zyanyasarah

Lördagen den 10 januari 2009

Jag har precis varit ute och vandrat en sväng och det var helt underbart. Solen skiner från en helt molnfri himmel, eller hm den håller på att gå ner nu, men den gjorde det iaf, och det var varmt och vårigt ute. Det kändes verkligen som att våren hade kommit och jag tycker att det är vår nu. Jag tror jag började tänka vår efter nyårsafton redan. Vadå det är ju vårtermin! :P                                                                                                                                                                                                    Våren passade inte riktigt precis när jag kom ner dock för då låg det lite snö här! Haha, typ mer än vad vi hade hemma och folk är jätte chockade när jag säger att vi inte hade någon snö på julafton och pyttelite efteråt. De flesta tror fortfarande att det snöar året runt i Sverige.

Jag vill bara säga att det var helt fantastiskt underbart att komma hem och vara hemma ett tag under jullovet. Så tack till alla människor och djur som gjorde det underbart!!

Jag hade gärna stannat hemma ett tag till, men hann i princip med det jag tänkte hinna med, så jag antar att jag får vara nöjd. Det var faktiskt underbart att komma tillbaka till Frankrike också. Jag funderade på hur det skulle kännas och om jag bara skulle vilja stanna kvar hemma när jag kom hem, men det känns jättebra, iaf för tillfället. Jag är glad att jag har ett tag kvar här nere…

Tisdagen den 6e var det dags igen. Hejdå Sverige för andra gången, och den här gången kändes det på något sätt både svårare och enklare att säga hejdå till människor. Förra gången fattade jag i princip inte vad jag sysslade med över huvud taget och allt kändes så overkligt. Den här gången var det svårare för nu vet jag ju hur det känns att vara borta och det var mer verkligt. Jag kunde liksom fatta att jag inte ska träffa er alla därhemma på ett halvår. Samtidigt var det enklare för att jag vet vad som väntar mig nere i Frankrike och slapp vara nervös över det. Sista kvällen var jag förväntansfull och samtidigt som sorgsen lad att åka tillbaka.

Mina båda föräldrar skjutsade mig till flygplatsen under lustiga diskusioner som att min pappa tycker att konflikter är ”ett konstruktivt sätt att lösa ett problem” och att han nästan aldrig har haft en konflikt med någon, det är bara folk runt omkring som har konflikter med honom ibland. Det tyckte jag och mamma var väldigt lustigt och roligt sagt.

Jag hann sen knappt bli sorgsen när planet skulle lyfta för en kvinna från Kalifornien började att prata med mig och undrade om jag ville kolla på film med henne på hennes bärbara dator. Jag blev svarade glatt ja och hon sen bad hon mig välja film efter att hon letat ett tag efter filmerna hon lagt i någon mapp hon inte kunde hitta. Efter att ha försäkrat mig om att hon hade sett alla filmerna innan och att det inte spelade någon som helst roll för henne började vi att titta på The Duchess, men hann inte riktigt färdigt innan vi landade i Amsterdam och hon lite snurrigt skulle leta efter sina biljetter och sen rätt terminal och vi sa hejdå. Hon var jätte trevlig! Hon var tydligen författare och gav mig sin e-mail adress och bad mig kontakta henne om jag kommer till Kalifornien någon gång eller ger ut en bok!

I Amsterdam var det väntetid i ca 1,5 h och jag satte mig då ner och läste fram tills en gammal dam kom och frågade mig varifrån hennes flyg skulle gå på knagglig engelska. Jag märkte att hon var fransk och läste på hennes biljett och förklarade. Hon skulle tydligen också vänta en timme innan hon skulle ta flyget till Toulouse. Hon började där efter att prata och prata.

Hon var tydligen jude och uppväxt i Frankrike under andra världskriget och hela hennes släkt på 28 personer hade blivit ihjälgasade. Hon fortsatte att berätta om att hon flyttade till Israel och om politiken där och alla självmordsbombare och judendomen vs kristendomen, hur de skriver med endast konsonanter på hebreiska och så vidare och så vidare.

Efter hon slutat prata och skulle gå på sitt flyg, en timme senare, gav hon mig en bok av Amos Os (Soudain dans la forêt profonde) som hon tyckte att jag skulle läsa. Jag blev jätteglad!

När jag landade i Bordeaux lite efter 17 så stod min värdpappa, Christophe, och väntade på mig i avgångshallen och vi åkte sen hem till Périgueux.

Dagen därpå var det skola igen. De andra började på måndagen och hade därför gått i skolan redan i 2 dagar när jag kom. De hade bara trott att jag skulle missa en dag i skolan när jag hade sagt att jag skulle komma tillbaka från Sverige på tisdagen, så när jag inte kom til skolan på tisdagen så blev de oroliga och trodde att jag kanske inte skulle komma tillbaka. Jag fick ett jätteglatt mottagande när jag kom av alla underbart goa människor i klassen och på internatet.

Och som glasyr på tårtan, eller topping på tårtan… Eller köttbullar…? Äsch hur som helst, så har de ÄNTLIGEN satt på värmen i skolan!! Ni kan inte fatta hur lyckliga vi är för det! Nu slipper man sitta och frysa på lektionerna när man inte får ha på sig sina jackor och lägger dem över benen istället för att inte frysa ihjäl. Jag kan gå runt i tröja inomhus!

Det har vart mellan några plusgrader till minus ca 10 grader ett tag nu, så ni kan själva tänka er hur kallt det blir utan värmen på inne! (Fast på internatet har vi haft värme hela tiden!)

På internatet hade föresten någon tagit ner alla mina brev och foton från väggarna och lagt allt i en hög på min säng! Det var ett lite tråkigt första välkomnande av rummet på internatet, men men… Jag tror att det är någon av surveillanterna eller städmänniskorna som har tagit ner dem för att jag har satt upp dem med häftmassa som de tydligen knappt skådat innan. Suck, ska fråga dem, men orka sätta upp allt igen! Just nu ligger de i en hög på skrivbordet istället…

Jag har inte hunnit göra sådär fruktansvärt mycket dessa 4 dagar som jag har vart här. Jag har pratat mycket. Mycket mer än vad jag har gjort innan och jag blev jätte positivt överraskad över att jag kunde babbla så. Det känns som att franskan äntligen har gått från att vara as seg till att funka ganska bra! Fast jag vet inte, jag kanske bara har haft tur de 3 dagarna jag var i skolan… Man ska inte skjuta en hare innan man har hoppat över bäcken, som sagt.

Jag har sagt en del roliga saker på franska hitills som min rumskompis skriver ner och samlar, men de kräver allihop att man säger det med olika uttal så det blir inget kul att skriva ner. Men nu har jag ett som funkar utan uttal! Here it goes: Jag skulle förklara vem Astrid Lindgren var av någon anledning. Så jag säger ”C’est elle qui a fait Pippi!”

Förklaring för icke fransktalande människor. ”Faire pipi” betyder kissa. Så jag sa”det är hon som har kissat!” Pippi på franska heter Fifi. (kanske fler f…)

Jag har hittills aldrig hittat något bättre ställe att drömma mig bort till helt andra världar än kemi/fysik lektionerna här nere. Kemin på 2 h bara flög iväg i torsdags och jag blir mega inspirerad att skriva..

Jag är så glaaaaaaad att jag har med mig en dator ner nu. Jag älskar den! Nu kan jag äntligen skriva så mycket jag har lust, iaf på helgerna, på vardagarna får jag nöja mig med att skriva för hand och hoppas att kemilektionerna alltid är lika ”drömvänliga”.

Men internet funkar inte på min dator för tillfället, men det borde funka och vi skulle ringa någon snubbe som vet hur deras internet funkar… Skumt, men jag tror att det kommer att funka så småningom det med. :) Gud va mycket funka jag skrev. Jaja…

Om någon timme ska jag gå på bio med Léa, min äldsta värdsyster och hennes kusin, Marrion. Det var min värdmamma, Nathalie, som föreslog att jag skulle följa med dem och jag svarade att jag inte riktigt visste. Min värdsyster log snällt emot mig när hon frågade, men jag ville fråga henne ensam när inte hennes mamma satt där och tittade om hon ville att jag skulle följa med eller inte. Jag frågade henne en stund senare på kvällen och hon svarade bara ”du gör som du vill Sarah. Kom med om du vill.” Jag försökte att fortsätta, ”men jag vill gärna, men jag följer inte med om du inte vill att jag ska göra det”. Hon fortsatte att säga ”men du gör som du vill!” och såg surare och surare ut. Hm, jag känner mig så lagom välkommen, men nu ska jag följa med iaf, så får vi se hur det går. Det känns som att det är en chans att få prata och umgås med henne lite, kanske funkar det bättre sen och annars så gör det inte så mycket. Men det känns inte som att hon har gett mig någon chans, det kanske blir en ikväll…

Hoppas allt är super där hemma!

Puss och kram!

(och kram kram till Viktoria som nyss kommit hem, synd att jag precis missade dig!)

Haha, jag är po skolbiblioteket nu för att publicera mitt inlägg och de franska smo datorerna vill inte ha styckeindelning utan gjorde konstiga "hopp" i raderna ist, so jag tycker att det blev skumt.. Men men hinner inte fixa med det nu för ska ha engelska om 5 min och jag moste hitta till salen. Men det är nog läsligt ändo :P

Kram igen