Ao Nang (Krabi), Khao Sok och Bangkok

Onsdagen den 27 februari 2019

 

På lördagen åkte vi på en tur till James Bond Island. Vi satt och väntade utanför vårt vandrarhem, som överenskommet, i ungefär 40 minuter. Därefter ringde vi till turistbyrån som sållt resan och de sa då att vi skulle komma ner till turistbyrån istället. Vi gick dit och blev skickade till ett annat ställe där det var fullt med turister. De sorterade turisterna i olika grupper och alla fick var sin klisterlapp med en viss färg på. Därefter fick alla med samma färg gå till samma minibuss. Ibland får jag verkligen känslan av att jag är på en klassersa där turguiderna/busschaufförerna är lärare som ansvarar för att alla kommer med.

   Vi åkte därefter  minibuss upp till Phang-nga och ut i bukten i en av deras traditionella long tail-båtar. Vi stannade först till på ett ställe där några i gruppen fick paddla kajak i cirka en halvtimme. Därefter åke vi vidare till ön där man kan se James Bond island.


Efteråt åkte vi och lunchade i en fiskeby. Vår grupp bestod av 4 läkarstudenter från USA, 2 italienska tjejer och vi, så det var en trevlig grupp. Efter lunch åkte vi vidare till en tempelgrotta med en stor liggande Buddha i. Utanför fanns det apor och massa skyltar att man inte skulle mata aporna. På andra ställen stod det att man skulle mata aporna. Lite förvirrande alla apdjur?

   Hanna började känna sig dålig den dagen... På kvällen fick hon feber...

 

Dagen därpå hade Hanna feber och var mycket förkyld. Hon uppvisade ganska typiska influensasymptom, stackarn. Hon låg och sov i stort sätt hela dagen. Jag gick till stranden en stund och satt därefter och läste.

 

På måndagen verkade det som att vi skulle få vara kvar i Ao Nang ett litet tag. Jag bestämde jag mig för att försöka göra lite saker som Hanna ändå inte var så pepp på att göra under tiden hon vilade sig. Jag gick därför upp tidigt och gick ner till stranden för att försöka ta en båt till Hong Island för att paddla kajak. Jag hade pratat med dem som sålde båtbiljetter dagen innan och de sa att det inte brukade vara några problem att ta båten självständigt till Hong Island, men att man behövde vara 6 personer. De sa att många ville åka dit och att jag bara kunde sitta och vänta på att en båt skulle fyllas. Så var det dock inte den dagen...

   Jag satt och väntade en timme, men inte en enda människa verkade vilja åka till Hong Island. Till slut gick jag och pratade med några olika turistbyråer, men alla dagens turer till Hong verkade redan ha åkt. På den sista byrån jag gick till frågade säljaren dock om jag ville åka nu direkt. Jag svarade glatt ja och han ringde då ett hetsigt samtal och skrev ett litet kvitto där han skev upphämtning kl 8.30. Klockan var då 9.20, men han sa att gruppen inte hade åkt än. Han sprang därefter iväg och viftade åt mig att springa efter. Han hoppade på sin moped och tecknade åt mig att hoppa på bakom. Vi åkte därefter i snabb fart mot en av grannstränderna där vi fann en turistgrupp som precis skulle gå ombord på en long tail-båt för att åka. Så tack vare den snälla försäljaren kom jag iväg till Hong Island den dagen ändå!

   Vi åkte först till den berömda lagunen, där vi fick bada en stund. Därefter bar det vidare till ett ställe där man kunde snorkla och därefter till en strand där gruppen lunchade. Därefter åkte vi tillbaka till Hong Island för att paddla kajak.

   Jag träffade en vältränad fransk familj där 2 i familjen arbetade som gymnastiklärare. De var udda till antalet och en av gymnastiklärarna erbjöd sig att paddla med mig. Vi paddlade iväg till lagunen igen, som nästan var helt vattentom på grund av att tidvattnet vänt. Familjen fick därefter för sig att paddla runt hela ön. Vi hade ingen aning om hur stor ön var, men man kan ju alltid vända om efter halva tiden om det inte verkar som att man kommit mer än halva vägen.

   Vi paddlade runt ön i ganska snabb fart och hade därfter en stund över då vi kunde vandra runt på naturstigarna på ön innan vi åkte hemåt igen.

  

Dagen därpå åkte jag på en halvdagsutflykt till en äventyrspark där man kunde åka linbana och klättra på en höghöjdsbana. De hade byggt 4 olika banor utmed ett berg, så man kom längre och längre upp och fick väldigt fin utsikt över regnskogen på sina ställen. Banorna var inte så svåra, men jag lyckades slå mig ganska ordentligt när jag krashlandade efter första linbanan. De hade en kudde som skydd på plattformen där det var tänkt att man skulle landa... Där landade dock inte jag. På något sätt lyckades jag hamna snett, missa plattformen och i hög hastighet slå i smalbenet i den utstickande kanten där det inte fanns någon kudde. Mitt smalben svullnade upp så det seriöst såg ut som att jag hade en tennisboll under huden ett tag! Guiden vi klättrade med blev förskräckt och sa att de skulle ta mig till sjukhuset. De tjatade om att jag skulle träffa en läkare och det kändes då väldigt bra att kunna säga att jag själv är läkare och att det inte behövdes. De började då skratta istället och gav mig en påse is.

   Vi klättrade därefter vidare och guiden åkte före mig på linbanorna och såg till att jag inte krashlandade fler gånger. Jag tror jag hade lite för långa ben för linbanorna här!

   På kvällen kom min klasskompis Eda och hennes bror, Martti, hit och vi gick ut och åt tillsammans.

 

På onsdagen åkte vi på en tur som kallas 4-island tour. Det verkar som att den turen är den mest populära turen här och jag förstår varför. Vi hade hoppats att Hanna skulle må tillräckligt bra för att följa med, men hon var då inne på sin 4e dag med feber och tvingades stanna hemma då med...

   Eda, Martti och jag åkte i alla fall iväg. Vi samlades på stället med alla turister och fick var sin klisterlapp. Vi fick därefter åka iväg i en speed-boat istället för long tail-båten som vi hade bokat. Snabbt gick det och vi åkte till först till Railey Beach igen och utforskade grottorna lite mer samt simmade runt klipporna. Det bar därefter vidare till ett snorklingsställe och därefter till Chicken och Tup Island.

 
När det är lågvatten är det möjligt att vandra på en strandslinga som förbinder öarna, men när vi var där var det för högt vatten för att kunna göra det.

   Vi åkte vidare till Poda Island där vi stannade ett par timmar. Vi solade och badade och allt var frid och fröjd, fram till några minuter innan det var dags att gå. Jag tittade då upp och märkte att en apa var i färd med att försöka öppna min ryggsäck som jag hade lagt vid min huvudända. Apan och jag fick ögonkontakt och innan jag knappt hann blinka gjorde den ett utfall mot mig med ilsken blick och huggtänderna blottade. Jag for upp och försökte springa åt sidan, men fötterna hann inte riktigt med så det blev istället att jag föll. Resultatet blev i alla fall att jag kastade mig åt sidan och undgick att bli biten av apan med några centimeters marginal. Apan gav sig därefter på Eda istället som tog skydd av sin ryggsäck. Apan gav sig inte utan fortsatte jaga henne medan hon sprang runt och skrek och folk runt omkring började filma händelsen! Shit alltså, vilken adrenalinkick. Jag som alltid älskat apor, men nu vet jag vad de är kapabla till. De är absolut inte lika söta när de är arga!

   Edas bror hade så lägligt gått på toaletten just då, så han missade hela spektaklet. Därefter åkte vi i alla fall tillbaka till tryggheten i Ao Nang.

   När vi kom tillbaka fick jag plötsligt väldigt ont i huvudet, började frysa och mådde inte alls bra. Jag kröp in under en filt och försökte sova en stund. På kvällen gick vi ut och åt igen och Hanna mådde äntligen lite bättre och orkade följa med. Jag hade fortfarande dunkande huvudvärk. Kanske fick jag solsting?

 

På torsdagen hade vi beslutat oss för att åka vidare upp till Khao Sok för att vi ska hinna med att åka norrut innan visumet går ut. Hanna mådde bättre, men kände sig fortfarade inte riktigt bra. Jag mådde inte heller riktigt bra och det visade sig att jag också hade lite feber när vi kom fram på eftermiddagen.

 

Dagen därpå var Hanna äntligen feberfri! Jag hade inte heller någon feber, men vi var båda väldigt trötta. Vi sov båda halva dagen och tog det bara lugnt på vandrarhemmet. Vi bodde i en mysig liten stuga vid en flod precis vid ingången till Khao Sok national park. Det var behagligt att vara där, omgivna av massa djungelljud från diverse olika djur. Kvinnan på vandrarhemmet förstod precis min allergi och lagade vilken thai-rätt jag än bad om med salt och socker istället för fisksås eller räkpasta. Det var roligt att kunna testa på lite olika maträtter!

  

På lördagen åkte vi upp till Cheow Lan sjön i Khao Sok National Park.

 
Vi åkte runt på sjön en stund och därefter tog de oss till ett ställe där vi fick mat och det fanns flytande bungalows för de som skulle stanna över natten. Hanna stannade där medan jag gick med gruppen på djungelvandring till en grotta 2,5 km därifrån. Vi gick på slingrande små stigar och vadade över vattendrag. Vi såg bland annat apor och en giftig huggorm som låg och sov i trädet.

   Vi kom fram till Nam Talu Cave och fick låna pannlampor av vår guide. Därefter lyste vi vår väg in genom grottsystemet. En liten bit in i grottan fick vi se att det hängde hundratals fladdermöss i taket. Vår guide visade oss även massor med syrsor och en hel del spindlar och grodor. Vi fortsatte djupare in i berget och på vissa ställen var det trångt att gå. På vissa ställen fick vi vada genom vattnet och på ett par ställen fick vi simma lite för att komma vidare. Efter cirka en kilometers vandring inne i bergets beckmörker kunde vi se solen leta sig in. Vi fick kliva ut genom ett litet hål och vips befann vi oss ute i djungeln igen. Det var riktigt häftigt att vandra genom berget måste jag säga!

   Vi gick tillbaka genom djungeln, åkte båt över sjön igen och därefter minibuss tillbaka till vandrarhemmet.

 

Dagen därpå vandrade jag i nationalparken. Jag hade tänkt vandra cirka 7 km och se några vattenfall. Jag vandrade till det första, men eftersom det inte är regnperiod var det ungefär som en bäck. Jag doppade mig snabbt och fortsatte vidare, men efter cirka 3 km blev vägen endast en liten stig. Jag fortsatte ytterligare någon kilometer, men sedan såg jag massor med apor som hoppade runt i träden. Aporna började göra massa ljud och svinga sig nedåt. Troligen lekte de bra med varandra, men jag tyckte det var läskigt att vara där ute i djungeln helt själv, så jag vände och gick tillbaka istället.

   Resten av dagen tog vi det bara lugnt på vandrarhemmet innan vi hoppade på nattbussen till Bangkok.

 

Vid klockan 6 morgonen därpå släppte bussen av oss i Bangkok. Vi slog följe med en fransk familj som skulle till ungefär samma ställe som oss och tryckte in oss 6 stycken i en liten taxi. Vi dumpade av våra saker på vandrarhemmet och gick därefter runt och turistade i Bangkok.

   Vi vandrade först till The Grand Palace.

 
Jag lyckades få resans första allergi den morgonen... Äggallergi mot en dum grillad macka, det är väl typiskt? Men jag tycker inte riktigt det räknas, för det kunde lika gärna ha hänt hemma. Jag satt med en spypåse redo och knaprade i mig lite allergimedicin i templet med den gyllene Buddhan. Vi fortsatte därefter runt och tittade på palatset.

   Ett par timmar senare mådde jag bätttre och vi fortsatte även till templet Wat Pho där de har Thailands största liggade Buddha.

   Efter det hade klockan hunnit bli så pass mycket att vi kunde bli insläppta på vandrarhemmet och kunde sova ett par timmar. På kvällen gick vi ut på Khao San Road, vilket är en stor turistgata. Vi såg bland annat massor med grillade insekter som den som ville kunde köpa och äta. Vi valde att äta på en mysig restaurang istället.

 

Dagen därpå gick vi upp klockan 6 för att åka på en tur till ett ställe där de har en marknad mitt på tågspåren.

 
8 ggr/dag kommer tåget och då skyndar sig försäljarna att packa undan eller täcka över sina varor och fälla ner alla skynken. Tåget passerar och lika snabbt packas allt upp igen. Marknaden fortsätter därefter som om ingenting hänt!


Vi åkte vidare till en flytande marknad.


Vi roddes sakta fram av en kvinna bland de olika stånden. Det var så mycket turister att båtarna knappt kunde komma fram, men det var roligt att se marknaden.

   På eftermiddagen tog vi oss med färja över vattnet till templet Wat Arun. Vi åkte därefter tillbaka och fann ett litet gatukök vid vattnet. Vi bestämde oss för att ta något att dricka och se på hur solen gick ner över templet. Vi blev dock utkastade från gatuköket cirka en kvart innan solen skulle gå ner eftersom kvinnan som hade det sa att det stängde. Detta trots att det var massa andra gäster som fortfarande satt och åt!

 

Idag tog vi det lugnt på vandrarhemmet på förmiddagen. Därefter tog vi en taxi till Lumpini Park som är känd för at ha massvis med stora ödlor som har förökat sig helt okontrollerat. Tyvärr har regeringen nyligen beslutat sig för att tömma parken på ödlor... Men vi fick i alla fall se en ödla som lyckats undkomma utrensningen.

   Vi vandrade runt i parken en stund och efter det åkte vi till The Golden Mount. Därefter vandrade vi till China Town innan vi åkte tillbaka till vandrarhemmet igen.

   Nu ska vi snart ta nattbussen upp till Chiang Mai där vi planerar att vandra och besöka några traditionella stammar.

 

Kramar på er!!

 

 

Kommentarer
Postat av: Lina

Kram till dig Sarah och till Hanna! Hoppas ni båda mår bra nu och får vara friska resten av resan! Jag har läst och skrattat gott åt dina berättelser. Om du avhåller dig från apor, linbanor och ägg så tror jag resan kommer att fortsätta fantastiskt bra :D stor kram!

2019-03-08 @ 21:46:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0