Phuket, Phi Phi-öarna och Ao Nang (Krabi)

Lördagen den 16 februari 2019

 

Vi kom fram till Phuket tidigt på tisdag morgon. Vi blev upplockade på flygplatsen och tagna till gästhuset där vi skulle bo. Vi hade då varit vakna i över 24h och såg verkligen fram emot att få lägga oss och sova en stund, men så blev det inte riktigt. Jag tror jag blivit bortskämd med att oftast få komma in på rummet när jag kommer fram, men det fick vi inte i Phuket.

   Gästhuset var igenbommat och nedsläckt när vi kom fram. En städerska öppnade i alla fall för oss och vi fick lägga in våra saker. Därefter fick vi bege oss till stranden i 5 timmar innan vi slutligen fick komma in på rummet. Det var 32 grader varmt och jag kan säga att vi njuter betydligt mer av värmen nu när vi är utvilade!

 

Vi tillbringade 3 dagar i Phuket vid Karon Beach. Vi badade, badade, badade och därefter badade vi lite till. Vi besökte ett tempel och åkte upp till en stor Buddha. En av kvällarna åkte vi in till Phuket och åt middag. På kvällarna satt jag och skrev färdigt underläkarguiden till psykiatriska akutmottagningen, som jag egentligen planerat bli färdig med innan vi åkte.

 

På fredagen åkte vi ut till Phi Phi-öarna och då började semestern för mig på riktigt. Vi köpte en biljett till färjan på en turistbyrå och då ingick det även att en minibuss hämtade upp oss utanför vårt vandrarhem. Efter att chauffören plockat upp oss åkte han runt och letade efter andra turister. Vi snurrade runt en bra stund för att hitta 2 indiska tjejer och chauffören ringde ett antal samtal innan han slutligen hittade dem. Därefter körde han gasen i botten för att vi skulle hinna till färjan. Det var tur att färjan var försenad – annars hade vi missat den!

   Vi hade bokat 2 nätter i en bungalow på Phi Phi, men det slutade med att vi stannade där i 5 nätter.

   Första dagen var vi bara på stranden och badade. Andra dagen tog vi oss upp till utkikspunkten.

 

Därefter gick vi för att boka lite olika turer. Vi hade tänkt göra ett introduktionsdyk på Phi Phi för att se om vi tyckte om det och därefter eventuellt ta dykarcertifikat på Koh Tao på östkusten. Jag har gjort ett introduktionsdyk i Australien tidigare, men då tyckte jag inte alls om det. Vi var då ett gäng på nära 10 personer som gick på led ut från stranden. Vi såg knappt några fiskar alls och jag var rädd för deras supergiftiga maneter eftersom det fortfarande var säsong för dem. Dessutom fick jag väldigt ont i öronen eftersom jag inte lyckades tryckutjämna.

   Vi gick för att boka introduktionsdyket på Adventure Club, som Hanna tittat upp tidigare. Vi stod och pratade med ägaren en bra stund och det hela slutade med att vi blev övertygade om att vi skulle boka in oss på Open Water-kursen istället.

   Kursen för att få dykarcertifikat bestod av en halvdag med övningar på grunt vatten, 4 dyk över 2 dagars tid, 5 videolektioner med frågor till, ett simprov och slutligen ett teoriprov. Vi började titta på första videon redan samma kväll.

 

Dagen därpå åkte vi ut på en 10h lång snorklingtur. Hanna är fulkomligt galen i undervattensliv och snorkling, så hon uppskattade turen väldigt mycket. Jag uppskattade den med, men den var ett par timmar för lång för min del. Jag blev ganska kall eftersom vi var så mycket i vattnet och inte riktigt hann bli torra mellan de olika stoppen. Men undervattenlivet runt Phi Phi-öarna är verkligen fantastiskt! Vi såg bland annat minihajar och clownfiskar den dagen.

   Turen tog oss runt till olika öar och stannade vid olika korallrev. Vi åkte bland annat till en strand där det var massvis med apor och besökte även Maya Bay, men själva stranden är avständ i nuläget eftersom de håller på att plantera ut nya koraller.

   När det blivit mörkt var det dags för den sista simturen. Vi satte på oss snorklarna igen och simmade runt bland tusentals plankton som fick vattnet att glittra runt oss när vi rörde oss.

 

Dagen därpå tittade vi på 3 dykvideor på förmiddagen och efter lunch började vi göra övningarna på grunt vatten med vår mycket trevliga och duktiga engelska instruktör; Josh. På Adventure Club har en instruktör endast 2 elever på dykkursen, så vi fick privatundervisning. Hanna hade dock stora problem med att genomföra övningarna, så vi tvingades avbryta. Josh sa att vi fick komma tillbaka morgonen därpå för att fortsätta öva.

   På kvällen tittade vi klart på den sista videon.

 

Nästa dag fortsatte vi öva på grunt vatten, men Hanna tvingades avbryta kursen. Josh och jag fortsatte gå igenom övningarna, och på eftermiddagen var det dags för de första 2 dyken.

   Det var långt mycket häftigare att dyka än jag trodde det skulle vara! Det kändes som att jag befann mig i ett enormt akvarium och jag kände mig verkligen som en del av undervattenlivet där jag tyngdlöst flöt fram. Vi simmade in i stim med tusentals gula fiskar så fiskarna totalt omslöt oss. Vi såg fler hajar, ett tiotal clownfiskar och en sköldpadda!

   Jag fick ont i öronen precis när vi började dyket och några minuter trodde jag inte att det skulle fungera för mig att genomföra dyket. Mitt ena öra ville inte alls tryckutjämna först, men slutligen bestämde det sig för att börja sammarbeta och ploppade till med ett högt tjut. Därefter fungerade det fint och vi kunde fortsätta nedåt.

   Vi gick ner till 11 meters djup den dagen. Hanna följde med på båten och snorklade istället.

   När vi kom tillbaka på eftermidagen gjorde vi båda teoriprovet. Hanna ska försöka ta certifikatet en annan gång när hon har övat mer och då slipper hon göra om teorin.

 

Dagen därpå dök Josh och jag på morgonen. Hanna åkte på en organiserad snorklingstur med samma företag istället för att följa med på båten.

   Jag gjorde de sista 2 dyken och vi gick ner till 18 meters djup, vilket är det maximala djupet man får dyka på när man har gjort Open Water-kursen.

   I pausen mellan dyken fick jag göra simprovet i form av att simma 200 meter och därefter hålla mig flytande i 10 minuter. När jag var färdig gick vi igenom lite saker och därefter var pausen över. Dags för det sista dyket.

   Vi såg ungefär samma fiskar som dagen innan med tillägg av en giftig Lion fish. Precis när vi skulle avsluta sista dyket såg vi en till sköldpadda.

   När jag kom upp till ytan igen var jag en certifierad Open Water Diver!

 
På eftermiddagen lämnade vi Phi Phi-öarna bakom oss. Vi tog färjan till Ao Nang, som ligger nära Krabi. När vi hoppade av färjan stod det bussar och väntade på oss och de hundratals andra turisterna som åkt med samma färja. Bussen släppte därefter av oss precis nedanför vårt vandrarhem. Det är verkligen extremt mycket turister på de ställena vi har varit hittills. Det gör det väldigt smidigt att ta sig runt om inte annat.

 

På torsdagen tog vi en long tail båt till Railey beach, vilket endast tog cirka 15 minuter. Vi bokstavligen klättrade upp till en utkikspunkt. Vi letade därefter efter en lagun, men vi cirkulerade runt ett tag utan att hitta den. Istället hittade vi en jättestor ödla och lite apor. Vi hittade även några turister som hittat fram till lagunen men berättade att den nästan var helt vattentom. Vi klättrade därför ner istället för att leta vidare efter lagunen.

   Vi var vid stranden och badade och utforskade grottorna på ön, innan vi tog båten tillbaka till Ao Nang igen.


Igår bokade vi en organiserad tur som tog oss till några varma källor; Krabi Hot Springs.

 
Turen tog oss därefter vidare till Emerald Pool där vi badade och vandrade runt till fler sjöar, bland annat till den här som kallas för Blue Pool.
 

Vi åkte därefter vidare till ett ställe där man kunde vandra upp lite drygt 1200 branta trappsteg för att se en stor Buddha. Vi hade redan en del träningsvärk från att ha klättrat upp till utkikspunkten dagen innan, och det var minst sagt ansträngande att vandra upp till Buddhan. Väl uppe möttes vi i alla fall av en fantastisk utsikt och det kändes nästan som att befinna sig i ett flygplan.

 

Idag har vi också varit iväg på en organiserad tur till bland annat James Bond Island, men det får ni höra mer om i nästa inlägg!

 

För att sammanfatta Thailand så här långt så är det väldigt vackert, väldigt varmt och väldigt turistigt.

   Det vimlar verkligen av turister, på gott och ont. Det är som sagt väldigt lätt att ta sig runt och det finns massa olika typer av restauranger. Här i Ao Nang har vi till exempel ätit fantastisk mexikansk och indisk mat.

   Än så länge har det fungerat bra med min allergi. Jag vill gärna äta thai-mat, men det kan vara svårt. Folk är inte så bra på engenska, men allergikortet har fungerat bra hittills. De flestas svar är dock att jag kan få friterat ris med grönsaker. Jag är väldigt tacksam över att det finns på de flesta ställen, men det är inte så roligt att äta i längden. Jag har i alla fall lyckats äta thaigrytor 5 gånger hittills utan att bli allergisk!

   Bara en gång har det hänt att de glatt sagt ”a-je-jii?!” och gett mig en gryta där jag kunnat peta ut jordnötter. Den gången var vi på en organiserad tur och stannade på ett mycket stort och hetsigt snabbmatställe. Personalen sprang omkring och serverade olika grytor och hade inte hade tid att lyssna. Men oroa er inte – jag äter aldrig mat här utan att prata med personalen och utan att peta igenom den på jakt efter mystiska saker först. Dessutom kör jag 10 minuters säkerhetsstopp när jag äter thai-mat. Jag vill inte riskera att hinna äta upp en hel maträtt innan det börjar svullna upp i munnen igen, vilket hände mig i Venezuelas djungel.

 

Men nog om allergi och låt oss avsluta med hur vackert det är i Thaiand. Vart vi än åker möts vi av kritvita stränder, turkost vatten och vackra klippformationer.

 
Ha det fint, så hörs vi snart igen!

 

Kramar!!

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0