zyanyasarah

Lördagen den 28 mars 2009

Marinas familj sa nej... Eller typ nej iaf.

Jag kom dit vid 14 tiden på dagen och då var min värdfamilj lite sur på mig för att jag inte hade den exakta adressen eftersom jag och Marina gått dit till fots och jag trodde att jag skulle hitta, men Marina svarade direkt när jag ringde och vi hade bara åkt en gata för långt så det tog ca 20 sekunder att komma tillbaka och där stod Marina och vinkade.

   Hon höll på och tittade på någon Brasiliansk show när jag kom vilken var nästan slut, sen skulle hon bara duscha innan vi gick en sväng till stan och träffade Stephanie.

Jag gick ner på nedervåningen och pratade lite med hennes värdpappa medan hon var i duschen och efter att hon var färdig ringde hennes pappa från Brasilien och hon pratade sen ett tag med alla människor i sin familj, jätte högt. När brasilianare pratar med andra brasilianare i telefon, då går det villt till. Hon skrek i telefonluren, skrattade och ropade, viftade med armarna, helt omedveten om att jag och hennes värdpappa lyssnade, änven om vi inte förstod något. Vi började prata om olika kulturer och de i Frankrike och vi i Sverige pratar ganska lugnt och sansat med varandra i jämförelsevis. Jag frågade sen lite försiktigt om det de inte skulle kunna tänka sig att ta emot en till student, men det verkar inte som att det gick.. AFS tillåter visst bara en utbytesstudent per familj om det inte är väldigt speciella omständigheter och så sa de att de inte hade plats riktigt för en till, men om det verkligen skulle krisa så kanske de kunde det.

Men men, jag blir antagligen kvar i min värdfamilj tiden ut. Det är faktiskt inte så lång tid kvar nu! :S

När Marina äntligen var färdig med allt vad hon pysslade med ringde vi till Stephanie och sågs kort där efter. Vi gick och åt var sin glass utanför biografen i sommarvärmen medan vi tog en massa skumma kort.

Kvällen var jätte mysig, jag och Marina kokade pasta och åt ost till innan vi kokade te och satte oss ute i hennes trädgård, där det var beckmörkt och alldeles stjärnklart, tills sent på kvällen. Jag hann dricka 4 koppar te innan vi frös för mycket för att vilja stanna ute och tänkte att det nog var bäst att sova lite innan skolan dagen därpå. Men så mycket te i magen innan sovdags är ingen bra idé. Jag kunde inte sova och fick gå upp på toa 4 ggr under natten, sen var det iskallt så jag klädde på mig en massa kläder och tryckte in mig i sovsäcken jag sov i, brr.

Måndag morgon. Marina började senare än jag så jag gick upp och åt frukost med hennes värdfamilj och fick skjuts till skolan eftersom hennes värdmamma är lärare där och hennes värdsyster går i en parallellklass.

Skola, internat som vanligt.

Onsdag gick jag och Delphine en sväng till marknaden som är varje onsdag. Det var ca 25 grader ute och vi strosade runt ett tag, tills hennes kompis ringde, som jag hälsat på en gång lite snabbt i skolan och som hyr ett rum i ett stort hus i stan. Hon undrade om vi ville komma hem till henne och titta på en film, så det gjorde vi.

Delphine hade vart hemma hos henne en gång tidigare och kom ungefär ihåg vägen, så det tog oss bara en liten stund att hitta rätt hus, eller trodde vi. Vi kände oss som imbrottstjuvar när vi tassade in i huset och upp för en smal engelsk trappa, genom en korridor och hittade hennes kompis i ett soligt rum. Sen tog det oss ett tag att bestämma vilken film vi skulle se, tills vi kom på att vi var tvungna att vara tillbaka om mindre än 2 h och det blev fart på oss. Vi såg sen "Volt" fast jag tror den heter "Bolt" på de flesta andra språk. En disneyfilm om en hund som trodde att han var en super hjälte osv. Det var jätte mysigt. Sen tillbaka till internat i snabb takt för att inte komma försent.

   På kvällen ringde helt plötsligt Amélie och frågade om jag ville vara barnvakt istället för henne på lördagskvällen helgen därpå. Vi brukar ibland ta samma buss hem på fredagar och satt och pratade en gång om att hon ofta är barnvakt och älskar det. Jag berättade att jag också brukade vara barnvakt en del i Sverige och att jag älskar barn etc, och så helt plötsligt ringde hon och frågade om inte jag kunde tänka mig att vara det. Jag blev jätte glad verkligen och sa att jag skulle prata med mina värdföräldrar dagen därpå, eftersom det skulle strejkas ännu en gång och internatet skulle stänga, men att det säkert inte skulle vara något problem.

På torsdagen var det fortfarande otroligt högsommarväder och en del av mina lärare strejkade så jag hade bara lektioner fram till lunch. Bamba skulle egentligen vart stängt och det var vad alla människor trodde, men jag och Thaïs frågade på morgonen och då sa dem att de trots allt skulle ha öppet, så jag gick dit och åt medan de andra i klassen ändå begav sig till monoprix för att köpa nåt att äta som de planerat.

   Det underbara med att vara här i Frankrike är att det finns så himla mycket människor som jag halvkänner som är jätte trevliga, så vart jag än går hittar jag nästan alltid någon jag kan prata lite med eller som i det här fallet, äta lunch med. Jag begav mig till bamba på jakt efter någon att äta lunch med och hittade Amélie i kön, så jag åt lunch med henne och några av hennes kompisar, Anaïs med flera.

   Efteråt gick vi ut och satte oss i solen i gräset utanför borgen precis bredvid skolan. De andra droppade hem en efter en och tillslut var det bara jag och Amélie kvar och vi gick in i skolan och köpte var sin sån där lång isglass i plastpåse som smakar saft. Vi satte oss åter ute ett tag innan vi försökte ta bussen hem.. Fast bussarna strejkade och det inte verkade komma någon, så vi fick gå till tågstationen för att ta en annan buss som gasade förbi oss när vi var ca 20 meter från busshållplatsen, så att vi fick sitta vackert ner och vänta en halvtimme till nästa buss och få halvt värmeslag.

   Eftersom jag inte har några hemmanycklar hade jag egentligen tänkt stanna i skolan till 5 och Nathalie slutade jobba innan jag åkte hem med henne, men Amélie bor precis bredvid och hon bjöd hem mig till henne ett tag för att titta på en film och undslippa värmen ett tag.

Vi såg en film som tydligen är väldigt känd i Frankrike "les Bronzes font du ski" hette den och handlade om en bunt människor som träffades på en skidsemester och klantade till det mesta. Den var ganska rolig och finns tydligen ett par filmer till med samma gäng. Ungefär som våran "sällskapsresan".

   Jag frågade sen min värdfamilj på kvällen om jag kunde vara barnvakt, men det blev ett himla liv om det och det fick jag verkligen inte, eftersom de inte kände människorna, jag är utlänning etc. :(

Surt.

Fredagen tog det mig 2 h att komma hem med bussen, fast det inte var strejk längre!

En sur tant skrek åt alla att gå av bussen vid ändstationen i Marsac där bussen alltid ändrar och kör vidare som linje 1 till Chancelade och jag byter till en minibuss. Jag blev sittande i Marsac ett tag innan nästa buss kom och missade alla minibussar som bara går under en timme. Nästa minibuss skulle inte vara förens halv sju, men en annan sur tant sa att jag skulle ta bussen bakom henne för att den skulle gå tidigare. Glatt tackade jag henne och hoppade på den och slog mig ner innan jag förskräckt insåg att vi svängde åt fel håll och åkte rakt åt skogen. Jag bad buss chauffören att släppa av mig så fort han kunde stanna och fick vackert gå tillbaka dit jag kom lagom till minibussen kl halv 7 och den sura tanten sa till mig "tu t'es trompée de bus? Il faut faire attention!" Grr.

Dagen efteråt när jag vaknade var jag förkyld och ju längre dagen led kände jag mig sämre och sämre och hade sen ganska mycket feber. Jag stannade på mitt rum hela dagen och söndag måndag lika så. När jag fortfarande hade hög feber på måndagen tyckte min värdfamilj att det var dags att gå till doktorn. Man måste ha läkarintyg om man stannar hemma från skolan, så iväg till vårdcentral bar det.

   Min värdsyster, Léa, hade fått ett typ panikanfall dagen innan, jätte läskigt. Jag var på mitt rum och hörde helt plötsligt någon skrika. Jag sprang ut i vardagsrummet och där lyftes hon upp i soffan av sina föräldrar och hon skrek efter sin mamma. Hon stirrade rakt fram med helt tom blick, grät och skrek att hon hade ont i sina fötter. Hon har helt borta och Christophe lappade till henne på kinderna för att få kontakt med henne. Jag visste inte vad jag skulle göra, om jag skulle ringa efter hjälp eller ej, så jag stod och bet på mina naglar och såg orolig ut istället. Hon slutade att skrika efter några minuter iaf och mina värdföräldrar sa att hon hade gjort så en gång sommaren innan men att de inte visste vad det var för fel på henne, men hur som helst ville de ta Léa till doktorn med, så vi åkte dit både jag och Léa i sällskap med Nathalie.

   Jag vet inte om det finns något mer franskt än att käka tabletter och medicin. Alla är konstant förkylda känns det som och så fort man blir förkyld åker man till doktorn och får ett halvt apotek utskrivet, äter piller för fullt och går i skolan som vanligt, pussar på varandra och sprider vidare sina bakterier. Inget "nu är jag sjuk men det går över efter några dar bra jag är hemma och vilar" som vi gör hemma i Sverige inte.

Jag var därför lite nervös att jag skulle få betala en förmögenhet, men doktorn var hur snäll som helst, konstaterade att jag hade influensa, gav mig febernedsättande och rådde mig att stanna hemma ett par dagar.

Så det gjorde jag. Léa hade "början till influensa men inte utvecklad ännu" och fick därför ca 5 olika piller att äta 3 ggr om dan och gå till skolan som vanligt. Stackarn.

   Jag var hemma från skolan fram tills fredagen och det var jätte jobbigt. Dels jobbigt att vara sjuk och dels jobbigt i min värdfamilj. Längtade hem väldigt mycket dessa dagar.

Jag missade "operation penna och papper" i skolan. Vi sponsrar en skola någonstans i Afrika med pengar och skolmaterial och nu skulle det hållas en välgörenhetskonsert för att samla in anteckningsböcker, pennor och allt annat möjligt de kunde använda i undervisningen.

Poängen var att man skulle betala sin biljett i skolgrejer. Jag köpte skrivblock och blyertspennor för att betala min biljett veckan innan, och "Set To", bandet i klassen, skulle bland annat spela. Tråkigt att missa, men men...

Igår var jag i skolan iaf. Det var jobbigt, skolbamba strejkade en timme. Först en halvtimme mellan 12.30 och 13 och sen skulle de strejka 13.30 igen men det blev inte av för det blev typ kaos. Man får alltid stå i kö i 30 min om man inte har eld i baken till bamba när det ringer ut kl 11.55 och när de dessutom stängde kl 12.30 var det redan en halvtimmes kö innan nästa halva av skolan kom och ville äta kl 13. Jag tror jag fick min mat kl 14, och det regnade ute.

Sen var M. Bondue, min engelskalärare på uruselt humör och bestämde sig för att ha ett muntligt prov där han gav alla en fråga på en dikt vi har jobbat med och om man inte svarade direkt eller förstod frågan gav han direkt en nolla och så fort det var någon som sa minsta lilla grammatiska fel bad han nästa människa att upprepa samma svar men ett jättesurt "korrekt den här gången". Jag blev typ rädd, han var jätte elak mot några.

   Det tog mig sen 1,5 h att komma hem med bussen. Jag hade gått in till stan för att ta linje 1 direkt och slippa eventuellt krångel i Marsac, men först kom inte bussen så jag fick vänta en halvtimme till nästa och när äntligen den kom slängde busschauffören av oss ytterligare en gång mitt ute i ingenstans och körde iväg själv. Den sista minibussen hade dock bestämt sig för att vara snäll och vänta in oss, så väl i Chancelade kom jag hem på några minuter som väl var, fast klockan var ändå nästan 18 när jag kom hem igen.

   Jag tror inte jag kommer att klaga så mycket på västtrafik när jag kommer hem igen. De slänger inte bara av en iaf!

Nu idag har jag hållit till i vardagsrummet med min värdfamilj och tittat lite på tv med Léa. Hon fick en till panikattack, eller vad det nu är, igår och är hemma från skolan och, gissa vad? Hon har fått utskrivet ännu fler tabletter och antibiotika. Stackaren... Nu är det hon som har hög feber.

Jag har sen också skrivit en dissertation till filosofin, jag älskar filosofi!Kanske inte just dissertationsskrivande, men jag dregglar typ över kursen.

Problemet just nu är endast att den måste bli översatt från svenska till franska, men tänkte pyssla med det imorgon eventuellet...

Nu ska jag soova.

Kraaaaaaaaaaaam