zyanyasarah

"Ah, oui! Mais c'est parce qu'en svenska har det inte samma betydelse!"
"Pardon?"

Söndagen den 1 mars 09

Vinterlov? Det är seriöst inte vinter! Det är inte vinter när man sitter ute i solen i linne och försöker läsa mitt på dan och får flytta in i huset för att man inte klarar av värmen!

Det har vart jättefint väder i flera dagar och det känns typ som sommarlov. Imorgon börjar skolan igen... Vet inte riktigt hur det känns. Dels så har det vart jätteskönt att ha lov så länge och bara kunnat göra det man vill, sova länge, vara ute i det fina vädret. Men dels så känns det väldigt skönt att få flytta in på internatet igen. Det har vart ganska bra i värdfamiljen under lovet, föräldrarna har jobbat och Léa har vart bortrest den sista veckan. Lola har mest låtit mig vara ifred på mitt rum så tjaa...

Jag var hemma och sov hos Marina igår och hennes värdfamilj är helt totalt totalt underbar! De är jätte avslappnade, både värdmamman och värdpappan satt uppe och pratade med oss på kvällen till efter midnatt och vi drack te i mängder. Vilde sov också med oss, en norsk tjej jag nyss har träffat men jag kommer till det snart. Marina hade väldigt ont i magen dagen efter så hon gick och la sig en stund och så var vi med värdfäräldrarna. Pappan, Francoise (med sånt c som jag inte kan skriva på den här datorn), visade mig en massa filmen har älskade och lånade mig två stycken, förklarade rugby regler, frågade om en massa saker. Hennes värdsyster följde mig till bussen sen när jag skulle åka hem på eftermiddagen och jag ville verkligen verkligen inte åka därifrån. Tänk om man hade hamnat hos människor som dem...

   Fast egentligen ska jag inte klaga på min värdfamilj. Jag bara kom att tänka på att jag aldrig har pratat med dem ordentligt. Aldrig en enda gång på riktigt. Visst säger jag småsaker till dem, de förklarar saker, men vi har aldrig aldrig diskuterat något. Min värdfamilj känner inte mig över huvud taget, och jag känner inte dem. Fast det känns som om jag känner dem bättre för jag lyssnar på vad de säger, även fast det mest består av hur man ska bädda på ett visst sätt och egentligen måste städa badrummet varje morgon, och jag bor hos dem vet hur de har det hemma hos dem... De vet i princip ingenting om mig... Fast samtidigt är de snälla, skjutsar mig, föder mig även fast det är lite spänt hela tiden. Så det är liksom varken bra eller dåligt, det är okej. Min familj beskriver jag enklast med ordet: "okej". Jag säger inte mycket alls, och när jag gör det har Lola börjat himla med ögonen igen. Jag liksom bara är nogon som finns i deras hus på lov och helger, och hårar på deras golv, så nu måste jag ha håret uppsatt hela tiden, för annars måste de dammsuga varje dag...

Idag regnar det dock, eller nej, men det ser ut som att det ska börja ösa ner vilken sekund som helst. Det är tydligen "Carnaval" idag och folk är jätteförvånade över att vi inte firar det i Sverige. Det är tydligen jättestort i de flesta länder i världen vad jag har förstått och här i Périgueux ska det vara som en marknad på stan, folk ska klä ut sig, kasta ägg på varandra och så ska det finnas massa karuseller och saker att äta. Jag ska åka dit en stund och träffa Marina vid 15 tiden, det blir nog kul. :)

Okej, mitt lov nu...

Det började jättebra, jag tror jag skrev blogg senast i tisdags precis efter jag hade vart hos Thaïs. Sen följdes det av några sega dagar hemma hos familjen när jag inte visste vad jag skulle ta mig för eftersom folk är bortresta och de i min klass skulle plugga hela lovet. Jag var hemma i 3 ganska långa dagar och började på slutet få lite smått panik för att jag inte direkt hade några planer alls förutom träffa några människor i slutet av vecka två. Sen på fredagen kom Stephanie (tyskan) hem som en räddande ängel. Jag åkte med min värdmamma in till stan vid 11 tiden och träffade henne. Vi gick runt på stan ett tag och åt lunch, macka på monoprix, innan vi gick på bio vid 14 tiden, sen satt vi ute ett tag innan vi begav oss hem till hennes värdfamilj och var där till 19 tiden då jag åkte hem med min värdpappa som slutade jobba då.

   Lördagen åkte vi till gammel morföräldrarna till familjen och åt lunch på en restaurang nära där de bor i en liten urgullig by nån timmes bilfärd härifrån. Vi skulle egentligen ha okt dit i förra veckan, men de skulle visst göra foi-gras den dagen, so det funkade inte do. Jag har vart där en gång tidigare och nog beskrivit lite mer, men de är iaf gammelmorfarn som är konstnär och har hela huset fullt av tavlor han målat. Jag tycker jättemycket om att vara där och pratade lite den dan, wow. Åt någon skum sallad med svampsås och massa vinäger. En sak jag inte riktigt kan förstå här nere är "foi-gras". Det är anklever i en massa stelnat gult fett och av nogon anledning är folk som tokiga i det och det är värsta specialliten för området. Jag kan verkligen inte förstå tjusningen i det för jag tycker att det både luktar och smakar helt oaptitligt, ungefär som blöt kattmat på burk.

På vägen hem stannade vi förbi mormorn och morfarn. Morfarn ska hjärtopereras nästa vecka, stackaren... :(

Söndagen skulle jag vart med Stephanie men min värdmamma tyckte att det var bättre att jag åkte dit på måndagen eftersom jag ändå inte hade några planer då, så jag fick ställa in i sista minuten och var hemma hos familjen istället. Vi spelade lite spel jag, Lola och Nathalie på dagen, fast Lola blev sur för något efter en stund.

Måndagen var jag hemma hos Stephanie. Vi kollade på en film och tog sen bussen till Marsac där de har ett Mc Donnald's där vi åt glass, mums.

Tisdagen, åter hemma hos familjen.

Onsdagen hade vi bestämt att vi skulle ses och gå på bio igen, jag och Stephanie, så jag åkte med Nathalie och Lola till farmorn och farfarn och åt lunch där, innan vi tog bussen in till Périgueux, Lola och jag, där jag skulle träffa Steph lite senare. Men sen när Stephanie kom någon halvtimme senare var det med ett "gud Sarah, förlåt jag hade halt glömt bort att jag skulle ha ett möte med EF (hennes utbytesprogram)". De skulle tydligen träffas några stycken och äta crêpes på ett café i närheten av katedralen, men hon fortsatte sen med att jag kunde följa med om jag ville. Klart att jag ville! *glad*

   Vi kom till caféet där det satt ca 6 tyskar redan och en kille från Skottland. Stephanie presenterade mig och "EF människan på plats", en medelolders fransk kvinna var jättesnäll och hälsade mig välkommen i klubben. Samtalet var redan i full fart, på tyska, och jag satt och lyssnade och snappade små ord ibland så att man visste ungefär vad samtalet rörde sig om, ungefär som med franskan i början av året. Fångade skottländarens blick efter ett tag och vi började prata franska tvärs över bordet, för han fattade tydligen nada han heller. Efter ett litet tag, när de hade de ätit upp sina crêpes och jag druckit upp mitt te, gick vi ut och gick i stan ett tag. Stephanie och en annan tysk tjej övergick till att prata franska och sen pratade jag en del med skottländaren, på franska mestadels med inslag av engelska. Grejen är den att jag vet att jag kan prata engelska, när jag pratar engelska. Franska kan jag prata okej när jag kommer igång och pratar franska och samma sak med svenskan. Men att byta från ett av språken till ett annat, när hjärnan är helt inställd på det första, är jättesvårt.

   På onsdagar är det marknad i stan och där hittade vi Marina (brasilianskan) och Vilde. Är det inte ett jätte coolt namn? Kom fram till att hon var från Norge och pratade lite snabbt på svenska/norska medan de andra lyssnade med förundran i blickarna.

Hon skulle vara hos Marina några dagar och Marina undrade om jag och Stephanie ville komma till henne dagen efteråt på myskväll, vilket vi jätte gärna ville. Sen funkade det tydligen inte den kvällen, så jag var hemma hos min värdfamilj dagen efter, ute och gick en lång sväng, hittade hästar och en åsna nån timmes vandring genom skogen osv...

   Fredagen vandrade jag iaf till bussen som går nere i Chancelade, det tog bara lite över en halvtimme att gå dit och där går bussarna ofta! Fast det är nerförsbacke hela vägen, vägen hem tar nog lång tid, men på hemvägen brukar det finnas någon hemma som kan hämta. Blev iaf jätte glad att det gick så pass snabbt att vandra ner till byn. :)

   Jag träffade Stephanie på eftermiddagen och vi fick sett filmen vi tänkte se när EF träffen kom emellan. En film med både Leonardo Di Caprio och Kate Winslet i samma film! Det luktade Titanic, men tyckte inte filmen var så bra... Nog dels för att det aldrig blir samma känsla med subbade filmer...

Vi åt pizza på stället bredvid biografen med Marina, Vilde och Alexandra (en tjej från Costa-Rica) och jag försökte prata svenska med Vilde men vi blev så förvirrade av att byta mellan franska och svenska att vi inte kunde prata något av språken efter en stund och bestämde oss för att prata franska enbart. Jag blev jätte förvånad över hur många ord som inte är de samma på svenska/norska! Jag tycker att det var svårare att förstå vad hon sa när hon satte igång att babbla än när vi pratade på franska sen. Skumt..

   När notan kom började det räknas för fullt och Steph skulle nödvändigtvis räkna allt i huvudet och det kom bud på allt ifrån 5 E till 7 innan jag med milt våld kom åt kvittot och ränkade ut allt på min servett för att få ordning på det. Hon fick iaf räkna pengarna sen och snurrat till det ännu mer innan vi kom iväg. Hon hu snäll som helst, men kan vara väldigt bestämd av sig.

Nu ska jag snart iväg!

Ha det suuperbra där hemma!

Kraaaaaaaaam