zyanyasarah

Fredagen den 27 maj 2011

Är på Airlie Beach nu, och har varit det sen i måndags morse. Fattar fortfarande inte att jag lämnade ranchen... :/

 

Jodå, jag blev ledig dagen därpå med, så vi åkte in till Emerald.

 

På tisdagen putsade jag alla sadlar och städade i lite i stallet.

 

Onsdagen red vi ut och drev in avvänjningskalvarna plus lite fler kor från hagen, därefter separerade vi dem ytterligare beroende på kön, om de skulle vara kvar eller säljas osv. In i fållor, olika knipsningar i öronen. Vissa skulle brännmärkas och kastreras, andra bara registreras. Jag fick lära mig en hel del, och fick i uppdrag att skriva upp deras nummer, kön, färg och om de skulle säljas vidare i en bok.

...Eftermiddagen fick jag spola och skrapa gegga från fållorna och på kvällen kom pappan och sa till mig att packa min väska inför upp till 10 dagars camping dage därpå.

...Vi red inte iväg direkt på morgonen på torsdagen, så jag fick köra runt polarisen och hämta lite saker och därefter tvätta den med tryckspolare.

...Någon gång innan lunch kom de och sa att de var klara att rida iväg och jag fick panik över tanken på att vara ute och inte kunna ta mig tillbaka på 10 dagar. Så innan jag visste ordet utav det hade jag suttit av min häst och sagt att jag inte kunde göra det...

...De blev ganska upprörda, vilket jag har full förståelse för, men Diana (mamman) var otroligt snäll efter att jag förklarar hur jag kände över en kopp te senare. De andra red iväg med hästarna, och jag tittade på med en känsla av overklighet...

 

Så det var slutet på min ranchvistelse... Jag hade bara en sådan himla hemlängtan när jag var där... Antar att jag hade alldeles för mycket tid att tänka...

 

Diana körde mig till Emerald dagen därpå, där hon sa att det skulle gå en buss till Rockhampton. Det visade sig att den bussen slutat gå för något halvår sen, så jag fick tillbringa natten där och ta bussen tidigt på morgonen dagen därpå istället.

 

Kom till Rockhampton på lördagen och träffade engelska Mark på bussen, så vi hängde ihop hela dagen. Vi vandrade till turistbyrån, där de fick sig ett regält skratt åt att jag verkligen inte hade någon aning om vart jag skulle ta vägen näst. De gav mig en hel trave med turistbrochyrer, och efter en del grubblande bestämde jag mig för att åka norrut.

 

Söndagen åkte Mark vidare, så jag vandrade runt själv hela dagen och tog bussen till Airlie Beach kl 3 på natten.

Det ösregnade när jag kom till Airlie Beach på måndag morgon. Tydligen regnade det även kraftigt in i bagageutrymmet på bussen, för den övre delen av min ryggsäck var genomblöt när jag fick ut den.

...På nyheterna sa det att det skulle regna några dagar, så jag var riktigt nära att strunta i allting och åka vidare till Cairns. Eller hem...

...På vandrarhemmet träffade jag senare amerikanska Hillary och irländska Una, som precis varit ute och seglat i två nätter. Trots vädret rekomenderade de starkt att åka ut till öarna; The Withsundays.

...Det klarnade upp och skulle tydligen bli skapligt väder ute vid kusten ändå, så det slutade med att både jag och Hillary bokade en tredagars båttur.

 

 

Vädret blev underbart. Vackra stränder, turkost hav, jättego grupp där de flesta var från Storbritannien... Jag är så glad att jag åkte!

...Vi snorklade två gånger, låg en förmiddag på stranden och dök en gång vid White Haven. Vi såg ingenting förutom sand och grumligt vatten när vi dök, men det var spännande ändå och ganska mycket att hålla reda på.

...På kvällarna tog de oss till ett vandrarhem på en av öarna, så alla satt på klubben precis vid stranden och pratade. Sen gick vi upp klockan 6 på morgonen och steg på båten igen för nya äventyr.

 

 

Jag önskar bara att jag hade tagit med mig varmare kläder! En önskan vi alla på båten delade...

 

Det har fortsatt att vara undervart väder och vi har legat vid lagoonen på Airlie Beach nu i två dagar. Gruppen har hållt ihop och de flesta, inklusive jag, bestämde sig för att stanna en dag längre än vi tänkt från början.

 

Imorgon bär det av till Townsville!

 

 

Söndagen den 15 maj 2011

”Jobba med precis det jag drömt om”... Varför har det varit så mycket roligare i mina drömmar än vad jag tycker att det är i verkligheten...? Fast antar att det är för tidigt att säga efter bara en vecka...

Resan tillbaka till Gympie tog ett par timmar och därefter bänkade Hannah, Katrin och jag oss med all packning utanför en pytteliten turistbyrå. Tåget gick kl 16 och klockan 6.30 på lördagmorgon steg jag av tåget i Emerald, där en ganska stressad Diana kom och hämtade upp mig en stund senare. 
   De planerade att åka ut och campa samma dag, så jag fick skynda mig att äta lite frukost och packa min väska för en veckas tid ute på vidderna. En dansk tjej, Lisbeth, bodde också här när jag kom, och hon sa att det bara var att vänta på att de skulle komma och säga till mig vad jag skulle göra näst. Ett par timmar senare började jag dock bli orolig för att de glömt bort mig, så jag traskade upp till huset för att fråga vad som hände.
   Det visade det sig att de bestämt sig för att vänta med campingen ett par dagar, eftersom det skulle dra in ett regnområde, så på så sätt fick jag tid att packa upp lite, jaga ut spindlar från mitt rum etc, och på kvällen fick jag prova på att rida nere i en av hagarna. ”Let’s see what you can do”; ett bra sätt att göra folk nervösa, men det gick helt okej.

På måndagen fick Lisbeth och jag jobba i trädgården på förmiddagen, efter det red jag ut med familjen för att hämta in lite kor.

Dagen därpå begav vi oss ut för att campa. Linnea och jag åkte polaris ut till lägret med all packning, medan Nancy och Will (dottern och sonen i familjen) red dit med hästarna. Sen var det bara att sitta upp på hästryggen och ge sig ut för att försöka hitta och driva hem boskapsdjur.

Onsdagen red vi hela förmiddagen. Jag red mest runt i cirklar och inte visste vart jag skulle ta vägen, så jag kände mig helt hopplös och ville bara åka hem... Wills häst fick en stor sticka i foten, så han fick hoppa upp på hästen jag red och jag fick vackert traska tillbaka till lägret till fots, över stock och sten, genom midjehögt gräs och över bäckar, vilket tog oss hela eftermiddagen. Det var en väldig tur för mig att de hade boskapsdjuren med sig, och att stackars Mario (den halta hästen) bestämde sig för att halta med oss hem, annars skulle jag behövt bära hans sadel hela vägen, vilket inte hade gått.

På torsdagen började de lära mig hur jag skulle göra lite mer, så då gick det lite bättre och vi red hela dan.

Fredagen separerade vi alla kor, brännmärkte, kastrerade och knipsade öronen på de små söta kalvarna. Det kändes jättehemskt... Men det var i alla fall över fort, så de fick de gå tillbaka till sina mammor coch bli ompysslade. Den här lilla tjejen är bara några dagar gammal;

Mitt jobb var att driva fram dem till fållorna, hålla fast ena bakbenet, så de inte kunde sparka Will i huvudet, och knipsa små bitar av deras små öron. Efter det försökte vi få avvänjningskalvarna att traska runt lugnt i hagen, så vi skulle kunna driva dem tillbaka till gården dagen därpå utan att de blev helt knasiga.

Det tog oss precis hela lördagen att driva hem avvänjningskalvarna, så jag satt i princip på hästryggen från soluppgången fram till en bra stund efter det att solen gått ner. Kalvarna var nervösa först, och några av dem rymde tillbaka (vilket tydligen inte gjorde så jättemycket, för de kan ta hem dem i oktober, när de driver in dem nästa gång istället), men sen blev de trötta och traskade på så lugnt så, och jag kunde bara njuta av en underbar ridtur hem över kullarna i solnedgången.

Det hade varit så mycket bättre att sova ute under stjärnorna om det inte vore för all dagg!
Här är min ”swag”;

Första natten låg jag och sov utan att rulla in mig i min swag ordentligt. Jag tyckte att det var så mysigt att sova under stjärnhimlen, men jag hann bara sova någon timme innan jag vaknade av att jag var kall och blöt. Då var det så lagom mysigt längre! Natten därpå var ganska blöt den med, men sen lärde jag mig hur jag skulle snurra in mig så att den inte trillade av mig när jag rörde på mig.

Vi lagade mat över elden, drack och tvättade oss i bäcken och jobbade från soluppgång till solnedgång.

Efter att ha jobbat i sex dagar och sovit ute fyra nätter, var det väldigt skönt att komma tillbaka till Withersfield på kvällen, duscha varmt och sova i en säng igen...

Idag är jag ledig, och jag hoppas att jag är det imorgon också, så jag kan åka med dem in till Emerald och fixa lite grejer... Lisbeth åkte till en annan ranch i torsdags och Linnea åker vidare imorgon, så jag tror det blir lite tomt här framöver. Vi får väl se vart jag tar vägen...

Efter en väldigt hektisk sista tid i Sverige hoppade jag på flyget på tidsag kväll. Mellanlandade i Bryssel någon timme senare, åkte därefter nattflyg till Abu Dhabi, vidare till Singapor och kom tillslut fram till Brisbane kl 9 på torsdag morgon (australiensisk tid).

Det kändes som om flyget gick mycket snabbare än jag trodde att det skulle göra, trots att jag inte sov mer än någon timme. Jag tror delvis att det beror på att jag i mitt trötta och förvirrade sinnestillstånd råkade räkna tidsskillnaden åt fel håll, så jag var övertygad om att vi skulle flyga 16 h längre än vad vi egentligen skulle. Smart...
Jag slog mig ner bredvid en nya zeeländare och en australiensare på flygplatsen i Abu Dhabi och hamnade bredvid australiensaren på flyget sen, så jag hade sällskap mer än halva flygtiden. Jag måste säga att jag är imponerad över Ethiad Airways! De hade på musik när vi klev på, varje säte hade en egen liten tv med många filmer, spel etc man kunde roa sig med, vi fick filtar, öronproppar, god mat och till och med ett litet kitt med tandkräm och tandborste!
Hann titta på två hästfilmer på vägen...

När vi slutligen landade i ett regnigt Brisbane kom Rosemary och hämtade oss på flygplatsen. Vi åkte till Yellow Submarine Hostel, där jag delade rum med 5 tjejer, varav en tjej från London som också åkte med VisitOZ. Totalt var vi 6 stycken som åkte med organisationen; Hannah (från Engand), Aymeric (fransman), Hannes, Johan och Jason (från sydafrika) och jag. Vi var tvugna att gå och fixa våra visum och köpa något att äta, men det var vad vi orkade med den dagen.

Greyhoundbuss till Rainbow Beach på fredag morgon.

 

Kan ni se regnbågen? Vi delade rum med killarna och tillbringade det mesta av dagarna på stranden och kvällarna på vandrarhemmets restaurang/pub/sällskaprum. En av dagarna gick vi på ”Bush walking” genom skogen upp till en sanddyn med utsikt över havet och Fraser Island. Alla vandrade omkring barfota överallt, så jag slutade helt att oroa mig för spindlar och ormar som jag gjort de första dagarna. Där uppe fick vi bland annat prova på att kasta boomerang!

På måndagen var det dags att ge sig av igen, denna gången till Goomeri och träningsranchen Springbrook Farm;

 

De tog oss till en affär där vi fick köpa långärmade skjortor och ridskor och hjälpte oss att fixa allt pappersarbete innan vi begav oss ut i vildmarken. Afrikanerna fick åka till en annan ranch och vi träffade det här gänget istället;

 

Vi fick prova att åka lite motorcykel på fältet på eftermiddagen första dagen och resten av veckan har vi gjort lite allt möjligt; kört mer motorcykel, ridit, kört och flyttat saker med traktor, byggt staket, sågat med motorsåg, svetsat, drivit boskap, separarat kalvar från kor etc.

Nu är det fredag kväll och vi har precis grillat... Imorgon kl 7.45 går bussen in till Gympie, där jag ska ta tåget ut till ranchen där jag ska börja jobba!

VisitOZ har varit jättebra. Jag har lärt mig en massa och jag fick tre jobberbjudanden på mindre än två dagar! Det första jag fick var någonstans i norra Queensland, hos en man som bodde ensam på en ranch och bara ville ha en enda tjej anställd, vilket jag tyckte lät lite läskigt och är glad att jag inte tog. Det andra var som hästskötare åt en man som åker runt och tävlar i polo, vilket inte heller riktigt är det jag letar efter. Det tredje däremot verkar vara precis det jag letar efter, så jag tackade ja.

I min jakt på resesällskap i höstas träffade jag en tjej som heter Linnea, och som åkte iväg i januari. Hon fick genast jobb på en ranch och jag har följt hennes resa på facebook. Jobbet hon fick lät underbart, och jag har hoppats så att jag skulle få något liknande. Vet ni vad som har hänt nu? På måndag ska jag börja jobba på samma ranch som hon!!

Så nu bär det snart iväg ut till en ranch där jag ska få jobba med precis det jag drömt om. Jag tror dock de vill ha någon som är väldigt duktig, så vi får väl se hur det går...

Läskigt!