zyanyasarah

Vi åkte därefter vidare till ett litet tempel intill 8 Ladies Cave. Grottan har fått sitt namn efter 8 personer som blev instängda där efter att en bomb fått ingången att rasa samman. De 8 personerna dog där inne och det var nu en minnesplats för de som dött.

   Vi åkte vidare mot Tra Ang Cave. Vi gick först cirka 20 minuter genom djungeln och fick därefter bada lite i floden medan lunch dukades upp på presenningar på marken. Vi fick rulla våra egna vårrullar till lunch. Varje person fick en egen liten skål med jordnötter att strö i sina rullar. Jag lyckades haffa åt mig lite ris och sallad innan jordnötterna började flyga vilt.

   Efter lunch simmade vi cirka 300 meter in i grottan. Det blev snabbt beckmörkt och vi simmade vidare med pannlampor. När vi kommit till slutet av grottan fick alla stänga av sina lampor och vi simmade en bit i totalt mörker innan vi började se det svaga ljuset från utgången. Vi fortsatte simma mot ljuset hela vägen ut och det var en häftig upplevelse.

   Vi fick lite varmt kaffe när vi kom upp från vattnet och därefter vandrade vi tillbaka mot bussen igen medan det började åska och dundra i fjärran. Himlen blev snabbt mörk och det dröjde inte länge innan regnet började falla. Vi hade precis kommit upp till vägen när himlen bestämde sig för att öppna sig och vi blev alla dyngblöta under den lilla stunden det tog att gå på bussen.

   Det var en ung och väldigt sprallig tjej som ledde turen. Hon lyckades verkligen skapa en bra stämning och få alla i gruppen att prata med varandra. Hon delade skrattande ut öl/läsk och satte på vietnamesisk musik medan vi åkte tillbaka till staden genom regnet. Det kändes tråkigt att vi inte skulle fortsätta resa runt tillsammans som grupp...

   När vi kom tillbaka till vandrarhemmet åt vi bara middag, duschade och bytte kläder innan vi hoppade på nattbussen mot Ha Long. Vi hade köpt bussbiljetter av kvinnan på vandrarhemmet men inte fått några biljetter. Kvinnan hade åkt iväg till grannstaden för att släppa av några andra turister och hann inte komma hem innan vi var tvungna att åka. Hennes pappa skjutsade oss till busshållplatsen på moped och det blev lite problematiskt när vi blivit avsläppta utan biljetter... Ingen pratade engelska, men till slut kom pappan tillbaka till vår undsättning. Han redde upp situationen och det visade sig att kvinnan på restaurangen bredvid hade våra biljetter!

Klockan 04 morgonen därpå blev vi avsläppta i Tam Coc. Vår anslutande buss skulle gå först vid 08 fick vi höra, så det var bara att vackert sätta sig och vänta.

   Vi kom med rätt buss till slut och blev avsläppta vid piren i Ha Long vid lunchtid. Eftersom vi tidigare bott så off hade vi bokat boende i ”centrum” med hopp om att det skulle vara lätt att ta sig runt och boka turer därifrån. Det visade sig inte vara fallet... Vi trodde att Ha Long skulle vara en liten hamnstad och att det skulle vimla av turister som ville besöka Ha Long-bukten. Det visade sig dock att i stort sätt alla turer till bukten avgår från huvudstaden Hanoi...

   Vi åkte genom ett industriområde in till centrum som mer var som ett bostadsområde. Himlen var askgrå och väderprognosen spådde ösregn och åskoväder de kommande dagarna. Jag hade inte sovit en blund på hela natten och Hanna endast någon timme. Vi var inte supertaggade på att stanna i Ha Long kan man säga...

   Efter att vi fått i oss lite mat och sovit en stund bestämde vi oss för att åka vidare. Ha Long har varit ett av de ställen vi helst av allt velat besöka på resan och ingen av oss ville åka ut och sova på en båt i ovädret... Vi bokade bussbiljetter till Sapa uppe i bergen istället. Det spåddes regn där med, men att vandra i ösregn är ju ganska mysigt, eller vad säger ni?

Sagt och gjort. Dagen därpå gick vi upp klockan 05. Den första utmaningen blev att ta sig ut från hotellet. Dörren var nämnligen låst och barrikerad och ingen svarade i telefon eller när vi ringde på klockan i receptionen. Till slut började jag ropa efter någon och kvinnan som hade stället kom då ner för trappan och öppnade dörren för oss.

   Bussen skulle gå klockan 07, men vi skulle infinna oss på busstationen klockan 6.15 för att få våra biljetter. Vi hade bokat biljetter över internet och hade en bokningsbekräftelse på engelska – något som inte var populärt. Det blev problem att få biljetterna då varken mannen i luckan eller busschauffören pratade engelska. Ingen av dem var speciellt villig att hjälpa oss och det verkade inte som om de någonsin hade varit med om att någon bokat över internet innan. Till slut ringde i alla fall mannen i biljettluckan till telefonnumret som stod på bokningsbekräftelsen. Han pratade därefter med chauffören och vi fick slutligen gå på bussen.

   Det var bara vi, några ut lokalbefolkningen och en spansk turist som skulle med bussen. När bussen skulle gå satt chauffören och rökte och pratade med sina vänner. Nära en timme senare startade han äntligen motorn och vi rullade iväg. Vi rullade dock inte långt innan bussen stannde igen för att byta inte bara ett, utan alla bussens däck! Klockan närmade sig 10 när vi äntligen började åka mot Sapa. Jösses...

   Vi kom fram till Sapa runt 17. Det var så dimmigt i staden att man bara såg ett par meter framför sig, men det var ganska mysigt. Vi hittade ett jättemysigt café/restaurang i närheten av stället där vi bodde. Rummet var fint och familjen som ägde vandrarhemmet trevlig och hjälpsam.

Dagen därpå var det lika dimmigt och regnade en del. Vi satt på olika caféer och tog det bara lugnt. Vi bokade en vandringstur med Sapa Sisters till dagen därpå.

Nästa dag var det mycket dimmigt på morgonen. Vi skulle vara vid Sapa Sisters kontor vid 09 och ungefär vid den tiden bestämde sig dimman och molnen för att skingras.

   Vi mötte upp vår guide, 29-åriga Chai, och började vår vandring över risfälten ner i dalen. 2 försäljarkvinnor gjorde oss sällskap. De försökte prata lite med oss på engelska och varje gång stigen blev brant eller halkig hoppade de helt oberörda förbi och erbjöd oss skrattande sina hjälpande händer.

Sapa Sisters anställer bara kvinnor ur Hmongfolket, vilket är en ganska utsatt folkgrupp som lever i bergen. Företaget vill på så vis stärka kvinnornas positioner och ge dem vägar till andra liv.

   Chai berättade att hon aldrig gått i skolan. Hon berättade att hon har 2 äldre systrar. Den ena systern gifte sig frivilligt när hon var 13 år och fick sitt första barn när hon var 14. Den andra systern hade vägrat gifta sig med mannen som frågat efter hennes hand. Mannen och hans familj hade då kidnappat henne – med systerns egen familjs tillåtelse! Efter det hade systern varit tvungen att gifta sig med mannen, eftersom ingen annan man skulle vilja ha henne då hon inte längre var oskuld...

   Chai berättade att hon hade vägrat gifta sig och att hennes föräldrar hade valt att lyssna på henne. Kanske ångrade de att de gifte bort hennes äldre syster så brutalt mot hennes vilja? Hon berättade stolt vidare att hon inte fått sitt första barn förrän hon var 21 år gammal. Hon hade då anställning som vandringsguide och hade valt sin make själv.

   Vi vandrade cirka 13 kilometer över risfält och genom skogsdungar. Vi besökte ett par bergsbyar på vägen och åt lunch hos Chais svägerska. Under lunchen packade försäljarkvinnorna upp precis allt som de burit i sina flätade korgar på ryggen under vandringen. Vi köpte var sin sak av dem och de lämnade oss till synes nöjda.

   Vi fortsatte vår vandring mot byn Ta Van som var vårt slutmål. Ni som varit hemma hos Hanna och mig kanske har sett den enorma tavlan med fotot på en bro som vi har i vårt sovrum? Ända sedan vi köpte tavlan har vi undrat vart fotot är taget och när vi googlade på vandringar i Sapa hittade vi bron! Bron kallas ”The Cloud Bridge” och finns just i Ta Van, så nu har vi sett den i verkligheten och tagit egna foton.

Efter att ha varit vid bron ett tag och fått möjlighet att vandra ut på den sa vi hejdå till Chai och åkte minibuss tillbaka till Sapa.

Dagen därpå tog vi bussen cirka 6 timmar ner till Vietnams huvudstad Hanoi. Vi hade bokat boende mitt i den gamla stadsdelen och besökte som hastigast den kända japanska bron och sköldpaddetemplet.

Dagen därpå besökte vi ”Temple of Literature” som är ett universitet och tempel som grundades på 1000-talet. Det är tradition för studenter som tar examen att åka dit och vi såg massvis med framförallt små barn iförda i långa examenskåpor och tillhörande hattar.

   Vi hittade ett mysigt nudelställe där vi åt lunch alldeles intill templet och vandrade därefter tillbaka till den gamla staden. Vi satt på ett café i några timmar och gick därefter på en vattendockteater. Vattendockteater är en konstform som utvecklades för cirka 1000 år sedan under regnperioderna här i Vietnam. Vi såg på hur olika dockor simmade runt i en liten pool och dansade till traditionell musik. De hade gjort ett tiotal olika sketcher där bland annat drakar, fiskar och risodlare simmade omkring i vattnet. Det var verkligen en märklig konstform.

   På kvällen åt åt vi middag tillsammans med min kollega Elin och hennes vän Veronica. De är också på rundresa i Vietnam.

På fredagen gjorde vi ett andra försök att åka till den berömda skärgården utanför Ha Long. Vi hade hittat en tur som utgick från Hanoi och först skulle ta oss till Cát Bà Island. Vi skulle sedan sova en natt på Monkey Island och därefter åka ut i Lan Ha-bukten som är mindre turistig än Ha Long.

   Det visade sig att vi var de enda som bokat just den tursammansättningen. Vi blev upphämtade från vårt vandrarhem och åkte buss, färja och åter buss till ön Cát Bà. Alla andra turister skulle tydligen stanna på ön. Vi blev avsläppta på en restaurang där det dukades fram lunch. Chauffören som släppte av oss sa att någon skulle komma och hämta upp oss 2 timmar senare.

   Ungefär 2 timmar senare dök mycket riktigt en kille upp och presenterade sig som vår guide för dagen. Vi åkte och besökte en grotta där ett sjukhus byggts inuti. Guiden visade oss runt och berättade att sjukhuset används under kriget med USA. Han berättade att folket på ön, inklusive hans föräldrar, tagit skydd i grottan medan bomberna föll över ön.

   Efter det åkte vi vidare till öns nationalpark. Det var tydligen planerat att vi skulle gå på en 2 timmars lång vandring upp till en utkikspunkt. Det stod ingenting om vandring i beskrivningen av turen, så jag blev mycket positivt överraskad. Vi vandrade genom regnskogen upp i bergen och tittade på utsikten över de toppiga skogstäckta bergen.

Efter vandringen blev vi avsläppta i hamnen och fick följa en annan man till en färja. Vandringsguiden sa att mannen på båten skulle informera oss om var och när vi skulle bli upphämtade nästa dag. Mannen på båten hade dock ingen aning om vart vi skulle näst...

   Vi åkte i alla fall till Monkey Island och bodde i en bungalow på en jättefin resort på stranden. De i receptionen ringde till turföretaget och informerade oss sedan om hur morgondagen skulle se ut.

Morgonen därpå hämtades vi och några andra turister upp med båt. Vi blev tagna till en större båt där vi mötte upp ett tjugotal turister som bokat en heldagstur till Lan Ha-bukten från Cát Bà Island. Så bar det ut i bukten.

   Ha Long / Lan Ha är en samling av tusentals små öar. Det finns massa fiskebyar som ligger och flyter på vattnet.

Vi kryssade mellan öarna ett par timmar och stannade därefter på ett ställe där vi fick paddla kajak en stund till några små grottor.

   Efter det blev det lunch och jordnötskalas på båten. De verkligen strösslar med jordnötter här i Vietnam... Jag hann norpa åt mig lite ris och grönsaker innan alla började blanda allt.

   Vi åt lunchen samtidigt som vi höll på att skratta ihjäl oss åt hur 2 kinesiska kvinnor i stora hattar paddlade fram och tillbaka, fram och tillbaka från bryggan med kajakuthyrningen. De diskuterande vilt med varandra och det tog dem seriöst ungefär 20 minuter att komma på hur de skulle vända sin kajak! Till slut fick de äntligen kläm på hur de skulle göra och kunde därmed paddla iväg åt rätt håll. De var på för långt håll för att vi skulle kunna instruera dem kanske jag ska tillägga?

   Efter lunch åkte vi till en liten ö med en strand där vi fick simma iland.

 
Efter det åkte vi tillbaka till Cát Bà Island och blev avsläppta vid en turistbyrå. På något märkligt sätt blev vi sedan tagna tillbaka med buss, färja och buss till Hanoi. Det dök alltid upp någon person som hade mitt namn på någon lista och när ingen dök upp följde vi de andra turisterna och kom rätt ändå. Jag vet inte om det var tur eller skicklighet som låg bakom det hela. Turen var inte riktigt som vi tänkt oss, men vi var ändå mycket nöjda med den. Vi fick se mycket och det var verkligen vackert både på öarna och ute i bukten!

   När vi kom tillbaka till Hanoi hade hela vårt kvarter förvandlats till en stor marknad. Det vimlade av folk och det var som att befinna sig mitt i ett festivalområde. Klockan hann bli 21 innan vi trötta var tillbaka på vårt rum.

 

Dagen därpå gick vi upp tidigt och åkte på en organiserad tur till Ninh Bình. Vi åkte först till Hoa Lu, som var Vietnams huvudstad i lite drygt 40 år på 1000-talet. Vi besökte där 2 tempel.

   Efter det åkte vi vidare till Tam Coc. Vi fick oss ett gott skratt när vi stannade och åt lunch på restaurangen som låg precis bredvid stället där vi tillbringat 4 timmar natten då vi åkte från Phong Nha Ke Bang till Ha Long! Vi hade en mycket bra urspunglig resplan tyckte vi, men på grund av det dåliga vädret och att vi så spontant ändrade om så blev det en del åkande fram och tillbaka.

   Efter lunch åkte vi båt ut på floden Ngô Dông. En kvinna rodde med fötterna och vi flöt fram på floden mellan de höga bergen. Ris växte upp ur vattnet på båda sidor om oss.

Jag lyckades inte riktigt fånga landskapet på bild, men det är verkligen ett av de vackraste ställen jag varit på. Jag satt och drömde mig bort medan vi flöt fram på floden...

   Efter det fick vi låna cyklar och cykla cirka 4 kilometer och titta på landskapet med risfälten.

   Mycket trötta och nöjda åkte vi därefter tillbaka till Hanoi. Turen till Tam Coc var ett perfekt avslut på Vietnamresan!

 

Idag har vi flugit till Kina. Tyvärr hade flygbolaget lagt till ytterligare en mellanlandning och dessutom ändrat så vårt anslutande flyg skulle avgå en timme tidigare än när vi bokade. När de dessutom inte kunde checka in vårt bagage hela vägen insåg vi att vi omöjligen skulle hinna med vårt anslutande flyg till Lijiang från Kunming...

   Mycket riktigt – vi missade flyget. Flygbolaget ordnade dock så vi fick en ny flygbiljett imorgon. De ordnade även så att vi blev skjutsade till ett hotell nära flygplatsen där vi får bo och äta helt gratis!

   Nu sitter jag på det lyxiga rummet i Kunming och skriver. Jag lyckades ta ut pengar förut, efter att ha testat inte mindre än 7 stycken olika bankomater innan jag hittade en som fungerade! Tjejerna i receptionen kan ingen engelska alls, men de använder sig av en översättningsapp på mobilerna som fungerar vädigt bra.

   Imorgon ska vi flyga till Lijiang uppe i bergen. Det är synd att vi måste lämna rummet redan klockan 04.20 nu när vi har ett så lyxigt rum!

 

Kramar!