zyanyasarah

Efter examen var jag ledig i 2 månader under sommaren. Jag tränade massor med agility och tävlade en del. Jag vet inte hur många gånger Ninya och jag har startat nu, men det är som att det låser sig för Lill-tokan på tävling. Hon blir väldigt stressad och springer för det mesta helt åt skogen. När hon väl lyckas hålla fokus är hon väldigt duktig och snabb, så vi har lyckats placera oss 3ggr i hoppklassen. Vi är därmed redo att flyttas upp till klass 2 i hoppningen, men kommer troligen stanna kvar i klass 1 till vi kan flytta upp i agilityklassen med.

Under sommaren åkte jag även på några mindre turer. Hanna och jag åkte på weekend till Borås och mamma och jag vandrade 3 dagar i 30-gradig värme från Grandalen till Skatås och övernattade i Kungälv och Jonsered på vägen. Sedan var vi som vanligt några dagar hos mormor i Marstrand och hos Hannas familj i Småland.

 

Den första augusti började jag arbeta på psykiatrin igen. Jag trivs väldigt bra på psykiatrin, men bitvis har det varit ganska tufft med mycket tunga samtal och en hel del jourer. Jag har nu avslutat mitt 6 månaders långa vikariat och nu är jag fri igen.

 

Det har varit ganska mycket att göra den senaste tiden och jag har haft mycket att tänka på, men det mesta verkar ha löst sig nu och vi kan börja fokusera på resan.

   Till vår stora lättnad började Ninya löpa, så vi har kunnat ha Skuttis hos oss i 2 veckor nu. Igår åkte han hem till mormor där han ska stanna i ungefär en vecka. Det är tur att vi har mormor som alltid är så snäll och rycker in när vi behöver djurpassning som bäst!

 

I övrigt åkte Hanna och jag på en weekend till Hässleholm och tittade på agility-vm under hösten. Vi firade även jul tillsammans för första gången.

 

Det sista jag vill nämna innan jag avrundar är att jag lyckats skriva färdigt första utkastet till min bok! Den kommer nog behöva en hel del bearbetning innan jag tillåter någon läsa, men det känns ändå väldigt coolt att den är nedskriven på papper. Det kändes näst intill omöjligt att få ner alla röriga tankar, känslor och händelser ett tag, men nu har det mesta fallit på plats och vävts ihop till en sammanhängande helhet.

   Det har varit väldigt spännande och inspirerande att skriva den och på sätt och vis känns även boken som en resa. Att nu kunna börja läsa tillbaka och bearbeta texterna känns lite som att bege sig ut på på resan på riktigt, efter så många timmar av arbete och planering.

   Del två har redan börjat formas i stora drag i tankarna och jag hoppas på massvis med inspiration till fortsättningen under vår resas gång.

 

Nog om boken – nu ser vi fram emot massor med nya äventyr och erfarenheter på vår resa i den riktiga världen! ...och hoppas att det finns något jag kan äta – trots min allergi mot i stort sätt allt det Asiatiska köket har att erbjuda. Jag förstår inte varför det ska vara räkpasta och fisksås i all mat? Varför kan de inte bara salta? Och varför ska de strö med jordnötter överallt?

   Jag är i alla fall utrustad med ett flertal EpiPen och hemmagjorda allergikort, så jag hoppas och tror väl att det ska gå bra!

Ha det så bra så länge och hoppas ni vill följa vår resa här!