zyanyasarah

Söndagen den 15 maj 2011

”Jobba med precis det jag drömt om”... Varför har det varit så mycket roligare i mina drömmar än vad jag tycker att det är i verkligheten...? Fast antar att det är för tidigt att säga efter bara en vecka...

Resan tillbaka till Gympie tog ett par timmar och därefter bänkade Hannah, Katrin och jag oss med all packning utanför en pytteliten turistbyrå. Tåget gick kl 16 och klockan 6.30 på lördagmorgon steg jag av tåget i Emerald, där en ganska stressad Diana kom och hämtade upp mig en stund senare. 
   De planerade att åka ut och campa samma dag, så jag fick skynda mig att äta lite frukost och packa min väska för en veckas tid ute på vidderna. En dansk tjej, Lisbeth, bodde också här när jag kom, och hon sa att det bara var att vänta på att de skulle komma och säga till mig vad jag skulle göra näst. Ett par timmar senare började jag dock bli orolig för att de glömt bort mig, så jag traskade upp till huset för att fråga vad som hände.
   Det visade det sig att de bestämt sig för att vänta med campingen ett par dagar, eftersom det skulle dra in ett regnområde, så på så sätt fick jag tid att packa upp lite, jaga ut spindlar från mitt rum etc, och på kvällen fick jag prova på att rida nere i en av hagarna. ”Let’s see what you can do”; ett bra sätt att göra folk nervösa, men det gick helt okej.

På måndagen fick Lisbeth och jag jobba i trädgården på förmiddagen, efter det red jag ut med familjen för att hämta in lite kor.

Dagen därpå begav vi oss ut för att campa. Linnea och jag åkte polaris ut till lägret med all packning, medan Nancy och Will (dottern och sonen i familjen) red dit med hästarna. Sen var det bara att sitta upp på hästryggen och ge sig ut för att försöka hitta och driva hem boskapsdjur.

Onsdagen red vi hela förmiddagen. Jag red mest runt i cirklar och inte visste vart jag skulle ta vägen, så jag kände mig helt hopplös och ville bara åka hem... Wills häst fick en stor sticka i foten, så han fick hoppa upp på hästen jag red och jag fick vackert traska tillbaka till lägret till fots, över stock och sten, genom midjehögt gräs och över bäckar, vilket tog oss hela eftermiddagen. Det var en väldig tur för mig att de hade boskapsdjuren med sig, och att stackars Mario (den halta hästen) bestämde sig för att halta med oss hem, annars skulle jag behövt bära hans sadel hela vägen, vilket inte hade gått.

På torsdagen började de lära mig hur jag skulle göra lite mer, så då gick det lite bättre och vi red hela dan.

Fredagen separerade vi alla kor, brännmärkte, kastrerade och knipsade öronen på de små söta kalvarna. Det kändes jättehemskt... Men det var i alla fall över fort, så de fick de gå tillbaka till sina mammor coch bli ompysslade. Den här lilla tjejen är bara några dagar gammal;

Mitt jobb var att driva fram dem till fållorna, hålla fast ena bakbenet, så de inte kunde sparka Will i huvudet, och knipsa små bitar av deras små öron. Efter det försökte vi få avvänjningskalvarna att traska runt lugnt i hagen, så vi skulle kunna driva dem tillbaka till gården dagen därpå utan att de blev helt knasiga.

Det tog oss precis hela lördagen att driva hem avvänjningskalvarna, så jag satt i princip på hästryggen från soluppgången fram till en bra stund efter det att solen gått ner. Kalvarna var nervösa först, och några av dem rymde tillbaka (vilket tydligen inte gjorde så jättemycket, för de kan ta hem dem i oktober, när de driver in dem nästa gång istället), men sen blev de trötta och traskade på så lugnt så, och jag kunde bara njuta av en underbar ridtur hem över kullarna i solnedgången.

Det hade varit så mycket bättre att sova ute under stjärnorna om det inte vore för all dagg!
Här är min ”swag”;

Första natten låg jag och sov utan att rulla in mig i min swag ordentligt. Jag tyckte att det var så mysigt att sova under stjärnhimlen, men jag hann bara sova någon timme innan jag vaknade av att jag var kall och blöt. Då var det så lagom mysigt längre! Natten därpå var ganska blöt den med, men sen lärde jag mig hur jag skulle snurra in mig så att den inte trillade av mig när jag rörde på mig.

Vi lagade mat över elden, drack och tvättade oss i bäcken och jobbade från soluppgång till solnedgång.

Efter att ha jobbat i sex dagar och sovit ute fyra nätter, var det väldigt skönt att komma tillbaka till Withersfield på kvällen, duscha varmt och sova i en säng igen...

Idag är jag ledig, och jag hoppas att jag är det imorgon också, så jag kan åka med dem in till Emerald och fixa lite grejer... Lisbeth åkte till en annan ranch i torsdags och Linnea åker vidare imorgon, så jag tror det blir lite tomt här framöver. Vi får väl se vart jag tar vägen...