zyanyasarah

Lördagen den 28 mars 2009

Marinas familj sa nej... Eller typ nej iaf.

Jag kom dit vid 14 tiden på dagen och då var min värdfamilj lite sur på mig för att jag inte hade den exakta adressen eftersom jag och Marina gått dit till fots och jag trodde att jag skulle hitta, men Marina svarade direkt när jag ringde och vi hade bara åkt en gata för långt så det tog ca 20 sekunder att komma tillbaka och där stod Marina och vinkade.

   Hon höll på och tittade på någon Brasiliansk show när jag kom vilken var nästan slut, sen skulle hon bara duscha innan vi gick en sväng till stan och träffade Stephanie.

Jag gick ner på nedervåningen och pratade lite med hennes värdpappa medan hon var i duschen och efter att hon var färdig ringde hennes pappa från Brasilien och hon pratade sen ett tag med alla människor i sin familj, jätte högt. När brasilianare pratar med andra brasilianare i telefon, då går det villt till. Hon skrek i telefonluren, skrattade och ropade, viftade med armarna, helt omedveten om att jag och hennes värdpappa lyssnade, änven om vi inte förstod något. Vi började prata om olika kulturer och de i Frankrike och vi i Sverige pratar ganska lugnt och sansat med varandra i jämförelsevis. Jag frågade sen lite försiktigt om det de inte skulle kunna tänka sig att ta emot en till student, men det verkar inte som att det gick.. AFS tillåter visst bara en utbytesstudent per familj om det inte är väldigt speciella omständigheter och så sa de att de inte hade plats riktigt för en till, men om det verkligen skulle krisa så kanske de kunde det.

Men men, jag blir antagligen kvar i min värdfamilj tiden ut. Det är faktiskt inte så lång tid kvar nu! :S

När Marina äntligen var färdig med allt vad hon pysslade med ringde vi till Stephanie och sågs kort där efter. Vi gick och åt var sin glass utanför biografen i sommarvärmen medan vi tog en massa skumma kort.

Kvällen var jätte mysig, jag och Marina kokade pasta och åt ost till innan vi kokade te och satte oss ute i hennes trädgård, där det var beckmörkt och alldeles stjärnklart, tills sent på kvällen. Jag hann dricka 4 koppar te innan vi frös för mycket för att vilja stanna ute och tänkte att det nog var bäst att sova lite innan skolan dagen därpå. Men så mycket te i magen innan sovdags är ingen bra idé. Jag kunde inte sova och fick gå upp på toa 4 ggr under natten, sen var det iskallt så jag klädde på mig en massa kläder och tryckte in mig i sovsäcken jag sov i, brr.

Måndag morgon. Marina började senare än jag så jag gick upp och åt frukost med hennes värdfamilj och fick skjuts till skolan eftersom hennes värdmamma är lärare där och hennes värdsyster går i en parallellklass.

Skola, internat som vanligt.

Onsdag gick jag och Delphine en sväng till marknaden som är varje onsdag. Det var ca 25 grader ute och vi strosade runt ett tag, tills hennes kompis ringde, som jag hälsat på en gång lite snabbt i skolan och som hyr ett rum i ett stort hus i stan. Hon undrade om vi ville komma hem till henne och titta på en film, så det gjorde vi.

Delphine hade vart hemma hos henne en gång tidigare och kom ungefär ihåg vägen, så det tog oss bara en liten stund att hitta rätt hus, eller trodde vi. Vi kände oss som imbrottstjuvar när vi tassade in i huset och upp för en smal engelsk trappa, genom en korridor och hittade hennes kompis i ett soligt rum. Sen tog det oss ett tag att bestämma vilken film vi skulle se, tills vi kom på att vi var tvungna att vara tillbaka om mindre än 2 h och det blev fart på oss. Vi såg sen "Volt" fast jag tror den heter "Bolt" på de flesta andra språk. En disneyfilm om en hund som trodde att han var en super hjälte osv. Det var jätte mysigt. Sen tillbaka till internat i snabb takt för att inte komma försent.

   På kvällen ringde helt plötsligt Amélie och frågade om jag ville vara barnvakt istället för henne på lördagskvällen helgen därpå. Vi brukar ibland ta samma buss hem på fredagar och satt och pratade en gång om att hon ofta är barnvakt och älskar det. Jag berättade att jag också brukade vara barnvakt en del i Sverige och att jag älskar barn etc, och så helt plötsligt ringde hon och frågade om inte jag kunde tänka mig att vara det. Jag blev jätte glad verkligen och sa att jag skulle prata med mina värdföräldrar dagen därpå, eftersom det skulle strejkas ännu en gång och internatet skulle stänga, men att det säkert inte skulle vara något problem.

På torsdagen var det fortfarande otroligt högsommarväder och en del av mina lärare strejkade så jag hade bara lektioner fram till lunch. Bamba skulle egentligen vart stängt och det var vad alla människor trodde, men jag och Thaïs frågade på morgonen och då sa dem att de trots allt skulle ha öppet, så jag gick dit och åt medan de andra i klassen ändå begav sig till monoprix för att köpa nåt att äta som de planerat.

   Det underbara med att vara här i Frankrike är att det finns så himla mycket människor som jag halvkänner som är jätte trevliga, så vart jag än går hittar jag nästan alltid någon jag kan prata lite med eller som i det här fallet, äta lunch med. Jag begav mig till bamba på jakt efter någon att äta lunch med och hittade Amélie i kön, så jag åt lunch med henne och några av hennes kompisar, Anaïs med flera.

   Efteråt gick vi ut och satte oss i solen i gräset utanför borgen precis bredvid skolan. De andra droppade hem en efter en och tillslut var det bara jag och Amélie kvar och vi gick in i skolan och köpte var sin sån där lång isglass i plastpåse som smakar saft. Vi satte oss åter ute ett tag innan vi försökte ta bussen hem.. Fast bussarna strejkade och det inte verkade komma någon, så vi fick gå till tågstationen för att ta en annan buss som gasade förbi oss när vi var ca 20 meter från busshållplatsen, så att vi fick sitta vackert ner och vänta en halvtimme till nästa buss och få halvt värmeslag.

   Eftersom jag inte har några hemmanycklar hade jag egentligen tänkt stanna i skolan till 5 och Nathalie slutade jobba innan jag åkte hem med henne, men Amélie bor precis bredvid och hon bjöd hem mig till henne ett tag för att titta på en film och undslippa värmen ett tag.

Vi såg en film som tydligen är väldigt känd i Frankrike "les Bronzes font du ski" hette den och handlade om en bunt människor som träffades på en skidsemester och klantade till det mesta. Den var ganska rolig och finns tydligen ett par filmer till med samma gäng. Ungefär som våran "sällskapsresan".

   Jag frågade sen min värdfamilj på kvällen om jag kunde vara barnvakt, men det blev ett himla liv om det och det fick jag verkligen inte, eftersom de inte kände människorna, jag är utlänning etc. :(

Surt.

Fredagen tog det mig 2 h att komma hem med bussen, fast det inte var strejk längre!

En sur tant skrek åt alla att gå av bussen vid ändstationen i Marsac där bussen alltid ändrar och kör vidare som linje 1 till Chancelade och jag byter till en minibuss. Jag blev sittande i Marsac ett tag innan nästa buss kom och missade alla minibussar som bara går under en timme. Nästa minibuss skulle inte vara förens halv sju, men en annan sur tant sa att jag skulle ta bussen bakom henne för att den skulle gå tidigare. Glatt tackade jag henne och hoppade på den och slog mig ner innan jag förskräckt insåg att vi svängde åt fel håll och åkte rakt åt skogen. Jag bad buss chauffören att släppa av mig så fort han kunde stanna och fick vackert gå tillbaka dit jag kom lagom till minibussen kl halv 7 och den sura tanten sa till mig "tu t'es trompée de bus? Il faut faire attention!" Grr.

Dagen efteråt när jag vaknade var jag förkyld och ju längre dagen led kände jag mig sämre och sämre och hade sen ganska mycket feber. Jag stannade på mitt rum hela dagen och söndag måndag lika så. När jag fortfarande hade hög feber på måndagen tyckte min värdfamilj att det var dags att gå till doktorn. Man måste ha läkarintyg om man stannar hemma från skolan, så iväg till vårdcentral bar det.

   Min värdsyster, Léa, hade fått ett typ panikanfall dagen innan, jätte läskigt. Jag var på mitt rum och hörde helt plötsligt någon skrika. Jag sprang ut i vardagsrummet och där lyftes hon upp i soffan av sina föräldrar och hon skrek efter sin mamma. Hon stirrade rakt fram med helt tom blick, grät och skrek att hon hade ont i sina fötter. Hon har helt borta och Christophe lappade till henne på kinderna för att få kontakt med henne. Jag visste inte vad jag skulle göra, om jag skulle ringa efter hjälp eller ej, så jag stod och bet på mina naglar och såg orolig ut istället. Hon slutade att skrika efter några minuter iaf och mina värdföräldrar sa att hon hade gjort så en gång sommaren innan men att de inte visste vad det var för fel på henne, men hur som helst ville de ta Léa till doktorn med, så vi åkte dit både jag och Léa i sällskap med Nathalie.

   Jag vet inte om det finns något mer franskt än att käka tabletter och medicin. Alla är konstant förkylda känns det som och så fort man blir förkyld åker man till doktorn och får ett halvt apotek utskrivet, äter piller för fullt och går i skolan som vanligt, pussar på varandra och sprider vidare sina bakterier. Inget "nu är jag sjuk men det går över efter några dar bra jag är hemma och vilar" som vi gör hemma i Sverige inte.

Jag var därför lite nervös att jag skulle få betala en förmögenhet, men doktorn var hur snäll som helst, konstaterade att jag hade influensa, gav mig febernedsättande och rådde mig att stanna hemma ett par dagar.

Så det gjorde jag. Léa hade "början till influensa men inte utvecklad ännu" och fick därför ca 5 olika piller att äta 3 ggr om dan och gå till skolan som vanligt. Stackarn.

   Jag var hemma från skolan fram tills fredagen och det var jätte jobbigt. Dels jobbigt att vara sjuk och dels jobbigt i min värdfamilj. Längtade hem väldigt mycket dessa dagar.

Jag missade "operation penna och papper" i skolan. Vi sponsrar en skola någonstans i Afrika med pengar och skolmaterial och nu skulle det hållas en välgörenhetskonsert för att samla in anteckningsböcker, pennor och allt annat möjligt de kunde använda i undervisningen.

Poängen var att man skulle betala sin biljett i skolgrejer. Jag köpte skrivblock och blyertspennor för att betala min biljett veckan innan, och "Set To", bandet i klassen, skulle bland annat spela. Tråkigt att missa, men men...

Igår var jag i skolan iaf. Det var jobbigt, skolbamba strejkade en timme. Först en halvtimme mellan 12.30 och 13 och sen skulle de strejka 13.30 igen men det blev inte av för det blev typ kaos. Man får alltid stå i kö i 30 min om man inte har eld i baken till bamba när det ringer ut kl 11.55 och när de dessutom stängde kl 12.30 var det redan en halvtimmes kö innan nästa halva av skolan kom och ville äta kl 13. Jag tror jag fick min mat kl 14, och det regnade ute.

Sen var M. Bondue, min engelskalärare på uruselt humör och bestämde sig för att ha ett muntligt prov där han gav alla en fråga på en dikt vi har jobbat med och om man inte svarade direkt eller förstod frågan gav han direkt en nolla och så fort det var någon som sa minsta lilla grammatiska fel bad han nästa människa att upprepa samma svar men ett jättesurt "korrekt den här gången". Jag blev typ rädd, han var jätte elak mot några.

   Det tog mig sen 1,5 h att komma hem med bussen. Jag hade gått in till stan för att ta linje 1 direkt och slippa eventuellt krångel i Marsac, men först kom inte bussen så jag fick vänta en halvtimme till nästa och när äntligen den kom slängde busschauffören av oss ytterligare en gång mitt ute i ingenstans och körde iväg själv. Den sista minibussen hade dock bestämt sig för att vara snäll och vänta in oss, så väl i Chancelade kom jag hem på några minuter som väl var, fast klockan var ändå nästan 18 när jag kom hem igen.

   Jag tror inte jag kommer att klaga så mycket på västtrafik när jag kommer hem igen. De slänger inte bara av en iaf!

Nu idag har jag hållit till i vardagsrummet med min värdfamilj och tittat lite på tv med Léa. Hon fick en till panikattack, eller vad det nu är, igår och är hemma från skolan och, gissa vad? Hon har fått utskrivet ännu fler tabletter och antibiotika. Stackaren... Nu är det hon som har hög feber.

Jag har sen också skrivit en dissertation till filosofin, jag älskar filosofi!Kanske inte just dissertationsskrivande, men jag dregglar typ över kursen.

Problemet just nu är endast att den måste bli översatt från svenska till franska, men tänkte pyssla med det imorgon eventuellet...

Nu ska jag soova.

Kraaaaaaaaaaaam

På engelska lektion:

Prof:

"Si vous écriviez une lettre formelle il faut que vous écrivez une adresse en haut de la page, et comme vous ne le connaissez pas et que ce n'est pas mentionné dans le texte, il faut en inventer une ."

Eléonore säger något riktigt franskt namn som jag ej kommer ihåg nu så jag skriver bara "... " nu.

« Oh, là, là. Est-ce que tu as déjà entendu quelqu'un s'appeler ... en Angleterre Eléonore ? »

« Bah, non... C'est un nom français monsieur. »

« Et il te semble logique d'utiliser un nom français pour nommer une rue au Kenya, où l'anglais et le swahili sont les langues officielles ? »

« Um... Non... »

« Et comme tu ne parles pas swahili, ça ne t'apparaît pas plus logique de lui donner un nom anglais ? »

Pause.

« Vous devriez appeler la rue comment, alors ? Oui, Sarah ? »

« Ben... 7 Hakuna-Matata Street ! »

Lördagen den 14 mars 2009

Jag vaknade tidigt idag av att en snickare kom hit och borrade. Eller tja, inte jätte tidigt men lite innan 8. Jag brukar nästan alltid vakna runt 9 tiden så det är ju inte så mycket tidigare än vanligt.

   Igår var mina värdföräldrar iväg på konsert med Lola, den yngsta systern, på kvällen och jag var ensam hemma med Léa. Jag försökte verkligen prata med henne, men efter att man har frågat om ca 10 olika saker för att få igång en konversation och hon bara svarar kort så känns det som att man nog gör bättre i att vara tyst. Jag tänkte istället att jag kunde passa på att låna Lolas dator och gå in på msn igår kväll eftersom hon inte var hemma och Léa varken ville prata eller titta på någon film, fast Léa hann före och sa att hon skulle sova i Lolas rum för att hon var trött. Hm... Hon sover aldrig i Lolas rum annars och sen senare på kvällen så hörde jag att hon tittade på film där inne... suck...

Jag har precis vart ute och gått och det luktar så somrigt ute. Idag är det dock kallt och grått, men blommor har börjat slå ut och det luktar liksom sommarregn på något sätt.

Det är redan två veckor sen jag skrev sist! Det känns som att tiden börjar flyga fram.

Jag och Marina har haft fullt upp de senaste två veckorna med operation "få mig att flytta in i hennes värdfamilj". Ett mycket underhållande projekt som tar upp mycket av mitt tänkande.

Marinas familj har visst blivit lika förtjusta i mig som jag är i dem verkar det som, och förra veckan har Marina börjat "förbereda dem psykiskt för den stora frågan" som hon säger ofta och jag tror hon är ganska stolt över den meningen på franska. Liten parantes, hon har bara vart här i lite över en månad.

Hon säger att hon har börjat prata väldigt väl om mig och nämner att jag inte trivs så bra i min värdfamilj, att jag bara bor hos dem på helger, etc. Denna veckan har det dock varit lite lugnare i planerandet för jag har inte vart lika taggad som första veckan efter att jag sov där. Det var ganska mysigt i min värdfamilj på söndagen förra helgen och jag blev känslosam när jag tänkte på att eventuellt lämna dem. Kan inte riktigt beskriva det, för vet ej riktigt hur jag känner själv, men det känns som om min värdfamilj på något sätt är en del av mitt Frankrike, och tanken på att jag snart ska åka hem igen återkommer ganska ofta och får mig på något sätt att vilja hålla allt kvar. På så sätt känns det som att jag lite redan lämnar mitt liv här nere om jag byter värdfamilj... Men men, jag tänker inte försöka analysera mig själv nu för tillfället utan istället berätta vad som har hänt sen sist.

Jag skulle precis åka iväg på Carnaval förra gången jag skrev.

Carnaval var super. Jag åkte dit med min värdfamilj som släppte av mig och Lola och strövade sen runt en stund och tittade på alla utklädda människor, karuseller och stånd innan Marina helt plötsligt dök upp från ingen stans när jag precis skulle slå henne en pling och undra vart hon höll hus.

   Vi köpte "chi-chis" med nutella i en papperspåse, vilket blev jättekladdigt, och gick runt och tittade på allt. Den stora gatan var avspärrad för bilar och istället körde ett tjugotal flakbilar runt med människor utklädda och med olika teman. Som kortegen i Göteborg, fast inte riktigt lika pampigt. Det kastades ut godis och konfetti överallt, hela gatorna var täckta av konfetti (vilket består av massa små färgglada papperslappar, ifall det inte skulle ha samma betydelse på svenska. Vänta, jag tror geggan de sprutade på varandra också hade samma namn.)

   Vi började leka med några små utklädda tjejer i ca 5 årsåldern och sprang runt och jagade dem och kastade papperslappar på dem. De var hur söta som helst. Lyckades fånga en av dem in action:

   Vi gick sen hem till Alexandras värdfamilj en liten stund och träffade henne. Hennes värdfamilj var också helt underbart snälla. Jag stannade där till min värdmamma ringde och sa att de tänkte åka hem och att de väntade på mig utanför Christophes jobb, NU.

De gör alltid så, de kan aldrig säga i förväg när de tänker komma och hämta och kan aldrig ringa och förvarna några minuter innan. Det är alltid "vi är här nu, vart är du?". Det tog mig 10 minuter att gå tillbaka in till stan från Alexandra så de såg ganska sura ut över att ha fått vänta när jag kom.

På onsdagen hade vi Bac Blanc i fysik/kemi hela eftermiddagen. Det känns som att det gick bättre än vad det brukar med, jag skrev 4 sidor fram och bak (eller asså inte fram och bak men fram och baksida), och kändes som att jag iaf hade lite koll på vad jag kluddade dit, men vi får väl se hur det går. Varje fråga gav typ 0,25 p så även om jag får 10 rätt så kommer jag ändå inte få mer än 2,5 totalt. Det känns ju lovande. Men men, den som lever får se.

Torsdagen var det dags för volleyboll. Det är så himla sköönt att inte ha acro gym längre så ni anar inte! Volleybollen gick fin fint. Jag var med Lauren för vi parade ihop oss två och två och övade passar och mottagningar nästan hela lektionen. Sen fick vi spela lite två mot två och spelade mot Julie och Nassiba i min klass. Det var kul, nästa gång ska vi försöka para ihop oss med Delphine och Carmen istället och försöka få lite mer spel.

Lördagen sov jag hemma hos Mariah (USA) med Georgia. Jag kom dit på eftermiddagen och då var Georgia redan där och de var djupt inne i Grey's Anatomy. Georgia hade tydligen precis köpt första säsongen och de nästan dregglade över den båda två. Jag slog mig hos dem i Marias säng och de förklarade en massa om vilka karaktärer som var vilka, vem som tyckte om vem och sen kollade vi på några avsnitt. Så nu äntligen har jag sett lite av tv serien som verkar fascinera så många. Hm... Jag kanske bara hade otur med de avsnitten jag såg.. ? Eller att man måste vänja sig vid serien först, eller nåt..?

   Vi spelade sen monopol några timmar med paus för att laga middag, köttfärssås och spagetti, tittade på ytterligare två avsnitt av Grey's A. innan vi efter mycket trubbel fick fällt ut en bäddsoffa där jag och Georgia sov.

Dagen efteråt, söndag, var det Lolas 14 årsdag och vi var 19 människor i huset varav alla släktingar eller ingifta... och så jag. Jag ville ge henne en biobiljett i födelsedagspresent, men man kunde visst inte köpa bara som en present en biljett till vilken visning som helst, utan nej, man var tvungen att köpa till en viss föreställning en viss tid en viss dag. Typiskt franska biografen, har tidigare berättat om hur man inte kan veta i förväg om tider etc.

Jag köpte iaf ett fiint kort och skrev att jag gav henne en biobiljett och att hon skulle säga till när hon ville gå och köpte en kit-kat choklad och la i kuvertet för att ge henne nått litet. Vet ej om hon läste på kortets baksida dock och vet att jag ville ge henne en biobiljett eller om hon tror att jag bara gav henne en liten choklad, hon har ej sagt nåt om det.

Sen vart det skolvecka igen.

I tisdags var det exakt 100 dagar innan Baccen. Det firas genom att alla i terminal klär ut sig till olika saker. Det hade pratas lite olika om vidare det skulle vara något speciellt tema för olika klasser, om det var på måndagen eller tisdagen man skulle klä ut sig etc, och i fredags sa alla saker och kom med olika teorier så jag inte visste vad jag skulle ta mig för i helgen, om jag skulle klä ut mig på måndagmorgonen eller vänta tills på tisdagen. Det var ett himla liv om att vi inte fick klä ut oss heller för att man var tvungen att ha rektorns godkännande om man ville göra det och att vår rektor hade förbjudit Jay de Beaufort det här året. Turligen nog hörde ingen på skolan något om det, he he, och vad skulle de göra? Arrestera oss för utklädningskläder och smink?

   På söndagskvällen bestämde jag mig dock för att jag nog gjorde bättre i att klä ut mig på tisdagen och liksom kolla läget innan. Ville liksom inte vara den enda som kom till skolan utklädd på måndagmorgon, (hade dock vart rätt typiskt mig antar jag..), särskillt inte om det var förbjudet. Dessutom hade de flesta sagt tisdagen och eventuellt måndagen också om man ville och jag bestämde mig för att lita på majoriteten. Det gjorde jag rätt i. Det hade tydligen blivit bestämt att det skulle vara tema "classe" på måndagen och killarna var klädda i kostymer och slipsar och tjejerna typ skjortor och skjorts och vissa med svarta klänningar. Det var dock inte alla som var utklädda, så man stack inte ut som "normal".

   Tisdagen var det dags för den riktiga utklädningsdagen, då alla fick klä sig som de ville. Jag hade kjol, min rosa zoul tröja och benvärmare plus en sned tofs po huvudet och en del rosa ögnskugga Delphine lånade mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle klä ut mig till så det kändes som att 80 tals människa var ett säkert kort, samma sak som jag hade på Karins födelsedag förra året.

   Det var jättekul att se alla människor utklädda och jag blev jätte förvånad över att det var så många som tog det så seriöst! Skolan kryllade av allt ifrån prinsessor till pirater till nördar till folk med pjamasar, sport fånar. Många passade jättebra i sina "nya stilar", och vissa tyckte själva att de passade utomordentligt i sin nya stil, som tex killen på L som jag ALDRIG kan komma ihåg namnet på, som fortfarade är sminkad till pirat. *skrattar*

   Jag försökte fånga så många som möjligt på bild, här är vi allihopa i min klass. (om jag får fotot att funka i bibblan sen vill säga) Den enda som saknas är Allan.. och Sarah, men hon droppade av från skolan nån gång innan jul så vi räknar inte in henne i klassen längre.
Voilà: TSA

Den här veckan har vart jätte skön. Efter utklädningsdagarna då alla var fina och glada, kanske förutom rektorn, men jag tror inte han var så sur heller. Anledningen till att de ville förbjuda det i regionerna är typ för att det spårar ut på många ställen och folk kastar ägg på varandra, klottrar över allt etc. Ungefär som din "Muck up day" eller vad var det det hette Viktoria, i Australien innan skolan slutar? Kom det dit några får dagen efter föresten?
   Nu har de fått sina sista betyg innan baccen och baccen rättas anonymt, så nu är det många som tycker att det är dags att sluta plugga och "passa på att göra såna saker som de aldrig kunnat göra innan" i skolan.

Btw, innan jag kom hit trodde jag stenhårt att det bara var baccen i Frankrike som räknades. "Allt för slutprovet i terminal" ungefär, men det är inte alls så! Många skolor tittar inte ens på resultaten på baccen utan går på elevernas "mappar" med betyg de fått genom alla år i skolan, och väljer ut de bästa. Där har vi anledningen till att så många går om årskurser. Baccen ses dessutom som enklare att få bra betyg på än de vanliga betygen de får varje trimester. Den måste likosm bara vara avklarad för att komma in på högskolan sen, i det flesta fall.

Så nu har många börjar ta det lugnt. Skumt va?

Min skola är dock snäll och oskyldig och det var bara en rolig dag, inget kladd.:)

I onsdags hade jag inga lektioner alls för M. Lagarde är bortrest och fysik/kemi labb är min enda lektion den dagen. Så jag fick reda på klockan 07.50 att jag redan hade slutat för dagen. Tillbringade förmiddagen i skolbiblioteket och åt sen lunch med Georgia, Stephanie gänget och träffade Justine, Tamara och Hugo på eftermiddagen. De satt ute i solen utanför bion när jag kom till dem och vi satt där ett tag innan vi gick till ett café där jag aldrig varit tidigare men de tydligen håller till för jämnan.

Lite mer folk kom och vi hade jätte trevligt innan jag och Tam var tvungna att bege oss tillbaka till internatet.

   Jag har pratat ganska mycket med Thaïs på internatet och hon kommer troligen och hälsar på i augusti någon gång! Det känns jätte skumt att planera för sommaren när jag är hemma igen...

I torsdags var ej gymnastik läraren här så då slutade jag klockan 14 redan och det var också den dagen sitta ute i t-shirt väder där jag satt och läste ett tag utanför skolan och sen åter Hugo, Justine och Tam kom och slog sig ner när de slutat.

Tjaa... Igår och idag har jag redan beskrivit.

Jag pratade nyss med Marina och jag ska dit och sova imorgon!

Ska nog droppa bomben då och fråga hennes familj om jag kan bo där den återstående tiden... Wish me good luck!

Krameli kram kram!

"Ah, oui! Mais c'est parce qu'en svenska har det inte samma betydelse!"
"Pardon?"

Söndagen den 1 mars 09

Vinterlov? Det är seriöst inte vinter! Det är inte vinter när man sitter ute i solen i linne och försöker läsa mitt på dan och får flytta in i huset för att man inte klarar av värmen!

Det har vart jättefint väder i flera dagar och det känns typ som sommarlov. Imorgon börjar skolan igen... Vet inte riktigt hur det känns. Dels så har det vart jätteskönt att ha lov så länge och bara kunnat göra det man vill, sova länge, vara ute i det fina vädret. Men dels så känns det väldigt skönt att få flytta in på internatet igen. Det har vart ganska bra i värdfamiljen under lovet, föräldrarna har jobbat och Léa har vart bortrest den sista veckan. Lola har mest låtit mig vara ifred på mitt rum så tjaa...

Jag var hemma och sov hos Marina igår och hennes värdfamilj är helt totalt totalt underbar! De är jätte avslappnade, både värdmamman och värdpappan satt uppe och pratade med oss på kvällen till efter midnatt och vi drack te i mängder. Vilde sov också med oss, en norsk tjej jag nyss har träffat men jag kommer till det snart. Marina hade väldigt ont i magen dagen efter så hon gick och la sig en stund och så var vi med värdfäräldrarna. Pappan, Francoise (med sånt c som jag inte kan skriva på den här datorn), visade mig en massa filmen har älskade och lånade mig två stycken, förklarade rugby regler, frågade om en massa saker. Hennes värdsyster följde mig till bussen sen när jag skulle åka hem på eftermiddagen och jag ville verkligen verkligen inte åka därifrån. Tänk om man hade hamnat hos människor som dem...

   Fast egentligen ska jag inte klaga på min värdfamilj. Jag bara kom att tänka på att jag aldrig har pratat med dem ordentligt. Aldrig en enda gång på riktigt. Visst säger jag småsaker till dem, de förklarar saker, men vi har aldrig aldrig diskuterat något. Min värdfamilj känner inte mig över huvud taget, och jag känner inte dem. Fast det känns som om jag känner dem bättre för jag lyssnar på vad de säger, även fast det mest består av hur man ska bädda på ett visst sätt och egentligen måste städa badrummet varje morgon, och jag bor hos dem vet hur de har det hemma hos dem... De vet i princip ingenting om mig... Fast samtidigt är de snälla, skjutsar mig, föder mig även fast det är lite spänt hela tiden. Så det är liksom varken bra eller dåligt, det är okej. Min familj beskriver jag enklast med ordet: "okej". Jag säger inte mycket alls, och när jag gör det har Lola börjat himla med ögonen igen. Jag liksom bara är nogon som finns i deras hus på lov och helger, och hårar på deras golv, så nu måste jag ha håret uppsatt hela tiden, för annars måste de dammsuga varje dag...

Idag regnar det dock, eller nej, men det ser ut som att det ska börja ösa ner vilken sekund som helst. Det är tydligen "Carnaval" idag och folk är jätteförvånade över att vi inte firar det i Sverige. Det är tydligen jättestort i de flesta länder i världen vad jag har förstått och här i Périgueux ska det vara som en marknad på stan, folk ska klä ut sig, kasta ägg på varandra och så ska det finnas massa karuseller och saker att äta. Jag ska åka dit en stund och träffa Marina vid 15 tiden, det blir nog kul. :)

Okej, mitt lov nu...

Det började jättebra, jag tror jag skrev blogg senast i tisdags precis efter jag hade vart hos Thaïs. Sen följdes det av några sega dagar hemma hos familjen när jag inte visste vad jag skulle ta mig för eftersom folk är bortresta och de i min klass skulle plugga hela lovet. Jag var hemma i 3 ganska långa dagar och började på slutet få lite smått panik för att jag inte direkt hade några planer alls förutom träffa några människor i slutet av vecka två. Sen på fredagen kom Stephanie (tyskan) hem som en räddande ängel. Jag åkte med min värdmamma in till stan vid 11 tiden och träffade henne. Vi gick runt på stan ett tag och åt lunch, macka på monoprix, innan vi gick på bio vid 14 tiden, sen satt vi ute ett tag innan vi begav oss hem till hennes värdfamilj och var där till 19 tiden då jag åkte hem med min värdpappa som slutade jobba då.

   Lördagen åkte vi till gammel morföräldrarna till familjen och åt lunch på en restaurang nära där de bor i en liten urgullig by nån timmes bilfärd härifrån. Vi skulle egentligen ha okt dit i förra veckan, men de skulle visst göra foi-gras den dagen, so det funkade inte do. Jag har vart där en gång tidigare och nog beskrivit lite mer, men de är iaf gammelmorfarn som är konstnär och har hela huset fullt av tavlor han målat. Jag tycker jättemycket om att vara där och pratade lite den dan, wow. Åt någon skum sallad med svampsås och massa vinäger. En sak jag inte riktigt kan förstå här nere är "foi-gras". Det är anklever i en massa stelnat gult fett och av nogon anledning är folk som tokiga i det och det är värsta specialliten för området. Jag kan verkligen inte förstå tjusningen i det för jag tycker att det både luktar och smakar helt oaptitligt, ungefär som blöt kattmat på burk.

På vägen hem stannade vi förbi mormorn och morfarn. Morfarn ska hjärtopereras nästa vecka, stackaren... :(

Söndagen skulle jag vart med Stephanie men min värdmamma tyckte att det var bättre att jag åkte dit på måndagen eftersom jag ändå inte hade några planer då, så jag fick ställa in i sista minuten och var hemma hos familjen istället. Vi spelade lite spel jag, Lola och Nathalie på dagen, fast Lola blev sur för något efter en stund.

Måndagen var jag hemma hos Stephanie. Vi kollade på en film och tog sen bussen till Marsac där de har ett Mc Donnald's där vi åt glass, mums.

Tisdagen, åter hemma hos familjen.

Onsdagen hade vi bestämt att vi skulle ses och gå på bio igen, jag och Stephanie, så jag åkte med Nathalie och Lola till farmorn och farfarn och åt lunch där, innan vi tog bussen in till Périgueux, Lola och jag, där jag skulle träffa Steph lite senare. Men sen när Stephanie kom någon halvtimme senare var det med ett "gud Sarah, förlåt jag hade halt glömt bort att jag skulle ha ett möte med EF (hennes utbytesprogram)". De skulle tydligen träffas några stycken och äta crêpes på ett café i närheten av katedralen, men hon fortsatte sen med att jag kunde följa med om jag ville. Klart att jag ville! *glad*

   Vi kom till caféet där det satt ca 6 tyskar redan och en kille från Skottland. Stephanie presenterade mig och "EF människan på plats", en medelolders fransk kvinna var jättesnäll och hälsade mig välkommen i klubben. Samtalet var redan i full fart, på tyska, och jag satt och lyssnade och snappade små ord ibland så att man visste ungefär vad samtalet rörde sig om, ungefär som med franskan i början av året. Fångade skottländarens blick efter ett tag och vi började prata franska tvärs över bordet, för han fattade tydligen nada han heller. Efter ett litet tag, när de hade de ätit upp sina crêpes och jag druckit upp mitt te, gick vi ut och gick i stan ett tag. Stephanie och en annan tysk tjej övergick till att prata franska och sen pratade jag en del med skottländaren, på franska mestadels med inslag av engelska. Grejen är den att jag vet att jag kan prata engelska, när jag pratar engelska. Franska kan jag prata okej när jag kommer igång och pratar franska och samma sak med svenskan. Men att byta från ett av språken till ett annat, när hjärnan är helt inställd på det första, är jättesvårt.

   På onsdagar är det marknad i stan och där hittade vi Marina (brasilianskan) och Vilde. Är det inte ett jätte coolt namn? Kom fram till att hon var från Norge och pratade lite snabbt på svenska/norska medan de andra lyssnade med förundran i blickarna.

Hon skulle vara hos Marina några dagar och Marina undrade om jag och Stephanie ville komma till henne dagen efteråt på myskväll, vilket vi jätte gärna ville. Sen funkade det tydligen inte den kvällen, så jag var hemma hos min värdfamilj dagen efter, ute och gick en lång sväng, hittade hästar och en åsna nån timmes vandring genom skogen osv...

   Fredagen vandrade jag iaf till bussen som går nere i Chancelade, det tog bara lite över en halvtimme att gå dit och där går bussarna ofta! Fast det är nerförsbacke hela vägen, vägen hem tar nog lång tid, men på hemvägen brukar det finnas någon hemma som kan hämta. Blev iaf jätte glad att det gick så pass snabbt att vandra ner till byn. :)

   Jag träffade Stephanie på eftermiddagen och vi fick sett filmen vi tänkte se när EF träffen kom emellan. En film med både Leonardo Di Caprio och Kate Winslet i samma film! Det luktade Titanic, men tyckte inte filmen var så bra... Nog dels för att det aldrig blir samma känsla med subbade filmer...

Vi åt pizza på stället bredvid biografen med Marina, Vilde och Alexandra (en tjej från Costa-Rica) och jag försökte prata svenska med Vilde men vi blev så förvirrade av att byta mellan franska och svenska att vi inte kunde prata något av språken efter en stund och bestämde oss för att prata franska enbart. Jag blev jätte förvånad över hur många ord som inte är de samma på svenska/norska! Jag tycker att det var svårare att förstå vad hon sa när hon satte igång att babbla än när vi pratade på franska sen. Skumt..

   När notan kom började det räknas för fullt och Steph skulle nödvändigtvis räkna allt i huvudet och det kom bud på allt ifrån 5 E till 7 innan jag med milt våld kom åt kvittot och ränkade ut allt på min servett för att få ordning på det. Hon fick iaf räkna pengarna sen och snurrat till det ännu mer innan vi kom iväg. Hon hu snäll som helst, men kan vara väldigt bestämd av sig.

Nu ska jag snart iväg!

Ha det suuperbra där hemma!

Kraaaaaaaaam