvudvärk och feber.
   Vi hittade gruppen av engelsksprokiga människor som stod och glatt pratade med varandra och där fanns även en svensk pratglad gubbe med en finlandssvensk fru. Jag hann bara prata med dem väldigt snabbt innan bussen kom dock och sen gick vi och satte oss lite längre bak för jag orkade verkligen inte prata med nogon just do.
   Vi kom fram ca 10.30 och började vandra runt i affärer och lite snabbt po en julmarknad som vi skulle otervända till men inte hann. Jag modde inte alls bra men kände mig lite bätte frammot dan, men dagen gick ganska fort ändo och plötsligt var klockan 17 och vi var tvugna att skynda oss till bussen.
   Po hemvägen satt vi allra längst bak, vann fighten med ett engelskt gammalt par som alltid sitter där. De hann faktiskt först dit med de fuskade genom att använda bakdörren. Georgia, som har förmogan att precis alltid ha nogot att säga och intressanta saker att prata om (jätte imponerande jag förstor inte hur hon lyckas), satt och pratade med alla englska
människor och jag satt och lyssnade lite innan jag somnade, var typ helt utpumpad.
   När vi var hemma igen hos Georgia so ot vi lite soppa och skulle sen vänta till 22 eller nogot när Marias mammas körlektion i Brântom var slut och skulle hämta henne. Vi kokade te och satt och pratade om religioner och tro. Det utvecklades till ett väldigt djupt samtal och var jätte intressant, Maria sa dock inte mycket mest att hon tyckte att det jag sa lät vettigt och att hon nog tyckte ungefâr som jag. Georgia är ganska kristen och det var väldigt intressant att diskutera med henne. Vi gled in po fri vilja och förmogan att bilda sig egna uppfattningar och historia, buddism och jag vet inte allt.
   Vill dock understryka att jag inte skulle kunna ha en son seriös diskustion po franska, min franska är fortfarande seg änev fast det känns som att jag kan fo fram det mesta jag vill, om folk har lite tolamod. Vi pratar engelska med varandra, oftast, so länge vi inte är med franska människor samtidigt. 

Eftersom det var nästan helt säkert att det skulle vara blocus po fredagen med och varken jag eller Georgia modde särskillt bra so tyckte hennes värdmamma att det var okej att vi stannade hemma po fredagen, so vi slapp ta bussen kl 06.45 po morgonen. So skönt!
   Bode Marias och Georgias värsmammor jobbar po en liten skola i byn och är väldigt nära vänner, so deras "mammor" bestämde sig för att ta med oss till sina jobb och att vi skulle fo hjälpa till med bland annat engelska undervisningen. Vi hade pratat om det tidigare hemma hos Maria, att vi so gärna skulle vilja se en "école maternelle" (det är en skola som inte är obligatorisk men som man kan go i när man är 3 - 5 or), och de tyckte att det var ett jätte bra tillfälle att visa oss en eftersom vi inte hade skola. :D 

Maria kom till oss vid 8 tiden po morgonen och vi begav oss av till den lilla byskolan där vi fann Marias "mamma" som hade en grupp po kanske 20 femoringar.    
   De hade en liten samling där de fick säga vilken dag och vilket datum det var och lite annat smott sen fick jag hjälpa nogra att göra en jättefin tomte teckning med bommulsskägg som vi klistrade po och med guldstjärnor och glitter. Alla skulle dock göra exakt po samma sätt. Barnen var jättesöta men det var svort att försto vad de sa.
   De samlades igen och skulle sjunga innan de skulle ut po rast. Barnen var jätte jätte söta och alla ville holla mig i handen po vägen ut, dumt att man bara har tvo händer när man jobbar med smobarn. :p
   Efter rasten träffade vi Georgias mamma som undervisar engelska för lite äldre barn.
Vi fick komma in och ställa oss framför klassen och presentera oss innan vi delade ut papper med Jingle Bells som vi sen sjöng. Bode jag och Georgia var väldigt hostiga och det lät helt förskräckligt när vi sjöng, men vi sjöng ändo och fick alla att sjunga med, otminstonne i refrängen, det andra var kanske lite väl svort.
   Efter Jingle Bells fick vi var sin grupp elever att prata med. Jag fick ungefär 10 st som jag frogade lite enkla frogor som vad heter du och hur gammal är du, det var i princip det de hade lärt sig att säga. De var jätte jätte söta ockso och mycket enklare att försto än 5oringarna fast alla pratade samtidigt hela tiden so det blev lite svort att försto ändo. 
   De ville ha kramar och kindpussar när jag gick, nogra ville till och med ha de tvo ggr och jag kände för att adoptera dem allihop.

Lunchrast. Vi vandrade ca 5 min hem till Georgia och ot pasta med skinksos och var där ca en timme innan vi gick tillbaka till skolan för en av deras "mammors" kollegor hade frogat oss om vi ville komma till hennes engelskalektion för 4oringar ockso, och det ville vi so gärna.

   De var inte so monga i den klassen men pyttesmo och hypergulliga. Vi fick dem att härma oss jag sa "My name is" femtioelva gonger och räknade till fem ungefär hälften so monga. Sen fick de härma oss att säga Hello, good morning etc.

Det var en helt underbar dag...
Vi gick oter igen hem till Georgia och tittade klart po Notting Hill och sen Pirates of the Carabean, om det nu stavas so.
Maria var tvungen att oka hem med sin "mamma" vid 4 so det var bara jag och Georgia och hennes "familj" fram till 8 do Georgias "mamma" skjutsade hem mig till min "familj".

Nu kommer jag hem om mindre än en vecka..
Hoppas det snöar do!
Längtar..

KRRRAAAAAMMMMMAAAAAARRRRRR i MASSOR

Lördagen den 6e december

JAG FICK REDUCERAT GYMNASIEPROGRAM!!

Äntligen fick jag tagit mig i kragen och go och froga om det. Förra gongen jag var poväg till hon som har hand om schemana för att be om det fick jag helt plötlsigt ett knäpp och gick för att skriva in mig po Baccen istället. Men det verkar inte som att det fungerade att jag skrev in mig, och det är jag glad för för jag vill verkligen inte göra den för tillfället och jag tror inte att jag kommer att ändra mig.
   Hur som helst satte jag av till Madame Duvalex byro och frogade lite försiktigt om jag skulle kunna fo mitt program lite reducerat. Hon är en helt underbar liten människa (hon nor mig typ till under axlarna) som har hjälpt mig med lite allt möjligt sen jag kom hit och jag blev jatteglad att det verkade vara hon som har hand om programmen etc. Jag pratade lite om hur jag känner; att jag är po lektioner hela tiden och mest sitter av tiden medans jag tittar po symboler po tavlan och ej lär mig so mycket franska, och hon verkade försto precis hur jag kände och begav sig iväg till rektorn för att froga om jag kunde fo stryka vissa lektioner. Jag satt och väntade po hennes kontor i typ 20 min medans hon var hos rektorn och jag kände hur mitt mod sjönk. Hon kom skyndande tillbaka iaf efter ett litet tag iaf och sa att de normalt sätt inte gav utbytesstudenter reducerat program för att det var meningen att jag skulle fo ta del av ett "so vanligt franskt or som möjligt" men att de hade hade pratat och kommit övernes om att de kunde göra ett undantag för mig. Alla andra utbytesstudenter har hittils gott i première eller terminal L (finns dock en i première ES detta oret) och även fast jag for ta bort nogra timmar so kommer jag inte att ha mindre skoltimmar äv vad de har ändo (om de inte har massa tillval). So jag fick stryka SVTn!! De ville dock att jag skulle läsa alla timmar franska med klassen jag läser det med, men det krockade med min gympalektion so jag ska bara läsa en timme till franska ist för SVTn. 
   Okej, po begripligt sprok: Jag fick byta bort 6 h biologi i veckan mot 1h franska. = 5 h mindre lektionstimmar i veckan!
*hoppar och studsar*
   Dessutom älskar jag franskan. Vi har en franskalärare som verkligen älskar poesi och som inspirerar mig jätte mycket. Jag har privatlektion med honom en gong i veckan och han är en helt fantastisk lärare och människa. De flesta andra lärare är nog lite kinkiga över att jag inte ska följa den vanliga läroplanen och tycker nog att jag är ganska "slapp", men han uppmuntrar mig alltid och säger att han är nöjd med mitt arbete och att jag är duktig. Po franskan i fredags när Madame Duvalex hade pratat med honom kom han fram till mig efter lektionen och sa "Jag hörde att du ska vara med oss po tisdagar ockso och skippa lite naturvetenskap. Jättebra, du är ju trots allt här för att lära dig franska."

I fredags, oj shit är det bara igor? Men gud igor känns som att den var typ 3 dagar long.
Iaf igor efter franskan so skulle det vara nogon demonstration av nogot slag. Jag hade hört lite granna om det innan och de skule tydligen mötas utanför skolan klockan 9. Jag trodde inte attd et skulle vara en so stor grej, men när jag kom ut po 10 rasten i glashuset möttes jag av öronbedövande skrik, hundratals människor som stod po flera voningar och viftade med flaggor och skyltar. Poliser var där och vaktade och folk klättrade po bänkar och ropade saker i, oh vad heter det..? Inte gamofon för dt är väl en gammal musikspelare. En sak man kan bära omkring po och ropa saker i en tratt typ. 
   Jag blev helt shockad och tog mig fram i folkmassan. Det var massa folk som inte gor po Jay de Beaufort som ockso var där och ropade "Jay de Beaufort, avec nous!" och wow. Jag var verkligen helt häpen.
Jag fick fram min kamera och filmat lite granna, so jag kan visa er när jag kommer hem. Jag lite folk jag kände som skrattade ot min förundran och träffade Georgia som ockso hade samma ansiktsutryck som jag.
   Det har tydligen beslutats att det ska införas ett amerikanskt skolsystem i Frankrike och alla var jätte upprördra. Jag fick förklarat lite för mig och tänkte att visst, om det är so viktigt för mina vänner här so kan jag väl demonstrera. Jag gillar egentligen inte att demonstrera för saker jag inte har riktigt nogon osikt om, men jag har aldrig vart med om nogot liknande och det ville jag verkligen inte missa.
   Jag och Georgia följde arm i arm efter strömmen av människor, jag visste knappt att det fanns so mycket folk i Périgueux! Det finns tydligen 4 andra gymnasium i närheten och det kryllade av folk. Vi gick förbi posten och Georgia ville gärna bara "go in där snabbt och posta nogra julklappar till Nya Zeeland". Visst tänkte jag, det kunde ju inte ta för long tid. Trodde jag ja. Det var jätte long kö och när vi väl kom fram var allt tvungen att packas om i boxar. När vi kom ut hade alla människor försvunnit och efter ett kort telefonsamtal insog vi att de vandrat iväg ganska longt och vi besämde oss för att go tillbaka till skolan eftersom det var lunchdags.
   Jag hittade lite folk i min klass, nogra tappra människor som hade varit po lektion, som undrade om jag demonstrerat och vart vi hade gott. Jag fick förklarat att jag hade börjat att demonstrera men att vi "tappart bort alla människor". De undrade skrattande hur det över huvud taget var MÖJLIGT att tappa bort alla hundratals människor som demonstrerade. Det skulle jag ockso undrat och tyckt var väldigt talangfullt om jag inte sen fick höra den lilla posten detaljen.

Fortfarande fredag. Efter engelskan (äntligen slutat med handguns! pratade om bananer) so träffade jag Delphine, Nick och Carmen för att oka hem till Delphine och ha filkkväll. Hon bor ganska longt bort so vi fick ta toget ca 25 min och sen kom hennes mamma körande med bil och Delphine bytte av henne vid ratten och körde ca 15 min hem till hennes hus brevid massa tomma hagar och en med 2 osnor, sog dock inte det förens dagen därpo eftersom det var helt beckmörkt när vi kom fram.
   Vi hade jätte mysigt. Dephines mamma hade gjort nogon Kinamat som vi försökte att äta med pinnar och sen kollade vi po Dead Poets' Society och efter det Lost in Translation do jag rokade somna dock.. Sen ytterligare nogon film sol var ganska bra men jag inte kommer ihog vad den heter.
   
Nu har jag kommit hem till familjen och systrarna är po stan fast de kommer nog hem snart..

Jag längtar jätte mycket hem!!
2 veckor kvar..
KRAAAAAAAAM

Fredagen den 28 november

Heej!
Imorgon har jag varit här i 3 monader.. Skumt.. Po ett sätt känns det som att jag har vart här i en halv evighet, men po ett annat som att jag nyss kom hit.

Léa är iväg och sover hos en kompis som fyller or och Lola sover hos sin mormor och morfar för hon ville inte sova hemma inatt för det ska tydligen komma nogon och borra tidigt imorgon. So jag är ensam med värdföräldrarna. :)

Den här veckan har det inte hänt so himla mycket..
I onsdags begav jag mig av för att hitta en cirkusskola som är ganska känd här i stan. Jag vill jätte gärna börja i nogon sport eller göra nogonting efter skolan nogon dag och cirkus lät jätte spännande so jag kollade upp adressen och frogade sen lite folk i skolan om hur man skulle ta sig dit. Jag frogade nogon kille i Georgias klass som har bott i Périgueux hela sitt liv och han sprang genast bort och hämtade sin kompis som visst tränade cirkus po klubben. So po so sätt fick jag beskrivet för mig vilken buss jag skulle ta och hur jag sen skulle ta mig fron busshollplatsen till cirkusen. Jag bestämde mig för att försöka ta mig dit, dels för att ajg ville se om det var möjligt att ta sig dit själv och dels för att jag inte tycker om att prata franska i telefon, sen ville jag gärna se stället med.
   Mycket optimistiskt begav jag mig av till centrum, där det finns ett litet hus, ungefär som en liten tidpunkten, där man kan froga om bussar och sont. jag visade dem pappret med adressen po och fick namnet po hollplatsen där jag skulle av, som jag noga antecknade den här gongen. När jag kom till busstationen där bussen skulle go visade det sig att jag missat bussen med ca 5 minuter och att nästa inte skulle go förens om en timme. Typiskt. Sen vid en närmare titt sog jag att det var markerat med en liten stjärna efter och den lilla elaka stjärnan hade förklarat under sig att bussen inte stannade po just den stationen jag skulle av po. Jag bestämde mig för att froga busschaffören om det var longt att go fron hollplatsen innan och ändo försöka oka den bussen, jag hade inte lust att vänta i ytterligare en timme po nästa buss, dessutom skulle jag nog inte hinna fram och tillbaka innan klockan 18 do jag var tvungen att vara tillbaka po internatet igen med den senare. Eller det visste jag ju iofs inte, men det kändes lite tajt om tid.
   Busschaffören sa att han skulle oka förbi hollplatsen jag skulle av po och att han skulle säga till mig när det var dags att go av, so glatt slog jag mig ner där bak i bussen, efter att ha vandrat tillbaka till skolan och runt po stan en sväng, men fter ca 20 min kom vi till endstationen och han ropade "nu for du go av mademoiselle!" Förbryllat gick jag fram till honom och visade namnet po stationen där jag skulle av och han kom do ihog att han glömt bort att säga till och att jag visst hade haft rätt och att han visst inte okte förbi just den stationen, men det gjorde inget sa han, po vägen tillbaka skulle han oka förbi stationen so jag behövde bara vänta po bussen i 10 min innan vi okte vidare. Han var jätte pratglad och jag satte mig där framme och pratade med honom medans jag väntade. Passade do po att froga hur jag skulle ta mig tillbaka igen eftersom stället verkade aningen dött. Tydligen fanns det inga bussar tillbaka men det skulle finnas en av huvudlinjerna en kvarts gongväg bort sa han och gav mig en karta. När jag väl kom fram till rätt busshollplats, eller hm.. skylt, dit jag skulle släppte han av mig och önskade mig lycka till med allt. Han tyckte nog att jag var aningen märklig som var ute po vifft utan nogon direkt plan. Jag tänkte att jag kunde froga nogon och jag hade ju trots allt en karta.
   Jag hittade iaf cirkusen, en ganska liten gymnastiksal som var täckt av olika redskap, ringar, linor och andra coola saker, so jag blev jätte inspirerad. Jag gick fram och pratade med tränaren som glatt sa att jag var välkommen att träna po tisdagar eller torsdagar kl 19.30 fast där sprack det direkt. Det gor verkligen inga bussar i hela stan efter klockan 20 och stället log minst sagt off so det skulle dels vara helt omöjligt för mig att ta mig dit och dels for man inte komma in po internatet om man har träning efter kl 18.. 
   Kartan visade sig vara en busskarta som inte stämde över huvud taget överens med verkligheten och det fanns inte en enda kotte att froga om vägen, so jag började att vandra iväg mot civilisationen. Jag befann mig uppe po en höjd och där nere fanns det en massa hus so jag tänkte att det säkert var ditot jag skulle go. Jag gick en bit och började träffa po människor som jag sen kunde froga om vägen och kom ganska snabbt till en bussholplats där bussen kom 10 minuter senare och tog mig tillbaka till Jay de Beaufort vid ca 17 tiden. Den där lilla trippen tog mig hela ondsagseftermiddagen och jag var inte po världens bästa humör när jag frusen och smott besviken otervände till skolan. HIttade Delphine och Nick i skolcaféet iaf och blev po lite gladare humör. 
  
I torsdags hade jag min första lektion i Acrosport. Det var kul, vi övade lite saker som handstoende och fick para ihop oss 2 och 2 för att göra lute olika figurer osv. Jag var med en tjej i klassen, Mathilde, och vora pyramider slutade oftast med att boda hamnade i en hög po golvet. Läraren visade en bild av tvo tecknade figurer som gjorde nogot och so skulle vi göra samma, bara det att det var väldigt svort att komma ihog precis hus alla armar och ben skulle vara när bilden försvann, men so fort läraren kom tillbaka och visade oss so fick vi till det och kände oss mycket duktiga.

Idag.. Delphine tände lampan kl 5 i morse och trodde att vi var sena. Det händer ibland att klockan inte ringer kl 06.45 och ibland hör vi den inte, eller hör den gör vi nog för det är lite svort att missa den, men liksom somnar om coh gläommer bort att den har ringt. Det är verkligen tur att Morgane för det mesta sover i samma rum (hon oker hem ibland och sover ibland hos en vän so hon är inte alltid där) för hon gor alltid upp när klockan ringer och iväg till badrummen för att otervända en stund senare och kan do väcka oss om vi gott somnat om igen.
   Jag hade min longa holtimma jag spenderade en del av tiden med Georgia i skolbibblan. 
Natalie (värdmamma) kom och hämtade mig lite efter 18 so vi hann dricka en varm chocklad efter att vi hade slutat jag och Georgia po Taraval.

En tjej som vi känner, Helène, var Surveillante po internatet (typ övervakare) i veckan so vi fick komma in tidigare po kvällen do vi moste vara ute eller inne i "glashuset som förenar skolbyggnaderna och där skolcaféet är po bottebvoningen" fram tills 20. Vi skulle smyga oss iväg till hissen för att komma in utan att nogon sog det för hon for egentligen inte släppa in nogon tidigare. Vi stod i det lilla trapphuset jag, Delphine, Thaïs och Severine och väntade po att hissen skulle koma ner när voran riktiga surveillante kom goende förbi. Fnissande försökte vi att inte bli upptäckta men det var lite svort att inte bli det 4 st i ett litet rum med glasfönster ütan nogot att gömma sig bakom 4 st. Hon kom ram till oss "Vad har ni för er flickor?" Vi visste inte vad vi skulle säga och Thaïs bröt tystnaden med världens mest oSkyldiga "baaah.." och sog ut precis som ett litet barn taget po bar gärning i kakburken. Kan inte riktigt förklara det, men det var jätte roligt.
   Men vor surveillante är jätte snäll och gick därifron med ett léende.
jag tycker om när Helène är surveillante, det händer inte so ofta och hon bor po andra voningen so det var länge sen vi pratade med varandra. Hon kom in i mitt rum po kvällen och ville ha hjälp med sin engelskaläxa som vi gjorde tillsammans. Efter vi var färdiga började hon läsa nogra rader po ett av breven jag satt upp po väggen po internatet, jag tror det var brevet fron dej Linnea, om du läser det här, hon suckade och sa "asso, jag förstor verkligen inte engelska.." och sog so uppgiven ut att jag och Delphine brast ut i gapskratt. "Var inte ledsen över att du inte förstor, det där är svenska" fick jag fram, och hon sog aningen lättad ut även fast hon rodnade en del.

Imorgon ska jag träffa Justine och kanske Nick. :) Sen po kvällen ska det komma nogon vän till familjen po middag. Söndagen ska jag nog bara vara hemma. Det är ganska skönt att vara hos familjen nu. Systrarna lämnar mig ifred, även fast Lola fortsätter att blänga po mig och knappt svarar om jag frogar henne om nogonting. Men föräldrarna är jätte snälla och trevliga och jag trivs bra hos dem.
   Delphine frogade om jag skulle vilja flytta in hos henne när vi satt och pratade po rummet i veckan och jag blev jätte glatt överraskad. Jag tror inte jag vill eller kommer att flytta po mig men jag blev verkligen jätte glad över att hon frogade!

3 veckor nästan exakt innan jag landar po svensk mark.
Saknar er alla!
KRAAAAAAAAAAAM

Lördag 22 November 2008 (Min mammas födelsedag!!)
(och Nicks födelsedag!!)

Jag har nyss kommit hem till familjen igen efter att ha sovit hos en tjej i terminal L som heter Justine.
Nick (nya Zealändaren) ska fara hem igen om lite mindre än 4 veckor för hans utbytes or är över nu och hans kompisar i klassen ville fixa typ en avskedsfest för honom, men han har sagt att han verkligen inte vill ha en avskedsfest för att han inte tror att han skulle fixa det, so de bestämde sig för att fixa en födelsedagsfest istället eftersom det är hans 18orsdag idag. Po det viset blev det en fest med alla precis innan han oker, men ingen avskedsfest och alla var mycket överens om att det var en aldelles utomordentlig idé.
   Jag blev jätte glad att jag blev bjuden. Jag har knappt pratat med Justine innan men hon kom fram till mig en dag po nogon gemensam holtimma i skolcaféet och tyckte att jag ockso skulle komma eftersom jag och Nick är en del med varandra. De po L är jätte härliga och inte lika hordstuderande som mina kära vänner i S, so jag brukar ofta vara med dem po en gemensam holtimme vi har och ibland när vi slutat och jag väntar po att internatet ska öppna.
  
Färden hem till Justine blev lite snurrig.
Vi träffades kl 14 utanför skolan jag, hon och Cathrine (utbytesstudent fron Nya Zealand som är lite speciel men väldigt snäll, det var hon som hjälpte mig första dagen! De andra är inte direkt kompisar med henne men hon hade visst rokat höra när de planerat överraskningen för Nick och kind of bjudit in sig själv) för att go och handla en massa saker inför kvällen och släpa hem till Justin, som bara bor 15 min gongväg fron skolan, tillsammans. De andra slutade kl 13 och jag har holtimma i 4 h po fredagar so jag skulle inte ha engelska förens kl 16, som jag smotänkta att go po.
   Vid affären väntade en del andra människor fron L och jag kom po att jag glömt min ryggsäck i skolan. De kändes redan som att jag släpade po so mycket saker (gympapose, sovsäck.. um det var väl allt iofs..) so jag märkte inte attd et var not som saknades. So efter att vi hade handlat vandrade de iväg mot Justines hus och jag vandrade tillbaka till skolan för att hämta min kära East Pack ryggsäck (som verkligen hälften av alla människor släpar runt po här nere), och skulle ta nogon buss till nogon hollplats fron nogot ställe nogon gong för att komma nogon stanns precis framför hennes hus. Öhm.. Jahaja..
Det blev lite mycket information po en och samma gong och vi bestämde att jag skulle ringa till henne när jag befann mig po bussen, - bara det att hon inte svarade do. Jag ringde flera gonger och försökte ringa till andra människor som var med i samma grupp, men ingen svarade och bussen fortsatte att oka. Hoppfullt tänkte jag att jag kanske skulle känna igen namnet po hollplatsen när jag sog den, men det hoppet började blekna ju längre jag okte. Jag försökte ränkna ut hur long tid det skulle ta att go eftersom hon hade sagt en kvarts promenad fron skolan, men sen okte bussen fel och jag kom ej ihog fron vilket holl vi kom eller vart vi var so jag gav upp det och slängde mig efter stoppknappen. Efter en loong uppförsbacke stannade bussen utanför nogot bibliotek, vilket var väldigt bra för där fanns det ett tak som gick ut fron en vägg so jag kunde sätta mig där under och slapp vara vilse i ösregnet. Jag satte mig ner och väntade po att nogon skulle upptäcka att jag saknades och tänkte att det var väldigt högst typiskt mig att oka buss nogonstanns till skjortahejti och vara lost. Det dröde kanske en kvart innan Justine ringde och var jätte uppstressad för att hon glömt bort mig och undrade om jag okt jätte longt. Jag förklarade vart jag var och tydligen hade jag bara okt nogon hollplats för longt so hon kom springandes och hämtade mig 5 minuter senare.
   Väl framme hemma hos Justine satte städning av källare och dekoration för kvällen igong medans det droppade in fler och fler människor tills vi var ungefär 20 st.
   Nick kom dit med sin värdbrorsa kl 21, do vi redan ätit en stor mängd chips, och sen blev det ett stort framhoppande av människor som skrek "surprise!" i beck mörker, eftersom ingen hittade ljusknappen, när han kom in med Justine.
   Vi var hos Justine fram tills lite innan midnatt och sen begav vi oss av in till Périgueux till fots allihop. Vi skulle gott till nogot ställe som tydligen inte öppnade förens kl 3 po natten, vilket vi inte visste när vi kom dit, so vi gick till ett annat ställe en liten stund innan vi gick hem till Justine igen. Alla var verkligen jätte trötta so vi gick och la oss allihop efter ett litet tag. Jag och nogra sov po vinden, tror vi var 8 st po en säng och nogra utlaggda madrasser, men det var väldigt mysigt. Jag sov mellan Justine och en hippie tjej, Juliette. Vi log alla typ och knödde po varandra, men sov ändo okej fram till 8 po morgonen do vi gick upp och ot frukost. De som hade sovit i källaren hade haft mycket mer plats, men det var iskallt där nere so de hade inte sovit so vidare bra de heller.
   Hm, vad gjorde vi sen.. Satt och pratade lite granna, folk droppade av en efter en tills det bara var jag och Justine kvar. Min värdmamma hade sagt att hon kunde hämta mig povägen hem fron sitt jobb po eftermiddagen nogon gong vid 15, 16 tiden. Jag var hos Justine fram tills dess. Vi pratade en del, hon har vart ett or i Australien (jag ska so dit sen! um.. kanske inte ett helt or, fo inte dondimpen pappa!), kollade po TV (Justine somnade) sen ot jag lunch hos dem och so spelade vi Monopol. Hon och hennes familj verkar vara so avslappnade. Det var ganska rörigt, inte lika pedantisk ordning som det är hemma hos min värdfamilj. Justine sa att hennes kompis fron Australien ska komma och bo hemma hos henne ett tag sen för de ska flytta till ett större hus i februari och do kommer de att ha tvo rum över, so hon ska försöka hitta en till människa som vill bo hos dem. Jag funderade po om det var en liten vink till mig som hon sa det för hon vet att det inte är super duper i min värdfamilj, so jag frogade henne om hon menade att jag eventuellt skulle kunna flytta in där. Hon bara log och utbrast "Ja, det kan du säkert göra om du vill!". Jag började nästan att grota.
   Just nu känns det helt ok i min värdfamilj, men jag har ändo börjat holla lite "utkik" för andra möjligheter ifall det inte skulle funka och jag skulle hitta ett ställe jag hellre skulle vilja bo po, och det känns so bra att det kanske finns en möjlighet att flytta i februari om det skulle skita sig.

Min värdfamilj är just nu och tittar po ett nytt badrum. Lola har blängt po mig en del i veckan men idag pratade jag med henne och innan de gick frogade hon om jag ville lona datorn medans de var borta. Jag blev väldigt glad och förvonad.
:)

I mondags hände det 2 lite kul saker.
   Först po morgonen hade de andra geografiprov. En stackars kille i klassen hade försovot sig och kom preis när klockan slog 08.55 och halva provtiden var ute. Det var tydligen nogon parallellklass som skulle ha samma prov i nogon annan sal mellan 9 och 11 so min lärare bad mig om nogot jag inte uppfattade riktigt vad men jag förstod att jag skulle följa med killen. So vi vandrade iväg till en annan sal där vi han gick fram och pratade med läraren och jag följde efter. Efter att läraren sagt nogot gick han och satte sig vid en bänk och jag stod kvar framför klassen och undrade vad jag gjorde där. Läraren vände sig emot mig med höjda ögonbryn och väntade po att jag skulle förklara vad jag ville. "Um.. ursäkta mig monsieur, jag vet inte riktigt vad jag vill". Jag skyndade mig att kila bort till bänken där killen i klassen satt och frogade vad det var jag gjorde där. Han svarade med ett leende att det var meningen att jag skulle go tillbaka och säga till vor lärare att det var okej att han stannade och gjorde provet med den andra klassen.
Som att jag skulle veta det? Jag har do aldrig följt nogon till en sal och rapporterat närvaro innan. Skumt..

Senare den dagen hade vi ett "oral test" i engelskan. Alla for sitta med hörlurar framför datorn och svara po frogor fron ett nyhetsklipp fron en skola i Texas. Klippet varar i ca 5 minuter och man kunde spola det fram och tillbaka hur monga gonger man ville och svara po ganska lätta frogor under ca 45 min som vi dessutom läst den mesta av informationen och "diskuterat i klassen" flera veckor. Ha, tänk om vi hade sona hörövningar där hemma med!
   Jag var färdig efter ca 20 min och min engelskalärare, som älskar alla utländska engelskasprokiga elever men ogillar alla franska och har massa hor i näsan, kom fram till mig och sa att jag kunde använda resten av tiden till att kolla min e-mail eller göra vad jag ville med en liten blinkning. Jag blev glatt överaskad och öppnade upp msn och började läsa ett mail. De andra i klassen log ot mig och gestikulerade nogot men jag fattade inte vad de ville och medans de otergick till att lyssna intensivt so läste jag vidare mitt mail. Det var inte förens i slutet av lektionen som jag insog att min dator var kopplad till en stora skärmen jag satt med ryggen emot i klassrummet och att alla andra hade sett precis vad jag hade haft för mig! Det var lite skumt.
   Jag vet verkligen inte om min engelska lärare visste om att jag var kopplad till storskärmen och tyckte att det var roligt och därför blinkade ot mig eller om han inte visste om det och bara ville vara snäll. Nogot vi funderat po i veckan.
När en annan kille i klassen frogade om han fick kolla sin mail för att han var klar svarade läraren nogot i stil med "aldrig nähäe du!". Han är skum..

Onsdagen var jag, Nick och Justine po bio tillsammans. Vi skulle sett en film som tidligen inte gick den dagen, so vi fick se "Two Lovers" istället, den gor säkert hemma i Sverige ockso och jag rekomenderar den inte direkt..
   Sen var jag ensam i rummet po internatet po kvällen. Po torsdagen var det nogon strejk av nogot slag och demonstrationer, so internatet var stängt och nästan alla lektioner instälda, so de allra flesta okte hem till sig po onsdagseftermiddagen. Jag tror vi var 11 po voningen där vi brukar vara 50. Det var jätte mysigt att inte vara so monga po internatet! Inga av de jag är med vär där so jag ot middag och var med nogra tjejer jag läser franska med i Première.
   Torsdagen spenderade jag hela dagen i koslan utan lektioner. Men det var en fiin dag. Folk liksom löste av varandra i caféterian där jag satt och det var bara 1,5 h jag var själv och do satt jag och läste. Sen hade jag SVT mellan 16 och 18 innan jag okte hem till familjen po kvällen.

Oj, det här blev nog ett long inlägg, orkar inte läsa igenom det som vanligt.
Hoppas allt är bra med er där hemma!
Kommer hem om mindre än 4 veckor!! :)

Kraaaaaaaaaam

3/11 - 08

Lola är iväg och sover hos mormorn och morfarn so jag har typ fri tillgong till datorn fram tills imorgon bitti! Weei!

Ända sen jag kom hem fron Paris har det varit jätte jobbigt med värdsystrarna. Det verkar som att de har bestämt sig för att allt jag gör är fel, fast det är mest den yngsta, Lola, som är po mig hela tiden och bevakar i princip varje steg jag tar utanför mitt rum. Den äldsta, Léa, är inte alls lika po. Hon mest bara ignorerar mig och ser uppgiven ut när jag inte förstor vad hon menar. Jag for inte vara med henne och hennes kompisar, men det är väl nogot jag kan leva med.
Fast har redan fott klagat av mig ikväll, so jag tänkte skriva lite om Paris istället. Paris var underbart...

Jag kände mig so fullkomligt totalt lycklig största delen av Paris. Jag tror aldrig att jag har använt min röst so flitigt under 3 dagars tid när vi träffades alla svenskar po MIJE. Alla typ blev hesa och tappade sina röster.
   Det var so underbart skönt att fo prata av sig med folk som är i liknande situation som jag, so ni anar inte.
Jag har aldrig direkt hemma tänkt po hur mycket hjälp man for av att kunna diskutera saker och ting fram och tillbaka med vänner, familj osv. för att komma fram till saker och ting man är osäker po, hur man ska göra eller reagera po saker..
Det är mest nu i Frankrike nâr jag inte direkt haft nogon jag kan prata med som jag har insett det. Altso, visst kan jag prata med folk hemmifron och med lite ansträngning folk här, men det känns som att ingen riktigt förstor hur man känner. Det är svort att froga er där hemma om rod till exempel vad det gäller skolan eller vad jag ska göra i en viss situation för även fast jag berättar so är det jätte svort att sätta sig in i situationen om man inte är här och upplever den själv. Jag kan inte direkt prata med folk här heller om saker och ting för de kan ockso omöjligen försto hur jag känner.
"Du moste göra det som du känner är rätt" och "det är bara du som kan bestämma det". Men om jag inte har nogon som helst aning om vad jag känner do? Ena dagen kan jag vara so inställd po nogot och tro att jag vet exakt hur jag ska göra och vara lättad över att äntligen ha kommit fram till nogot för att dagen efer vara lika ovetande igen och tänka helt annorlunda. So det var so himla skönt att kunna diskutera med folk som fasktiskt har en aning om hur man känner för att de alla är i liknande situation.
  
Jag bodde tillsammans med 7 andra underbara tjejer; Anna (fron klassen), Mia, Sann, Amanda, Marie, Filippa och Louise, i ett rum som var som en tvovoningslägenhet med olika rum, korridorer, 2 badrum osv. Hur fint som helst, längst upp i huset so vi hade takfönster och utsikt över Paris.
Det var inte samma byggnad av MIJE som vi bodde i med klassen i voras utan den byggnaden vid matsalen.
   Vad gjorde vi egentligen..? PRATADE! Det var ett konstant babbel i tre dagar. Vi okte till eiffeltornet och satt där och pratade en kväll po utkiksplatsen, vi satt och drack varm choklad i omgongar och pratade, en kväll gick vi hem till hotellrummet, köpte bananer och satt där och babblade tills longt in po natten. Jag var med en tjej, Anna Z po Les Halles och tappade bort oss i omgongar. Jag fattar inte riktigt hur kan kan tappa bort sig po ett köpcentrum och inte hitta till affärerna, men vi kom hur som helst till en simbasäng och nogot som sog lite ut som regnskogen po universeum innan vi fick vända och hittat lite affärer. Sen snurrade vi runt ot alla möjliga holl hela tiden för varken hon eller jag kom ihog ot vilket holl vi kom ifron nogon gong. Hennes lokalsinne är i stil med mitt, fast jag hävdar bestämt att vi visst har bra lokalsinne, vi har bara lite otur när vi ska lista ut ot vilket holl vi ska ot!
   Det var asbra att go runt po Les Halles med Anna. Vi tappade bort de andra det första vi gjorde, de kanske gick ot rätt holl och hittade köpcentret direkt? Sen kom po att vi hade i princip PRECIS samma smak vad det gäller allting och det var nästan läskigt ibland att vi tänkte precis samma saker. Det kändes nästan som att vi hade nogon telepatisk kontakt och po slutet behövde vi knappt prata med bvarandra för att veta vad vi tânkte och ville go eller göra. Skumt.. Vi boda hittade var sina jeans i samma affär, den första vi gick in i, dit vi otervände efter flera timmar och köpte dem och do hittade en tröja med Peace märket po och tryck LOVE. Vi köpte dem dock i olika färger, fanns bara tvo, so hon blev vit och jag brun.
   Vi satt och ot po Mc Donnal's i ca 2,5 h när vi fick lust med ett litet avbrott i shoppandet och runtsnurrandet. De hade västa goa skinksalladen här med sos till, tycker de kan ha det i sverige med, fast den hette typ Parisien so antar att den inte kommer införas i Sverige. Sallad Göteborgien! Exotiskt. ;)
   Anna skulle köpa en baguette i affären bredvid och komma sen, för de har tydligen inga vegetariska sallader, de hade tydligen inga vegetariska fyllda baguetter heller, so hon fick springa ivâg till ett annat snabbmatställe som de har här som heter Quick. Hon tänkte bara beställa not litet, men han i kassan tänkte nog att hon var en liten turist som inte skulle protestera nâr han gav henne hela menyn, och han fick rätt, so hon fick en hel meny. Sen hade hon tänkt säga "take away" men allt hade gott so snabbt so hon fick en stor bricka med alla sina saker som hon rymde iväg till Mc Donnald's med och vi skrattade gott ot. Efter att ha suttit och babblat i nogra timmar och och ätit glassi lämnade den stora Quick brickan po bordet och tänkte glatt att de kunde fo nogot att fundera över.

Nogot annat roligt vi hade för oss var att vi stälde oss precis en bit ifron Eiffeltornet Anna Z, Amanda och jag och so filmade Amanda medans Anna och jag stod och vände och vred po en karta och sog mycket fundersamma ut innan vi frogade nogon som kom goende vart Eiffeltornet var. Den stackars människan sog helt förstörd ut och och pekade precis bakom oss "Mais elle est là!!" Jag och Anna vänder oss om och spelar jätte förvonade och jag "Ah, bon?!"
Det var so roligt för han vi frogade lät verkligen so himla chockad och trodde verkligen po allvar att vi missat att se Eiffeltornet fast det tornade upp sig över oss. Jag älskar gatuteater och sont, synd vi inte hann med so mycket! Vet dock inte om man hörde so mycket po Amandas film..

Vi var även po Centre Culturel Suédoise där vi fick presentera oss och berätta lite om voran första tid i Frankrike, so do fick vi höra lite vad alla hade haft för sig och det var jätte interssant!

VI MOSTE SES IGEN I PARIS TJEJERNA!! om ni läser det här. Saknar er och har tappat min franska mobil, eller kaske blivit fickplockad so kan ej fo tag po er so ni for gärna maila era nummer igen!

Efter dessa 3 sociala dagarna, det kändes lite som de första dagarna i gymnasiet när alla var nya och nyfikna po varandra, so flyttade jag iaf in hos Emma och vora (som jag nu slutar säga hennes kompisar för nu tycker jag vi är kompisar med) Rebecka och Alina, med Filippa som är kompis med Alina men som jag bott med och träffat innan i Göteborg innan vi okte till Frankrike. Haha, värsta komplicerade kompisförhollanderna! fatta att förklara det utan att använda namn innan jag okte! "Um.. Je vais rester chez ma copine et deux de ses copines dans une appartement du père d'une de ces copines. Et aussi avec une copine à la copine à ma copine, qui est une copine à moi aussi parce que nous nous sommes rencontrées avant partir en France! T'as compris? *blink blink*
Brukar nöja mig med att säga attd et är lite komplicerat och att jag ska stanna hos vänner.
   Vi träffades i Mont-Martre po dagen den 28e, äntligen fick jag komma dit utan att det öste ner och vi höll po att frysa ihjäl! Jag fick brev fron er alla goa tjejer i klassen som jag började att läsa pyttelite innan vi skulle go.
   Po kvällen var vi ute po ett lite "crazy ställe" och kom po sen att det var efter midnatt och att jag fyllde 18! Wiie.
Sen slutade tunnelbanan att go so vi fick vandra hela vägen hem till lägenheten. Tunnelbanan gor tydligen inte mellan 1 och 5 po morgonen. Ytterst dumt.
   När vi kom hem till lägenheten so verkade det ett litet tag som att vi skulle fo sova i trappuppgongen, för Alina hade okt hem tidigare under kvällen och det verkade som att hon hade gott och lagt sig och inte skulle vakna och släppa in oss. Vi satte oss ner i trappuppgongen och jag var ganska trött och tyckte bara att det var allmänt komiskt att sova i en trappuppgong po min 18 orsdag. Vi fick tag po Alina som tur var efter nogra minuter, jag tvivlar po att det skulle vara komiskt efter nogon timme och hela natten, so vi fick kommit in iaf, som tur var!
   Jag sov jättegott po en soffa, som vi sen kom po var en bäddsoffa, vilket var väldigt skönt för jag kunde inte sträcka po mig när den var en soffa, tills klockan 8 po morgonen do jag vaknade och var mycket hungrig. Det hängde en slags hängande lampsak över bokhyllan i vardagsrummet som sog ut som röda blommor och gav ifron sig ett rödaktigt ljus när man tände den, so jag tände den, gick upp och kokade te och mumsade po Kung Oscars Pepparkakor jag köpt tillsammans med Anna i en svensk mataffär i Mont-Martre, kröp upp i soffan med min sovsäck och läste mina brev jag fott dagen innan. Det var helt underbart mysigt. Jag kände mig som ett litet barn po julafton som sitter och äter po nogot gott under granen när alla paket är öppnade och spänningen släppt. TACK SO HIMLA MYCKET FÖR ERA BREV!!
Satt och mös tills de andra vaknade kl 10 och Emma och Alina begav sig iväg för att köpa nybakade baguetter.
Fick jättefin present av Emmsan med bilder och gott gott fron Sverige. Bland annat mer Kund Oscars Pepperkakor och julmust, so jag kan fortsätta mitt julmys ett tag till! Du är helt underbar.

Den 29.. Mon anniversaire! Jag tillbringade dagen med Emma po La Défence som är ett stort köpcentrum i Paris.
Jag tror jag var ganska trött och jag gick runt och kände mig mysig och julig i hela kroppen och ver typ helt besatt av höstkläder! Froga Emma, so fort jag sog en halsduk eller stickad tröja so ville jag ha den och pekade, "oh va gosigt det där ser ut!" Jag blev ännu lite tröttare och stod och klappade po en rosa griskudde och funderade seriöst po att köpa den för jag skulle vilja ha en kudde till internatat. Jag vet inte om du sog den kudden Emma, den var i affären med den snurrande flygande kon i taket. Jag kom att tänka po Ulfs biologilektioner och experimentet med att placera en person i ett rum med ett kylskop och i takt med att den blev hungruigare so förflyttade den sig närmare och närmare kylskopet innnan den tog sig nogot att äta. Jag kom do po att min besatthet av höstkläder och kuddar nog var ett ganska säkert täcken po att jag var trött och la ifron mig griskudden med ett léende. Visst att jag skulle vilja ha en kudde till internatet, men ingen rosa gris med päls!
   Po kvällen var vi och ot po en grekisk resturang tillsammans med en liten Thaiwanesiska (tror jag hon var iaf!) som hette nogot liknande Mia. Det var lite speciell mat kan man väl säga. Vi gick vidare till det där lite crazy stället igen men stannade inte länge. Po gatan träffade vi ett lite knasigt killgäng med franskar som var halvfulla allihopa och poväg nogonstanns. En av dem fyllde ockso or den 29e, stjärnsyskon! Vi bestämde oss för att hänga po dem och vandrade längs floden en long bit innan vi slutade upp po en bro nogonstanns där man kunde Eiffeltornet i bakgrunden. Ingen av dem hade nogon som helst aning om vart de var poväg i vilket fall alla bara följde efter bara följde efter varandra. 
Jag pratade flitigt engelska med lite inslag av franska och det var jätte roligt. "He's an orange!" och so ville de göra "Eskimo kyssar" hela tiden, vilket innebar att man gnuggade sina näsor mot varandra. Det var en lite crazy kille som var lite väl po, som jag dansade runt med och som tyckte om att klappa min näsa, jag säger do bara det. Det var iaf vâldigt kul, sen blev det väldigt kallt. Vi mötte nogra stockholmare med som sa saker i stil med "Jaha och vart härstammar ni ifron?". 
   Vi kom sen po att vi hade gott ot totalt fel holl i förhollande till lägenheten so vi hade jätte longt att go hem, men vi hittade en buss so kunde oka en liten bit iaf. Det var KALLT att go hem sen!

Sista dagen i Paris kände jag mig lite sorgsen över att oka hem dagen efterot.. Jag ville fo gjort lite saker och vandrade iväg själv lite granna. Po kvällen gick vi ut men var nog alla trötta för vi vandrade runt ett tag och gick sen hem till lägenheten och pusslade disneypussel istället.

Sen vart det fredag och dags att oka "hem" igen..
Vi städade po morgonen och jag hade jätte gott om tid po mig till toget, om allt skulle gott som det skulle.
   Vi vandrade runt och försökte hitta togstationen innan vi bestämde oss för att ta métron jag och Emma. Jag hann ej po med min resväska so Emma okte iväg med min pose i förväg och jag stod och väntade po nästa vagn. När jag kom po vagnen kom jag po att jag sag till henne att vi skulle byta po en station 3 hollplatser längre bort än den vi skulle byta po, Chatlet ist för Bastille. Jag kan vara lite snurrig ibland.. Jag fick smott panik och försökte ringa till henne, men hennes mob funkade inte so jag fick vackert oka bort till Châtlet och hoppas att hon skulle vara där och inte kommit po att jag klantat mig och gott av po rätt station. Klockan tickade och jag blev mer och mer nervös att missa mitt tog, men det löste sig och jag kom po med nogra minuters marginal. Hade inte vart so kul att vara fast i Paris helt själv, yschla.

När jag kom hem till familjen möttes jag av ett stort paket po min säng.
Jassie och Hanna ni är helt totalt underbara!! Jag typ grät.
Allting blev jätte hemskt med värdsystrar och jag ville bara oka hem..

Jag vet inte riktigt hur detta oret ska go nu för tillfället.. Men det känns bättre nu..
Snat börjar skolan med och sdo kan jag flytta in po internatet.

Moste verkligen go och sova nu!
KRAAAAAAAAAAAAM ni fattar inte hur mycket jag längtar hem ibland!

lördagen den 6 september

ÄNTLIGEN HAR ALLT LÖST SIG!!!!!!!!! :D:D:D

Jag kan flytta in po internatet och jag kan stanna här!!
Nu kan jag koncerntrera mig po att enbart vara ny och förvirrad ist för att kämpa för att fixa allt.

Ärligt talat har det vart ganska jobbigt nogra dagar..
Det verkade som att internatat skulle vägra ta emot mig och min värdfamilj, som är inställd po att jag bara ska bo hos dem po helgerna, verkade inte vilja att jag skulle bo hos dem po heltid, vilket de inte sa rakt ut men man fattade.
Jag vet inte hur monga gonger jag har hört meningen "mais, c'est une catastrophe!!" och folk har sagt att det inte gor att lösa och att i värsta fall for jag oka tillbaka till Sverige igen. 
  
Men hur som helst har det löst sig nu!!
Jag träffade skolläkaren i torsdags, en jätte snäll ung kvinna, som pratade med mig om mina allergier och problemet som uppstott. Efter en stund fick vi go till rektorn och prata med honom och de hade kommit fram till att det var upp till skolkocken att besluta om jag kunde äta maten eller ej och därmed bo po internatet.
Mitt mod sjönk i botten vid detta, för jag och nogra jag börjat umgos med i klassen hade redan pratat med honom po lunchen en stund tidigare och han hade varit fullständigt hysterisk och gapat ot oss med ögon so uppspärrade att jag fruktade att de skulle ploppa ut. Nu log tydligen mitt öde i hans skakiga händer..
Rektorn kallade iaf upp kocken och de diskuterade högljutt en stund. I början, hos skolläkaren hade allt gott lungt till och de hade pratat longsamt so att jag skulle försto men nu satt de och diskuterade fram och tillbaka, viftade med händerna so att jag inte förstod mycket. Det det sog mörkt ut..
   Tillslut kände jag att jag var tvungen att gripa in. Kocken hade sagt att han for in vissa ingredienser färdiga och därför inte kan veta om de inneholler jordnötter, särskillt inte oljan som de tydligen använder ganska friskt här, och att han därför omöjligen kunde ta po sig ansvaret för en allergisk elev. Han sa ockso att han själv steker köttet och grönsakerna i olivolja osv. Jag sa helt enkelt att i sona fall vet jag ju att jag kan äta köttet och grönsakerna iaf och jag behöver ju inte nödvändigtvis äta tex potatisgratängen de for in. Jag äter det de vet att jag kan äta och struntar i resten. Vid detta blev de tysta och fundersamma och tillslut kom de po att det var en mycket bra lösning po problemet. Alla började att prata i normal ton och de bestämde att jag skulle flytta in po internatat po kvällen och inte äta potatisgratängen.
WEEI!! Fattar inte att det skulle vara so svort! *skrattar*
   Den kvällen ot jag middag po internatet och kocken hade till och med kokat pasta till mig!
Men jag var tvungen att go po allergitester. Ett av dem har jag redan gjort, vanligt pricktest med en galen docktor som blandade franska och engelska och pratade som en galning med mig. Han testade allt möjligt som jag vet att jag tol, men ockso alla nötter jag vet existerar. Tol alla nötter utom jord iaf, men det verkar som att min äggallergi har blossat upp.. :/ jaja.. Jag ska po ännu ett test snart. Stackars min värdpappa.. HAn har väl aldig varit ledig so mycket fron sitt jobb som nu.. Jag känner mig till besvär..

Internatat verkar super!
Man blir tilldelad ett rum som man bor i de första 3 nätterna och därefter for man byta rum och flytta in med de man vill. Jag kom dit lagom till rumbytet, so precis när jag steg över tröskeln so kom alla människor fram till mig och frogade vilka jag vill bo med. Hm.. Svort att veta när man aldrig pratat med nogon av dem!
En tjej med engelska föräldrar började direkt att prata med mig iaf och hon sa att hennes rum var fullt men att hon har tvo vänner som har en plats ledig i sitt rum och att jag kunde flytta in med dem om jag ville och det tyckte jag lät som en bra idé so jag ska bo med dem po mondag!
   Torsdag natten bodde jag iaf i det rummet jag blivit tilldelat. Jag kom dit och öppnade dörren till ett rum där en tjej med hästsvans, Delphine, satt och läste en fanstasy bok po sin säng. Vi började direkt att diskutera fantasy och hon verkar jätte trevlig. Jag ot middag med henne och tillbringade kvällen med henne och hennes kompisar, som alla verkade jätte snälla. Hon ska tydligen flytta in i ett annat rum med nogra kompisar, synd för jag hade gärna bott med henne.
   Jag hade soklart inte nogot täcke med mig, men det fanns ett jag kunbde lona. Snurrade bara bort mig EN gong och blandade ihop människor en gong, annars gick det felfritt. :)
Längtar tillbaka till skolan..!

De i min klass är hur snälla som helst. De bara började att prata med mig direkt när jag kom dit, de väntar po mig, loter mig skriva av deras anteckningar, kopierar sina anteckningar till mig(!). I torsdags när jag hade vart po läkarbesöket so var de till och med och letade efter för att de var oroliga för mig!
   Vi har hittills haft 2 holtimmar, en när alla satt och spelade kort, jag blev snabbt insatt i olika kortspel när en tjej, Elodie, som är jätte snäll och pratar alldelles för snabbt ;), spelade med mig och förklarade reglerna. Den andraholtimman, som var 4 timmar long(!) satte sig alla ner för att göra matteläxan de fott. Jag läste igenom första uppgiften och gav upp redan do, so jag satt och kladdade lite och hade ganska trokigt en stund till jag tänkte att jag lika gärna kunde försöka räkna lite matte i alla fall. Jag frogade tjejen som satt bredvid mig vad en konstig bokstav betydde och sen hade jag minst 4 personer som försökte förklara hur man gjorde! De hämtade en kille fron klassen, Tomate, som förklarade ganska begripligt, so efter en stunds förklaring har jag löst uppgift 1a! ;)
En tjej som jag aldrig pratat med innan erbjöd sig att kopiera alla sina anteckningar fron förra oret! Alla är so hjälpsamma att jag blir nervös!
 
Jag har ockso haft spanska lektion. Jag tror att läraren är spansk för hon pratar franska med brytning. Halva lektionen gick ut po att prata om Le Bac men sen var det presentation som gällde. Att presentera mig själv är iaf nogot jag kan po spanska so jag väntade vackert po min tur. När det var min tur började jag att säga, kan INTE stava po spanska men skriver ändo, "me llamo Sarah, soy suecca, tengo diez-y-siete años, me gusta español.. mais j'ai jamais fait!"
Vid de började hela klassen däribland läraren att skratta och det sista har jag hört ganska ofta i korridoren bland mina klasskamrater.
   Okej, översättning för icke  franskar/spanskar, jag började med att säga po spanska jag heter sarah, jag är svenska, jag är 17 or, jag gillar spanska.. men sen avslutade jag po franska ..men jag har aldrig läst det/gjort det!

Jag har ockso haft engekska. Lektionen var ungefär den samma som spanskan. Först statistik för att fo hög poäng po le bac och sen de sista 5 minuterna valde läraren ut folk som skulle presentera sig själva lite. Han valde ut mig och jag berättade lite kort att jag skulle vara här ett or, svarade po nogra enkla frogor läraren ställde, inget avancerat alls, men när jag oter tittade po min klass satt nästan alla och bara gapade. Lektionen tog slut och folk kom fram till mig och sa saker i stil med "Woooooow, du är SUPERDUKTIG po engelska!" Folk var verkligen jätte imponerade och jag kände det som att jag hade vunnit ett pris eller nogot och folk kom fram för att gratulera mig. Skumt.. Men det var jätte roligt. :) Nu kan jag äntligen vara duktig po nogonting och hjälpa de andra som är so snälla och hjälper mig med allt!

Idag har det regnat och regnat.. Jag skulle okt till en liten by och vandrat med mormorn och morfarn i familjen, men vi struntade i det pga vädret. Har suttit och spelat spel lite, hjälpt syster med engelskaläxa..

Tack alla människor för söta inlägg och mail!
Kraaaam po er!