zyanyasarah

Tisdagen den 21 juni 2011

Ojojoj, nu har det hänt mycket sen jag skrev sist. Får se hur detaljerad jag orkar vara...

 

Jag jobbade ytterligare två dagar på Magnetic Island. Ridturerna fortsatte att vara underbara, men allt annat var väldigt skumt. Det blev inte bättre utav att en ny tjej kom och skulle ta över mitt jobb, trots att jag fortfarande var kvar. Jag funderade på att åka därifrån när hon flyttade in, men Lucy sa att jag kunde jobba tills på onsdagen. Det kändes väldigt konstigt att stanna kvar, men när jag tänkte på att få rida Bungie ner till stranden två dagar till så blev valet ganska enkelt ändå.

...Näst sista dagen fick jag rida Bungie ner i vattnet! Han brukar alltid få stå kvar på stranden, av någon anledning, så har bara ridit andra hästar ner i vattnet, men den dagen sa de till mig att jag kunde rida honom ner. Jag trodde ett tag att han skulle slänga av mig, eftersom varken de eller någon annan någonsin rider ner med honom, men det gick finfint. Barbacka ner i vattnet... Han spände sig lite men var hur snäll som helst när han väl vandrat ut i vågorna.

...Usch vad jobbigt det var att lämna honom och åka därifrån! Vi stod i hagen och mös i flera minuter innan han vandrade iväg med sina hästkompisar på kvällen... Jag kände mig som en hästtokig liten tolvåring igen... Saknar honom, och skulle velat ta med honom hem... Fast jag är lite för lång för honom egentligen...

 

Okej, nog med hästprat. På torsdagen missade jag bussen (man kan väl inte hinna med bussar man inte betalat för!?) så fick vänta i över en timme på nästa. Kom in till Townsville på förmiddagen och bestämde mig för att ta nattbussen till Cairns. Jag dumpade min väska i ett skåp och vandrade runt i i stan på dagen. Det var en fin stad, fast ganska svårt att ta sig fram för allt byggarbete.

...På kvällen pratade jag lite med en asiatisk tjej som också skulle till Cairns, vilket ledde till att jag vandrade till Subway för att köpa en macka åt henne och blev upplockad av Ben, som körde cykeltaxi. Jag sa att jag inte hade några pengar, men han tyckte jag kunde åka en sväng ändå eftersom han slutat jobba för kvällen.

...Så han körde mig till Subway, och därefter fick jag prova på attt cykla med honom där bak. Det var lite svårt i början, man skulle absolut inte luta sig som på en vanlig cykel, för då svängde hela cykeln runt, vilket vi fick erfara några gånger. Vi lämnade mackan hos tjejen och cyklade sen runt på Townsvilles gator medan Missy Higgins sjöng från min inpluggade iPod. Jag körde bara in honom i en stolpe en enda gång, då jag missbedömde hur stor själva grejen bakom cykeln egentligen var...

 

Jag checkade in på Koala Beaches på fredag morgon, vilket inte är det allra billigaste stället man kan hitta i Cairns, men ändå billigare än vanligt och dessutom ett lugnt med trevligt folk. Jag sov hela förmiddagen och begav mig ut för att leta efter jobb när jag vaknat.

...På kvällen stötte jag på ett australiensiskt par som hade ridit på Magnetic Island några dagar tidigare, så jag slog mig ner med dem ett tag. En stund senare kom ett syskonpar från Nya Zeeland och gjorde oss sällskap. De var hur trevliga som helst och bara i stan ett par dagar för att gå på sina kusiners bröllop. Kvällen slutade med att de bjöd in mig till bröllopets efterfest dagen därpå.

 

En fransk tjej, Mathilde, låg och sov på rummet när jag kom tillbaka på fredagkvällen, så vi började prata morgonen därpå. Hon och två killar, Edouard och Marcel, hade hyrt bil och rest upp från Sydney tillsammans. Vi fyra umgicks lördag – måndag. Var vid lagoonen, vandrade runt, lagade lite mat, var ute på kvällen m.m.

...Jag gick en sväng till bröllopsefterfesten på lördagen, där jag kände mig lite väl malplacerad bland alla kostymer och långklänningar. Vi stannade inte så länge, utan gick upp till syskonens rum istället, och efter det gick jag och Joe ut på promenad längs esplanaden när Georgina ville sova. Vi hittade en klättervägg och satte oss på toppen av den och pratade.

 

Jag har funderat och funderat på om jag ska försöka hitta ett nytt ranchjobb, eller försöka få jobb här i Cairns. Det känns som om alla backpackers vallfärdas hit nu över vintern, så det verkligen kryllar av folk som letar efter jobb...

...Jag blev sugen på mer hästjobb efter att ha ridit på turridningsstället ett tag, men ett jobb med hästar innebär säkerligen att jag måste åka söderut igen. Ovanför Cairns finns massa vacker regnskog, Cape Tribulation och Daintree nationalpark, så om jag ska åka söderut igen borde det väl vara ett logiskt beslut att se den innan jag åker?

...Problemet var bara att inga lokala bussar gick upp dit, och att alla turistpaket var superdyra. Jag hade ingen lust att betala en massa för att åka på krokodilkryssning i Daintree River och se alla andra uppstyltade turistattraktioner på vägen, däremot ville jag gärna se Port Douglas, vandra runt på tropiska skogsstigar, se lite vattenfall, ligga på stranden och jungelsurfa i Cape Tribulation. Inga paket inkluderade allt, och skulle dessutom kosta mig flera tusen.

...Marcel ville också åka upp och göra samma sak utan att betala en förmögenhet, så han undrade om jag någonsin övervägt att lifta. Hm... Jag skulle aldrig som ensam tjej lifta någonstans upp i jungeln, men att lifta tillsmmans med Marcel lät som en bra idé när jag tänkt lite närmare på det under ett par dagar.

 

Sagt och gjort. På tisdag morgon sa vi hejdå till Mathilde och Edouard och vandrade iväg längs vägen;

 

 

Vi fick skjuts av 12 olika människor på vägen till Cape Tribulation, och det längsta vi någonsin väntade var en halvtimme precis utanför Cairns. Nu vill jag inte att ni ska oroa er för mig när ni läser det här (vänder ig till släkten), för det var verkligen ingen fara och jag skulle aldrig liftat om jag trodde att det skulle vara det!

 

Första dagen tog vi oss till Kuranda Village och vandrade ner till vattenfallet Barron Falls, eller Din Din fallen;

 

 

Vi tältade, vilket var väldigt kallt och jag sov knappt något. Jag måste köpa en sovsäck om jag ska campa mycket mer... Kokade ris och nudlar över Marcels spritkök etc.

 

Dag två (onsdag) gick vi på jungelvandring och liftade upp till en strand, som jag aldrig kommer ihåg namnet på, och på eftermiddagen åkte vi upp till Port Douglas. Jag tyckte att det var en dålig idé att sova på stranden när det satt massa skyltar med varning för saltvattenkrokodiler överallt, och det dessutom inte var tillåtet att tälta, så jag tog in på ett vandrarhem istället. Marcel sov ute och vi sågs morgonen därpå istället.

 

Dag tre (torsdag) var vi i Port Douglas. Vi hyrde cyklar och cyklade till en gitarraffär en bit utanför stan. Marcel hade en gitarr som lät fruktansvärt... Vi försökte att stämma den, men den blev bara värre och värre. Jag har aldrig sett en gitarr där strängarna satt så längt från halsen, vilket vi upptäckte berodde på att halsen hade en stor spricka i sig. Sprickan växte och växte ju mer vi drog åt strängarna, vilket ledde till att vi var tvugna att dra åt dem mer för att stämma den och snart lutade hela halsen inåt.

...De skrattade åt gitarren när vi kom till affären och sa att det bara var att slänga den och köpa en ny, vilket han gjorde. Vi cyklade tillbaka längs stranden, satt vid hamnen och vandrade runt i Port Douglas på dagen.

...En tjej som jobbade i receptionen på vandrarhemmet där jag sov bodde några mil från Cape Tribulation, så hon tog oss nästan hela vägen upp dit på eftermiddagen samma dag. Hon släppte av oss vid ett mysigt vandrarhem mitt ute i skogen, där vi fick sova för halva priset.

 

Vi vandrade runt mer i jungeln dagen därpå (fredag) och liftade upp till Cape Tribulation efter lunch.

...Wei, vi nådde vårt mål! Jag bokade jungelsurfingen och bestämde mig för att sova på vandrarhem igen, för jag tyckte fortfarande att det var en dålig idé att sova bland krokodiler... Marcel beslutade sig för att göra det samma, eftersom det faktiskt bodde två krokodiler i området.

...Vi träffade två tyska killar, Andy och Dennis, som skulle åka tillbaka till Cairns på söndagen, så där var problemet med hur jag skulle ta mig tillbaka redan löst.

 

Jungelsurfing på lördagen. För alla som inte vet vad det är så är det som ett antal linbanor som går mellan några plattformar uppe i trädkronorna. Så man sitter fast i en sele och åker från träd till träd;

 

Vi var en grupp med fem amerikaner och två svenska tjejer, Emma och Maja. Det var roligt, men själva surfingen var över på bara några ögonblick!

...Därefter träffade jag Marcel igen och vi vandrade runt ytterligare några timmar i jungeln och ner till stranden. På kvällen kom ett band och spelade och hela campingområdet svämmade över av hippies.

 

Söndagen checkade vi ut igen, satt och pratade med folk från bandet och tog det mest lugnt, innan jag åkte iväg med tyskarna och Marcel fortsatte sin färd norrut. Jag skulle åka någon timme senare och han stod fortfarande vid vägkanten och försökte få lift när vi åkte förbi. Det kändes konstigt att lämna honom där alldeles själv, men fick höra senare att han blivit upplockad ganska snart efteråt.

...Vi åkte till Port Douglas och var där några timmar, innan de släppte av mig utanför Koalas i Cairns igen på eftermiddagen.

...Jag träffade Mathilde och Edouard igen några timmar senare, och slöt upp med tyskarna på Woolshed på kvällen.

 

Igår tillbringade jag och Mathilde största delen av dagen vid lagoonen och på kvällen träffade vi en hel grupp franskar som hon träffat några dagar tidigare. Det kryllar av franska människor i Cairns!

 

Det är skönt att vara tillbaka. Jag tycker om den här stan... Jag borde leta efter jobb, men just nu tycker jag att det är så himla skönt att bara vara... Ligga vid lagoonen, äta billig mat, träffa en massa trevligt folk och ha nära till allting...

 

Jag vet som vanligt inte vart det bär av näst, men den som lever får se!

 

 

Måndagen den 6 juni 2011

Efter en kväll full av spökhistorier ute vid lagoonen på Airie Beach tog jag bussen till Townsville på lördag morgon.

...Väl framme vandrade jag lite förstulet mot färjan, hittade en turistinformation och bad tjejen som jobbade där att övertyga mig att åka ut till Magnetic Island. Hon sa att jag definitivt borde åka dit och kunde ta färjan som skulle gå om 2 minuter. ”Herre gud, det hinner jag väl aldrig?” Jag vet att jag brukar tycka att två minuter är fullt tillräckligt med tid när jag ska springa till bussen hemma, men inte om man betalar dyrt för en biljett och dessutom har 15 kg extra att släpa på... Men; ”jodå, kapten står där och väntar på dig om du vill åka” sa hon pekade på en man som nickade uppmuntrande.

...Så på så sätt bar det av till Magnetic Island och Koala Village i Bungalow Bay, där jag kom att fastna ett tag. ;)

 

Jag hamnade i ett rum där även två hurtiga norska tjejer, Silje och Mari, bodde.

...Magnetic Island är en jättefin ö med stränder, berg och skog med massa vandringsleder och vilda djur, så morgonen därpå gick vi upp tidigt och begav oss ut på ”tur” upp till en utkiksplats ”The Forts”. Vi såg en vild koala på vägen!

...Stranden en sväng på dagen, där ingen badade och det satt skyltar med varning för maneter... Plötsligt låg en kille ner lite längre bort på stranden, livräddarna kom springande och tydligen kom ambulansen och hämtade honom en stund därpå. Fast har i efterhand fått höra att det troligen var någon giftig fisk... Stingerperioden är tydligen över, så det är ingen större fara att bada längre. :)

...Vi gick på en guidad tur i den lilla djurparken på kvällen, där vi fick hålla i bland annat små krokodiler, pytonormar, fåglar, sköldpaddor och slutligen en koala.

 

 

Det finns en ranch med turridning på ön, så klockan tio på måndag morgon checkade jag ut från vandrarhememt, men bestämde mig för att vänta med att boka bussbiljett upp till Cairns tills jag gått dit och hört om jag eventuellt kunde få vara volontär där.

...De ville att jag skulle komma på provridning dagen därpå, så klockan 11 checkade jag in på vandrarhemmet igen, till deras stora förvåning. ”Var inte du precis här?”

...Jag tog bussen tillsammans med några engelsmän till ett ställe där vi matade wallabies, en liten släkting till kängurun, på eftermiddagen.

 

Tisdagen fick jag rida min lilla älskling, Bungie, på provridningen på morgonen. Vi hade bara en turist med oss, och när vi suttit av beslutade Naomi att jag kunde komma och börja jobba dagen därpå.

...Resten av dagen var jag och en av tjejerna på stranden, och den dagen hade vi väldigt trevligt tillsammans.

 

Tidigt följande morgon flyttade jag in på Horseshoe ranch.

 

 

Där har jag nu jobbat onsdag till söndag, vilket har varit väldigt omtumlande... Jag kan sammanfatta det hela med att jobbet och hästarna har varit underbara, men det mänskliga sällskapet... Hm, jag vet inte vad jag ska beskriva det med för ord riktigt...

...De andra två tjejerna, Florence och Senara, har fått mig att må väldigt dåligt, och det är med dem jag tvingas tillbringa större delen av mitt dygn, och de som pratar med chefen. Så nu har chefen plötsligt kommit på att de inte behöver vara mer än två stycken, så jag ska åka härifrån...

 

Så bläääääääää... :(

 

Fast jag har äntligen fått rida på stranden som jag så länge velat! Jag har pratat lugnande med runtskumpande turister, förälskat mig i en underbar häst, fått prova på att stå upp på hästryggen och hoppa ner i vattnet etc...

 

 

Det var ett väldigt lätt jobb; i princip bara att fodra, borsta och salda hästar. Rida två eller fyra timmar varje dag och sitta och läsa tiden emellan.

...Det hade varit perfekt, om det inte vore för tjejerna... Orka vara taskiga mot varandra! :(

 

Idag har jag min lediga dag, så har vandrat ner till stranden där jag sitter vid ett litet bord. Det är mulet och ganska svalt idag, till skillnad från stekande sol och varmt som det har varit alla dagar hittills på ön. Jag tror jag ska köpa en glass... :)