Xi'an och Beijing
Tisdagen den 21 maj 2019
Första dagen i Xi’an tog vi det ganska lugnt. På eftermiddagen vandrade vi bort till den fyrkantiga muren som omger en äldre del av staden. Muren byggdes på 1400-talet och är 14 kilometer lång. Vi hyrde cyklar uppe på muren och cyklade runt den.
På kvällen erbjöd vandrarhemmet där vi bodde en gratislektion i kinesisk matlagning, vilket vi tyckte lät roligt att gå på. På lektionen var vi en liten grupp turister som fick turas om att steka potatis och vitlök, så det var ju väldigt exotiskt och lärorikt.
Dagen därpå åkte vi på en guidad tur och besökte den kända terrakottaarmén.
Terrakottaarmén består av tusentals skulpturer av män och hästar i en armé och varje person i armén är unik. Armén skapades på 200-talet f.Kr. och man tror att den skapades för att den dåvarande kejsaren Qin Shi Huang ville ha med sig en armé till sitt nästa liv. Armén hittades på 70-talet och man håller fortfarande på att gräva fram nya soldater ur jorden. Vi fick även stanna till och titta på kullen under vilken den gamla kejsaren ligger begravd. Graven har inte kunnat öppnas än, men det spekuleras i att det döljer sig en hel stad under marken. Graven sägs skyddas av både fällor, förbannelser och av en hel flod av kvicksilver. Anledningen till att graven inte har kunnat öppnas än beror delvis på de höga nivåerna av kvicksilver som uppmätts i marken. Vår guide sa dock att det skulle vara möjligt att öppna graven med dagens teknik, men att vidskeplighet gör att man i nuläget inte vågar. Hon berättade vidare att man planerar att öppna graven om ungefär 20 år. Jag måste jag säga att jag blev ganska nyfiken på vad som egentligen döljer sig inne i den gamla graven till kejsaren som enade Kina för så länge sedan! Vår guide berättade även att skulptörerna, som så noga utformade armén, begravdes levande tillsammans med kejsaren. Lika så ska tusentals unga kvinnor ha begravts med honom för att vara hans konkubiner i nästa liv.
Vår guide pratade extremt snabbt och hade mycket brytning. Hon gav i alla fall oss alla var sin örsnäcka som var kopplad till en liten mikrofon som hon hade i handen. På så sätt kunde hon prata och samtidigt ta sig fram bland alla människor. Hon kunde även berätta exakt vart hon stod ifall någon kommit lite vilse. Det verkar vara ett väldigt vanligt sätt att hålla guidade turer på i Kina och det är väldigt smart av dem. Utan örsnäckorna hade det nog varit näst intill omöjligt att för folk att hålla koll på sin grupp och höra vad guiderna berättade om. Det var dock inte överdrivet mycket folk på terrakottaarmén. Eller, det var mycket folk där inne, men man behövde inte köa mer än ett par minuter för att komma in. Det var en kort bit att gå upp från stället där bussen parkerade och på vägen var det ett antal kineser som stod och erbjöd folk att få åka rullstol upp till entrén. De var särskilt envisa med att erbjuda ett par väldigt friska och mobila pensionärer i vår grupp skjuts i rullstol och vi tyckte alla att det var ganska udda att de erbjöd rullstolar till vem som helst som önskade och betalade.
Dagen därpå hade vi tänkt åka till Hua Shan, vilket är ett heligt berg ett par timmar från Xi’an. Vi hade där tänkt gå på en dagsvandring över berget och jag hade spanat in en så kallad ”plank-walk” som jag ville gå. Plank walken består av brädor som satts upp för att forma en smal väg längs med bergets utsida. Vägen har ansetts vara en av världens farligaste, men numera är alla som går där fastkopplade med säkerhetslinor och den har blivit en mycket populär turistattraktion.
Vi fick dock reda på att vandringen hade stängt eftersom någon tagit livet av sig där nyligen... Jag var förkyld och Hanna hade inte lust att vandra mer, så det blev att vi stannade kvar i Xi’an den dagen istället och besökte det muslimska kvarteret där Hanna provade på lite olika godsaker de sålde.
På kvällen erbjöd vandrarhemmet en kvällsaktivitet i form av att man fick vara med och göra dumplings. Vi skrev upp oss på aktiviteten och hoppades att den skulle vara lite mer givande än matlagningskursen. Det var den. Vi fick lära oss att göra dumplings från scratch, så nu ska jag göra dumplings hemma någon dag.
Dagen därpå tog vi snabbtåget till Beijing, vilket var vårt sista stopp på resan. Resan upp tog bara 5 timmar och kom fram på eftermiddgen. Vi gjorde inte så mycket den dagen utan tog det bara lugnt och utforskade området runt vårt vandrarhem lite.
På fredagen tog vi oss till Himmelska Fridens Torg, där bland annat Mao utropade Folkrepubliken Kina 1949 och det varit ett antal demonstrationer och blodiga upplopp genom åren. Vi besökte även Den Förbjudna Staden som ligger alldeles intill torget och har varit hem till 14 av Kinas kejsare.
Vi betalade en liten peng för att få tillgång till en svensk audioguide. Apparaten kände av vart i palatset man befann sig och kvinnan berättade med kraftig brytning om ställena man kom till. Det var ett stort område och det skulle tagit flera timmar att gå runt och lyssna på allt, så vi hoppade över några delar.
Dagen därpå åkte vi en sväng till Temple of Heaven Park. Vi besökte templet och gick runt lite i parken och tittade på alla människor som tränade, dansade och sjöng. Själva satte vi oss och läste en stund. Jag var fortfarande förkyld och seg och bestämde mig därför för att åka hem. Hanna åkte vidare och tittade på några kända platser som låg nära vårt vandrarhem samt några ”hutonger”. Hutonger är traditionella kinesiska bostadskvarter som byggts som fyrkanter med smala gränder emellan.
På vägen hem stannade jag till för att köpa kaffe på ett stort kaffeställe. Jag försökte beställa, men killen i ”kassan” tittade mycket förvånat på mig och sa att man var tvungen att beställa online. De ville att jag skulle ladda ner en app och gjorde stora ögon när jag sa att jag inte hade något kinesiskt simkort. Det kom dock en kille efter mig som erbjöd sig att betala med sin app så jag istället kunde ge honom kontanterna. Vi hänger inte med i tekniken! Hanna har även haft en liknande upplevelse på en offentlig toalett där man var tvungen att ha en app för att få ut toalettapapper.
Hanna kom ganska snart tillbaka hon med och berättade att hon hittat ett turistkavarter inte långt ifrån där vi bodde. Vi gick dit en sväng tillsammans på kvällen.
På söndagen åkte vi på en organiserad tur till kinesiska muren för att vandra en sträcka som kallas för ”The Coiled Dragon Loop”. Det tog 2 timmar att åka till ett ställe som heter Gubeikou och därifrån vandrade vi till muren och upp på den. Vandringen tog cirka 4 timmar och tog oss förbi en mycket gammal del av muren som började byggas redan av Qi-dynastin på 500-talet. Vi fortsatte därefter till de nyare delarna av muren som byggdes av Ming-dynastin på 1500-talet. Muren längs med sträckan vi vandrade har inte blivit så upprustad sedan dess.
Det var knappt något folk alls på muren förutom vår grupp. Vissa delar var vädigt smala, medan delen på bilden är ganska bred. Det var ganska brant stundtals och därmed ganska ansträngande att vandra.
Efteråt fick vi äta möjlighet att äta traditionell mat igen innan vi åkte tillbaka till Beijing.
Igår åkte vi åter till kinesiska muren för att besöka ett ställe som rustats upp så den ser ut så som man tror muren såg ut när den var ny.
Vi tog bussen till ett ställe som heter Badaling. Busshållplatsen låg i närheten av där vi bodde och när vi kom till hållplatsen möttes vi av avspärrningar och ordningsvakter med megafoner i högsta hugg. Vi hänvisades till en väg som gick under en bro och vidare upp till hållplatsen. Kön var kanske en till tvåhundra meter lång och buss efter buss fylldes med turister. Det rullade i alla fall på och någon timme senare kom vi fram och kunde besöka muren.
Det var väldigt mycket turister, som sagt, men jag tyckte ändå att det var häftigt att åka dit och se en del av den upprustade muren.
Nu har resan nått sitt slut och vi sitter på flyget påväg hem igen. Om ungefär 5 timmar ska vi mellanlanda i London innan vi åker vidare mot Göteborg!
Kina var en häftig upplevelse, både naturmässigt och kulturellt. Det var så annorlunda på många sätt, men samtidigt så likt hemma. En sak som jag älskar med landet är hur folk samlas och dansar lite här och var; i gatuhörn, på små torg eller i parker. Ett flertal gånger såg vi hur exempelvis personalen i en affär gick ut i sina arbetskläder och dansade, en mycket organiserad och koordinerad dans, på gatan utanför. Det måste väl ändå få folk att bli gladare på jobbet?
Något vi tyckte var mycket märkligt och annorlunda från hemma var att det inte var en helt ovanligt att se barn i koppel. Först tyckte jag det kändes fel, men sedan insåg jag att det är ett mycket effektivt sätt för föräldrar att inte tappa bort sina barn i folkmassorna. Kopplet tillåter barnen att springa runt lite grann och utforska omgivningen utan att föräldrarna hela tiden måste stressa ihjäl sig för att hålla koll på dem.
Något som jag också reagerade på och tyckte var märkligt var att folk högljutt harklade sig och spottade överallt hela tiden. Hur kan det komma sig att så många har fått vanan att harkla sig och spotta så frekvent i ett land?
Men nu är som sagt resan över för den här gången... Det har varit en resa fylld av massor med spännande upplevelser och fantastiskt vackra platser, men nu ska det bli såå skönt att komma hem igen!
Jag ser framförallt fram emot att träffa alla människor och djur igen, men också att slippa krångla så mycket med maten. Det var väldigt svårt ett tag i Lijiang, men resten av Kina har ändå varit helt okej allergimässigt. Men det har ändå gått ganska bra att resa runt i Sydostasien måste jag säga – jag har ju alla mina Epi-pen med mig hem igen! ...men så har jag varit väldigt försiktig med...
Nu ska jag vara ledig i nästan 3 veckor innan jag börjar jobba på psykiatrin igen den 10e juni. Hanna och jag ska bland annat åka till mormor i Marstrand och hälsa på Hannas familj i Småland innan dess har vi tänkt.
I juni ska vara ledig ett par dagar för att åka till London med min pappa och bror och gå på en konsert med Fleetwood Mac. Troligen ska jag även ha ledigt en vecka i september och vandra några dagar i Italien med min mamma.
Mitt vikariat löper ut vid nyår, så efter det är jag fri igen... Då finns det eventuellt planer på en ny långresa!!
Ett stort, stort tack till er som läst! Jag hoppas ni vill kika in här om ett halvår eller så igen. Världsdelen som vi tänkt ta oss an då börjar på A och slutar på frika...
Ha det underbart fram tills dess!
Massor med kramar!
