zyanyasarah

Söndagen den 28 december

Fredagen den 19e december var det dags.
Hemresan när jag tänker att jag är ungefär halvvägs igenm mitt utbytesår.

Jag vaknade klockan 6 pigg och hungrig fast min väckarklocka inte skulle ringa förens kvart över 9.
Jag vet att min värdfamilj inte vill att man ska äta något på kvällen om man är hungrig, men det har inte sagt något om tidiga frukostar, dessutom var pappan redan uppe och åt och min yngsta värdsyster skulle vakna om ca en halvtimme, så jag gick upp och gjorde min värdpappa sällskap. Han skrattade åt mig och undrade om jag var ivrig att komma iväg, och det var jag verkligen, jag kunde knappt sluta att le.
   Jag åkte med min värdmamma in till stan vid 11 där jag skulle vänta till lite efter 14 då vi skulle ge ss av till Bordeaux flygplats. Både min värdmamma och pappa åkte med de ca 20 milen till Bordeaux och det tyckte jag var väldigt snällt. :)

Hemresan gick bra. Flyget var lite sent från Bordeaux så jag fick sitta och vänta en stund medans jag tittade på tre små bröder som lekte i rulltrappan. De sprang fram och tillbaka och klättrade i springan mellan rulltrappan ooch den vanliga trappan, ända till en av dem fasnade med sina skor och inte kunde komma loss. Hans äldre brorförsökte dra loss honom och efter en liten stund fick pappan gripa in och så stod han där och drog och drog i sin lilla unge och jag kunde inte hjälpa men att skratta tyst i min jacka. Han fick dock loss ungen så snabbt att det inte hann gå längre än att det var en komisk syn. Alla på Gaten satt och tittade på denna gratis underhålning och när han kom ner med två av sina pojkar i handen och den andra lunkandes efteråt så kom en säkerhetsvakt fram till honom och sa att han fick hålla bättra koll på sina ungar. Han tittade då ner och log för sig själv och såg minst lika busig ut som sina söner.
   Jag kom till Amsterdam där jag redan skulle befinna mig på nästa gate en kvart innan jag landade och fick skynda mig dit. Så mycker för min tidsoptimistiska planering att jag skulle hinna äta middag där. Jag frågade någon något på franska och fortsatte att envisas med att prata franska med flygvärdinnorna, innan jag kom på att jag befann mig i nederländerna och att engelska troligen skulle passa bättre.
   Jag fick sätta mig bredvid en man i 30 årsåldern som var svensk, de flesta på planet var svenskar. Vi satt och pratade hela vägen hem till Sverige där vi landade på Landvetter vid 23 tiden och konstaterade att vi skulle åka samma flyg tillbaka den 6e januari.
  
Jag möttes av mina föräldrar och Jacob på flygplatsen och blev verkligen jätteglad. Jacob har växt och blivit nästan lika lång som jag, så det första jag fick fram mellan alla kramar var "gud va Stor du har blivit!".
   Vi åkte hem till mamma och åt middag. Jag dukade för 5 och fick pappa och Jacob att knö in sig ordentligt i hörnet innan mamma förvånat undrade varför jag dukade för 5. Shit, vi är ju bara 4! Jag tänker liksom 4 i familjen, och så jag, så det var så naturligt att duka till 5 när alla var där. Läskigt, men jag får väl skylla på att jag var trött när jag kom hem..
   Efter midnattsmiddagen och en del babbel gick jag ner till pappa för att sova. Jag möttes då av en väldigt glad hund jag knappt såg för alla tårar. Jag brukar alltid tycka att Timmy är så liten när jag kommer hem efter att ha vart borta lite grann, men han var ungefär så som jag kmmer ihåg honom. Pappa säger att han har gått upp en del i vikt och det kanske var därför jag inte tyckte att han hade krympt den här gången. :P
Han surade dock lite grann efter det glada välkomnandet, "man kan ju inte vara för glad för var sjutton har du varit?!" liksom. Typiskt min hund.

Jag vaknade sent på lördagen och begav mig ut på en cykeltur med Jacob och Timpan och efter det blev det bad av vovov. Vi cyklade förbi en äldre man och jag sa glatt bonjour till honom utan att tänka vidare på det. Nästa människa jag mötte kom jag på vad jag höll på att säga och fick börja vakta tungan.
   Jag var mest hemma den dagen, pratade med lite glada människor i telefn, gick upp till mamma där min moster Katarina var.. Jag tänkte visa lite bilder från Frankrike som Georgia hade sparat på en skiva till mig, men det fanns endast en bild sparad! Så jag hoppas att mina bilder fortfarande finns kvar på henens dator och att hon inte hunnit radera dem än för det vore tråkigt..
   
På söndagen åkte jag hem till Jassie och träffade henne och Hanna S och åkte sen in till Liseberg med Hanna B, som inte var en buss.
   Väl där träffade jag tjejerna i klassen. Det regnade ganska mycket så vi gick in på ett ställe där det hängde korvar i taket men var väldigt mysigt. Vi satt och pratade ett ganska bra tag, jag tror jag stod för en en hel del babblande, innan de skulle stänga och vi gick vidare till ett annat café, men så skulle det också stänga och vi fick gå vidare till ett tredje ställe. Efter lite till babbel och en jultomte som kom och ville ge oss en toalettrensare och toapapper, stängde det också vid 23 och då var det ganska skönt att åka hem igen.
Tack för en underbar dag!

På måndagen skulle pappa och Jacob åka in till stan och fixa en del saker på olika ställen, så det tog bilen ner.
Jag tänkte att jag också skulle följa med och hitta de sista julklapparna jag behöver köpa och att det skulle vara trevligt att åka in till stan tillsammans, vilket vi nästan aldrig gör, så jag bestäde mig för att häga på.
   Bil och stan två dagar före julafton.. Det är ingen bra kombination. Vi hamnade i Nordstan efter mycket runtsnurrande och en del tjafs och där var det så mycket folk och det jag planerat att köpa fanns inte så jag begav mig buttert hemmåt igen och tänkte lite optimistiskta att det kanske skulle vara mindre folk dagen därpå. Jag vet inte om jag trodde på det själv riktigt men åkte iaf hem och tittade på film istället.

Tisdagen, dagen innan julafton, fick jag bege mig in till stan igen, den här gången i sällskap av Sandra.
Jag tänkte inte att jag skulle stanna så länge, men vi pratde så mycket och så träffade jag hennes pojkvän och vi gick för att äta lunch.. Sen satt vi där länge och en annan kompis till dem kom, som jag också vet vem det är, så när han kom fram för att skaka hand och säga vad han hette fyllde jag i det åt honom och han tittade lite på mig och verkade inte riktigt kunna placera mig. "Um, vi gick på Tuvan tillsammans!" säger jag då och då kom han på vem jag var och kom till och med ihåg mitt namn, så det var lite kul.
   Klockan började att närma sig 16 och jag skulle hem till min farmor och farfar sen och hade fortfarande inga julklappar så det blev till att springa runt lite snabbt och köpa det jag skulle, det var faktiskt inte alls lika mycket folk den dagen!
   Det var ganska kul att träffa farmor och farfar, jag fick pratat lite med min farmor, annars är min pappa väldigt pratglad.

JULAFTON!!
Mina föräldrar firade jul tillsammans det här året. Annars är det alltid julafton antingen hos den ena eller den andra föräldern och sen byte och en till jul på juldagen.
   Julen blev jättelyckad! Jag älskar när mina föräldrar gör saker tillsammans.
Vi var hemma hos pappa på dagen och åt julbord, som var det godaste julbord pappa har ätit (det brukar låta så när han har fixat med maten), sen var det dags att öppna julklapparna. Pappa hade slått in en skål med massa mörk choklad och en chokladbok till mamma och hon var jätteglatt överraskad över den fina presenten, tills hon öppnade boken och det var hälsningar från hela pappas klass i den. "Men Lars, den här får du nog behålla själv" och pappa: "Fasen också, har de skrivit i den?!" Det var väldigt roligt.. :P
  I mitt kuvert från pappa stod det: "God jul Jacob, och grattis på 18 årsdagen!", men jag antog att det ändå var till mig, du är för härlig pappa.
   Vi gick sen upp till mamma och åt middag allihop och fortsatte julen där.
Kan vi inte alltid fira jul tillsammans?

Torsdagen åkte vi för jul nummer 2 i Marstrand.

Mormor, morfar och släktingar satt där när vi kom. Det var också ett tag sen de kom på jul och de har alla har fått adressen till min blogg, så jag tänkte hälsa till er och tacka så mycket för presenterna, om ni läser det här!
   Vi åt mycket gott, som alltid hemma hos mormor och morfar och stannade över natten.
Min kanin verkade också känna igen mig, ibland förvånas man..

Fredagen bar det av hemmåt igen på eftermiddagen och jag träffade Micaela på kvällen. Vi hade tänkt att gå ut och gå "en sväng" men så plötsligt hade vi redan gått 8an och hade varken lust att säga hejdå och gå in eller fortsätta att vandra runt, så vi satte oss på lekplatsen hemma och fortsatte att prata.

Lördagen var också en väldigt mysig dag. Jag träffade Jassie och gick ut och gick, det känns konstigt att det blir mörkt så himla tidigt, man hinner ju knappt ut innan det blir mörkt! Sen vart vi hemma hos mig en sväng innan Jassie lockade hem mig till sig med 2 åriga tvillingar på kroken. De var jättesöta. :)
   Jag fick spelat Guitar Hero för första gången och det var faktiskt kul.. Jag fick dock väldigt ont i min hand för jag tror jag tryckte aldelles för hårt. Det var en jättemysig kväll och jag börjar bli nostalgisk för att lämna Sverige igen..

Innan jag åkte hem har jag inte haft skola på 2 veckor.
Jag skrev tidigare om att vi hade en veckas blocus två veckor innan jul och på måndagen veckan innan jul samlades alla för att rösta för eller emot blocus, som varje morgon veckan innan.
Det verkade som att blocusen skulle gå igenom och att skolan skulle vara blockerad hela den veckan också, men så kom plötsligt rektorn ut och tog microfonen. Han sa att han var tvungen att stänga skolan pågrund av säkerhetsskäl och att det var risk för att taket skulle ramla in. 
Jag tyckte att det var väligt roligt för visst läcker taket på en del ställen och vi har lite hinkar stående i cafeterian, men att det var risk för att det skulle rasa in en vecka före jul precis när det skulle röstas för en blocus lät lite väl suspect.
   Hur som helst stängde skolan dagen därpå och jag fick ringa till min värdfamilj och be att få vara hos dem i veckan. Min värdmamma sa att det inte var några problem och att hon skulle komma och hämta mig vid 14 tiden, så jag och Mariah gick en sväng på stan och letade julklappar. Klockan halv ett när jag stod i bamba och precis tagit min mat ringde min värdmamma och sa att hon var tidig och stod och väntade på mig utanför skolan med min värdsyster. Hon lät lite sur när jag sa att jag var i bamba och sa att hon skulle hämta mig senare på eftermiddagen då hon skulle in till stan och fixa nåt. Så jag fick vackert stanna kvar till klockan 17.
   Det kändes lite snopet för jag hade stannat på stan och inte föjlt med Hugo och alla människor hem till honom för att jag skulle vara tillbaka kl 14 och deras buss tillbaka gick kl 15. De skulle säga hejdå till Nick som skulle åka tillbaka till Nya Zeeland den dagen och umgås lite det sista. Men men..
   Vi stötte på dem på stan sen efteråt och så bar det av till tågstationen ändå där vi allihop knödde in oss i det lilla cafét som finns där och väntade på att hans tåg till Bordeaux skulle gå.
   Det var jättesorgligt.. Han var jätte ledsen och vill verkligen inte åka hem igen.. Alla människor han umgås med var där och så stod vi alla och vinkade på tågstationen när tåget rullade igång och försvann.. Yschla, jag tycker inte om hejdån..
Det kändes också lite konstigt eftersom jag själv skulle åka hem 4 dagar senare och bara ville få tiden att flyga fram för att jag var så ivrig att få komma hem och så var han så ledsen att åka. Men jag är glad att jag ska tillbaka..

Jag var hemma hos min värdfamilj i 2 dagar utan att göra mycket, vilket var jätteskönt för jag var ganska förkyld och trött.
Dagen innan jag skulle åka hem till Sverige tänkte jag att jag skulle försöka att göra något och tog det livsfarliga beslutet att åka till stan själv!  Att vara själv i Frankrike ses som något väldigt konstigt. Man gör typ ingenting själv, om man inte är helt utfrusen och inte har några kompisar vill säga. 
   Léa skulle bli hämtad av någon kompis med körkort och de skulle in till stan så min värdmamma sa till henne att de skulle släppa av mig i stan om jag ville dit. Min värdsyster såg ganska nervös ut när jag sa att jag skulle åka in utan att planerat att träffa någon, men jag lugnade ner henne med att jag inte tänkte hänga på dem, vilket hon gjorde det väldigt klart att hon inte ville.
   Périgueux är en ganska liten stad, inte jätte jätte liten, men man kan nästan alltid vara säker på att man hittar någon man känner när man går / åker dit.
   Samma sak den dagen. På första gatan träffade jag Solen, en tjej i klassen. Hon hade redan shoppat klart med sin kompis och de hade ett tag kvar som de skulle stanna så de frågade om jag ville hänga på men det slutade med att de hängde på istället. Så med trevligt sällskap, och hjälp att hitta bra affärer att köpa julklappar i, vandrade vi runt på stan ett tag. Jag såg de andra tjejerna jag brukar vara med i klassen, men de var påväg att demonstrera och skyndade iväg.

Tjaa.. 9 dagar kvar i Sverige.. 

Lördagen den 13e december

Oh, det är Lucia idag ju! Jag kan knappt fatta att det snart är jul! Det känns inte so juligt alls.. Det finns monga smo granar utsatta lite var stanns och son där typisk fransk juldekoration hängande över gatorna som tänds när det blir mörkt, en del hus som är i princip helt täckta av ljus i olika färger osv, men det äts inga pepparkakor eller lussekatter, glögg eller julmust, ingen adventskalender, inga adventsljusstakar och julstjärnor i fönstrerna.. So mycket saknas som gör julen jul.
So jag är so glad att jag ska hem snart!  Wiie.

Den här veckan har det hänt jätte mycket och jag är po skrivhumör, so bered er po ett longt inlägg. So vida inte min värdsyster kommer hem fron sin kompis tidigare än vad jag har fattat det som att hon skulle för hon är iväg nu.

Allting verkade ganska lugnt när jag kom till skolan po morgonen i mondags. Inga skrikande människor med megafoner (tack Linnea) po borden i cafeterian och det verkade som att allt skulle otergo till det normala. Jag gick till min första lektion, dubbeltimma i Hist / Geo, där de flesta i min klass var förutom nogra som var iväg och röstade för nogot jag inte viste vad det var do.
   Ca 45 min senare slogs dörren upp och 3 elever sa nogot i stil med att folk hade röstat för en "blocus" och att alla elever skulle go ut. Min lärare, en liten tant som för det mesta är jätte snäll, iaf emot mig, men har ett rysligt temprament när hon blir arg, fick dem att go och smällde igen dörren efter dem. Muttrande att det var dumheter och att vi var i terminal S och behövde vor tid för att plugga fortsatte hon sin lektion om kalla kriget.
   Nogra minuter senare kom det tvo upproriska tjejer in och försökte fo oss alla att lämna klassrummet och do blev hon riktigt irriterad. Hon sa ingenting, hon bara tog sats och knuffade ut tjejen ur klassrummet och loste dörren efter henne. Den lilla tanten, mycket mindre än tjejen, och helt knallröd i ansiktet, tjejens förvonade ansiktsuttryck över behandlingen hon fick.. Jag kunde bara inte holla mig för skratt. Jag undrar vad som skulle ha hänt om en lärare gjorde so i Sverige.
Fast hon sa hela tiden att om nogon ville lämna klassrummet so skulle hon losa upp och släppa ut oss men för de andra skulle hon fortsätta att ha lektion, so det var inte so att hon loste in oss och tvingade oss att vara kvar.

Efter den lektionen fick vi kommit ut och sett att alla korridorer var blokerade av stolar, skärmar och kortspelande elever. Jag hittade Georgia (Nya Zeeländare) och Maria (fron USA) och en del andra människor som jag spelade kort med. I 6 timmar. Som tur var fick jag lära mig nogra nya spel, de i min klass kör bara po "president" dag ut och dag in och jag tror inte att jag kommer vilja spela det spelet nogon mer gon i hela mitt liv efter jag kommer hem härifron.
  
Tisdagen efter att jag följt efter strömmen av hundratals elever som skulle rösta för blocus eller ej och beslutet att blokera skolan hade blivit taget sog jag att Maria och nogra satt och spelade kort i cafeterian och vinkade ot mig att komma och spela, men jag bestämde mig för att inte stanna och spela med dem utan hittade min klass som fakistkt övergett sitt pluggande och presidentspelande och hade tagit med sig en bärbar dator och skulle titta po Shrek. So jag slog mig ner med dem i en övergiven korridor och tittade. Sen blev det lite segt och jag bestämde mog för att go ut och go en sväng.
   Jag hittade Charlotte och nogra andra jag pratat med lite grann fron en annan naturklass som skulle traska tillbaka till skolan och gjorde dem sällskap tillbaka och Charlotte och jag vandrade runt en liten sväng nogra varv runt parken nära skolan och pratade. Hon är jätte rolig för hon är väldigt pratglad och so avbryter hon sig so fort hon tror att hon har sagt nogot komplicerat ord och börjar förklara vad det ordet betyder istället, fast väldigt ofta är de orden som hon tycker är svora precis samma po antingen svenska eller engelska so att jag fattar precis och for avbryta hennes avbrytning av sig själv och säga att det är lugnt att jag fattar vad hon menar och be henne att fortsätta. Do säger hon alltid "oh, weh" po ett väldigt roligt sätt och har ofta tappat bort vart hon var och skulle förklara fron början.
   De i min klass hade nog ockso fott myror i benen av att sitta inne när jag kom tillbaka för de fick nogon konstig idé om att hopa runt i korridorerna och skolcaféet sjungandes en song i tog. vaför inte tänkte jag och hängde po tills jag stannade i skolcaféet där jag hittade Helène som inte sog ut att ha nogot att göra. Jag pratade lite med henne och hon släppte sen in mig po internatet ca en halvtimme tidigare änd et öppnar när hon gick in. Det var jätte mysigt att fo komma in ensam po internatet men det kändes lite skumt ockso, jag kände mig typ "skyldig" för hon bor po en annan voning so jag var po min voning helt själv. Hm, jag tror jag for förklara. Hon är typ medhjälpare po internatet och ersätter Surveillanterna ibland so hon har nyckeln till hissen. Om man loser upp hissen so kan man liksom oka in po sin voning, so hon gick av och lät mig oka upp själv po 4e voningen.
   Po internatet var det bara jag och Delphine po kvällen av tjejerna, de flesta hade okt hem pga blocusen.

Onsdag morgon kände jag mig trött och förkyld. Jag hittade min klass po samma ställe som gordagen där de satt och tittade po en fransk komiker. Jag slog mig ner och tittade ett tag innan jag gjorde Maria och Georgia sällskap po Taraval där vi satt och drack te med honung fram till lunch. 
   Jag skulle sova hos Georgia den dagen för vi alla tre skulle följa med hennes värdmamma och en hel grupp med engelska människor, som hennes vädmamma undervisar i franska, till Bordeaux tidigt po torsdag morgon.
Bode Georgia och Maria är här med AFS och de har en obligatorisk sprokkurs de moste go till varje onsdag eftermiddag, so jag fick följa med dem dit efter lunch. Vi var 6 st, mig inräknat, som satt runt ett bord. Hon som undervisade var en pensionerad lärarinna po Jay de Beaufort och stälde sig framför mig och sa "Est-ce que tu comprends le Français" ungefär 10 ggr longsammare och tydligare än franskaläraren po Le Ciel som slog sig po benen och härmade en tupp.
   Men jag fattade sen varför hon pratade som hon gjorde för vissa av dem hade bara vart där nogon vecka och förstod i princip inte ett ord. Ganska dumt upplägg eftersom att bode Georgia och Maria har vart sen i slutet av augusti som jag.
  
Jag började att känna mig sämre och sämre och hade feber sen po eftermiddagen och kvällen när Marias mamma kom och hämtade oss och skjutsade hem oss till Maria där vi var en stund och började kolla po Notting Hill innan vi okte hem till Georgia jag och hon.
   Väl där ot vi middag med familjen, hennes värdsyskon är hur underbart söta som helst, sen log vi och pratade en stund innan sov sov.

Torsdag morgon.
Georgias värdfamilj bor mitt i en pytteliten jättesöt gammal by som heter Brântom (dock ej säker po stavningen).
Det är mörkt ute och julbelysningen lysen överallt och det har snöat. Pytte pyttelite, men so att det är lite vitt och knastrar lite under skona. Vi skulle till Bordeaux, till julmarknad, och allt skulle vart jätte perfekt, om man bortser fron dunkande huvudvärk och feber.
   Vi hittade gruppen av engelsksprokiga människor som stod och glatt pratade med varandra och där fanns även en svensk pratglad gubbe med en finlandssvensk fru. Jag hann bara prata med dem väldigt snabbt innan bussen kom dock och sen gick vi och satte oss lite längre bak för jag orkade verkligen inte prata med nogon just do.
   Vi kom fram ca 10.30 och började vandra runt i affärer och lite snabbt po en julmarknad som vi skulle otervända till men inte hann. Jag modde inte alls bra men kände mig lite bätte frammot dan, men dagen gick ganska fort ändo och plötsligt var klockan 17 och vi var tvugna att skynda oss till bussen.
   Po hemvägen satt vi allra längst bak, vann fighten med ett engelskt gammalt par som alltid sitter där. De hann faktiskt först dit med de fuskade genom att använda bakdörren. Georgia, som har förmogan att precis alltid ha nogot att säga och intressanta saker att prata om (jätte imponerande jag förstor inte hur hon lyckas), satt och pratade med alla englska
människor och jag satt och lyssnade lite innan jag somnade, var typ helt utpumpad.
   När vi var hemma igen hos Georgia so ot vi lite soppa och skulle sen vänta till 22 eller nogot när Marias mammas körlektion i Brântom var slut och skulle hämta henne. Vi kokade te och satt och pratade om religioner och tro. Det utvecklades till ett väldigt djupt samtal och var jätte intressant, Maria sa dock inte mycket mest att hon tyckte att det jag sa lät vettigt och att hon nog tyckte ungefâr som jag. Georgia är ganska kristen och det var väldigt intressant att diskutera med henne. Vi gled in po fri vilja och förmogan att bilda sig egna uppfattningar och historia, buddism och jag vet inte allt.
   Vill dock understryka att jag inte skulle kunna ha en son seriös diskustion po franska, min franska är fortfarande seg änev fast det känns som att jag kan fo fram det mesta jag vill, om folk har lite tolamod. Vi pratar engelska med varandra, oftast, so länge vi inte är med franska människor samtidigt. 

Eftersom det var nästan helt säkert att det skulle vara blocus po fredagen med och varken jag eller Georgia modde särskillt bra so tyckte hennes värdmamma att det var okej att vi stannade hemma po fredagen, so vi slapp ta bussen kl 06.45 po morgonen. So skönt!
   Bode Marias och Georgias värsmammor jobbar po en liten skola i byn och är väldigt nära vänner, so deras "mammor" bestämde sig för att ta med oss till sina jobb och att vi skulle fo hjälpa till med bland annat engelska undervisningen. Vi hade pratat om det tidigare hemma hos Maria, att vi so gärna skulle vilja se en "école maternelle" (det är en skola som inte är obligatorisk men som man kan go i när man är 3 - 5 or), och de tyckte att det var ett jätte bra tillfälle att visa oss en eftersom vi inte hade skola. :D 

Maria kom till oss vid 8 tiden po morgonen och vi begav oss av till den lilla byskolan där vi fann Marias "mamma" som hade en grupp po kanske 20 femoringar.    
   De hade en liten samling där de fick säga vilken dag och vilket datum det var och lite annat smott sen fick jag hjälpa nogra att göra en jättefin tomte teckning med bommulsskägg som vi klistrade po och med guldstjärnor och glitter. Alla skulle dock göra exakt po samma sätt. Barnen var jättesöta men det var svort att försto vad de sa.
   De samlades igen och skulle sjunga innan de skulle ut po rast. Barnen var jätte jätte söta och alla ville holla mig i handen po vägen ut, dumt att man bara har tvo händer när man jobbar med smobarn. :p
   Efter rasten träffade vi Georgias mamma som undervisar engelska för lite äldre barn.
Vi fick komma in och ställa oss framför klassen och presentera oss innan vi delade ut papper med Jingle Bells som vi sen sjöng. Bode jag och Georgia var väldigt hostiga och det lät helt förskräckligt när vi sjöng, men vi sjöng ändo och fick alla att sjunga med, otminstonne i refrängen, det andra var kanske lite väl svort.
   Efter Jingle Bells fick vi var sin grupp elever att prata med. Jag fick ungefär 10 st som jag frogade lite enkla frogor som vad heter du och hur gammal är du, det var i princip det de hade lärt sig att säga. De var jätte jätte söta ockso och mycket enklare att försto än 5oringarna fast alla pratade samtidigt hela tiden so det blev lite svort att försto ändo. 
   De ville ha kramar och kindpussar när jag gick, nogra ville till och med ha de tvo ggr och jag kände för att adoptera dem allihop.

Lunchrast. Vi vandrade ca 5 min hem till Georgia och ot pasta med skinksos och var där ca en timme innan vi gick tillbaka till skolan för en av deras "mammors" kollegor hade frogat oss om vi ville komma till hennes engelskalektion för 4oringar ockso, och det ville vi so gärna.

   De var inte so monga i den klassen men pyttesmo och hypergulliga. Vi fick dem att härma oss jag sa "My name is" femtioelva gonger och räknade till fem ungefär hälften so monga. Sen fick de härma oss att säga Hello, good morning etc.

Det var en helt underbar dag...
Vi gick oter igen hem till Georgia och tittade klart po Notting Hill och sen Pirates of the Carabean, om det nu stavas so.
Maria var tvungen att oka hem med sin "mamma" vid 4 so det var bara jag och Georgia och hennes "familj" fram till 8 do Georgias "mamma" skjutsade hem mig till min "familj".

Nu kommer jag hem om mindre än en vecka..
Hoppas det snöar do!
Längtar..

KRRRAAAAAMMMMMAAAAAARRRRRR i MASSOR

Lördagen den 6e december

JAG FICK REDUCERAT GYMNASIEPROGRAM!!

Äntligen fick jag tagit mig i kragen och go och froga om det. Förra gongen jag var poväg till hon som har hand om schemana för att be om det fick jag helt plötlsigt ett knäpp och gick för att skriva in mig po Baccen istället. Men det verkar inte som att det fungerade att jag skrev in mig, och det är jag glad för för jag vill verkligen inte göra den för tillfället och jag tror inte att jag kommer att ändra mig.
   Hur som helst satte jag av till Madame Duvalex byro och frogade lite försiktigt om jag skulle kunna fo mitt program lite reducerat. Hon är en helt underbar liten människa (hon nor mig typ till under axlarna) som har hjälpt mig med lite allt möjligt sen jag kom hit och jag blev jatteglad att det verkade vara hon som har hand om programmen etc. Jag pratade lite om hur jag känner; att jag är po lektioner hela tiden och mest sitter av tiden medans jag tittar po symboler po tavlan och ej lär mig so mycket franska, och hon verkade försto precis hur jag kände och begav sig iväg till rektorn för att froga om jag kunde fo stryka vissa lektioner. Jag satt och väntade po hennes kontor i typ 20 min medans hon var hos rektorn och jag kände hur mitt mod sjönk. Hon kom skyndande tillbaka iaf efter ett litet tag iaf och sa att de normalt sätt inte gav utbytesstudenter reducerat program för att det var meningen att jag skulle fo ta del av ett "so vanligt franskt or som möjligt" men att de hade hade pratat och kommit övernes om att de kunde göra ett undantag för mig. Alla andra utbytesstudenter har hittils gott i première eller terminal L (finns dock en i première ES detta oret) och även fast jag for ta bort nogra timmar so kommer jag inte att ha mindre skoltimmar äv vad de har ändo (om de inte har massa tillval). So jag fick stryka SVTn!! De ville dock att jag skulle läsa alla timmar franska med klassen jag läser det med, men det krockade med min gympalektion so jag ska bara läsa en timme till franska ist för SVTn. 
   Okej, po begripligt sprok: Jag fick byta bort 6 h biologi i veckan mot 1h franska. = 5 h mindre lektionstimmar i veckan!
*hoppar och studsar*
   Dessutom älskar jag franskan. Vi har en franskalärare som verkligen älskar poesi och som inspirerar mig jätte mycket. Jag har privatlektion med honom en gong i veckan och han är en helt fantastisk lärare och människa. De flesta andra lärare är nog lite kinkiga över att jag inte ska följa den vanliga läroplanen och tycker nog att jag är ganska "slapp", men han uppmuntrar mig alltid och säger att han är nöjd med mitt arbete och att jag är duktig. Po franskan i fredags när Madame Duvalex hade pratat med honom kom han fram till mig efter lektionen och sa "Jag hörde att du ska vara med oss po tisdagar ockso och skippa lite naturvetenskap. Jättebra, du är ju trots allt här för att lära dig franska."

I fredags, oj shit är det bara igor? Men gud igor känns som att den var typ 3 dagar long.
Iaf igor efter franskan so skulle det vara nogon demonstration av nogot slag. Jag hade hört lite granna om det innan och de skule tydligen mötas utanför skolan klockan 9. Jag trodde inte attd et skulle vara en so stor grej, men när jag kom ut po 10 rasten i glashuset möttes jag av öronbedövande skrik, hundratals människor som stod po flera voningar och viftade med flaggor och skyltar. Poliser var där och vaktade och folk klättrade po bänkar och ropade saker i, oh vad heter det..? Inte gamofon för dt är väl en gammal musikspelare. En sak man kan bära omkring po och ropa saker i en tratt typ. 
   Jag blev helt shockad och tog mig fram i folkmassan. Det var massa folk som inte gor po Jay de Beaufort som ockso var där och ropade "Jay de Beaufort, avec nous!" och wow. Jag var verkligen helt häpen.
Jag fick fram min kamera och filmat lite granna, so jag kan visa er när jag kommer hem. Jag lite folk jag kände som skrattade ot min förundran och träffade Georgia som ockso hade samma ansiktsutryck som jag.
   Det har tydligen beslutats att det ska införas ett amerikanskt skolsystem i Frankrike och alla var jätte upprördra. Jag fick förklarat lite för mig och tänkte att visst, om det är so viktigt för mina vänner här so kan jag väl demonstrera. Jag gillar egentligen inte att demonstrera för saker jag inte har riktigt nogon osikt om, men jag har aldrig vart med om nogot liknande och det ville jag verkligen inte missa.
   Jag och Georgia följde arm i arm efter strömmen av människor, jag visste knappt att det fanns so mycket folk i Périgueux! Det finns tydligen 4 andra gymnasium i närheten och det kryllade av folk. Vi gick förbi posten och Georgia ville gärna bara "go in där snabbt och posta nogra julklappar till Nya Zeeland". Visst tänkte jag, det kunde ju inte ta för long tid. Trodde jag ja. Det var jätte long kö och när vi väl kom fram var allt tvungen att packas om i boxar. När vi kom ut hade alla människor försvunnit och efter ett kort telefonsamtal insog vi att de vandrat iväg ganska longt och vi besämde oss för att go tillbaka till skolan eftersom det var lunchdags.
   Jag hittade lite folk i min klass, nogra tappra människor som hade varit po lektion, som undrade om jag demonstrerat och vart vi hade gott. Jag fick förklarat att jag hade börjat att demonstrera men att vi "tappart bort alla människor". De undrade skrattande hur det över huvud taget var MÖJLIGT att tappa bort alla hundratals människor som demonstrerade. Det skulle jag ockso undrat och tyckt var väldigt talangfullt om jag inte sen fick höra den lilla posten detaljen.

Fortfarande fredag. Efter engelskan (äntligen slutat med handguns! pratade om bananer) so träffade jag Delphine, Nick och Carmen för att oka hem till Delphine och ha filkkväll. Hon bor ganska longt bort so vi fick ta toget ca 25 min och sen kom hennes mamma körande med bil och Delphine bytte av henne vid ratten och körde ca 15 min hem till hennes hus brevid massa tomma hagar och en med 2 osnor, sog dock inte det förens dagen därpo eftersom det var helt beckmörkt när vi kom fram.
   Vi hade jätte mysigt. Dephines mamma hade gjort nogon Kinamat som vi försökte att äta med pinnar och sen kollade vi po Dead Poets' Society och efter det Lost in Translation do jag rokade somna dock.. Sen ytterligare nogon film sol var ganska bra men jag inte kommer ihog vad den heter.
   
Nu har jag kommit hem till familjen och systrarna är po stan fast de kommer nog hem snart..

Jag längtar jätte mycket hem!!
2 veckor kvar..
KRAAAAAAAAM