zyanyasarah

Lördagen den 24/1 2009

Jag sitter inne på mitt rum hos familjen medans det regnar och blåser så att det knakar i träden. Min lampa har blinkat och slocknat några gånger när strömmen har försvunnit något ögonblick, men nu har den lyst ett tag.

Det har inte hänt så mycket den här veckan och förra helgen var jag väldigt förkyld och kände inte riktigt för att skriva.

I måndags var jag hemma från skolan på dagen medan jag hade fullt sjå med att övertyga min värdfamilj om att jag bara var lite förkyld och att det inte fanns någon anledning för att gå till doktorn. De är typ galna med att gå till doktorn och få tabletter här och går dit för allt möjligt medan piller knapras flitigt. För att få vara hemma från skolan behövde man tydligen ett läkarintyg, vilket min värdmamma berättade för mig på måndagsmorgonen och jag bestämde mig då för att det nog var säkrast att befinna sig i skolan istället och sprida mina bakterier där som alla andra, så jag åkte dit och sov på internatet på måndagskvällen. Nathalie jobbar inte på måndagar så hon släppte av mig i skolan när hon hämtade Léa på eftermiddagen. Det var ganska skumt att vara hemma med bara Nathalie, hon åkte iväg en sväng på morgonen och jag spenderade i stort sätt hela dagen på mitt rum, men det var så tomt och tyst i huset på något sätt utan systrarna.

När jag kom till internatet hade Pauline var det Pauline som var surveillante och hon var på sämre humör än vanligt på kvällen då hennes ilskna röst ekar "SILENCE!" genom korridorerna. Hon hade ett alvarligt prat med oss innan lät oss gå ner till middagen och sa saker som att vi måste ta av oss skorna i trappuppgången och inte får gå genom korridoren till våra rum med dem på, att vi inte fick prata i telefon förutom i "föreningsrummet" om det är tomt på folk och då måste vi fråga henne först och få ett godkännande, att vi inte fick duscha en minut senare än utsatt tid etc etc. Alla som bröt mot reglerna skulle få 2 timmars straffgörning på onsdagseftermiddagar eller bli skickade till skolsyster för påläsning av internatets regler och senare få förhör på dem. Haha, jag kan tänka mig att ni där hemma sitter och är halvt chockade när ni läser det här och undrar vad jag är för en sjuk människa som bor på franskt internat frivilligt och till och med trivs, men det är inte alls så farligt som det låter! Internatet är egentligen avslappnat och hon kan omöjligen hålla sån koll på oss som hon vill.

I onsdags hade jag, Delphine, Justine, Georgia och Mariah bestämt oss för att gå på bio och se Australia. Jag var på jättebra humör på morgonen (har bara 2 h kemi/fysik lab och den gick faktiskt jättebra den här gången, nog dels för att vi lyckades tappa bort oss helt och hållet förra gången och fick göra om alltihop typ 4 ggr och stanna över på rasten, så den här gången när det var en liknande uppgift kunde vi det utantill) och när jag slutat så vandrade jag bort mot bion för att checka programmet för veckan, men SÅKLART hade filmen slutat gå kl 14 som den har gjort nu i tre veckor och flyttats till kl 17 istället när jag och Delphine måste vara tillbaka på internatet kl 18.

Det är jätte dumt att de ändrar biotiderna på onsdagar, men väldigt smart idé av dem, för det är på onsdagar som de flesta vill gå på bio, då vi alla som går i skolan slutar efter lunch. Bioprogrammet släpps inte förens på morgonen, eller sent på kvällen på tisdagen, så man har inte en chans att få reda på vilka tider allt ska gå innan man är där på ondsagen. Troligen har de då bytt tid på filmen och man har inte möjlighet att se den filmen man tänkt och ser något annat istället, eftersom man ändå är där allihop och inställda på att se en film. Men så återstår det ju att man fortfarande vill se den filmen man från början planerat, så man kommer dit veckan efter och hoppas att man har bättre lycka då och på så sätt har de fått sålt dubbelt så många biljetter. Fusk...

Men ingen av oss hade lust att se något annat så det sket sig och det slutade med att jag återvände till skolan och satt och läste några timmar innan internatet öppnade på kvällen. Jaja... Får la se om det kan bli nästa onsdag men jag tvivlar på det...

Det största som hände förra veckan var väl att larmet gick i rummet hos Jessica, den andra Surveillanten. (Ett larm som går av om en av nödutgångarna öppnas.) Hon kommer ut i korridoren och ser en man i mörk jacka som vänder på klacken och springer iväg ut igen och det var ett himla liv om denna "inbrottstjuv" några dagar efter. Folk ville inte sova själva och madrasser las fram i rummet hos surveillanten så att hon skulle slippa sova själv.

Nu den här veckan har det kommit fram att det var någon tjejs pojkvän som hon försökt smuggla in utan att ha en tanke på att det kunde finnas ett larm.

Nödutgångarna går btw bara att öppna inifrån, så vem folk kan inte bara gå in hur som helst, vilket jag trodde först när jag fick höra om det.

Den onsdagen hade vi ett extra inlagt matteprov i två timmar, så vi slutade kl 15, sen följde jag med Delphine och Carmen till ett möte där de skulle beslutas om det fortfarande skulle demonstreras och blockeras skolor i veckorna framöver.

Vi kom dit när mötet vart igång i någon timme redan och stämningen började bli lite rastlös. Jag trodde först när jag hörde om det att det skulle vara värsta seriösa politiska mötet och det såg ganska seriöst ut, om än inte lika, när vi gläntade på dörren till en stor sal och det var ett femtiotal ungdomar som satt på framdragna stolar i en ring. Vi gick och satte oss och det var tre killar som såg ut att vara lite äldre än oss som höll i det mötet, varav en, som såg ut som Harry Potter i runda glasögon och mörkt rufsigt hår, var ordförande.

Alla där verkade fortfarande vilja protestera mot det nya skolsystemet, men tyckte att det verkade lite hopplöst nu när alla andra lagt av och de i princip är själva på sin skola. De övervägde saker som att blockera en bro i närheten, försöka prata med folk för att få fler anhängare, men de flesta idéer hade redan prövats och till och med de mest optimistiska verkade tycka att det var dags att lägga ner det hela.

Ordförandet lät ordet passera runt i cirkeln av människor som satt och diskuterade helt andra saker medan tiden gick utan att mötet avslutades och när ordet gått runt 2 ggr och folk fortfarande bara sa att de inte hade några nya idéer de inte redan prövat, ordförandet hade visat rumpan och clementiner börjat bollas runt så avslutades äntligen mötet och kanske 5 människor gick ut och protesterade för fred i Palestina. Jag och Delphine begav oss till Taraval där vi satt en stund medan vi väntade på att internatet skulle öppna.

Jag blev sen väldigt förkyld på fredagen och helgen. På lördagen hade familjen gäster på kvällen och jag hade nästan helt tappat min röst så jag bara kunde knappt få fram någonting när jag försökte prata med gästerna.

För övrigt har jag lyckats rymma från internatet. :P

Det var i onsdags när jag var själv på rummet för Delphine var tvungen att åka hem med sin mamma på kvällen och Morgane är nästan aldrig på internatet på onsdagar. Jag kom till rummet som vanligt klockan 18 och la mig ner på min säng och lyssnade på musik. Helt plötsligt slår jag upp ögonen och inser att jag nog somnat en stund. I min förvirring inser jag att jag är ensam i rummet och drar som slutsats att Delphine och Morgane redan har gått iväg för att äta, (som att Delphine bara skulle sticka sin väg och äta utan mig om jag somnat, men jag var trött som sagt var). Korridoren var ganska folktom så jag bara vandrade ut genom den stora dörren till trappuppgången och ner de 4 trapporna till utanför matsalen. Dörren var olåst så jag trodde att allt var precis i sin ordning och när jag kom ner möttes jag av Tamara som stod och väntade i mörkret och såg ytterst förvånad ut över att se mig medan hon började gräva efter sin klocka. "Men vart är alla andra?" frågar hon mig när hon fått fram den och jag, också förvånad över att hitta henne där nere alldeles själv, frågar henne om de inte är i bamba redan. Vi blir båda ännu mer förvånade och jag får tagit mig en ordentlig titt på klockan och inser att den bara är 18.40 och att de andra inte skulle bli utsläppta från internatet förens om 5 minuter som tidigast. Vi skrattade gott åt min förvirring och åt hennes förvirring för hon trodde att det var hon som var helt borta och snurrat till allt ordentligt när hon var iväg för att rida, och inte jag när jag kom vandrande. Vi fick vackert stå och vänta en stund till de andra kom ner också de förvånade över att hitta mig där nere. Så det kan gå...

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta för mig den här helgen. Jag ska kanske träffa Amélie imorgon men det är inte säkert för hon har jättemycket att göra nu, som alla andra som ska ta baccen, plus att hon har börjat på någon form av universitetsutbildning redan som hon läser parallellt med skolan och ska fortsätta med hela sommaren innan hon kommer att ha två månaders ledigt i oktober/november. Vet inte riktigt hur hon fixar det.

Det är för övrigt super i värdfamiljen och jag börjar trivas bättre här än på internatet!

Léa och jag övar engelska tillsammans nån timme på helgen, Lola verkar börja tycka om mig med nu på sistone och mina värdföräldrar är jättesnälla. Det är härligt att bara kunna vara, jag är fortfarande mest på mitt rum, men spenderar tiden med att läsa, skriva etc. Underbart med egen dator, även fast internet inte funkar än, men jag känner inte att jag direkt har jättemycket behov av det, iaf inte nu för tillfället...

Kraamis

Lördagen den 10 januari 2009

Jag har precis varit ute och vandrat en sväng och det var helt underbart. Solen skiner från en helt molnfri himmel, eller hm den håller på att gå ner nu, men den gjorde det iaf, och det var varmt och vårigt ute. Det kändes verkligen som att våren hade kommit och jag tycker att det är vår nu. Jag tror jag började tänka vår efter nyårsafton redan. Vadå det är ju vårtermin! :P                                                                                                                                                                                                    Våren passade inte riktigt precis när jag kom ner dock för då låg det lite snö här! Haha, typ mer än vad vi hade hemma och folk är jätte chockade när jag säger att vi inte hade någon snö på julafton och pyttelite efteråt. De flesta tror fortfarande att det snöar året runt i Sverige.

Jag vill bara säga att det var helt fantastiskt underbart att komma hem och vara hemma ett tag under jullovet. Så tack till alla människor och djur som gjorde det underbart!!

Jag hade gärna stannat hemma ett tag till, men hann i princip med det jag tänkte hinna med, så jag antar att jag får vara nöjd. Det var faktiskt underbart att komma tillbaka till Frankrike också. Jag funderade på hur det skulle kännas och om jag bara skulle vilja stanna kvar hemma när jag kom hem, men det känns jättebra, iaf för tillfället. Jag är glad att jag har ett tag kvar här nere…

Tisdagen den 6e var det dags igen. Hejdå Sverige för andra gången, och den här gången kändes det på något sätt både svårare och enklare att säga hejdå till människor. Förra gången fattade jag i princip inte vad jag sysslade med över huvud taget och allt kändes så overkligt. Den här gången var det svårare för nu vet jag ju hur det känns att vara borta och det var mer verkligt. Jag kunde liksom fatta att jag inte ska träffa er alla därhemma på ett halvår. Samtidigt var det enklare för att jag vet vad som väntar mig nere i Frankrike och slapp vara nervös över det. Sista kvällen var jag förväntansfull och samtidigt som sorgsen lad att åka tillbaka.

Mina båda föräldrar skjutsade mig till flygplatsen under lustiga diskusioner som att min pappa tycker att konflikter är ”ett konstruktivt sätt att lösa ett problem” och att han nästan aldrig har haft en konflikt med någon, det är bara folk runt omkring som har konflikter med honom ibland. Det tyckte jag och mamma var väldigt lustigt och roligt sagt.

Jag hann sen knappt bli sorgsen när planet skulle lyfta för en kvinna från Kalifornien började att prata med mig och undrade om jag ville kolla på film med henne på hennes bärbara dator. Jag blev svarade glatt ja och hon sen bad hon mig välja film efter att hon letat ett tag efter filmerna hon lagt i någon mapp hon inte kunde hitta. Efter att ha försäkrat mig om att hon hade sett alla filmerna innan och att det inte spelade någon som helst roll för henne började vi att titta på The Duchess, men hann inte riktigt färdigt innan vi landade i Amsterdam och hon lite snurrigt skulle leta efter sina biljetter och sen rätt terminal och vi sa hejdå. Hon var jätte trevlig! Hon var tydligen författare och gav mig sin e-mail adress och bad mig kontakta henne om jag kommer till Kalifornien någon gång eller ger ut en bok!

I Amsterdam var det väntetid i ca 1,5 h och jag satte mig då ner och läste fram tills en gammal dam kom och frågade mig varifrån hennes flyg skulle gå på knagglig engelska. Jag märkte att hon var fransk och läste på hennes biljett och förklarade. Hon skulle tydligen också vänta en timme innan hon skulle ta flyget till Toulouse. Hon började där efter att prata och prata.

Hon var tydligen jude och uppväxt i Frankrike under andra världskriget och hela hennes släkt på 28 personer hade blivit ihjälgasade. Hon fortsatte att berätta om att hon flyttade till Israel och om politiken där och alla självmordsbombare och judendomen vs kristendomen, hur de skriver med endast konsonanter på hebreiska och så vidare och så vidare.

Efter hon slutat prata och skulle gå på sitt flyg, en timme senare, gav hon mig en bok av Amos Os (Soudain dans la forêt profonde) som hon tyckte att jag skulle läsa. Jag blev jätteglad!

När jag landade i Bordeaux lite efter 17 så stod min värdpappa, Christophe, och väntade på mig i avgångshallen och vi åkte sen hem till Périgueux.

Dagen därpå var det skola igen. De andra började på måndagen och hade därför gått i skolan redan i 2 dagar när jag kom. De hade bara trott att jag skulle missa en dag i skolan när jag hade sagt att jag skulle komma tillbaka från Sverige på tisdagen, så när jag inte kom til skolan på tisdagen så blev de oroliga och trodde att jag kanske inte skulle komma tillbaka. Jag fick ett jätteglatt mottagande när jag kom av alla underbart goa människor i klassen och på internatet.

Och som glasyr på tårtan, eller topping på tårtan… Eller köttbullar…? Äsch hur som helst, så har de ÄNTLIGEN satt på värmen i skolan!! Ni kan inte fatta hur lyckliga vi är för det! Nu slipper man sitta och frysa på lektionerna när man inte får ha på sig sina jackor och lägger dem över benen istället för att inte frysa ihjäl. Jag kan gå runt i tröja inomhus!

Det har vart mellan några plusgrader till minus ca 10 grader ett tag nu, så ni kan själva tänka er hur kallt det blir utan värmen på inne! (Fast på internatet har vi haft värme hela tiden!)

På internatet hade föresten någon tagit ner alla mina brev och foton från väggarna och lagt allt i en hög på min säng! Det var ett lite tråkigt första välkomnande av rummet på internatet, men men… Jag tror att det är någon av surveillanterna eller städmänniskorna som har tagit ner dem för att jag har satt upp dem med häftmassa som de tydligen knappt skådat innan. Suck, ska fråga dem, men orka sätta upp allt igen! Just nu ligger de i en hög på skrivbordet istället…

Jag har inte hunnit göra sådär fruktansvärt mycket dessa 4 dagar som jag har vart här. Jag har pratat mycket. Mycket mer än vad jag har gjort innan och jag blev jätte positivt överraskad över att jag kunde babbla så. Det känns som att franskan äntligen har gått från att vara as seg till att funka ganska bra! Fast jag vet inte, jag kanske bara har haft tur de 3 dagarna jag var i skolan… Man ska inte skjuta en hare innan man har hoppat över bäcken, som sagt.

Jag har sagt en del roliga saker på franska hitills som min rumskompis skriver ner och samlar, men de kräver allihop att man säger det med olika uttal så det blir inget kul att skriva ner. Men nu har jag ett som funkar utan uttal! Here it goes: Jag skulle förklara vem Astrid Lindgren var av någon anledning. Så jag säger ”C’est elle qui a fait Pippi!”

Förklaring för icke fransktalande människor. ”Faire pipi” betyder kissa. Så jag sa”det är hon som har kissat!” Pippi på franska heter Fifi. (kanske fler f…)

Jag har hittills aldrig hittat något bättre ställe att drömma mig bort till helt andra världar än kemi/fysik lektionerna här nere. Kemin på 2 h bara flög iväg i torsdags och jag blir mega inspirerad att skriva..

Jag är så glaaaaaaad att jag har med mig en dator ner nu. Jag älskar den! Nu kan jag äntligen skriva så mycket jag har lust, iaf på helgerna, på vardagarna får jag nöja mig med att skriva för hand och hoppas att kemilektionerna alltid är lika ”drömvänliga”.

Men internet funkar inte på min dator för tillfället, men det borde funka och vi skulle ringa någon snubbe som vet hur deras internet funkar… Skumt, men jag tror att det kommer att funka så småningom det med. :) Gud va mycket funka jag skrev. Jaja…

Om någon timme ska jag gå på bio med Léa, min äldsta värdsyster och hennes kusin, Marrion. Det var min värdmamma, Nathalie, som föreslog att jag skulle följa med dem och jag svarade att jag inte riktigt visste. Min värdsyster log snällt emot mig när hon frågade, men jag ville fråga henne ensam när inte hennes mamma satt där och tittade om hon ville att jag skulle följa med eller inte. Jag frågade henne en stund senare på kvällen och hon svarade bara ”du gör som du vill Sarah. Kom med om du vill.” Jag försökte att fortsätta, ”men jag vill gärna, men jag följer inte med om du inte vill att jag ska göra det”. Hon fortsatte att säga ”men du gör som du vill!” och såg surare och surare ut. Hm, jag känner mig så lagom välkommen, men nu ska jag följa med iaf, så får vi se hur det går. Det känns som att det är en chans att få prata och umgås med henne lite, kanske funkar det bättre sen och annars så gör det inte så mycket. Men det känns inte som att hon har gett mig någon chans, det kanske blir en ikväll…

Hoppas allt är super där hemma!

Puss och kram!

(och kram kram till Viktoria som nyss kommit hem, synd att jag precis missade dig!)

Haha, jag är po skolbiblioteket nu för att publicera mitt inlägg och de franska smo datorerna vill inte ha styckeindelning utan gjorde konstiga "hopp" i raderna ist, so jag tycker att det blev skumt.. Men men hinner inte fixa med det nu för ska ha engelska om 5 min och jag moste hitta till salen. Men det är nog läsligt ändo :P

Kram igen