zyanyasarah

Lördagen den 24/1 2009

Jag sitter inne på mitt rum hos familjen medans det regnar och blåser så att det knakar i träden. Min lampa har blinkat och slocknat några gånger när strömmen har försvunnit något ögonblick, men nu har den lyst ett tag.

Det har inte hänt så mycket den här veckan och förra helgen var jag väldigt förkyld och kände inte riktigt för att skriva.

I måndags var jag hemma från skolan på dagen medan jag hade fullt sjå med att övertyga min värdfamilj om att jag bara var lite förkyld och att det inte fanns någon anledning för att gå till doktorn. De är typ galna med att gå till doktorn och få tabletter här och går dit för allt möjligt medan piller knapras flitigt. För att få vara hemma från skolan behövde man tydligen ett läkarintyg, vilket min värdmamma berättade för mig på måndagsmorgonen och jag bestämde mig då för att det nog var säkrast att befinna sig i skolan istället och sprida mina bakterier där som alla andra, så jag åkte dit och sov på internatet på måndagskvällen. Nathalie jobbar inte på måndagar så hon släppte av mig i skolan när hon hämtade Léa på eftermiddagen. Det var ganska skumt att vara hemma med bara Nathalie, hon åkte iväg en sväng på morgonen och jag spenderade i stort sätt hela dagen på mitt rum, men det var så tomt och tyst i huset på något sätt utan systrarna.

När jag kom till internatet hade Pauline var det Pauline som var surveillante och hon var på sämre humör än vanligt på kvällen då hennes ilskna röst ekar "SILENCE!" genom korridorerna. Hon hade ett alvarligt prat med oss innan lät oss gå ner till middagen och sa saker som att vi måste ta av oss skorna i trappuppgången och inte får gå genom korridoren till våra rum med dem på, att vi inte fick prata i telefon förutom i "föreningsrummet" om det är tomt på folk och då måste vi fråga henne först och få ett godkännande, att vi inte fick duscha en minut senare än utsatt tid etc etc. Alla som bröt mot reglerna skulle få 2 timmars straffgörning på onsdagseftermiddagar eller bli skickade till skolsyster för påläsning av internatets regler och senare få förhör på dem. Haha, jag kan tänka mig att ni där hemma sitter och är halvt chockade när ni läser det här och undrar vad jag är för en sjuk människa som bor på franskt internat frivilligt och till och med trivs, men det är inte alls så farligt som det låter! Internatet är egentligen avslappnat och hon kan omöjligen hålla sån koll på oss som hon vill.

I onsdags hade jag, Delphine, Justine, Georgia och Mariah bestämt oss för att gå på bio och se Australia. Jag var på jättebra humör på morgonen (har bara 2 h kemi/fysik lab och den gick faktiskt jättebra den här gången, nog dels för att vi lyckades tappa bort oss helt och hållet förra gången och fick göra om alltihop typ 4 ggr och stanna över på rasten, så den här gången när det var en liknande uppgift kunde vi det utantill) och när jag slutat så vandrade jag bort mot bion för att checka programmet för veckan, men SÅKLART hade filmen slutat gå kl 14 som den har gjort nu i tre veckor och flyttats till kl 17 istället när jag och Delphine måste vara tillbaka på internatet kl 18.

Det är jätte dumt att de ändrar biotiderna på onsdagar, men väldigt smart idé av dem, för det är på onsdagar som de flesta vill gå på bio, då vi alla som går i skolan slutar efter lunch. Bioprogrammet släpps inte förens på morgonen, eller sent på kvällen på tisdagen, så man har inte en chans att få reda på vilka tider allt ska gå innan man är där på ondsagen. Troligen har de då bytt tid på filmen och man har inte möjlighet att se den filmen man tänkt och ser något annat istället, eftersom man ändå är där allihop och inställda på att se en film. Men så återstår det ju att man fortfarande vill se den filmen man från början planerat, så man kommer dit veckan efter och hoppas att man har bättre lycka då och på så sätt har de fått sålt dubbelt så många biljetter. Fusk...

Men ingen av oss hade lust att se något annat så det sket sig och det slutade med att jag återvände till skolan och satt och läste några timmar innan internatet öppnade på kvällen. Jaja... Får la se om det kan bli nästa onsdag men jag tvivlar på det...

Det största som hände förra veckan var väl att larmet gick i rummet hos Jessica, den andra Surveillanten. (Ett larm som går av om en av nödutgångarna öppnas.) Hon kommer ut i korridoren och ser en man i mörk jacka som vänder på klacken och springer iväg ut igen och det var ett himla liv om denna "inbrottstjuv" några dagar efter. Folk ville inte sova själva och madrasser las fram i rummet hos surveillanten så att hon skulle slippa sova själv.

Nu den här veckan har det kommit fram att det var någon tjejs pojkvän som hon försökt smuggla in utan att ha en tanke på att det kunde finnas ett larm.

Nödutgångarna går btw bara att öppna inifrån, så vem folk kan inte bara gå in hur som helst, vilket jag trodde först när jag fick höra om det.

Den onsdagen hade vi ett extra inlagt matteprov i två timmar, så vi slutade kl 15, sen följde jag med Delphine och Carmen till ett möte där de skulle beslutas om det fortfarande skulle demonstreras och blockeras skolor i veckorna framöver.

Vi kom dit när mötet vart igång i någon timme redan och stämningen började bli lite rastlös. Jag trodde först när jag hörde om det att det skulle vara värsta seriösa politiska mötet och det såg ganska seriöst ut, om än inte lika, när vi gläntade på dörren till en stor sal och det var ett femtiotal ungdomar som satt på framdragna stolar i en ring. Vi gick och satte oss och det var tre killar som såg ut att vara lite äldre än oss som höll i det mötet, varav en, som såg ut som Harry Potter i runda glasögon och mörkt rufsigt hår, var ordförande.

Alla där verkade fortfarande vilja protestera mot det nya skolsystemet, men tyckte att det verkade lite hopplöst nu när alla andra lagt av och de i princip är själva på sin skola. De övervägde saker som att blockera en bro i närheten, försöka prata med folk för att få fler anhängare, men de flesta idéer hade redan prövats och till och med de mest optimistiska verkade tycka att det var dags att lägga ner det hela.

Ordförandet lät ordet passera runt i cirkeln av människor som satt och diskuterade helt andra saker medan tiden gick utan att mötet avslutades och när ordet gått runt 2 ggr och folk fortfarande bara sa att de inte hade några nya idéer de inte redan prövat, ordförandet hade visat rumpan och clementiner börjat bollas runt så avslutades äntligen mötet och kanske 5 människor gick ut och protesterade för fred i Palestina. Jag och Delphine begav oss till Taraval där vi satt en stund medan vi väntade på att internatet skulle öppna.

Jag blev sen väldigt förkyld på fredagen och helgen. På lördagen hade familjen gäster på kvällen och jag hade nästan helt tappat min röst så jag bara kunde knappt få fram någonting när jag försökte prata med gästerna.

För övrigt har jag lyckats rymma från internatet. :P

Det var i onsdags när jag var själv på rummet för Delphine var tvungen att åka hem med sin mamma på kvällen och Morgane är nästan aldrig på internatet på onsdagar. Jag kom till rummet som vanligt klockan 18 och la mig ner på min säng och lyssnade på musik. Helt plötsligt slår jag upp ögonen och inser att jag nog somnat en stund. I min förvirring inser jag att jag är ensam i rummet och drar som slutsats att Delphine och Morgane redan har gått iväg för att äta, (som att Delphine bara skulle sticka sin väg och äta utan mig om jag somnat, men jag var trött som sagt var). Korridoren var ganska folktom så jag bara vandrade ut genom den stora dörren till trappuppgången och ner de 4 trapporna till utanför matsalen. Dörren var olåst så jag trodde att allt var precis i sin ordning och när jag kom ner möttes jag av Tamara som stod och väntade i mörkret och såg ytterst förvånad ut över att se mig medan hon började gräva efter sin klocka. "Men vart är alla andra?" frågar hon mig när hon fått fram den och jag, också förvånad över att hitta henne där nere alldeles själv, frågar henne om de inte är i bamba redan. Vi blir båda ännu mer förvånade och jag får tagit mig en ordentlig titt på klockan och inser att den bara är 18.40 och att de andra inte skulle bli utsläppta från internatet förens om 5 minuter som tidigast. Vi skrattade gott åt min förvirring och åt hennes förvirring för hon trodde att det var hon som var helt borta och snurrat till allt ordentligt när hon var iväg för att rida, och inte jag när jag kom vandrande. Vi fick vackert stå och vänta en stund till de andra kom ner också de förvånade över att hitta mig där nere. Så det kan gå...

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta för mig den här helgen. Jag ska kanske träffa Amélie imorgon men det är inte säkert för hon har jättemycket att göra nu, som alla andra som ska ta baccen, plus att hon har börjat på någon form av universitetsutbildning redan som hon läser parallellt med skolan och ska fortsätta med hela sommaren innan hon kommer att ha två månaders ledigt i oktober/november. Vet inte riktigt hur hon fixar det.

Det är för övrigt super i värdfamiljen och jag börjar trivas bättre här än på internatet!

Léa och jag övar engelska tillsammans nån timme på helgen, Lola verkar börja tycka om mig med nu på sistone och mina värdföräldrar är jättesnälla. Det är härligt att bara kunna vara, jag är fortfarande mest på mitt rum, men spenderar tiden med att läsa, skriva etc. Underbart med egen dator, även fast internet inte funkar än, men jag känner inte att jag direkt har jättemycket behov av det, iaf inte nu för tillfället...

Kraamis