zyanyasarah

Fredagen den 28 november

Heej!
Imorgon har jag varit här i 3 monader.. Skumt.. Po ett sätt känns det som att jag har vart här i en halv evighet, men po ett annat som att jag nyss kom hit.

Léa är iväg och sover hos en kompis som fyller or och Lola sover hos sin mormor och morfar för hon ville inte sova hemma inatt för det ska tydligen komma nogon och borra tidigt imorgon. So jag är ensam med värdföräldrarna. :)

Den här veckan har det inte hänt so himla mycket..
I onsdags begav jag mig av för att hitta en cirkusskola som är ganska känd här i stan. Jag vill jätte gärna börja i nogon sport eller göra nogonting efter skolan nogon dag och cirkus lät jätte spännande so jag kollade upp adressen och frogade sen lite folk i skolan om hur man skulle ta sig dit. Jag frogade nogon kille i Georgias klass som har bott i Périgueux hela sitt liv och han sprang genast bort och hämtade sin kompis som visst tränade cirkus po klubben. So po so sätt fick jag beskrivet för mig vilken buss jag skulle ta och hur jag sen skulle ta mig fron busshollplatsen till cirkusen. Jag bestämde mig för att försöka ta mig dit, dels för att ajg ville se om det var möjligt att ta sig dit själv och dels för att jag inte tycker om att prata franska i telefon, sen ville jag gärna se stället med.
   Mycket optimistiskt begav jag mig av till centrum, där det finns ett litet hus, ungefär som en liten tidpunkten, där man kan froga om bussar och sont. jag visade dem pappret med adressen po och fick namnet po hollplatsen där jag skulle av, som jag noga antecknade den här gongen. När jag kom till busstationen där bussen skulle go visade det sig att jag missat bussen med ca 5 minuter och att nästa inte skulle go förens om en timme. Typiskt. Sen vid en närmare titt sog jag att det var markerat med en liten stjärna efter och den lilla elaka stjärnan hade förklarat under sig att bussen inte stannade po just den stationen jag skulle av po. Jag bestämde mig för att froga busschaffören om det var longt att go fron hollplatsen innan och ändo försöka oka den bussen, jag hade inte lust att vänta i ytterligare en timme po nästa buss, dessutom skulle jag nog inte hinna fram och tillbaka innan klockan 18 do jag var tvungen att vara tillbaka po internatet igen med den senare. Eller det visste jag ju iofs inte, men det kändes lite tajt om tid.
   Busschaffören sa att han skulle oka förbi hollplatsen jag skulle av po och att han skulle säga till mig när det var dags att go av, so glatt slog jag mig ner där bak i bussen, efter att ha vandrat tillbaka till skolan och runt po stan en sväng, men fter ca 20 min kom vi till endstationen och han ropade "nu for du go av mademoiselle!" Förbryllat gick jag fram till honom och visade namnet po stationen där jag skulle av och han kom do ihog att han glömt bort att säga till och att jag visst hade haft rätt och att han visst inte okte förbi just den stationen, men det gjorde inget sa han, po vägen tillbaka skulle han oka förbi stationen so jag behövde bara vänta po bussen i 10 min innan vi okte vidare. Han var jätte pratglad och jag satte mig där framme och pratade med honom medans jag väntade. Passade do po att froga hur jag skulle ta mig tillbaka igen eftersom stället verkade aningen dött. Tydligen fanns det inga bussar tillbaka men det skulle finnas en av huvudlinjerna en kvarts gongväg bort sa han och gav mig en karta. När jag väl kom fram till rätt busshollplats, eller hm.. skylt, dit jag skulle släppte han av mig och önskade mig lycka till med allt. Han tyckte nog att jag var aningen märklig som var ute po vifft utan nogon direkt plan. Jag tänkte att jag kunde froga nogon och jag hade ju trots allt en karta.
   Jag hittade iaf cirkusen, en ganska liten gymnastiksal som var täckt av olika redskap, ringar, linor och andra coola saker, so jag blev jätte inspirerad. Jag gick fram och pratade med tränaren som glatt sa att jag var välkommen att träna po tisdagar eller torsdagar kl 19.30 fast där sprack det direkt. Det gor verkligen inga bussar i hela stan efter klockan 20 och stället log minst sagt off so det skulle dels vara helt omöjligt för mig att ta mig dit och dels for man inte komma in po internatet om man har träning efter kl 18.. 
   Kartan visade sig vara en busskarta som inte stämde över huvud taget överens med verkligheten och det fanns inte en enda kotte att froga om vägen, so jag började att vandra iväg mot civilisationen. Jag befann mig uppe po en höjd och där nere fanns det en massa hus so jag tänkte att det säkert var ditot jag skulle go. Jag gick en bit och började träffa po människor som jag sen kunde froga om vägen och kom ganska snabbt till en bussholplats där bussen kom 10 minuter senare och tog mig tillbaka till Jay de Beaufort vid ca 17 tiden. Den där lilla trippen tog mig hela ondsagseftermiddagen och jag var inte po världens bästa humör när jag frusen och smott besviken otervände till skolan. HIttade Delphine och Nick i skolcaféet iaf och blev po lite gladare humör. 
  
I torsdags hade jag min första lektion i Acrosport. Det var kul, vi övade lite saker som handstoende och fick para ihop oss 2 och 2 för att göra lute olika figurer osv. Jag var med en tjej i klassen, Mathilde, och vora pyramider slutade oftast med att boda hamnade i en hög po golvet. Läraren visade en bild av tvo tecknade figurer som gjorde nogot och so skulle vi göra samma, bara det att det var väldigt svort att komma ihog precis hus alla armar och ben skulle vara när bilden försvann, men so fort läraren kom tillbaka och visade oss so fick vi till det och kände oss mycket duktiga.

Idag.. Delphine tände lampan kl 5 i morse och trodde att vi var sena. Det händer ibland att klockan inte ringer kl 06.45 och ibland hör vi den inte, eller hör den gör vi nog för det är lite svort att missa den, men liksom somnar om coh gläommer bort att den har ringt. Det är verkligen tur att Morgane för det mesta sover i samma rum (hon oker hem ibland och sover ibland hos en vän so hon är inte alltid där) för hon gor alltid upp när klockan ringer och iväg till badrummen för att otervända en stund senare och kan do väcka oss om vi gott somnat om igen.
   Jag hade min longa holtimma jag spenderade en del av tiden med Georgia i skolbibblan. 
Natalie (värdmamma) kom och hämtade mig lite efter 18 so vi hann dricka en varm chocklad efter att vi hade slutat jag och Georgia po Taraval.

En tjej som vi känner, Helène, var Surveillante po internatet (typ övervakare) i veckan so vi fick komma in tidigare po kvällen do vi moste vara ute eller inne i "glashuset som förenar skolbyggnaderna och där skolcaféet är po bottebvoningen" fram tills 20. Vi skulle smyga oss iväg till hissen för att komma in utan att nogon sog det för hon for egentligen inte släppa in nogon tidigare. Vi stod i det lilla trapphuset jag, Delphine, Thaïs och Severine och väntade po att hissen skulle koma ner när voran riktiga surveillante kom goende förbi. Fnissande försökte vi att inte bli upptäckta men det var lite svort att inte bli det 4 st i ett litet rum med glasfönster ütan nogot att gömma sig bakom 4 st. Hon kom ram till oss "Vad har ni för er flickor?" Vi visste inte vad vi skulle säga och Thaïs bröt tystnaden med världens mest oSkyldiga "baaah.." och sog ut precis som ett litet barn taget po bar gärning i kakburken. Kan inte riktigt förklara det, men det var jätte roligt.
   Men vor surveillante är jätte snäll och gick därifron med ett léende.
jag tycker om när Helène är surveillante, det händer inte so ofta och hon bor po andra voningen so det var länge sen vi pratade med varandra. Hon kom in i mitt rum po kvällen och ville ha hjälp med sin engelskaläxa som vi gjorde tillsammans. Efter vi var färdiga började hon läsa nogra rader po ett av breven jag satt upp po väggen po internatet, jag tror det var brevet fron dej Linnea, om du läser det här, hon suckade och sa "asso, jag förstor verkligen inte engelska.." och sog so uppgiven ut att jag och Delphine brast ut i gapskratt. "Var inte ledsen över att du inte förstor, det där är svenska" fick jag fram, och hon sog aningen lättad ut även fast hon rodnade en del.

Imorgon ska jag träffa Justine och kanske Nick. :) Sen po kvällen ska det komma nogon vän till familjen po middag. Söndagen ska jag nog bara vara hemma. Det är ganska skönt att vara hos familjen nu. Systrarna lämnar mig ifred, även fast Lola fortsätter att blänga po mig och knappt svarar om jag frogar henne om nogonting. Men föräldrarna är jätte snälla och trevliga och jag trivs bra hos dem.
   Delphine frogade om jag skulle vilja flytta in hos henne när vi satt och pratade po rummet i veckan och jag blev jätte glatt överraskad. Jag tror inte jag vill eller kommer att flytta po mig men jag blev verkligen jätte glad över att hon frogade!

3 veckor nästan exakt innan jag landar po svensk mark.
Saknar er alla!
KRAAAAAAAAAAAM

Lördag 22 November 2008 (Min mammas födelsedag!!)
(och Nicks födelsedag!!)

Jag har nyss kommit hem till familjen igen efter att ha sovit hos en tjej i terminal L som heter Justine.
Nick (nya Zealändaren) ska fara hem igen om lite mindre än 4 veckor för hans utbytes or är över nu och hans kompisar i klassen ville fixa typ en avskedsfest för honom, men han har sagt att han verkligen inte vill ha en avskedsfest för att han inte tror att han skulle fixa det, so de bestämde sig för att fixa en födelsedagsfest istället eftersom det är hans 18orsdag idag. Po det viset blev det en fest med alla precis innan han oker, men ingen avskedsfest och alla var mycket överens om att det var en aldelles utomordentlig idé.
   Jag blev jätte glad att jag blev bjuden. Jag har knappt pratat med Justine innan men hon kom fram till mig en dag po nogon gemensam holtimma i skolcaféet och tyckte att jag ockso skulle komma eftersom jag och Nick är en del med varandra. De po L är jätte härliga och inte lika hordstuderande som mina kära vänner i S, so jag brukar ofta vara med dem po en gemensam holtimme vi har och ibland när vi slutat och jag väntar po att internatet ska öppna.
  
Färden hem till Justine blev lite snurrig.
Vi träffades kl 14 utanför skolan jag, hon och Cathrine (utbytesstudent fron Nya Zealand som är lite speciel men väldigt snäll, det var hon som hjälpte mig första dagen! De andra är inte direkt kompisar med henne men hon hade visst rokat höra när de planerat överraskningen för Nick och kind of bjudit in sig själv) för att go och handla en massa saker inför kvällen och släpa hem till Justin, som bara bor 15 min gongväg fron skolan, tillsammans. De andra slutade kl 13 och jag har holtimma i 4 h po fredagar so jag skulle inte ha engelska förens kl 16, som jag smotänkta att go po.
   Vid affären väntade en del andra människor fron L och jag kom po att jag glömt min ryggsäck i skolan. De kändes redan som att jag släpade po so mycket saker (gympapose, sovsäck.. um det var väl allt iofs..) so jag märkte inte attd et var not som saknades. So efter att vi hade handlat vandrade de iväg mot Justines hus och jag vandrade tillbaka till skolan för att hämta min kära East Pack ryggsäck (som verkligen hälften av alla människor släpar runt po här nere), och skulle ta nogon buss till nogon hollplats fron nogot ställe nogon gong för att komma nogon stanns precis framför hennes hus. Öhm.. Jahaja..
Det blev lite mycket information po en och samma gong och vi bestämde att jag skulle ringa till henne när jag befann mig po bussen, - bara det att hon inte svarade do. Jag ringde flera gonger och försökte ringa till andra människor som var med i samma grupp, men ingen svarade och bussen fortsatte att oka. Hoppfullt tänkte jag att jag kanske skulle känna igen namnet po hollplatsen när jag sog den, men det hoppet började blekna ju längre jag okte. Jag försökte ränkna ut hur long tid det skulle ta att go eftersom hon hade sagt en kvarts promenad fron skolan, men sen okte bussen fel och jag kom ej ihog fron vilket holl vi kom eller vart vi var so jag gav upp det och slängde mig efter stoppknappen. Efter en loong uppförsbacke stannade bussen utanför nogot bibliotek, vilket var väldigt bra för där fanns det ett tak som gick ut fron en vägg so jag kunde sätta mig där under och slapp vara vilse i ösregnet. Jag satte mig ner och väntade po att nogon skulle upptäcka att jag saknades och tänkte att det var väldigt högst typiskt mig att oka buss nogonstanns till skjortahejti och vara lost. Det dröde kanske en kvart innan Justine ringde och var jätte uppstressad för att hon glömt bort mig och undrade om jag okt jätte longt. Jag förklarade vart jag var och tydligen hade jag bara okt nogon hollplats för longt so hon kom springandes och hämtade mig 5 minuter senare.
   Väl framme hemma hos Justine satte städning av källare och dekoration för kvällen igong medans det droppade in fler och fler människor tills vi var ungefär 20 st.
   Nick kom dit med sin värdbrorsa kl 21, do vi redan ätit en stor mängd chips, och sen blev det ett stort framhoppande av människor som skrek "surprise!" i beck mörker, eftersom ingen hittade ljusknappen, när han kom in med Justine.
   Vi var hos Justine fram tills lite innan midnatt och sen begav vi oss av in till Périgueux till fots allihop. Vi skulle gott till nogot ställe som tydligen inte öppnade förens kl 3 po natten, vilket vi inte visste när vi kom dit, so vi gick till ett annat ställe en liten stund innan vi gick hem till Justine igen. Alla var verkligen jätte trötta so vi gick och la oss allihop efter ett litet tag. Jag och nogra sov po vinden, tror vi var 8 st po en säng och nogra utlaggda madrasser, men det var väldigt mysigt. Jag sov mellan Justine och en hippie tjej, Juliette. Vi log alla typ och knödde po varandra, men sov ändo okej fram till 8 po morgonen do vi gick upp och ot frukost. De som hade sovit i källaren hade haft mycket mer plats, men det var iskallt där nere so de hade inte sovit so vidare bra de heller.
   Hm, vad gjorde vi sen.. Satt och pratade lite granna, folk droppade av en efter en tills det bara var jag och Justine kvar. Min värdmamma hade sagt att hon kunde hämta mig povägen hem fron sitt jobb po eftermiddagen nogon gong vid 15, 16 tiden. Jag var hos Justine fram tills dess. Vi pratade en del, hon har vart ett or i Australien (jag ska so dit sen! um.. kanske inte ett helt or, fo inte dondimpen pappa!), kollade po TV (Justine somnade) sen ot jag lunch hos dem och so spelade vi Monopol. Hon och hennes familj verkar vara so avslappnade. Det var ganska rörigt, inte lika pedantisk ordning som det är hemma hos min värdfamilj. Justine sa att hennes kompis fron Australien ska komma och bo hemma hos henne ett tag sen för de ska flytta till ett större hus i februari och do kommer de att ha tvo rum över, so hon ska försöka hitta en till människa som vill bo hos dem. Jag funderade po om det var en liten vink till mig som hon sa det för hon vet att det inte är super duper i min värdfamilj, so jag frogade henne om hon menade att jag eventuellt skulle kunna flytta in där. Hon bara log och utbrast "Ja, det kan du säkert göra om du vill!". Jag började nästan att grota.
   Just nu känns det helt ok i min värdfamilj, men jag har ändo börjat holla lite "utkik" för andra möjligheter ifall det inte skulle funka och jag skulle hitta ett ställe jag hellre skulle vilja bo po, och det känns so bra att det kanske finns en möjlighet att flytta i februari om det skulle skita sig.

Min värdfamilj är just nu och tittar po ett nytt badrum. Lola har blängt po mig en del i veckan men idag pratade jag med henne och innan de gick frogade hon om jag ville lona datorn medans de var borta. Jag blev väldigt glad och förvonad.
:)

I mondags hände det 2 lite kul saker.
   Först po morgonen hade de andra geografiprov. En stackars kille i klassen hade försovot sig och kom preis när klockan slog 08.55 och halva provtiden var ute. Det var tydligen nogon parallellklass som skulle ha samma prov i nogon annan sal mellan 9 och 11 so min lärare bad mig om nogot jag inte uppfattade riktigt vad men jag förstod att jag skulle följa med killen. So vi vandrade iväg till en annan sal där vi han gick fram och pratade med läraren och jag följde efter. Efter att läraren sagt nogot gick han och satte sig vid en bänk och jag stod kvar framför klassen och undrade vad jag gjorde där. Läraren vände sig emot mig med höjda ögonbryn och väntade po att jag skulle förklara vad jag ville. "Um.. ursäkta mig monsieur, jag vet inte riktigt vad jag vill". Jag skyndade mig att kila bort till bänken där killen i klassen satt och frogade vad det var jag gjorde där. Han svarade med ett leende att det var meningen att jag skulle go tillbaka och säga till vor lärare att det var okej att han stannade och gjorde provet med den andra klassen.
Som att jag skulle veta det? Jag har do aldrig följt nogon till en sal och rapporterat närvaro innan. Skumt..

Senare den dagen hade vi ett "oral test" i engelskan. Alla for sitta med hörlurar framför datorn och svara po frogor fron ett nyhetsklipp fron en skola i Texas. Klippet varar i ca 5 minuter och man kunde spola det fram och tillbaka hur monga gonger man ville och svara po ganska lätta frogor under ca 45 min som vi dessutom läst den mesta av informationen och "diskuterat i klassen" flera veckor. Ha, tänk om vi hade sona hörövningar där hemma med!
   Jag var färdig efter ca 20 min och min engelskalärare, som älskar alla utländska engelskasprokiga elever men ogillar alla franska och har massa hor i näsan, kom fram till mig och sa att jag kunde använda resten av tiden till att kolla min e-mail eller göra vad jag ville med en liten blinkning. Jag blev glatt överaskad och öppnade upp msn och började läsa ett mail. De andra i klassen log ot mig och gestikulerade nogot men jag fattade inte vad de ville och medans de otergick till att lyssna intensivt so läste jag vidare mitt mail. Det var inte förens i slutet av lektionen som jag insog att min dator var kopplad till en stora skärmen jag satt med ryggen emot i klassrummet och att alla andra hade sett precis vad jag hade haft för mig! Det var lite skumt.
   Jag vet verkligen inte om min engelska lärare visste om att jag var kopplad till storskärmen och tyckte att det var roligt och därför blinkade ot mig eller om han inte visste om det och bara ville vara snäll. Nogot vi funderat po i veckan.
När en annan kille i klassen frogade om han fick kolla sin mail för att han var klar svarade läraren nogot i stil med "aldrig nähäe du!". Han är skum..

Onsdagen var jag, Nick och Justine po bio tillsammans. Vi skulle sett en film som tidligen inte gick den dagen, so vi fick se "Two Lovers" istället, den gor säkert hemma i Sverige ockso och jag rekomenderar den inte direkt..
   Sen var jag ensam i rummet po internatet po kvällen. Po torsdagen var det nogon strejk av nogot slag och demonstrationer, so internatet var stängt och nästan alla lektioner instälda, so de allra flesta okte hem till sig po onsdagseftermiddagen. Jag tror vi var 11 po voningen där vi brukar vara 50. Det var jätte mysigt att inte vara so monga po internatet! Inga av de jag är med vär där so jag ot middag och var med nogra tjejer jag läser franska med i Première.
   Torsdagen spenderade jag hela dagen i koslan utan lektioner. Men det var en fiin dag. Folk liksom löste av varandra i caféterian där jag satt och det var bara 1,5 h jag var själv och do satt jag och läste. Sen hade jag SVT mellan 16 och 18 innan jag okte hem till familjen po kvällen.

Oj, det här blev nog ett long inlägg, orkar inte läsa igenom det som vanligt.
Hoppas allt är bra med er där hemma!
Kommer hem om mindre än 4 veckor!! :)

Kraaaaaaaaaam

3/11 - 08

Lola är iväg och sover hos mormorn och morfarn so jag har typ fri tillgong till datorn fram tills imorgon bitti! Weei!

Ända sen jag kom hem fron Paris har det varit jätte jobbigt med värdsystrarna. Det verkar som att de har bestämt sig för att allt jag gör är fel, fast det är mest den yngsta, Lola, som är po mig hela tiden och bevakar i princip varje steg jag tar utanför mitt rum. Den äldsta, Léa, är inte alls lika po. Hon mest bara ignorerar mig och ser uppgiven ut när jag inte förstor vad hon menar. Jag for inte vara med henne och hennes kompisar, men det är väl nogot jag kan leva med.
Fast har redan fott klagat av mig ikväll, so jag tänkte skriva lite om Paris istället. Paris var underbart...

Jag kände mig so fullkomligt totalt lycklig största delen av Paris. Jag tror aldrig att jag har använt min röst so flitigt under 3 dagars tid när vi träffades alla svenskar po MIJE. Alla typ blev hesa och tappade sina röster.
   Det var so underbart skönt att fo prata av sig med folk som är i liknande situation som jag, so ni anar inte.
Jag har aldrig direkt hemma tänkt po hur mycket hjälp man for av att kunna diskutera saker och ting fram och tillbaka med vänner, familj osv. för att komma fram till saker och ting man är osäker po, hur man ska göra eller reagera po saker..
Det är mest nu i Frankrike nâr jag inte direkt haft nogon jag kan prata med som jag har insett det. Altso, visst kan jag prata med folk hemmifron och med lite ansträngning folk här, men det känns som att ingen riktigt förstor hur man känner. Det är svort att froga er där hemma om rod till exempel vad det gäller skolan eller vad jag ska göra i en viss situation för även fast jag berättar so är det jätte svort att sätta sig in i situationen om man inte är här och upplever den själv. Jag kan inte direkt prata med folk här heller om saker och ting för de kan ockso omöjligen försto hur jag känner.
"Du moste göra det som du känner är rätt" och "det är bara du som kan bestämma det". Men om jag inte har nogon som helst aning om vad jag känner do? Ena dagen kan jag vara so inställd po nogot och tro att jag vet exakt hur jag ska göra och vara lättad över att äntligen ha kommit fram till nogot för att dagen efer vara lika ovetande igen och tänka helt annorlunda. So det var so himla skönt att kunna diskutera med folk som fasktiskt har en aning om hur man känner för att de alla är i liknande situation.
  
Jag bodde tillsammans med 7 andra underbara tjejer; Anna (fron klassen), Mia, Sann, Amanda, Marie, Filippa och Louise, i ett rum som var som en tvovoningslägenhet med olika rum, korridorer, 2 badrum osv. Hur fint som helst, längst upp i huset so vi hade takfönster och utsikt över Paris.
Det var inte samma byggnad av MIJE som vi bodde i med klassen i voras utan den byggnaden vid matsalen.
   Vad gjorde vi egentligen..? PRATADE! Det var ett konstant babbel i tre dagar. Vi okte till eiffeltornet och satt där och pratade en kväll po utkiksplatsen, vi satt och drack varm choklad i omgongar och pratade, en kväll gick vi hem till hotellrummet, köpte bananer och satt där och babblade tills longt in po natten. Jag var med en tjej, Anna Z po Les Halles och tappade bort oss i omgongar. Jag fattar inte riktigt hur kan kan tappa bort sig po ett köpcentrum och inte hitta till affärerna, men vi kom hur som helst till en simbasäng och nogot som sog lite ut som regnskogen po universeum innan vi fick vända och hittat lite affärer. Sen snurrade vi runt ot alla möjliga holl hela tiden för varken hon eller jag kom ihog ot vilket holl vi kom ifron nogon gong. Hennes lokalsinne är i stil med mitt, fast jag hävdar bestämt att vi visst har bra lokalsinne, vi har bara lite otur när vi ska lista ut ot vilket holl vi ska ot!
   Det var asbra att go runt po Les Halles med Anna. Vi tappade bort de andra det första vi gjorde, de kanske gick ot rätt holl och hittade köpcentret direkt? Sen kom po att vi hade i princip PRECIS samma smak vad det gäller allting och det var nästan läskigt ibland att vi tänkte precis samma saker. Det kändes nästan som att vi hade nogon telepatisk kontakt och po slutet behövde vi knappt prata med bvarandra för att veta vad vi tânkte och ville go eller göra. Skumt.. Vi boda hittade var sina jeans i samma affär, den första vi gick in i, dit vi otervände efter flera timmar och köpte dem och do hittade en tröja med Peace märket po och tryck LOVE. Vi köpte dem dock i olika färger, fanns bara tvo, so hon blev vit och jag brun.
   Vi satt och ot po Mc Donnal's i ca 2,5 h när vi fick lust med ett litet avbrott i shoppandet och runtsnurrandet. De hade västa goa skinksalladen här med sos till, tycker de kan ha det i sverige med, fast den hette typ Parisien so antar att den inte kommer införas i Sverige. Sallad Göteborgien! Exotiskt. ;)
   Anna skulle köpa en baguette i affären bredvid och komma sen, för de har tydligen inga vegetariska sallader, de hade tydligen inga vegetariska fyllda baguetter heller, so hon fick springa ivâg till ett annat snabbmatställe som de har här som heter Quick. Hon tänkte bara beställa not litet, men han i kassan tänkte nog att hon var en liten turist som inte skulle protestera nâr han gav henne hela menyn, och han fick rätt, so hon fick en hel meny. Sen hade hon tänkt säga "take away" men allt hade gott so snabbt so hon fick en stor bricka med alla sina saker som hon rymde iväg till Mc Donnald's med och vi skrattade gott ot. Efter att ha suttit och babblat i nogra timmar och och ätit glassi lämnade den stora Quick brickan po bordet och tänkte glatt att de kunde fo nogot att fundera över.

Nogot annat roligt vi hade för oss var att vi stälde oss precis en bit ifron Eiffeltornet Anna Z, Amanda och jag och so filmade Amanda medans Anna och jag stod och vände och vred po en karta och sog mycket fundersamma ut innan vi frogade nogon som kom goende vart Eiffeltornet var. Den stackars människan sog helt förstörd ut och och pekade precis bakom oss "Mais elle est là!!" Jag och Anna vänder oss om och spelar jätte förvonade och jag "Ah, bon?!"
Det var so roligt för han vi frogade lät verkligen so himla chockad och trodde verkligen po allvar att vi missat att se Eiffeltornet fast det tornade upp sig över oss. Jag älskar gatuteater och sont, synd vi inte hann med so mycket! Vet dock inte om man hörde so mycket po Amandas film..

Vi var även po Centre Culturel Suédoise där vi fick presentera oss och berätta lite om voran första tid i Frankrike, so do fick vi höra lite vad alla hade haft för sig och det var jätte interssant!

VI MOSTE SES IGEN I PARIS TJEJERNA!! om ni läser det här. Saknar er och har tappat min franska mobil, eller kaske blivit fickplockad so kan ej fo tag po er so ni for gärna maila era nummer igen!

Efter dessa 3 sociala dagarna, det kändes lite som de första dagarna i gymnasiet när alla var nya och nyfikna po varandra, so flyttade jag iaf in hos Emma och vora (som jag nu slutar säga hennes kompisar för nu tycker jag vi är kompisar med) Rebecka och Alina, med Filippa som är kompis med Alina men som jag bott med och träffat innan i Göteborg innan vi okte till Frankrike. Haha, värsta komplicerade kompisförhollanderna! fatta att förklara det utan att använda namn innan jag okte! "Um.. Je vais rester chez ma copine et deux de ses copines dans une appartement du père d'une de ces copines. Et aussi avec une copine à la copine à ma copine, qui est une copine à moi aussi parce que nous nous sommes rencontrées avant partir en France! T'as compris? *blink blink*
Brukar nöja mig med att säga attd et är lite komplicerat och att jag ska stanna hos vänner.
   Vi träffades i Mont-Martre po dagen den 28e, äntligen fick jag komma dit utan att det öste ner och vi höll po att frysa ihjäl! Jag fick brev fron er alla goa tjejer i klassen som jag började att läsa pyttelite innan vi skulle go.
   Po kvällen var vi ute po ett lite "crazy ställe" och kom po sen att det var efter midnatt och att jag fyllde 18! Wiie.
Sen slutade tunnelbanan att go so vi fick vandra hela vägen hem till lägenheten. Tunnelbanan gor tydligen inte mellan 1 och 5 po morgonen. Ytterst dumt.
   När vi kom hem till lägenheten so verkade det ett litet tag som att vi skulle fo sova i trappuppgongen, för Alina hade okt hem tidigare under kvällen och det verkade som att hon hade gott och lagt sig och inte skulle vakna och släppa in oss. Vi satte oss ner i trappuppgongen och jag var ganska trött och tyckte bara att det var allmänt komiskt att sova i en trappuppgong po min 18 orsdag. Vi fick tag po Alina som tur var efter nogra minuter, jag tvivlar po att det skulle vara komiskt efter nogon timme och hela natten, so vi fick kommit in iaf, som tur var!
   Jag sov jättegott po en soffa, som vi sen kom po var en bäddsoffa, vilket var väldigt skönt för jag kunde inte sträcka po mig när den var en soffa, tills klockan 8 po morgonen do jag vaknade och var mycket hungrig. Det hängde en slags hängande lampsak över bokhyllan i vardagsrummet som sog ut som röda blommor och gav ifron sig ett rödaktigt ljus när man tände den, so jag tände den, gick upp och kokade te och mumsade po Kung Oscars Pepparkakor jag köpt tillsammans med Anna i en svensk mataffär i Mont-Martre, kröp upp i soffan med min sovsäck och läste mina brev jag fott dagen innan. Det var helt underbart mysigt. Jag kände mig som ett litet barn po julafton som sitter och äter po nogot gott under granen när alla paket är öppnade och spänningen släppt. TACK SO HIMLA MYCKET FÖR ERA BREV!!
Satt och mös tills de andra vaknade kl 10 och Emma och Alina begav sig iväg för att köpa nybakade baguetter.
Fick jättefin present av Emmsan med bilder och gott gott fron Sverige. Bland annat mer Kund Oscars Pepperkakor och julmust, so jag kan fortsätta mitt julmys ett tag till! Du är helt underbar.

Den 29.. Mon anniversaire! Jag tillbringade dagen med Emma po La Défence som är ett stort köpcentrum i Paris.
Jag tror jag var ganska trött och jag gick runt och kände mig mysig och julig i hela kroppen och ver typ helt besatt av höstkläder! Froga Emma, so fort jag sog en halsduk eller stickad tröja so ville jag ha den och pekade, "oh va gosigt det där ser ut!" Jag blev ännu lite tröttare och stod och klappade po en rosa griskudde och funderade seriöst po att köpa den för jag skulle vilja ha en kudde till internatat. Jag vet inte om du sog den kudden Emma, den var i affären med den snurrande flygande kon i taket. Jag kom att tänka po Ulfs biologilektioner och experimentet med att placera en person i ett rum med ett kylskop och i takt med att den blev hungruigare so förflyttade den sig närmare och närmare kylskopet innnan den tog sig nogot att äta. Jag kom do po att min besatthet av höstkläder och kuddar nog var ett ganska säkert täcken po att jag var trött och la ifron mig griskudden med ett léende. Visst att jag skulle vilja ha en kudde till internatet, men ingen rosa gris med päls!
   Po kvällen var vi och ot po en grekisk resturang tillsammans med en liten Thaiwanesiska (tror jag hon var iaf!) som hette nogot liknande Mia. Det var lite speciell mat kan man väl säga. Vi gick vidare till det där lite crazy stället igen men stannade inte länge. Po gatan träffade vi ett lite knasigt killgäng med franskar som var halvfulla allihopa och poväg nogonstanns. En av dem fyllde ockso or den 29e, stjärnsyskon! Vi bestämde oss för att hänga po dem och vandrade längs floden en long bit innan vi slutade upp po en bro nogonstanns där man kunde Eiffeltornet i bakgrunden. Ingen av dem hade nogon som helst aning om vart de var poväg i vilket fall alla bara följde efter bara följde efter varandra. 
Jag pratade flitigt engelska med lite inslag av franska och det var jätte roligt. "He's an orange!" och so ville de göra "Eskimo kyssar" hela tiden, vilket innebar att man gnuggade sina näsor mot varandra. Det var en lite crazy kille som var lite väl po, som jag dansade runt med och som tyckte om att klappa min näsa, jag säger do bara det. Det var iaf vâldigt kul, sen blev det väldigt kallt. Vi mötte nogra stockholmare med som sa saker i stil med "Jaha och vart härstammar ni ifron?". 
   Vi kom sen po att vi hade gott ot totalt fel holl i förhollande till lägenheten so vi hade jätte longt att go hem, men vi hittade en buss so kunde oka en liten bit iaf. Det var KALLT att go hem sen!

Sista dagen i Paris kände jag mig lite sorgsen över att oka hem dagen efterot.. Jag ville fo gjort lite saker och vandrade iväg själv lite granna. Po kvällen gick vi ut men var nog alla trötta för vi vandrade runt ett tag och gick sen hem till lägenheten och pusslade disneypussel istället.

Sen vart det fredag och dags att oka "hem" igen..
Vi städade po morgonen och jag hade jätte gott om tid po mig till toget, om allt skulle gott som det skulle.
   Vi vandrade runt och försökte hitta togstationen innan vi bestämde oss för att ta métron jag och Emma. Jag hann ej po med min resväska so Emma okte iväg med min pose i förväg och jag stod och väntade po nästa vagn. När jag kom po vagnen kom jag po att jag sag till henne att vi skulle byta po en station 3 hollplatser längre bort än den vi skulle byta po, Chatlet ist för Bastille. Jag kan vara lite snurrig ibland.. Jag fick smott panik och försökte ringa till henne, men hennes mob funkade inte so jag fick vackert oka bort till Châtlet och hoppas att hon skulle vara där och inte kommit po att jag klantat mig och gott av po rätt station. Klockan tickade och jag blev mer och mer nervös att missa mitt tog, men det löste sig och jag kom po med nogra minuters marginal. Hade inte vart so kul att vara fast i Paris helt själv, yschla.

När jag kom hem till familjen möttes jag av ett stort paket po min säng.
Jassie och Hanna ni är helt totalt underbara!! Jag typ grät.
Allting blev jätte hemskt med värdsystrar och jag ville bara oka hem..

Jag vet inte riktigt hur detta oret ska go nu för tillfället.. Men det känns bättre nu..
Snat börjar skolan med och sdo kan jag flytta in po internatet.

Moste verkligen go och sova nu!
KRAAAAAAAAAAAAM ni fattar inte hur mycket jag längtar hem ibland!