zyanyasarah

Je vais dehors un peu.

Mais, il pleut.

Oui.

Tisdagen den 17 februari 2009

Nu är det lov! Länge, länge.

Igår var en fantastisk dag. Solen sken från en klarblå himmel. Det var ganska kallt på morgonen så jag tog på mig min vinterjacka och mina joggingskor innan jag tog bussen hem till Thaïs som bor en ganska bra bit utanför Périgueux på landet.

Jag kom till busshållplatsen i en liten by som heter Saint Georges... där hon stod och väntade med sin vov, en korsning mellan bordercollie och någon jakthund, och vi började vandra mot hennes hus. Jag blir fortfarande helt fascinerad av alla gamla franska hus med sina "volet"s på utsidan, små gator i sten. Det är verkligen så annorlunda mot Sverige och jag får ibland känslan av att stiga in i en fantasy bok när jag kommer till någon liten lantlig by som den. Det ända som fattas är en lång klänning och häst att rida på. ;)

Vi gick genom skog (ÄNTLIGEN SKOG) och över ängar innan vi kom till hennes hus en ca halvtimmes gångmars från byn. Hennes hus var också sånt där coolt gammalt franskt litet hus från 1800 talet, det befann sig uppe på en höjd så man klättrade på lite stenar de lagt ut som en trappa. De hade stoor trädgård med hönor och en tupp men inte så mycket andra djur.

Jag var helt lyrisk över att äntligen ha kommit till en ordentlig skog med små stigar och hon älskar med skogen så vi hade bestämt oss för att gå ut på långfärd. Vi kom dock inte så långt innan hennes hund satte sig ner och inte ville följa med oss längre, han är 10 år, så vi fick gå tillbaka och lämna honom och stannade i hennes trädgård i solen ett tag. Det blev så varmt på dagen att vi kunde sitta i t-shirt! T-shirt i februari liksom.

Vi gick sen ut och gick, utan vov den här gången, ytterligare några timmar och klättrade lite för att komma till en grotta hon ville visa mig. Helt underbart, jag saknar verkligen verkligen skogen.

Hungriga och trötta kom vi tillbaka till hennes hus vid 17 tiden och åt lite ute i solen innan vi begav oss in på hennes rum, med snett tak och träpaneler överallt, där vi var fram tills 18.30 tiden då hennes mamma körde oss till busshållplatsen och jag åkte tillbaka hem igen.

I onsdags var jag hemma hos Stephanie och bakade "pepparkakor" fast inga såna som vi är vana vid. Vi gjorde först en deg, ungefär som sockerkaksdeg, innan vi kavlade ut och använde formar med stjärnor och hjärtan m.m och gjorde precis som vanliga pepparkakor. De blev inte så vidare värst goda men det var roligt att baka och det hela slutade med att vi fick städa hela köket, tvätta oss och dammsuga innan hennes värdföräldrar skulle komma hem.

I torsdags var det dags för den fruktade uppvisningen i acrogym! Jag bad tjejerna att skriva ner programmen i detalj medan jag tränade med den andra gruppen, så på så vis hade jag två papper med allt jag skulle memorera och kunde lära mig det innan uppvisningen. Jag skuttade runt i rummet på internatet kvällen innan, Delphine hade begett sig till "studierummet", där det finns en dator vars skärm är helt randig så att man knappt kan se någonting men man kan sitta och skriva om man verkligen måste, så jag var själv på rummet någon timme och hann lära mig allt utantill.

Vi hade bestämt oss för att ha på oss kläder i speciella färger på korreografin med Amélie och Anaïs så de hade tagit med sig ett par svarta byxor och en röd t-shirt till mig medan de hade svarta t-shirtar och röda kjolar och så hade vi blommor i håret och en burk med rosenblad jag skulle ta och kasta över en av deras duo pyramid. Med Liliane och Lauren hade vi cow-boy tema, men jag hann inte byta om emellan så jag hade samma kläder med en cow-boy hatt till.

Själva uppvisningen gick helt okej. Jag befann mig på fel plats en gång på ett element de hade glömt att skriva upp. Sen var det den där dumma burken med rosenblad... Jag skulle ta den och trippa några steg innan jag kastade ut innehållet över deras "fiskare", men det dumma locket satt fast och när jag äntligen fått av det råkade jag kasta hela burken på dem så att de fick ducka och burken dunsade ner på matten med några rosenblad som tappert letat sig ut och seglande ner i luften. Typiskt. Fast det blev mer en rolig grej, publiken började skratta och jag vet inte riktigt om de tror att burkkastandet skulle vara en del av programmet och att jag är en duktig skådespelare som fick det att se så verkligt ut när jag med förskräckt min ser burken glida ur mina händer. Men jag tror de flesta genomskådade det och fattade att det var en olyckshändelse innan jag övergick i min "planka". Jaja. Nu är det över iaf och det känns ytterst skönt.

I fredags träffade jag Emma (svenskan som var här förra året)! Jag hade min långa håltimma och gick in till stan med Georgia för att träffa en annan nya zeeländsk tjej som går på ett annat gymnasium i Périgueux och kom hit för bara två veckor sen, jag kommer inte ihåg vad hon heter. Mariah kom också efter ett tag och vi gick till Taraval en sväng. Jag slog mig ner vid ett bord och så kom plötsligt Emma fram, Hej Sarah! Blev jätte glatt överraskad. Jag visste att hon var här över lovet och vi hade planerat att ses på söndagen, men blev ändå överraskad av att se henne. Jag pratade med henne ett litet tag innan jag var tvungen att gå till min engelska lektion. Hon följde med mig in i skolan en sväng och till salen. Jag har M. Bondue i engelska och av någon konstig anledning tycker han jättebra om mig, fast han inte har någon egentlig anledning till det. Jätteskum är han. Han hatade iaf Emma förra året och hon sa att hon helst ville gå därifrån innan han kom. Hon lyckades dock inte avlägsna sig tillräckligt fort och han blev synlig i korridoren när hon gick mot utgången. Hon sa bonjour men han bara gick förbi henne och såg jättesur ut. Sen på lektionen frågade han mig "Sarah, tu connais Emma?" och såg lite ilsket förvånad ut.

"Oui, elle est la suédoise qui était là l'année dernière." svarar jag lite försiktigt.

"Oui, je le sais. Je l'ai eu en cours." Så jag vet inte riktigt om han tänker börja tycka illa om mig också nu, men vi får la se. Jag tyckte att det var lite komiskt.

Efter engelska lektionen begav jag mig åter till Taraval men då hade alla gått... Satt där och läste till 19.30 innan vi skulle ha vår klassmiddag.

Klassmiddagen var väl halvlyckad... Det var bara 12 st som kom och det är i princip de jag äter lunch med i vanliga fall, plus två an tjejerna som de andra i klassen inte tycker om. Jag sa inte mycket och vi åt pizza på ett ställe där vi var ensamma. Stannade kvar till 23 då Elodies mamma kom och hämtade mig, Elodie och 2 andra och körde hem oss alla.

Lördagen var jag hemma hos familjen, hände inte mycket...

Söndagen däremot åkte jag in till stan på eftermiddagen för att träffa Emma och några av hennes kompisar på The Irish Corner. Det är typ en restaurang, bar, fik. Min värdfamilj skulle åka till någon släkting och släppte av mig på vägen. Jag glömmer alltid att verkligen Allt är stängt på söndagar här. Det fanns inte en affär öppen, inte ens mataffärerna, bussarna slutar att gå och det finns knappt några människor alls. Till och med parkeringshusen är stängda. Jag satte mig på en bänk och läste till jag skulle träffa Emma, sen var vi på the Irish Corner till 19 tiden och jag träffade några av henne vänner. Jätte schyssta människor, synd att de inte längre bor här utan har flytt till Bordeaux...

Jag blir helt glad när jag hör Emma prata. Hon pratar helt flytande och har värsta franska dialekten. Vill också, fast jag tvivlar på att jag kommer att lära mig lika bra, men man kan ju alltid hoppas. :)

Söndagen den 1 februari 2009

Dadans födelsedag!

Jag har precis hjälpt Léa med hennes engelska läxa. Vi översatte lite meningar från franska till engelska och tvärt om och det är värsta lärorikt för mig med att göra för de går igenom saker som är lite luriga med grammatiken och jag inte har helt koll på på franska än, så vi får träning båda två. :)

Innan dess var jag ute och sprang och sen och simmade med Lola och Christophe (yngsta värdsyster och värdpappa). Innan har jag och mamman tränat varje söndag.. Förutom när det regnat, blåst, vi haft för mycket att göra, vart för trötta, vart förkylda eller helt enkelt inte haft lust. Haha, trots alla "förutom" har vi tränat 4 söndagar sen jag kom hit, om jag inte minns fel. Men nu har Lola och Christophe bestämt sig för att alltid träna på söndagar, och de är ganska envisa, så tror det kommer bli lite mer struktur på det hela nu när de vill träna. Mamman följde inte med för hon hade annat att göra; hihi. Vi får väl se hur det går..

Det var ganska trevligt iaf.

I måndags när jag kom till internatet efter stormen i helgen, så fick jag höra att de flesta var strömlösa. Inne i Périgueux och i byarna i närheten har vi haft ström, men ute på landet är det visst dåligt med det och de flesta internatborna bor några mil bort ute på landet.

Delphine berättade med lysande ögon att hon inte haft någon ström på hela helgen och att de hade fått tända gasollampor i huset och att hon hade suttit halva nätterna och läst riddarromaner. Hon konstaterade sen att hon älskar strömavbrott, bara det inte var det för ofta, för det var väldigt jobbigt att inte ha varmvatten... Det lät hur mysigt som helst när hon satt och pratade om det och jag kom på mig själv med att sitta och önska att jag också haft strömavbrott, innan jag kom på vad det var jag satt och önskade.

Jag tycker om tisdagar för vi har intressanta lektioner då; två timmars filosofi, sen privatlektion franska med M. Augrass, lunch, 2 timmars matte och sen en timme franska med tvåorna. Jag satt i skolcaféet en stund medan de andra pluggade och helt plötsligt kom Antoine och en annan från L och slog sig ner. Jag har inte pratat så mycket med dem innan, men de är i L gänget som jag var med lite grann innan jul, men sen dess har jag inte vart med dem direkt. Innan satt de alltid på en speciell plats i korridoren och jag brukade gå och sätta mig hos dem eftersom jag kände Nick. Men nu när inte han är här (han har ju åkt tillbaka till Nya Zeeland) så har det liksom inte riktigt blivit så att jag har vart med dem de veckorna nu efter jul. De har inte heller vart där hela gänget riktigt som innan så det känns inte lika naturligt att bara komma och slå sig ner. Jaja, de två kom iaf och satte sig och vi pratade en del vilket kändes jättekul, typ "vi kan fortfarande vara med varandra om du vill även fast Nick inte är här". Tror jag iaf, det var så  jag tolkade det..:P

Ondsagen var en superbra dag. Jag slutade klockan 10, eftersom jag inte längre har biologilabb till klockan 12. Vi lyckades än en gång bra med vår labb och efter att jag slutat begav jag mig in till Périgueux för att kolla bioprogrammet för veckan. Australia gick fortfarande bara på eftermiddagen vid fem tiden så det kunde inte bli den onsdagen heller och jag vandrade tillbaka framåt lunchdags till skolan där jag träffade Georgia och Stephanie i bamba.

   Innan hade jag nästan alltid något jag kunde göra på onsdagseftermiddagar eftersom Delphine ofta ville hitta på något och Nick stannade kvar till kl 18 innan han hade sin tennis på kvällen, så jag hade alltid någon att vara med, men på senaste tiden har Delphine haft en massa andra saker att göra, som den här veckan när hon åkte till Paris på filmfestival med sin pappa och bror (hon frågade om jag ville följa med någon dag innan hon skulle åka, men hon skulle bo hos någon tant hon aldrig träffat innan, så jag kunde inte bo med henne. Sen det var ju den lilla detaljen att hon skulle åka dagen efteråt och lite kort varsel att försöka fixa saker. Men jag blev jätteglad att hon frågade!) Nu har jag kommit av mig... Vad jag ville säga var att hon brukar vara upptagen på onsdagar nu för tiden och Nick befinner sig på andra sidan jorden, och det är lite långt att ta sig en eftermiddag, så jag kan inte längre räkna med att alltid ha några jag kan vara med.

   Hittade iaf Georgia och Stephanie i bamba (Stephanie är utbytesstudenten från Tyskland) och Stephanie skulle visst inte ha handbollsträning den eftermiddagen så vi bestämde oss för att hitta på någonting. Hon behövde köpa lite saker så jag slog följa med henne innan vi gick hem till hennes värdfamilj, som bor ca 10 minuters gångväg från skolan, och tittade på film.

   Vi började med att titta på "Aubergine Espagnol", tror jag den hette, och sen började vi att titta på "save the last dance" vilken vi inte hann se klart eftersom klockan tickade iväg mot 18 och jag var tvungen att gå tillbaka till skolan.

Hon följde mig tillbaka, trots att jag övertygade henne om att jag helt säkert skulle hitta vägen och annars kunde fråga någon (hon bor i en del av stan jag inte har vart innan, men det är inte svårt alls att hitta dit). Regnet hade börjat ösa ner och vi lånade ett stort paraply av hennes värdmamma och traskade tillbaka. Jättemysigt!

   Det skulle vara strejk än en gång på torsdagen så internatet skulle stänga och de flesta som bodde långt bort åkte hem redan på onsdagskvällen, så det var nästan inget folk alls på internatet när jag kom dit. Thaïs och Severine var iaf där och jag satt och pratade med Thaïs efter middagen. Den dagen var en sån dag som franskan flöt på. Det går verkligen upp och ner från dag till dag så man får passa på att prata de dagar man kan få ur sig något! :p

Torsdagen var också en bra dag. Jag började inte förens kl 10 och fann Stephanie i skolcaféet vid 8 tiden. Hon skulle tydligen inte ha några lektioner på hela dagen förutom tyska kl 14, så vi gick hem till henne än en gång och såg klart på "save the last dance", en underbar film, jag har sett den innan men den var mycket bättre än jag kommer ihåg den och jag snyftade till ett antal gånger. Om ni inte har sett den så se den och om nu har det så se den igen!

   Bamba var stängt pga strejken men de skulle servera lite kallmat till de interna eleverna hade de satt upp lappar om, så jag begav mig till bamba kl 12. De andra i min klass skulle iväg till monoprix och köpa baguetter, men Thaïs och de andra internatmänniskorna sa att det brukade vara jättegott med "kallmat" i bamba och att det brukade finnas lite allt möjligt att välja på.

Den här gången fanns det inte det. Jag fick en joghurt och lite bröd utan något pålägg. Hungrig hann jag springa till det lilla konditoriet bredvid skolan och köpa mig en chokladbit innan lektionerna började igen.

   Vi hade sen ingen sport sen, lycka!
Jag hatar Acro gym, som jag har nu; och det är tråkigt för det skulle kunna vara så roligt. Tur nog är det bara 3 ggr som max kvar innan vi byter till volleyboll. Lektionerna består i princip av  uppvärmning en stund då vi går omkring på stället och böjer på benen i takt till musiken och hoppar lite grann. Vår lärare, som är över 60 år, hävdar att vi inte gör rätt om vi inte är varma efter den uppvärmningen eftersom han svettas och är jättetrött. Kan bero på att vi är över 40 år yngre, men man kan ju aldrig vara säker.. :P  Sen efter det får vi turas om att göra klumpiga försök till julningar och olika rörelser medan folk tittar och efter det har vi ca 40 minuter på oss att göra ett program med rörelser och pyramider, ca 6 st olika, som ska vara väl genomtänkta och blä. Efter de 40 minuterna ska vi visa upp vad vi har åstadkommit inför alla andra.
Jag är i en grupp på 5 personer och vi kan lugnt säga att vi är den sämsta gruppen. Vi hinner aldrig öva igenom programmet och sen befinner man sig plötsligt på mattan i mitten av salen med alla som tittar och ska en än gång göra rörelser och pyramider och inte veta vart man ska ta vägen och... Jag har försökt föreslå att vi ska träffas hemma hos någon och öva någon dag, så att vi åt minståne får koll på vad vi ska göra och befinner oss på rätt platser, men vet ej om det kommer att bli av. Jag har dessutom råkat få vara med dubbelt för jag fattade inte vad som menades med att vara "joker" i början och när de frågade mig om det var ok att jag inte var det så nickade jag ivrigt och sa att visst, visst, det gick bra. Joker var tydligen de som tittar på och hjälper till i det programmet de inte deltar, så på det viset ska jag vara med i båda programmen med 3 personer eftersom vi bara är 5 och har därför dubbelt så mycket att memorera och är alltid den som inte har en aning om vart jag ska ta vägen och får lösa det med kullerbyttor hit och dit. Blä, jag hatar det! Snart ska vi ha uppvisning och det kommer att gå åt skogen, men men sen är det iaf över... Fast det är roligt att titta på alla andra som faktiskt är organiserade och duktiga...

   Jag slapp iaf acrosporten på torsdagen och det var riktigt underbart. Jag stannade i skolan till lite efter 17 då jag träffade Léa och Nathalie och åkte hem till familjen.

På fredagen hade jag bara lektioner fram till 12 för en lärare är bortrest, så efter bamba gick jag med de i min klass till skolbiblioteket där de satte sig och pluggade. Jag försökte ta itu med matteläxan och Margaux var en ängel och förklarade lite saker jag har gjort fel så at jag fattade och kunde lösa helgens matteläxa. Det gick upp små ljus för mig och, jag fattar inte varför, men varje gång det gjorde det så gav jag ifrån mig konstiga ljud utan att tänka på det. Ungefär "woooh! Stört coolt" som någon säger i någon film jag inte vet vilken, fast jag bara använde mig av den första delen. Det var inte förens Geoffroy (en kille i klassen) började härma mig och göra lika dana ljud som jag kom på mig själv med att låta mycket underligt. Det var ganska kul, för även när jag blev medveten om det så tänkte jag aldrig på vad jag gett ifrån mig för något ljud innan det tredan var ute ur munnen och det slutade med att det bara blev fler och fler konstiga ljud runt bordet när de andra började stämma in och alla skrattade tills hon som jobbar där kom och var mycket ilsk och sa till oss att vara tysta.
   Jag skulle ta bussen sen kl 15.30 för jag hade fått låna Léas nycklar, eftersom jag slutade så tidigt, så jag kunde åka hem tidigare till familjen. Bussen råkade visst vara kl 15.24 så den åkte förbi på gatan precis när jag skulle korsa parkeringen. Nästa skulle dock gå 20 min senare och det var underbart väder ute, ca 15 grader och sol, så det var lika bra att missa bussen.

Igår fick vi äntligen sett Australia. :P

Georgia, Stephanie och jag bestämde i onsdags att vi skulle se den i helgen, så jag åkte med Christophe till stan vid 15 och träffade dem och såg på bio vid 17. Vi satt utanför bion och åt upp allt godis de köpt på ett stort mat köpcentrum någon timmes vandring bort, dit de hade gåt innan jag kom dit eftersom Georgias buss kom till Périgueux redan vid 12 tiden.

Tjaa... Det var väl allt för denna gången. Jag vill inte att helgen ska vara slut redan... Fast klockan är iofs bara 17 så det är en stund kvar iaf...

Ha det super!

Kraaaaaaaaaaaam