Vår och Sommar 2012
Skrivet någon gång mellan 6e och 30e augusti 2012
Jag sitter och tittar ut genom fönstret i min alldeles egna lägenhet på Guldheden...
Lägenheten ligger bara några minuters promenad från Medicinareberget, är på 36 kvadrat, ligger på femte våningen, har inte så hög hyra och hade inflyttning först i augusti, vilket innebar att jag slapp betala hyra nu under sommaren! Den har till och med en liten balkong. Jag har verkligen en sådan himla tur som fick den här lägenheten!! ...och jag som inte tänkte flytta hemifrån innan jag åkt ut i världen en gång till. Vad hände?
Det som hände var att Bostadsbolaget skulle ta bort sin "interna kö", vilken innebar att barn till de boende fick lov att söka lägenheter med sina föräldrars kötid. Eftersom mamma har bott inom bostadsbolaget sen -96 betydde det att jag hade 16 års kötid när jag sökte lägenhet. Den förmånen beslöt sig dock Bostadsbolaget för att ta bort nu i maj, och jag velade fram och tillbaka väldigt mycket innan jag bestämde mig för att söka lägenheter. Ett stort tack till alla som har lyssnat på mitt tjat, och uppmuntrat mig till att söka lägenheter!
Efter att ha gjort en klassisk för och emotlista började jag i alla fall att söka, och ett tag trodde jag verkligen inte att jag skulle få en lägenhet. Det verkade som att alla barn till boende sökte lägenheter på samma gång på slutet. Jag fick komma på visning på en ganska sunkig lägenhet nära Kapellplatsen, som jag tackde ja till, men, tack och lov, inte fick. Efter det blev jag inte erbjuden att få komma och titta på lägenheter, inte ens de som låg en ganska bra bit från centrum.
Sen, någon av de allra sista dagarna man kunde söka lägenheter som barn till boende, dök den här lägenheten upp. Jag fick komma på visning, tyckte att den var jättefin och att den låg perfekt i förhållande till stan och skolan. Jag tackade ja. Sen, när jag satt på biblioteket några dagar senare, ringde de från Bostadsbolaget och sa att jag hade fått den. Wei! Så nu har jag ett eget hushålle ;) …och jo, jag ska ut i världen igen. Men det är ju bra att ha någonstans att bo när jag kommer tillbaka också!
Nu har jag jobbat på Björkekärrs hus nästan hela sommaren. Jag är ledig nu i helgen, och ska troligen ut och dansa ikväll. Nästa vecka ska jag jobba 6 dagar, sen börjar skolan igen på måndagen. Veckan när skolan har börjat ska jag jobba onsdag kväll och helgen, men efter det har jag inga mer tider uppsatta. Jag längtar till skolan börjar. Det känns som att man får så mycket mer fritid när man själv kan välja hur man vill lägga upp sin tid.
Det var ett tag sen jag skrev, så jag tänkte plocka upp där jag slutade och berätta lite om förra terminen;
Det blev inget mer pay and jump för mig, men jag hoppas att jag kan vara med nu den här terminen istället.
I februari träffade jag Hanna H för första gången. En person som kommit att bli en ganska stor del av mitt liv…
Inte många dagar efter Joe åkt blev morfar dålig. Han skrämde oss ganska rejält, men återhämtade sig lyckligtvis snabbt.
Annars var jag och tittade på Poetry Slam SM på Musikens Hus, något som jag verkligen rekommenderar förresten, var på några konserter och hetspluggade inför tentan i molekylär cellbiologi i slutet av maj/början av juni.
Efter tentan i översiktlig anatomi så började kursen i molekylär cellbiologi, en kurs som jag inte kan säga att jag var överdrivet förtjust i. ”…snart du märker vad det är som gäller, allting handlar om celler i T1…” som låten vi sjöng för de nya ettorna går. Det stämmer ganska bra.
De resterade månaderna på termin 1 läste vi om cellen. Om DNA, gener, enzymer, reaktioner av alla dess slag, bakterier, virus, funktioner hos olika organeller etc.
Mitt i kursen hade vi en tvåveckorskurs; ”Biomedicinsk fördjupning”, då vi fick välja en av ett antal olika genetiska sjukdomar att fördjupa oss i. Vi skulle läsa en vetenskaplig artikel om sjukdomen, skriva en kort sammanfattning och sen muntligt redovisa en fördjupningsartikel med nyare forskning. Jag valde att jobba med Retts Syndrom.
Efter det fortsatte den molekylära cellbiologin fram till den skriftliga tentan den 30 maj. Den avsatta tiden för tentan var 6 timmar, och jag trodde inte att jag skulle sitta och skriva i 6 h, men där hade jag fel… 6 h senare, med en väldigt trött högerarm och ännu tröttare huvud, var tentan över.
Dagen därpå hade jag den 2 h långa muntliga tentan. Min grupp blev tilldelad vår flummigaste föreläsare som examinator. Han kom lite sent, och hade glömt bort att han skulle ha munta med oss den dagen, så han vandrade iväg i korridoren utan oss. Jag ropade lite försiktigt ”hallå, skulle inte vi följa med dig?”, och han hejdade sig med ett ”oj, jo visst. Vad pinsamt.”. Han hade dock redan haft tentan så många gånger innan, att han snabbt kunde komma igång, och inledde med sitt klassiska ”jag vill att du föreställer dig att du åker i en nanorymdfarkost inuti kroppen. Du kommer fram till en cell, vad är då det första du ser?” Jag fick första frågan och blev lite ställd. Jag började tänka i banor som ”ser man saker på molekylnivå om man är så liten att man får plats i en nanorymdfarkost? Hur stor är egentligen en lipid? Hur många nanometer tjockt är cellmembranet? Och även om man skulle kunna se det om man är så liten, är det inte ändå genomskinligt? Täcker utskotten hela membranet? Är det rent utav så tätt med saker som sticker ut att man inte kan ta sig igenom det med farkosten?” Men det löste sig till slut.
Förutom molekylär cellbiologi och biomedicinsk fördjupning hade vi gruppredovisningar av våra arbeten vi gjort när vi var ute på praktik på vårdcentralerna, men det var allt för termin 1.
Med tentan gjord, hela sommaren framför mig och väldigt snuvig näsa åkte jag och skrev på hyreskontraktet för min lägenhet. På fredagskvällen hade vi sommarlovsinvigning/tentafest på andra långgatan, och den helgen var det HBTQ festival. Hanna H och jag gick Regnbågsparaden, och jag fick hjälpa till att hålla i en stor liggande regnbågsflagga. Det avslutades på Liseberg med en konsert, där bland annat Mariette spelade.
Efter det åkte jag till mormor och morfar i Marstrandett par dagar, och när jag var där ute ringde de från jobbet på Björkekärrs hus...
Det var egentligen meningen att jag skulle börja jobba först den 9 juli, men jag är ganska lättövertalad när det gäller jobb har jag märkt… Det slutade med att jag lovat att jag skulle komma dit och börja jobba redan måndagen därpå, den 11 juni, och jobba hela sommaren, med undantag från veckan då jag halvt bestämt att jag skulle åka som volontär på Peace and Love i Borlänge.
Sagt och gjort. Jag började gå bredvid en av de ordinarie anställda på måndagen, sen gick jag bredvid lite olika personer och försökte lära mig så mycket som möjligt resten av veckan samt veckan därpå. Jag fick även uppgiften att utföra en enkätundersökning med de boende under tiden.
Undersökningen bestod av ungefär 50 frågor, där de skulle ange hur nöjda de var med olika saker på sitt äldreboende på en skala från 1-10. ...Ett uppdrag som, ni nog förstår, tog åtaliga timmar. Jag fick oftast läsa frågorna flera gånger, eftersom de inte hörde eller kom ihåg frågorna. Det där med betyg från 1-10 var svårt, och det var så många frågor att de flesta hann bli väldigt trötta. En av de boende somnade till och med under undersökningen! En enda undersökning kunde lätt ta upp emot en timme, och jag hann bli väldigt trött på frågorna. Trots det var det stundvis en ganska underhållande uppgift.
- Hur nöjd är du med variationen på maten, på en skala från ett till tio?
- Vad sa du?
- HUR NÖJD ÄR DU MED VARIATIONEN PÅ MATEN PÅ EN SKALA FRÅN ETT TILL TIO?
- Jo maten är jag nöjd med!
- OKEJ, MEN PÅ EN SKALA FRÅN ETT TILL TIO, HUR NÖJD ÄR DU DÅ?
- Hur nöjd är jag med vadå sa du?
- MED VARIATIONEN PÅ MATEN
- Jo, den är god.
- MEN VILKEN SIFFRA SKA JAG SÄTTA?
- På vadå?
Jag tyckte att första dagen på boendet var väldigt jobbig, men efter det har det varit ett rätt underbart jobb.
Jag fick vara på en somatisk avdelning, det vill säga att de flesta där var klara i huvudet, men bodde där för att de inte kunde klara sig själva längre på grund av ett kroppsligt fel. En del var dessutom ganska snurriga i och för sig…
Jag har fått göra lite allt möjligt på jobbet den här sommaren; dela medicin, duscha folk, åka med till sjukhuset, klä på och av, smörja in, sätta in löständer, servera mat, mata, städa, vattna blommor, massera, hjälpa sjuksköterskorna att lägga om sår, flytta folk med liftar av olika slag, ”svepa” en som dog, gå ut på promenader och byta blöjor. Hundratals blöjor… Jag har helt enkelt hjälpt till med allt som de boende inte längre klarar av att göra själva. Sen var jag även på delegerings- och lyftkurs i början av sommaren.
Vi åkte på några utflykter under sommaren, så jag har varit på Liseberg och på allsång i Slottsskogen med några av de boende. Det är inte dåligt att få betalt för att sitta och sjunga/lyssna på konsert i Slottsskogen en sommarkväll med några glada och trevliga pensionärer! En av dem var väldigt busig, och tyckte att det var mycket roligt att släppa bromsarna på sin rullstol och börja åka nedför den ganska branta backen i Slottsskogen. Han gjorde det ett flertal gånger, och skrämde halvt ihjäl oss varje gång. Som tur var hann han inte speciellt långt innan vi hann fånga honom igen!
Det känns som att jag har lärt mig sjukt mycket, och jag älskar att jag blev lämnad att ta så mycket ansvar så snabbt. Det har aldrig funnits någon som har hängt över mig och iakttagit allt jag gjort eller kritiserat mig, utan jag har fått jobba självständigt och kunnat ta en massa egna initiativ. Det har även alltid funnits andra där, som jag har kunnat fråga. Alla har stöttat varandra, och jag känner att jag har kunnat göra mitt bästa på jobbet, vilket är en väldigt skön känsla.
Vidare har det varit så roligt att få lära känna och ta hand om/hjälpa alla de boende på avdelningen. Vissa var väldigt söta och precis som små barn, medan andra var som mysiga mor- eller farföräldrar. Alla hade liksom sin egen charm. Vissa berättade samma historia om och om igen, många hörde ganska dåligt, men försökte hänga med i konversationerna ändå. Det fanns en del små interna romanser mellan de boende… Det var som en egen liten värld... Jag blev även förvånad över hur tacksamma de flesta var för hjälpen de fick. Jag tycker om de flesta väldigt mycket, och ska fortsätta att jobba extra där nu i höst.
Det känns bra inför studierna att ha jobbat inom vården nu i sommar. Nu när jag har trivts så bra känns det som att min tveksamhet till om jag valt rätt program har minskat, även om jag inte skulle påstå att den varit särskilt stor tidigare.
Midsommar firade jag med Hanna H. Efter det åkte jag upp till Peace and Love, där jag jobbade som del av Peace and Love Army. Jag hade bara läst lite halvt vad som stod i avtalet innan jag åkte dit upp, men hade ett hum om att jag skulle få jobba mycket mer än förra gången jag var där. Mycket riktigt; istället för 24 timmars jobb, som det var för två år sen, var det 60 timmars jobb den här gången.
Jag jobbade som säkerhetsvakt vid den näst största scenen; Fantasia. Vårt jobb gick mest ut på att vakta scenen mellan spelningarna och stå i scendiket vid spelningarna, för att se till att ingen blev nedtrampad eller började slåss. Vi fick lära oss att lyfta folk över staketen, men fungerade egentligen mest som ögon för att upptäcka saker, som poliserna och de riktiga säkerhetsvakterna på plats kunde ta hand om.
Förutom det byggde vi lite grann, fick kroppsvisitera folk som skulle in på campingen en regnig natt och hjälpte till att riva scenområdet efter festivalens slut.
Våra spelningar var ganska lugna. Det var bara den sista konserten med Skrillex som blev ganska vild, då ungefär 250 personer fick bli lyfta över staketen. Jag stod bredvid en man som lyfte över ett par tjejer som ville över där jag stod, annars skuttade jag runt med vatten till publiken största delen av konserten. Människor är lite galna...
Jag hade glömt snörena till mitt tält, vilket löste sig med hjälp av plastsnören de hade i en barack. Det var ganska dåligt väder; det regnade en hel del under veckan och blixten slog ner på stora campingen vid ett tillfälle. Jag höll mig i alla fall torr, väl inklädd i ett lager leriga regnkläder jag fick låna av mamma. Tack så mycket.
Annars var det mycket ”dötid”, då vi bara stod där och väntade på att få instruktioner, och, som alltid på festivaler, mycket trevligt folk. Jag träffade Mathias igen, hann med att titta på några konserter på min fritid och såg även mycket av konserterna jag jobbade på, så jag är ganska nöjd med min "lediga" vecka ändå.
Jag jobbade heltid resten av sommaren, med ledigt två dagar i rad varannan vecka. De första två dagarna i rad åkte jag till mormor och morfar, där jag bland annat träffade Amanda. De andra till sommarstugan i Trollhättan, där vi klippte gräset, paddlade kanot, grillade, spelade Fia med knuff m.m. Tredje tog jag tåget till Timmernabben och hälsade på Hanna H, som var där hos sina föräldrar. Det var två sköna dagar med sol, bad, grillnig, läsning, OS och spel.
Annars har jag endast haft en dag ledigt i sänder, träffat vänner och dessutom börjat flytta, så det har varit en ganska intensiv sommar…
Jag jobbade mina 6 dagar veckan innan skolan började, gick till skolan på måndagen, jobbade onsdag kväll, red på torsdagen, var på kräftskiva på gången på fredagen och jobbade lördag-söndag. Onsdagen därpå (igår) hade vi första duggan (ungefär som ett delprov man måste klara för att få göra den riktiga tentan sen) i histologi, samtidigt som nollningsaktiviteterna för de nya ettorna började på måndagen den veckan. Jag som hade tänkt att jag skulle hinna ta det lite lugnt när skolan började! …men nu är första duggan avklarad och inget mer jobb är inplanerat än, så nu har det i alla fall lugnat ner sig en aning.
Jag var inte alls skolmotiverad förra veckan. Det blev mycket att göra direkt, samtidigt som jag skulle jobba och egentligen bara ville vara ledig ett par dagar. Som tur var vände det i måndags, då jag kom till fejkuppropet på morgonen.
Varje år håller termin två i ett låtsasupprop för de nya ettorna. De i min klass hade hittat på en massa roliga saker; vissa kom dit som ”låtsasnollor”, det vill säga att de bara låtsades vara nya och var ganska speciella. En tjej låtsades att hon var 96a, hade hoppat över en massa klasser och var ett genibarn. En hade en mobil som ringde längst ner i salen, dit hon hoppade på kryckor för att stänga av den. Upproparen läste fel namn hela tiden, och låtsades att han inte såg för att han glömt sina glasögon. En brittisk kille i klassen hade spelat in en video, där han låtsades vara en professor som skulle sända föreläsningar live från Storbritannien. Den finska tjejen låtsades vara en finsk tolk etc.
Själv knödde jag ner täcke och kudde i min stora backpacker ryggsäck och kånkade dit den. Jag sa att jag hade fått reda på att jag kommit in på läkarprogrammet dagen innan, och då packat ihop mina grejer och tagit nattåget ner från Jämtland. Jag hade inte någonstans att bo än, men hoppades att det skulle lösa sig. De jag hann prata med trodde på min historia totalt!
Efter timmens slut gick vi ner och sjöng T1 låten, det avslöjades att allt varit en bluff och det riktiga uppropet började.
Efter uppropet gick vi och mikroskoperade i grupprummen. Jag önskade så att jag hade orkat ta tag i att gå med i en faddergrupp i våras... så jag pratade med snälla Sofia L och Jenny och fick hänga på deras. Till min stora glädje var deras tema Hippies. Vi gick och dansade ”nolledansen” för nollorna efter lunch, mikroskoperade några timmar till och planerade inför kvällen på Hvilla Medici.
På kvällen gjorde vi vår presentation av temat för nollorna. Hela faddergruppen klädde ut sig till hippier, med blommor i håret, och dansade in bland nollorna på deras middag.
Dagen därpå (tisdagen) var jag i skolan, träffade Hanna H en stund på eftermiddagen och var på fadderbjudning hemma hos Olga på kvällen. Då var även nollorna utklädda till hippies, och vi hade en trevlig kväll med middag, lekar etc. Alla nollegrupper skulle förbereda spex, som nollningskommittén Columna Vertebralis skulle komma och titta på. De skulle dock komma till vår grupp sist av alla, men de hann inte dit innan det blev för sent. Festen fick ett ganska abrupt slut med en klagande granne...
Igår hade jag som sagt dugga och redovisning. Efter det fikade Emma, My, Hanna B och jag hejdå i Guldhedstornet, eftersom Emma ska flytta till Uppsala och läsa till veterinär. Hanna och My var tvungna att gå, men Emma och jag satt kvar ganska länge medan solen gick ner över trädtopparna…
Jag åkte till Hanna H efteråt, spelade äventyrsTVspel och sov över där. Och jaa… Nu är jag här... Jag bestämde mig för att läsa på om nervcellen själv en annan dag, så idag är jag leeeedig. Jag ska hem till familjen, och träffa Anna Erika om några timmar. Ikväll är det ridning, sen i helgen ska mormor och morfar komma och hjälpa mig flytta lite mer grejer till lägenheten.
Jag känner mig ganska mycket som en student just nu. Det har varit så mycket på gång, och det är underbart att bo så nära skolan. Jag kan sitta och plugga i skolan hela dagen, och ändå hinna hem en stund innan jag drar iväg på en kvällsaktivitet. Jag har en kaffekokare, och 8 portioner korvgryta i frysen.
Jag är så glad för den här lägenheten!!
