zyanyasarah

Je vais dehors un peu.

Mais, il pleut.

Oui.

Tisdagen den 17 februari 2009

Nu är det lov! Länge, länge.

Igår var en fantastisk dag. Solen sken från en klarblå himmel. Det var ganska kallt på morgonen så jag tog på mig min vinterjacka och mina joggingskor innan jag tog bussen hem till Thaïs som bor en ganska bra bit utanför Périgueux på landet.

Jag kom till busshållplatsen i en liten by som heter Saint Georges... där hon stod och väntade med sin vov, en korsning mellan bordercollie och någon jakthund, och vi började vandra mot hennes hus. Jag blir fortfarande helt fascinerad av alla gamla franska hus med sina "volet"s på utsidan, små gator i sten. Det är verkligen så annorlunda mot Sverige och jag får ibland känslan av att stiga in i en fantasy bok när jag kommer till någon liten lantlig by som den. Det ända som fattas är en lång klänning och häst att rida på. ;)

Vi gick genom skog (ÄNTLIGEN SKOG) och över ängar innan vi kom till hennes hus en ca halvtimmes gångmars från byn. Hennes hus var också sånt där coolt gammalt franskt litet hus från 1800 talet, det befann sig uppe på en höjd så man klättrade på lite stenar de lagt ut som en trappa. De hade stoor trädgård med hönor och en tupp men inte så mycket andra djur.

Jag var helt lyrisk över att äntligen ha kommit till en ordentlig skog med små stigar och hon älskar med skogen så vi hade bestämt oss för att gå ut på långfärd. Vi kom dock inte så långt innan hennes hund satte sig ner och inte ville följa med oss längre, han är 10 år, så vi fick gå tillbaka och lämna honom och stannade i hennes trädgård i solen ett tag. Det blev så varmt på dagen att vi kunde sitta i t-shirt! T-shirt i februari liksom.

Vi gick sen ut och gick, utan vov den här gången, ytterligare några timmar och klättrade lite för att komma till en grotta hon ville visa mig. Helt underbart, jag saknar verkligen verkligen skogen.

Hungriga och trötta kom vi tillbaka till hennes hus vid 17 tiden och åt lite ute i solen innan vi begav oss in på hennes rum, med snett tak och träpaneler överallt, där vi var fram tills 18.30 tiden då hennes mamma körde oss till busshållplatsen och jag åkte tillbaka hem igen.

I onsdags var jag hemma hos Stephanie och bakade "pepparkakor" fast inga såna som vi är vana vid. Vi gjorde först en deg, ungefär som sockerkaksdeg, innan vi kavlade ut och använde formar med stjärnor och hjärtan m.m och gjorde precis som vanliga pepparkakor. De blev inte så vidare värst goda men det var roligt att baka och det hela slutade med att vi fick städa hela köket, tvätta oss och dammsuga innan hennes värdföräldrar skulle komma hem.

I torsdags var det dags för den fruktade uppvisningen i acrogym! Jag bad tjejerna att skriva ner programmen i detalj medan jag tränade med den andra gruppen, så på så vis hade jag två papper med allt jag skulle memorera och kunde lära mig det innan uppvisningen. Jag skuttade runt i rummet på internatet kvällen innan, Delphine hade begett sig till "studierummet", där det finns en dator vars skärm är helt randig så att man knappt kan se någonting men man kan sitta och skriva om man verkligen måste, så jag var själv på rummet någon timme och hann lära mig allt utantill.

Vi hade bestämt oss för att ha på oss kläder i speciella färger på korreografin med Amélie och Anaïs så de hade tagit med sig ett par svarta byxor och en röd t-shirt till mig medan de hade svarta t-shirtar och röda kjolar och så hade vi blommor i håret och en burk med rosenblad jag skulle ta och kasta över en av deras duo pyramid. Med Liliane och Lauren hade vi cow-boy tema, men jag hann inte byta om emellan så jag hade samma kläder med en cow-boy hatt till.

Själva uppvisningen gick helt okej. Jag befann mig på fel plats en gång på ett element de hade glömt att skriva upp. Sen var det den där dumma burken med rosenblad... Jag skulle ta den och trippa några steg innan jag kastade ut innehållet över deras "fiskare", men det dumma locket satt fast och när jag äntligen fått av det råkade jag kasta hela burken på dem så att de fick ducka och burken dunsade ner på matten med några rosenblad som tappert letat sig ut och seglande ner i luften. Typiskt. Fast det blev mer en rolig grej, publiken började skratta och jag vet inte riktigt om de tror att burkkastandet skulle vara en del av programmet och att jag är en duktig skådespelare som fick det att se så verkligt ut när jag med förskräckt min ser burken glida ur mina händer. Men jag tror de flesta genomskådade det och fattade att det var en olyckshändelse innan jag övergick i min "planka". Jaja. Nu är det över iaf och det känns ytterst skönt.

I fredags träffade jag Emma (svenskan som var här förra året)! Jag hade min långa håltimma och gick in till stan med Georgia för att träffa en annan nya zeeländsk tjej som går på ett annat gymnasium i Périgueux och kom hit för bara två veckor sen, jag kommer inte ihåg vad hon heter. Mariah kom också efter ett tag och vi gick till Taraval en sväng. Jag slog mig ner vid ett bord och så kom plötsligt Emma fram, Hej Sarah! Blev jätte glatt överraskad. Jag visste att hon var här över lovet och vi hade planerat att ses på söndagen, men blev ändå överraskad av att se henne. Jag pratade med henne ett litet tag innan jag var tvungen att gå till min engelska lektion. Hon följde med mig in i skolan en sväng och till salen. Jag har M. Bondue i engelska och av någon konstig anledning tycker han jättebra om mig, fast han inte har någon egentlig anledning till det. Jätteskum är han. Han hatade iaf Emma förra året och hon sa att hon helst ville gå därifrån innan han kom. Hon lyckades dock inte avlägsna sig tillräckligt fort och han blev synlig i korridoren när hon gick mot utgången. Hon sa bonjour men han bara gick förbi henne och såg jättesur ut. Sen på lektionen frågade han mig "Sarah, tu connais Emma?" och såg lite ilsket förvånad ut.

"Oui, elle est la suédoise qui était là l'année dernière." svarar jag lite försiktigt.

"Oui, je le sais. Je l'ai eu en cours." Så jag vet inte riktigt om han tänker börja tycka illa om mig också nu, men vi får la se. Jag tyckte att det var lite komiskt.

Efter engelska lektionen begav jag mig åter till Taraval men då hade alla gått... Satt där och läste till 19.30 innan vi skulle ha vår klassmiddag.

Klassmiddagen var väl halvlyckad... Det var bara 12 st som kom och det är i princip de jag äter lunch med i vanliga fall, plus två an tjejerna som de andra i klassen inte tycker om. Jag sa inte mycket och vi åt pizza på ett ställe där vi var ensamma. Stannade kvar till 23 då Elodies mamma kom och hämtade mig, Elodie och 2 andra och körde hem oss alla.

Lördagen var jag hemma hos familjen, hände inte mycket...

Söndagen däremot åkte jag in till stan på eftermiddagen för att träffa Emma och några av hennes kompisar på The Irish Corner. Det är typ en restaurang, bar, fik. Min värdfamilj skulle åka till någon släkting och släppte av mig på vägen. Jag glömmer alltid att verkligen Allt är stängt på söndagar här. Det fanns inte en affär öppen, inte ens mataffärerna, bussarna slutar att gå och det finns knappt några människor alls. Till och med parkeringshusen är stängda. Jag satte mig på en bänk och läste till jag skulle träffa Emma, sen var vi på the Irish Corner till 19 tiden och jag träffade några av henne vänner. Jätte schyssta människor, synd att de inte längre bor här utan har flytt till Bordeaux...

Jag blir helt glad när jag hör Emma prata. Hon pratar helt flytande och har värsta franska dialekten. Vill också, fast jag tvivlar på att jag kommer att lära mig lika bra, men man kan ju alltid hoppas. :)

Hoppas allt är super där hemma! Erat lov är väl slut nu..?

Lite information för otekniska; jag har lagt upp lite bilder så alla inläggen får inte plats att synas längre men de är inte försvunna och man kan hitta dem ute i kanten under "månaderna".
Ha det fiint
kraaaaaaaaaaaam