zyanyasarah

« C'était bien à Paris? »

« Oui, c'était super, mais la tour Eiffel était partie ! Et aussi le Louvre et l'arc du Triomphe...Je pense qu'ils sont enlevés par les Turcs. »

« Maintenant tu rigoles. »

« Oui. »

Måndagen den 20 april 09

Klockan är snart 18 och jag sitter på min säng i mitt rum hos familjen.

Det är så otroligt... tomt på mitt rum. På några sekunder skulle jag kunna röja bort alla bevis på att jag bor i det. Dagbok, och ordbok på sängbordet, min lilla rullväska med en tröja ovanpå på golvet bredvid sängen, nalle i sängen, ett par byxor på en galge bredvid en byrå där min necessär står ovanpå, ett par skor på golvet bredvid dörren, min kappa över en stol där min ryggsäck ligger...

   Jag har nyss druckit cappuccino och ätit baguette med nutella. Mums. Sen pratat med dadan...

Jag kom tillbaka till familjen vid lunchtid idag, efter att ha varit i Paris i lite mer än 3 dagar och sen sovit två nätter hos Nathalies syster, och jag har i princip läst sen dess.

"Sur de lointains rivages" av Kristin Hannah. Älska hennes böcker.

Det var super i Paris! Det har ju svårt att slå förra gången vi var där, vilket jag fortfarande tycker är det bästa hittills på mitt utbytes år, men det var jätte bra!

   Jag kom dit lite efter 12 på onsdagen efter att ha åkt tåg i ca 4 timmar. På det första tåget satt jag bredvid en tjej som kom från en ö någonstans utanför Afrika där man pratade ett språk som varken var arabiska, franska eller swahili, men hon lärde mig att säga hej jag heter Sarah på det språket. Vi hjälpte några tanter med att stänga och öppna de högteknologiska dörrarna till toaletterna innan vi bytte tåg i Limoges där jag hamnade bredvid en tant som satt och läste Stieg Larssons "män som hatar kvinnor" och jag tyckte att det var en bra start på en konversation. Bara det att sen ville hon så gärna fortsätta att prata och prata, och det hade väl vart trevligt om bara konversationerna hade flutit på och vi haft någonting att säga, istället blev det bara framtvingade konversationer och jobbigt tyst för att jag viste att hon så gärna ville prata men att vi inte visste riktigt om vad, i tre timmar. Hon var hur som helst jätte snäll och jag fick lova att skicka vykort ifrån Sverige sen när jag kommer tillbaka. Hon sa också att jag alltid var välkommen att bo hos henne några i Limoges, om jag skulle ha vägarna förbi någon gång!

   Efter att ha hittat lite macka och väntat en stund kom Anna och det var underbart att se henne igen! Vi tog oss till MIJE där vi släppte av våra väskor, vandrade ut på stan, gick ett tag och kollade på lite saker medan vi pratade, pratade och pratade.

   Det var ganska varmt ute, tillräckligt för att vi bestämde oss för att lämna jackorna på MIJE, även fast det var molnigt och växlade mellan solsken och att kännas som att det skulle börja regna. Vi hamnade i en park, någonstans jag vet inte var, på en bänk under en stor syrenbuske med sommardoftande blommor och åt yoghurt med skeden som jag lånade, utan att fråga, i bamba i början av året (jag tänker ge tillbaka den). Vi satt åter och pratade ett tag innan det började regna lite smått och vi drog oss tillbaka till MIJE där rummen öppnat. Vi vandrade sen runt och pratade ett tag till innan vi åt middag på falafel stället nära Notre Dame och väntade där på Amanda, som skulle bo med oss i samma rum på MIJE för vi bokade tillsammans. Hon kom sen vid 22 tiden på kvällen, efter att ha vart hemma i Sverige över lovet, och vi gick till hotellet. Vi hade bokat in oss tre i ett 4+ rum på MIJE och fick därför bo i ett fyrbäddsrum där vi bodde bara vi tre den första natten, men sen en spansk tjej kom och flyttade in de andra två nätterna.

Dagen efter gick vi upp tidigt och tog tåget till Versailles där Anna kollat upp att det skulle finnas en häst show vi alla tre hade hört om på "Hippo" när vi var små, och gärna ville utforska eftersom vi är hästintresserade. När vi väl var där och skulle köpa biljetter så kom vi på att det bara var en liten show där de visade oss lite hur de tränade sina hästar i dressyr på morgonen och att själva showen inte var förens vid 15, så efter lite vägande fram och tillbaka bestämde vi oss för att gå på själva showen på eftermiddagen istället, trots att den var lite dyrare, och det ångrar vi verkligen inte!

   Vi strosade runt slottet och tog lite kort, gick dock inte in för det kändes lite dyrt när vi redan betalat för hästshowen och så var det megalång kö, sen blev det lunch på Mc Donald's där vi satt ett tag innan vi begav oss till showen.

   Själva showen var en blandning mellan lite allt möjligt. Den började väldigt segt med 3 människor som sköt med pilbågar, men tog sen fart med dressyr kadrilj, medeltida kläder, fäktning och ett imponerade nummer där de fick hästarna att helt själva göra ett program där de lekte med varandra, sprang runt, rullade sig och lite allt möjligt. Jag funderar fortfarande på hur de gjorde för att få hästarna att göra allt det där själva, för det var helt otroligt.

   Vi åkte sen tillbaka till Paris efter att ha vandrat runt i Versailles ett tag och gick en sväng på Champs-Élysées, blev dock hungriga nästan direkt och åkte en bit bort för att äta på nått ställe med någorlunda billiga priser och hittade en gullig liten pizzeria med jätte trevlig personal. Sen vandrade vi ett tag till innan vi åter begav oss till MIJE.

   Den kvällen var det en spansk tjej som flyttat in. Hon var inte där precis då utan kom lite senare på natten.

På fredag morgon efter frukost träffade vi Anna Z med kusin, Helena. Vi åkte en sväng till Les Halles, men stannade bara jättekort innan vi gick och åt lunch och träffade Louise.

Lunchen blev lång och det kändes nästan som att de ville köra iväg oss efter ett tag på det lilla stället där vi åt, så vi åkte en sväng till Mont Martre där vi gick till den svenska mataffären och sen för att köpa teaterbiljetter till "L'ingénu" av Voltaire, som Anna hade kollat upp att vi kunde gå och se på. Efter mycket prat fick vi sagt hejdå till Louise, Anna och Helena och gick halvt vilse inne på fnac innan vi gick och drack stor cappuccino på Starbuck's, Anna lyckades dock få te istället för kaffe, hrmpf.

   Tidsoptimister är vi allihopa, allihopa, allihopa... Vi tyckte sen att vi hade gott om tid att åka en sväng till Kina kvarteren och äta middag, innan teatern på kvällen vid 21 tiden, men vi åkte fel och hittade dem inte och det slutade med att Anna och Amanda köpte take away sushi och jag köpte en sallad innan vi fick skynda oss tillbaka och då se om vi hade tid att äta innan teatern eller ej. Det hade vi, ca en kvart, och vi satt och åt i ett lågt fönster en liten bit bortanför teatern.

   Själva teatern var underbart bra så vi blev helt lyckliga. Det var en ganska liten gammal teater och jättefint, vi tog en massa kort i trapporna efteråt och folk tyckte nog att vi var lite konstiga.

Jag och Amanda såg hur många gånger vi hann byta platser med varandra innan teatern började, jag vet inte om vi bytte 4 eller 6 ggr, och det var jätte roligt. Vi skrattade dock lite för mycket för att folk skulle tro att vi hade allvarliga tvångsbeteenden utan fattade att vi bara fjantade för skojs skull. Jag älskar "gatuteater" skulle vilja ha det som yrke...

   Vi vandrade runt lite mer efter teatern och sen tillbaka till hotellrummet, där spanska tjejen satt och läste i sin säng och inte sov. Vi var jätte pigga och pratade lite med henne och ganska mycket del varandra innan vi sen la oss och sov.

Lördagen var det dags att åka hem igen... Mitt tåg skulle gå klockan 14, Amandas vid 17 tiden och Annas inte förens vid 19 och vi bestämde oss för att göra ett nytt försök att hitta kina kvarteren, vilka vi hittade och gick en sväng och tittade i affärer, men hann bara gå in i 2 innan vi var tvungna att åka tillbaka och äta lunch innan mitt tåg skulle gå. Vi hade hittat en sushi restaurang precis bredvid MIJE där vi bestämt oss för att äta lunch, så vi gick dit och jag provade sushi för första gången. Så där hör du mamma, nu har jag provat, här har du till och med bildbevis! ;)

Jag fick sen skynda mig till mitt tåg. Det var en spansk kille som var pytteliten och säkerligen några år äldre än mig som halvt panikslagen och helt borta frågade mig hur han skulle hitta till rätt tunnelbana för att ta sig till Austerlitz tågstation. Eftersom jag skulle dit jag med, och med samma tåg visade det sig sen, sa jag att han kunde hänga på. Han var verkligen helstressad och som ett litet barn sprang iväg åt olika håll, och tittade inte på skyltar alla, så jag fick typ ropa åt honom att stanna och följa efter. Han stressade upp mig en del med, men det var egentligen ganska lugnt att hinna till tåget, även fast vi skulle haft mer gott om tid om han hade coolat ner lite grann.

   På tågstationen hämtade Nathalies syster och hennes man mig vid 18 tiden och jag åkte hem för att stanna hos dem i 2 nätter. De är verkligen jätte trevliga!

Vi åt middag, och han har vart kock så han hade gjort världens godaste fisk med sås, sen satt vi och pratade och sen var jag ute och gick med Laurence och deras hund, en liten terrier som heter Ullis, och kollade vi på andra halvan av en jätte bra science fiction film. Det var en bra kväll, och ganska skönt att komma tillbaka till Périgueux och inte bo hos familjen direkt. De höll på och pratade och busade med Ullis ungefär på samma sätt som vi håller på med Turpor där hemma, så det var lite kul.

   De har dock inte på någon värme i sitt hus och jag hade ett jätte tunt täcke när jag sov, så jag frös och sov med ylletröja. Dagen efter fick jag dock en stor flisfilt så jag sov som en stock i typ 12 timmar. Lite utmattad efter Paris kan man säga. Laurence och hennes man, vet ej vad han heter, åkte iväg till en kennel på morgonen för att lämna av Ullis för att de ska försöka para honom med en tik, och skulle sen åka för att hämta honom på eftermiddagen då Léa och Lola också kom för att följa med, så vi åkte till mormorn och morfarn på dagen och sen iväg till kenneln på eftermiddagen, där de hade en massa jätte söta hundar på utegårdar och valpar inne i en lada. Söta söta! Det blev tydligen inga valpar och de sa att det var svårt att para en hane som aldrig har blivit parad innan om de är över 4 år. Timpa är ju 6... Vi vill ju få valpar med Nasse-mannen! Men det kanske inte går... :(

   Systrarna stannade och åt middag med oss och sen när de åkt gick jag och la mig ganska direkt.

Sen nu på förmiddagen kom Nathalie och hämtade mig och jag åkte hem till familjen igen.

Söndagen, efter det att jag skrev sist, var jag hemma hos värdfamiljen. Det regnade ute och jag satt mestadels inne och läste men hjälpte också till att flytta alla saker i ett rum de ska renovera och inreda till klädkammare till garaget.

Måndag förmiddag spenderade jag med att städa i mitt rum. Jag har 4 lådor i en byrå där jag har mina kläder och i översta lådan lite allt möjligt som jag vill spara men inte vet var jag ska göra av. Det har blivit ganska rörigt i lådorna (det är skitsnyggt på mitt rum men man kan ju inte ha ordning överallt :p), så jag städade där och packade undan mina böcker och alla andra spår på att jag håller till i deras gästrum, för de skulle låna ut det några dagar till en kompis som skulle komma och sova över ett par dagar nu på lovet. Sen på eftermiddagen/början av kvällen skulle familjen till mormorn och morfarn, så de och släppte av mig i Périgueux på vägen, där jag träffade Emma igen. Vi köpte var sin läsk och gick ner till "Le parc des arènes" där vi satte oss och pratade en stund innan Christophe kom och plockade upp oss på hemvägen och släppte av henne utanför sin pojkväns familjs hus en bit utanför centrum.

Tisdagen träffade jag Georgia och Stephanie i Périgueux och gick runt på stan ett tag, till Marbôt en sväng igen, där de fortfarande har så att man kan spela guitar hero. Vi börjar bli värsta duktiga på det nu, hihi, så länge jag inte är på trummor för då åker vi ut innan refrängen. Hjälp vilken taktkänsla jag inte har! Sen satte vi oss i parken igen och försökte skriva en dikt till Mariahs 18årsdag. Den blev ganska konstig, men den rimmade och vi fick fram vad vi ville säga!

  
Sen onsdagen åkte jag till Paris och det har jag redan berättat.

Åh, det är typ skyfall ute. Wow, vad det regnar! det håller på att bli mörkt med så det är helmysigt. Jag tror det är dags för middag strax sen ska jag nog läsa... MYS PYS!

En veckas till lov, yey.

KRAAAAAAAMAR