Hoppning och venprovtagning
Lördagen den 31 mars 2012
Japp, då vart jag en riktig läkarstudent och inte längre en enkel amphiox!
Efter den intensiva nollningsperioden var det bara att ta tag i plugget den sista tiden innan tentan i översiktlig anatomi. Det var en rolig kurs, och det känns som att vi fick koll på lite av varje; de viktigaste benen och musklerna, organsystemet, nervsystemet osv… Vi hade tentan på lördagen den 25 februari kl. 16.30 – 20.30. Efter det var det tentafest på Kontiki, ett ställe som var väldigt mysigt och påminde mig om en trädkoja i djungeln.
...Ungefär tre veckor senare fick jag reda på att den första tentan blev godkänd, och det känns jätte skönt. Nu känns det lite mer som att jag går här på riktigt, och inte bara flummar runt på massa aktiviteter i väntan på att de ska komma på att det var ett misstag att släppa in mig... Hihi.
... Nu läser vi 16,5 poäng molekylär cellbiologi (MCB) fram till sommaren...
Det har inte alls varit lika full fart som det var den första tiden, men jag lyckas hålla mig ganska upptagen för det mesta med att träffa kompisar, plugga, rida osv.
... Vi blev bjudna på vinnarmiddag med nollnigskommittén på studentboendet på Hisingen, där vi bland annat gjorde någon lek som kan beskrivas som blandning mellan alias och charader. Vi hittade på egna ord man skulle beskriva och illustrera med kroppen, vilket kunde bli ganska intressant och annorlunda då det bara var naturmännikor/läkarstudenter där. Någon fick till exempel försöka illustrera en elektron accelerator, en annan könsherpes osv. Jag blev väldigt sugen på att bo i studentkorridor! Tror jag ska försöka göra det om ett par år…
Några andra höjdpunkter under månaden var inflyttningsfest hos Linnea, återträff med gången hos Niklas, praktik igen på vårdcentralen och hoppnig på ridskolan…
Jag red min första Pay and Jump den 19e februari och då på Stella. Pay and Jump fungerar som så att man får hoppa en bana och får en rosett om man klarar den felfritt. Jag tog den lägsta höjden, 40 cm, och var därmed först ut av storhästarna. Mamma, mormor och morfar var där och tittade på mig, vilket var tur för annars hade jag kanske struntat i att gå dit på morgonen för att jag var för nervös.
... Vi kom dit redan kl 10 på morgonen, då det stod att man skulle var där, men det var väldigt många ponnyer som skulle hoppa först, så det blev inte min tur förrän vid 13.30. Stackars mormor och morfar hade varit där en ganska bra stund då, och mamma hann dyka upp med.
...Jag hade ridit träning inför pay and jump på fredagen på Stella, och hon sprang mest runt med mig i ridhuset i en himla fart. Min ridlärare sa iaf till mig att hon är duktig på att hoppa, så allt jag egentligen behövde göra var att styra henne mot rätt hinder, så skulle hon sköta resten själv...
...Det var precis det jag gjorde på söndagen och vi tog hindren i en himla fart! Vid ett tillfälle hann vi inte svänga, så vi missade ett hinder, fick sakta av och lägga en volt innan vi hoppade resten av banan. Efter att vi kommit över det sista hindret hade vi hög fart och kom galopperandes mot hörnet där utgången var. Det skulle bli alldeles för snävt att svänga åt det andra hållet och om vi fortsatte så skulle hindren komma i vägen igen, så det slutade med att vi lämnade banan i galopp. Eftersom vi var först ut av hästarna tror jag inte folk ens förstod att vi hade hoppat färdigt banan innan vi försvann därifrån! Vi tog banan i en himla fart, sen var det bara tack och adjö. De som pratade i mikrofonen hann inte säga något innan vi hade stuckit - en ganska speciell sorti måste jag säga. ;)
Hon hade energi, men lyssnade, kortade upp sig mellan hindren, hoppade mjukt och vi red en felfri bana… Så vi fick en rosett!! Hehe, wow Sarah, så glad över att ha hoppat en bana med pyttehinder. *Ironisk*. Men man måste ju börja någonstans! :) Jag blev beskriven som ”den där glada med långt hår”.
...Fina mormor och morfar kom och tittade igen, och till min förvåning kom även mamma och Katarina precis innan jag skulle rida fram! Det enda lilla missödet var att en annan häst red in i oss från sidan under framhoppningen och sparkade mig på smalbenet så att jag fick ett litet, men ganska djupt sår, som blödde genom ridbyxorna. Konstigt nog kändes det knappt, och jag hoppade banan med blodet droppandes ner på skona.
...Jag längtar till nästa Pay and Jump!! Hoppas jag får rida Honey igen då…
Haha jag kan verkligen snöa in när jag börjar skriva om hästar… Så jag hejdar mig nu och tänker inte börja skriva en massa om uteritten, med lite hoppnig på Tippen, på söta och pigga Vancouver i förrgår… utan tänkte avsluta med lite från ven- och kapillärprovet vi fick öva på att ta på varandra för ett par veckor sen.
Det finns något som heter ”kliniskt tränings centrum” uppe på Hälsovetarbacken, där vi fick gå och öva på att ta prover på varandra. En jätte duktig sjuksköterska instruerade oss om hur vi skulle göra för att ta blod ur armarna på varandra. Jag har innan tyckt att det känns obehagligt att ta blodprover, och var lite nervös inför övningen, men det var inte alls så farligt som jag trodde att det skulle vara.
...Jag var med Anna, och vi fick öva på att sticka i plaströr först. Hon fick sen börja med att sticka mig, och jag valde att som vanligt att titta bort. Hon hittade inte venen, och jag blev nyfiken på vad som hände, så det slutade med att jag satt och tittade på. Andra gången hittade hon venen direkt, och jag kände att hon hittat rätt redan innan hon satte in röret som skulle suga upp blodet. Det slutade liksom att kännas, och tycktes bara börja glida. Haha, det är ändå en ganska fräckt att veta hur det känns när någon hittar ens ven med nål!
...Sen fick vi även erfara vad som händer om man inte tar loss provröret från nålen innan man drar ut den ur armen. Det droppade lite blod, även om det inte kändes.
...Jag hittade Annas ven direkt, men skakade till på handen när jag skulle byta provrör. Det gäller att ha fasta händer… hehe… Hon sa iaf att det knappt kändes, men jag är inte helt säker på om jag tror henne… :p
...Det var skönt att få öva på varandra innan man ska göra det på patienter sen iaf, och jag tycker att det var bra att få känna på hur det känns när någon sticker fel. Nu är jag inte lika orolig för att jag skadar någon jättemycket om det inte går felfritt, vilket jag nog hade varit annars. Jag får hoppas att den vetskapen gör mig lugnare och fastare på handen när vi ska göra det på riktigt sen. Hehe…
Nej nu ska jag försöka plugga lite… Det är helt underbart väder ute… Ska nog ut och gå en sväng… Myskväll senare idag…
Är resesugen…
